I dagens mediespektakel framställs kuppmakaren Jeanine Añez som offer medan de 37 mördades anhöriga, som kvinnan i den inramade bilden, utmålas för att "inspirera hat mellan bolivianer", sa Añez´ dotter Carolina
Ribera Áñez i den colombianska Uribekanalen NTN24 (RCN). Samma kvinna spottade och trampade på ursprungsbefolkningarnas Whipalafana när de intog presidentpalatset efter att ha störtat den folkvalda regeringen Evo Morales. Sveriges Ann Linde fördömde inte statskuppen.
Bolivia-Chile och de gråtande hycklande diktatorerna. . .
En kuppmakare som
ristade sig i armen och en dotter som gråter ut i colombianska högerextrema medier
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / 2021-08-26 / Den
bolivianske kuppmakaren Jeanine Áñez rispade sig i armen och genast utlöstes en
kaskad av krokodiltårar i de medier som erkände denna fascist som ”president”
efter statskuppen den 10 november 2019. ”Hon försökte begå självmord”! basunerade
de mäktigaste medierna med dramatik i världen ut.
Jeanine Áñez,
den självutnämnda ”presidenten” i Bolivia som med fyra (4) procent för sitt
parti utsåg sig själv till president ett halvår efter att en annan jeppe, Juan
Guaidó, hade gjort samma ”Jag-till-Jag-akt” på ett appellmöte i centrala
Caracas och som därefter erkändes av ett 50-tal USA-allierade stater, bland dem
Sverige.
I fallet Jeanine
Áñez gick dock inte utrikesminister Ann Linde så långt när den folkvalde
presidenten Evo Morales och hans regering störtades den 10 november 2019 efter
att högeroppositionen, med Jeanine Áñez i spetsen, hade bränt ned majoriteten
av Valtribunalens provinsiella lokaler med datorer, vallängder och avlagda
röster för att undvika möjligheten att verifiera sanningshalten i oppositionens
anklagelser om ”valfusk”.
Ann Lindes agerande
Men snabbt
som ögat erkände OAS, de Amerikanska Staternas Organisation och dess
generalsekreterare Luis Almagro den nya regimen som lovade att utlysa val efter
sex månader som utsträcktes till ett år. Linde hälsade det beslutet med
tillfredsställelse men fördömde inte krossandet av den bolivianska demokratin.
Men det
gjorde det bolivianska folket som fördömde och uttalade sin avsky mot
ytterligare en diktatur i raden av fascister som gripit makten i det andinska
landet under dess 200 år som självständig nation. För det fick det betala ett
dyrt pris, som så många gånger förut när det protesterade mot en fascistisk
militärkupp.
Jeanine Áñez och
hennes hustrumisshandlande inrikesminister Arthuro Murillo kallade ut armén och
polisen för att med automatgevär slå ned protesterna med bly. Inte mindre än 37
bolivianer slaktades via det beslutet och över 100 skottskadades.
37 bolivianer sköts ihjäl av militär och polis i Bolivia vid protesterna mot statskuppen den 10 november 2019.
Dottern spottade och trampade på Whipalafana
Och i
eftermiddag satt CAROLINA RIBERA ÁÑEZ,
dottern till Jeanine Áñez, den blonderade varianten av ”Bolivias Pinochet” och grät
ut i den officiella colombianska ”Uribekanalen” NTN24 (RCN) där hon anklagade
den folkvalda regeringen LUIS ARCE för
att ”provocera fram min mors död” och inspirera ”HAT mellan bolivianer” [1].
Den unga
kvinnan har tydligen inte hört frasen ”Orsak och Verkan”. Det är samma unga och
pärldekorerade oligarkkvinna som tillsammans med sin mor, Murillo och fascisterna
från Santa Cruz trängde in i presidentpalatset på kvällen den 10 november 2019
när statskuppen mot demokratin och Evo Morales var fullbordad. Där trampade och
spottade hon och modern på ursprungsbefolkningarnas whipalafana och i stället
höjde de Bibeln mot presidenttaket denna natt när fascismen registrerade en
temporär seger i Bolivia, som om den spanska kolonialismen hade kommit
tillbaka. Fattades bara hästen och krutet.
Och nu gråter
modern och dottern krokodiltårar i tevekanalen som instämde med fascisten
Alvaro Uribe som öppet krävde att den colombianska militären och dödsskvadronen
ESMAD med sina vapen skulle göra processen kort med generalstrejken och ”vandalerna”
som inleddes den 28 april i år och som skördade nästan hundra dödsoffer och
närmare tusen skadade.
CAROLINA RIBERA ÁÑEZ, dottern till JEANINE ÁÑEZ, med Bibeln i hand och ARTHURO MURILLO, inrikesministern som tillsammans med Áñez
beordrade militär och polis att skjuta skarpt mot fredliga obeväpnade
bolivianer. Blodet flöt denna dag från 37 mördade landsmän. I dag befinner sig
Murillo i USA, som tidigare kuppmän som GONZALO
SANCHEZ de LOSADA, som tillsammans med sin försvarsminister CARLOS BERZAIN gav samma order i
oktober 2003 och sköt ihjäl närmare 80 bolivianer och skottskadade 500.
I sällskap med diktatorerna Garcia
Meza och Pinochet
Den
bolivianske regeringsministern Eduardo Del Castillo backade dock inte inför det
hycklande spektaklet om ”självmord” utan jämförde Jeanine Áñez med diktatorerna
Luis García Meza (Bolivia) och Augusto Pinochet (Pinochet) när dessa använde
hälsan som en förevändning för att försöka fly eller kringgå rättvisan för sina
brott mot mänskligheten.
– Vi har sett
att diktatorer som (Luis) García Meza, (Augusto) Pinochet och andra tidigare
diktatorer alltid har använt sitt hälsotillstånd som en förevändning för att
försöka fly och kränka rättvisan i Bolivia och i Chile. Vi kommer inte tolerera
att de använder någon form av manipulation inom det nationella territoriet, försäkrade
Eduardo Del Castillo i dag torsdag.
Han förklarade
att regeringen kommer att bevara Áñez´ grundläggande och mänskliga rättigheter.
– Vi uppmanar
bolivianerna att inte göra politik av hälsotillståndet för en frihetsberövad
person.
Ministern
förklarade att denna kuppmakare ”i grund och botten har en mycket bättre situation
än en person som är frihetsberövad i olika centra i Bolivia (…); att påstå
att Áñez´ rättigheter kränks är att tala osanning”, påpekade ministern.
Arkitekten till den fysiska utrotningsplanen' var USA:s Henry Kissinger.
Offer för USA:s `Operación Condor´
Under den
blodiga García Meza-diktaturen från 1980 till 1981 ”försvann” 29 personer som
ett resultat av repressionen och `Operación Condor´, skisserad av Richard
Nixons högra hand, Henry Kissinger. Men det finns cirka 500 ytterligare offer
för denna blodiga brutala diktatur.
I Chile avrättades
eller försvann mer än 3000 människor under Pinochet-diktaturen som krossade
demokratin och grep makten med militären den 11 september 1973.
Bilden
ovan:
Valtribunalens fastighet i högerns bastion, länet Santa Cruz är totalförstört,
nedbränt, indirekt på uppmaning av oppositionens presidentkandidat, Carlos Mesa (infällda bilden). Nedre bilden: December 2018 i La Paz: Då inleddes sabotaget för att
omöjliggöra eller illegitimera presidentvalet som genomfördes den 20 oktober.
Valtribunalens installationer i Santa Cruz, Potosi och Chuquisaca förstördes
med målet att förhindra en revision och omräkning av allt valmaterial med målet
att skingra alla tvivel. Men oppositionen vill nu inte ha en revision. I
stället handlar det om att förhindra den för den inser att den förlorade valet,
menar regeringen.
OAS om valen i Bolivia
och Honduras och dess hyckleri om Chile
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2019-10-26 / President Evo
Morales vann med en övervikt på 648.000 röster eller 47,08 procent mot
tvåan Carlos Mesa med 36,01 procent. Det var rösterna på landsbygden som
avgjorde och gav presidenten ett avgörande övertag med 10,57 % mot Mesa.
Det räckte för att vinna i första valomgången.
Evo
och regeringspartiet MAS (Rörelsen för Socialism) har sedan 2005 ett bedövande
stöd med 50-82% av sympatierna på landsbygden. Vallokalerna på många av dessa
avlägsna platser fällde utslaget om än med små marginaler. Men det ju ofta så
ett val avgörs.
I
valet till kongressens två kamrar vinner MAS majoritet.
Men
nu har de svenska och internationella politiska krafter inlett offensiven för
att inlemma också Bolivia i ”Tyrannins Trojka”, Kuba, Venezuela och Nicaragua
som måste döpas om till ”Tyrannins Kvartett”.
DEN POLITISKA OFFENSIVEN för att framställa valet i Bolivia som
illegitimt inleddes redan i början av året. Vid åsynen av att valresultatet i
söndags och måndags gick till regeringspartiets favör och dess
presidentkandidat, startade den andra etappen för att underkänna valet.
Uttalanden
från oppositionen och händelseutvecklingen sedan i söndags visar att USA:s
lokala avläggare hade en väl utarbetad plan för att med våldsamma medel
förhindra att Evo fortsätter vad det ekonomiska organet anser vara den mest
framgångsrika ekonomiska utvecklingen i den amerikanska kontinenten vilket
USA-portalen Behind Backdoors har
beskrivit i två reportage [https://bbackdoors.wordpress.com/2019/10/08/us-hands-against-bolivia-part-i/].
Den pekar ut sina egna landsmän inom Trumpadministrationen och andra aktörer på
USA-ambassaden i La Paz som de som leder Planen för att störta Morales.
Nu vill inte oppositionen längre ha en revision och kontrollräkning av
allt valmaterial, som pressklippet från oppositionstidningen La Razon visar på
sin förstasida. I stället har de uppmanat till våldsamheter och blockering för
att med våld tvinga Evo Morales att avgå.
OAS, DE AMERIKANSKA STATERNAS Organisation uttalade sig redan på måndagen den 21
oktober att det bästa vore att genomföra en andra valomgång trots att valet
inte var färdigräknat. OAS tappade masken på ett helt häpnadsväckande sätt.
Deras 92 delegater och tekniker kunde inte och har inte kunnat överlämna ett
enda bevis för valfusk. Fortfarande har inte så skett. Både Valtribunalens (TSE)
kvinnliga ordförande María Eugenia Choque som president Evo Morales och hans
utrikesminister förklarade och bjöd in OAS varje tvivlande statschef med
utrikesminister för att delta i en verifikation av varenda avlagd röst med
valprotokoll. Morales underströk att om de deltagande i denna totala revision
av valet hittade oegentligheter förband han sig att genomföra en andra
valomgång.
Men
oppositionen menar att nu är det in gen idé att hålla en sådan revision
eftersom alla röster har räknats (SIC!).
DET ÄR EN MÄRKLIG och obegriplig ekvation om man inte
förstår vad som döljer sig bakom detta uttalande. För det finns paralleller
till denna slutsats som agerande från den venezuelanska oppositionens sida i
februari 2017. Då hade Spaniens före detta regeringschef Rodrigo Zapatero
samlat den SAMLANDE oppositionen och regeringens representanter till
förhandlingar i Dominikanska republiken. Efter flera månaders förhandlande och
medlande hade bägge parter enats om ett slutdokument som stipulerade
presidentval samt en rad andra gordiska knutar som Zapatero hade lyckats lösa
upp.
På
kvällen den 6 februari låg dokumentet på ett bord i utrikesministeriet.
Pressfotografer och världspressen var på plats för den historiska bilden på
händelsen som skulle skapa försoning i Venezuela.
Men
oppositionens chefsförhandlare Julio Borge infann sig aldrig. Han hade fått ett
telefonsamtal från Rex Tillerson, Trumps utrikesminister som av en ”tillfällighet”
befann sig i Bogota. Efter det samtalet drog sig den militaristiska
venezuelanska högeroppositionen och satsade på en ”våldsam lösning” av den
politiska krisen i Venezuela.
Det
är samma händelseutveckling som allt att döma är på gång i Bolivia. Där inser
man att man förlorade valet, precis som Venezuela och därför med våldsamma
medel ska störta Evo Morales. Men först måste en sådan aktion få en legitim
karaktär och det får man med OAS´ hjälp.
"Zapatero uppmanar den venezuelanska oppositionen att underteckna överenskommelsen", säger tidningsrubriken. Men Zapatero fick återvända till Spanien efter att USA:s utrikersminister Rex Tillerson hade ringt upp oppositionens chefsförhandlare Julio Borge och beordrat honom att avstå från att skriva under överenskommelsen och i stället sats på en militär lösning, vilket Trump flera gånger har sagt att han "inte utesluter".
JÄMFÖR DETTA ORGAN, som el Che anklagade för att vara ett ”USAs
Ministerium för Koloniala Angelägenheter” med valet i Honduras den 26 november
2017. OAS skickade en handfull representanter som observatörer med den förre
vicepresidenten till kuppgeneralen i Bolivia, Hugo Banzer, Jorge Quiroga i
spetsen, jämfört med de 92 OAS-delegater på plats i Bolivia den 20 oktober,
2019.
I
Honduras ledde INTE den sittande USA-vänlige presidenten Juan Orlando Hernandez (JOH) utan oppositionsalliansens kandidat Salvador Nasrala med fem (5) ointagliga
procent efter att 63 % av rösterna hade räknats vid midnatt. Då sa den
regeringskontrollerade valtribunalens ordförande att tribunalens valserver hade
kollapsat och att dess hårddisk, med alla inrapporterade uppgifter måste raderas
och formateras om.
Så
skedde och 36 timmar senare återupptogs valsammanräkningen och då ledde den
sittande presidenten med 1,4 %.
OAS´
delegater skruvade på sig men krävde inget.
Slutsammanräkningen
pågick i en månad (30 dagar!) där valservern hängde sig och stoppades 654 gånger!
Och
efter en månad kom OAS' rapport som visserligen hade kritik men som godkände valresultatet
som gav den sittande JOH mandat för fyra år till. Inget krav på nyval.
GODKÄNT VALET OCH ERKÄNT JOH hade också den t.f. USA-ambassadören
HEIDI FULTON, överstelöjtnant i
USA-reserven gjort på en presskonferens bara tre dagar efter att valsammanräkningen hade återupptagits.
Presskonferensen hade hon förlagt till valtribunalens lokaler. Gör
tankeexperimentet om att den kubanske ambassadören Francisco Delgado hade sammankallat
till en presskonferens i samma lokaler och inför journalisterna hävdat att det
hade genomförts valfusk! Ingen kunde tvivla på vem som har det sista ordet och
makten i Honduras.
Men
var fanns Silc då? Vad har de sagt om Honduras där feminicidio skördar ett
offer var 16:e timma? Eller mellan 450-600 mördade kvinnor per år, mer än tio
gånger så många som grannlandet Nicaragua.
Den t.f. USA-ambassadören HEIDI FULTON, överstelöjtnant i USA-reserven sammankallade till presskonferens i Valtribunalens installationer i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i sällskap med Tribunalens ordförande David Matamoros.
DE SOM GODKÄNDE DET totalt flagranta valfusket i Honduras
för två år sedan är samma politiska krafter som idag anklagar Bolivia för
valfusk. Det är samma krafter som har bränt ned valtribunalens anläggningar i
länen Chuquisaca och Potosí för att försöka omöjliggöra en kontrollräkning.
Men
det är också samma rasistiska, fascistiska och separatistiska krafter som 2008
försökte störta regeringen Evo Morales vilket ledde till separatistexperten
från Kosovo, USA-ambassadören Philip Goldberg utvisades från Bolivia.
I LÄNET CHUQUISACA och dess centrum staden Sucre, omringades
18 bönder i mars 2008. Dessa indianer blev förnedrade, slagna med olika
föremål, de blev brända, de släpades utefter gatorna, de tvingades att knäböja
och säga att de INTE hade sympatier för regeringspartiet MAS och MAS-regeringen.
Deras kvinnor kallades hora och ”chola”, med ett nedvärderande rasistiskt
uttryck mot de indianska kvinnorna.
–
Inte ens djur behandlas så! sa ett av offren vid rättegången i mars 2016.
Se
själv de skakande bilderna från den nedanstående videon i Youtube som visar samma
politiska oppositions verkliga ansikte, igår som idag.
VIDEO: Så misshandlades och torterades 18 bönder och ursprungsbefolkning av den högerextrema oppositionen i Sucre, den 24 maj 2008. Som slavar tvingades de 18, i bar överkropp, att falla på knä och erkänna länets flagga framför den multietniska bolivianska flaggan. Det är samma fascister och rasister då, som nu vill ta makten, menar de demokratiska krafterna i Bolivia.
OAS SAMMANKALLADE INTE till någon extrainsatt debatt när
Ecuadors eller Chiles folk gick ut på gatorna och bemöttes av polis, militär
och utegångsförbud. Det spelar ingen roll om att ett 50-tal mördades i Chile
och ett dussintal i Ecuador. Någon debatt behövdes inte, sas det.
Men
det häpnadsväckande ägde rum förra onsdagen, den 23 oktober för att då dryfta
kravet från USA:s, Argentinas och Colombias krav på en andra valomgång i
Bolivia. För ”situationen är mycket oroande”, påstod de nämnda ländernas
regeringschefer med utrikesministrar och en före detta CIA-chef i USA.
Det
var samtidigt som den chilenska militären kallades ut på gatorna över hela
landet för att slå ned 30 års ackumulerat förakt mot den nyliberala modellen.
Tusentals har gripits och torteras, många har dödats i brott som leder oss
tillbaka till dagarna för militärkuppen 1973.
Men
det föranleder inte USA:s marionett Luis Almagro att kalla till ett extra möte
med dess medlemmar. Däremot det oroande faktumet att Bolivias folk, enligt
landets vallagar valde Evo Morales till en ny period.
I OAS' SATT EN VENEZUELAN, inte med mandat utsedd av folket eller
regeringen i Caracas utan placerad av högermajoriteten av medlemsländerna i
OAS. Han hade å sin sida utsett sig själv på ett apellmöte i centrala Caracas i
mitten av januari i år. Också Fakepresidenten Juan Guaidós OAS-”ambassadör”
krävde att Evo Morales accepterar en andra valomgång.
Detta
illustrerar egentligen mycket väl den pinsamma politiska cirkus som OAS och
dess pitiyankiesregeringar runt om i världen har byggt upp mot Bolivia. Det land
som steg för steg har tagit sig ur fattigdomen, diversifierat industri och
genomfört stora sociala och ekonomiska reformer, som har genomfört en
fördelning av rikedomarna från den nationaliserade oljan, Bolivias naturresurs,
inte de transnationella bolagens.
För
det beslutet, den 1 maj 2006 utsågs Evo Morales till en fiende som måste
oskadliggöras på det ena eller andra sättet.
Chiles historiska hjältar som går igen i det chilenska folkets kamp i dag.
OCKSÅ CHILES STÖRTADE vänsterpresident SALVADOR ALLENDE begick ”brottet” att slå vakt om den chilenska
kopparn för att finansiera skola, sjukvård och jordreform. För det gick han
betala med sitt liv, liksom tusentals chilenare.
Men
i fredags var detta folk ute för att kräva rättvisa. Enligt den officiella
tevekanalen 24 Horas var 1,2 MILJONER Santiagobor ute på gatorna i huvudstaden.
Över hela landet tangerades det rekord i massdemonstrationer och avsky för det
ekonomiska och politiska system som gör en liten klick människor rikare och den
stora massan fattigare.
För
liberaler, som han den där med den pompösa titeln ”generalsekreterare” i vad
som kallas för Silc blir spektaklet bara pinsamt när han kräver att ”allt svenskt bistånd ska dras in direkt”
för ”det anses” (av vem då?) att valfusk har genomförts.
Pinsamt
att läsa att svenska skattepengar betalas ut till en sådan obskyr organisation
vars ”generalsekreterare” dansade innan
orkestern anlände, som han sa den 13 april 2002, Venezuelas ambassadör i
Bogota, Roy Chaderton efter att den
colombianska utrikesministern hade uttryckt sin eufori när president Hugo
Chavez hade störtats av delar av krigsmakten som stödde den venezuelanska
högern och de rika. Men, som sagt, Caracas' fattiga ville annorlunda och
återinsatte sin president i presidentpalatset, till förtret för en rad
folkpartistiska ledarskribenter i Sverige.
Sansade
bedömare av valet i Bolivia bör därför tänka sig noga för innan de hamnar i
samma sällskap som ”Generalsekreteraren”, Guaidó och Trump. Det kan orsaka
framtida mardrömmar, åtminstone politiska mardrömmar.
Läs mer:
Bolivia och den 17 oktober 2003: ”En
slaktare som besegrades av sitt eget folk” och hans vicepresident (Carlos Mesa)
som vägrade vittna i USA för morden och nu vill bli president
BOGOTA / 2003-09-22 / Sju personer, två armésoldater och fem bönder, dödades i lördags eftermiddag när specialtrupper från den bolivianska armén försökte återta den av indianer och bönder ockuperade staden Warisata.
Över hela Bolivia har indianer, bönder och fackföreningar demonstrerat och upprättat vägspärrar i protest mot att regeringen Losada vill sälja boliviansk naturgas till USA via en gasledning som slutar i Chile. Massmedia har förvrängt bakgrunden och uppgett att det handlar om en konflikt mellan Bolivia och Chile när det i själva verket handlar om att sälja landets naturresurser till ett värdigt pris.
Inte mindre än 22 miljoner kubikmeter naturgas ska exporteras till Kalifornien av USA-företaget PAE, Pan American Energy. Bolivia får, enligt kontrakt, 0,7 dollar per kubikmeter gas vilket är fem gånger lägre än när Bolivia exporterade gas till Argentina för 25 år sedan. Andra USA-bolag ska också bygga gasledningen samt frakta gasen till Mexiko och Kalifornien.
Enligt Mauricio Antezana, regeringens talesman, utsattes de väpnade styrkorna för ett bakhåll när de anlände till Warisata klockan 1 på natten mellan fredag och lördag. Bönderna och indianerna håller staden sedan den 14 september i protest mot att en bondeledare har fängslats av regeringen.
Staden ligger på högplatån, en halvtimmes resa och det är här den hårdföre före detta gerillaledaren Felipe Quispe, senator och ledare för landets bondeorganisation, har sitt starka fäste bland högplatåns aymarárindianer. Enligt Quispe provocerades bönderna att besvara militärens våld med den fatala följden av sju döda och ett 20-tal skottskadade. Stadens rådhus, polisstation samt ett hotell brändes ned av tusentals uppretade bönder.
– Det är allvarligt, vi hade aldrig föreställt oss att de skulle massakrera folket. Men vi säger: Vill de ha krig så ska de få det. Vi har inget annat val än att ta upp den väpnade kampen, sa Quispe, som också representerar vänsterpartiet MIP, Movimiento Indígena Pachakuti, i en kommentar till händelserna.
Evo Morales, Bolivias store vänster- och bondeledare, har efter den väpnade sammandrabbningen kommit överens med Quispe om gemensamma aktioner vilket ytterligare skärper den redan spända situationen i Bolivia.
La Paz blir alltmer isolerat på grund av vägspärrarna som nu blir kvar efter massakern i lördags. Regeringen Losada sitter i permanenta möten men har fortfarande inte utlyst undantagstillstånd, något som dock Felipe Quispe har gjort i ett 20-tal kommuner på högplatån.
Strejkande arbetare från salpetergruvorna kring Iquique, i dag norra Chile men som vid 1879 var bolivianskt territorium
Bakgrund:
Stillahavskriget mellan Chile, Peru och Bolivia
Konflikten mellan Chile och Bolivia har sitt ursprung i Stillahavskriget 1879. Då förlorade Bolivia sin utfart mot Stilla Havet. I den bolivianska folksjälen sitter det ett djupt hat mot det faktum att landet förlorade sin rätt till havet.
Bakom kriget 1879 stod engelska intressen som var ute efter de stora salpetertillgångarna i det som var södra Peru och västra Bolivia. Chile hade landområde fram till den bolivianska staden Antofagasta, men med England som allierad, marscherade den chilenska krigsmakten ända till Lima för att därefter dra sig tillbaka till söder om staden Tacna.
Denna förblev i peruansk kontroll vid fredsförhandlingarna som ägde rum 1940 medan staden Arica och Antofagasta kom att bli chilenska städer. Efter detta år skulle det bara dröja ett drygt decennium då orsaken till kriget, salpetern, skulle förlora sin betydelse.
En efter en stängdes gruvorna i salpeteröknen Atacamas, tiotusentals chilenska gruvarbetare förlorade allt, arbete och hem eftersom de i praktiken var livegna slavar på gruvor med engelsklingande namn som Humbertstone. Men såret i den bolivianska folksjälen läkte inte och fortfarande pågår heta diskussioner om Bolivias rätt till havet. Kriget handlade om profiter för engelska kapitalister och saltproducenter.
Men varken de chilenska arbetarna eller de bolivianska hade något att vinna på kriget, bara sina liv. Felimon Escobar anser att dessa chauvinistiska känslor har utnyttjats av politikerna på bägge sidor:
För MAS-ledaren Evo Morales är frågan om Bolivias naturtillgångar som gas och vatten en avgörande fråga och en kamp mot nyliberalismen.
Hamn i Chile eller Peru är en andrahandsfråga
AV DICK EMANUELSSON
Chile ingår som utskeppningshamn i IMF:s plan för infrastruktur och megaprojekt i Latinamerika.
LA PAZ/BOLIVIA Gasen ska gå till den chilenska staden Iquique med hamnen Patillos som utskeppningshamn. Det är ett villkor för att USA-företaget Semora Energy ska fortsätta projektet. Säger Bolivia nej bryter nordamerikanerna kontraktet. President Gonzalo de Losada har sagt att regeringen fattar beslut i december.
Men det kommer inte att bli lätt för den nya regeringen att få i genom beslutet eftersom det är beslut som måste tas med kvalificerad majoritet, 105 röster. Regeringen Losada valdes bara med 84 röster och det republikanska FNR-partiet med 27 ledamöter har sagt att de inte stöder en etablering av en gashamn i Chile som kontraktet just nu ser ut.
Den stora överraskningen i president- och parlamentsvalet den 26 juni, var valframgången för vänsterrörelsen MAS, med dess kandidat Evo Morales. Partiet fick 21 procent och 36 ledamöter i de två kamrarna. Indian- och bondepartiet MIP, under den hårdföre Felipe Quispe, fick sex procent och fem ledamöter. Tillsammans fick de 40 ledamöter i senaten och underkammaren. Tillsammans med FNR och det lilla socialistpartiet (1 ledamot) kan de blockera beslut som ska ha kvalificerad majoritet.
Chile, med stöd av IMF, har stora planer på att bygga en megahamn i den nordliga staden Mejillones. Här föreslår man också byggandet av ett stort petrokemiskt centrum som för sin drift behöver gas.
Men att få med sig bolivianerna på en etablering i Mejillones eller Potillos, är inte lätt. Dessa städer var bolivianska respektive peruanska fram till 1879 då Chile, uppbackad av engelsmännen, erövrade hela det område som i dag är norra Chile från Peru och Bolivia i det s.k. Stillahavskriget. Bolivia förlorade sin utfart mot Stilla havet bara för att den brittiska imperialismen var intresserad av salpetern i det som då var södra Peru och västra Bolivia.
Det petrokemiska projektet i norra Chile ingår som en del av IMF:s planer på en ny infrastruktur i vilken ett stort antal megaprojekt ska uppföras i den specialisering av branscher och produkter som är föreslagna för kontinentens länder. Det petrokemiska projektet i Mejillones är tänkt att ta emot gas från inlandet i Latinamerika för vidaretransport i första hand till USA.
De bolivianska politiker som trots allt är för en export och en hamn i Chile, vill dock inte av taktiska skäl sammankopplas med hamnen i Mejillones. Jaime Paz Zamora, ordförande för allianspartiet MIR, sa till chilenska massmedia att Bolivias ”nationella suveränitet inte betydde ett skvatt för honom”. En ren lynchstämning uppstod mot MIR-ledaren som nog tackade sin gud att valet redan var avslutat.
Bolivias gamla krav på en öppning och landområde vid Stilla havet har fått nytt bränsle i samband med diskussionen om gasen. Vissa politiker menar att regeringen nu bör förhandla och i gengäld mot en utfartshamn för boliviansk gas, bör regeringen kräva ett landområde med nationell suveränitet.
Men det kravet har chilenare i vanlig god ordning bara fnyst åt. Bolivia kan få rätt att nyttja hamnen i 99 år, men överhögheten är oantastlig för chilenarna. Hamnen ska också lämnas tillbaka efter 99 års utnyttjande.
Då blir allt som vid det gamla, det vill säga, den öppning som bolivianerna haft för att exportera sin gas, är då ett minne blott. Och vad finns det egentligen för intresse att ha en hamn, när USA-bolagets egna kalkyler säger att den bolivianska naturgasen kommer att vara slut efter tio år.
I praktiken blir det heller ingen förändring med en ny hamn i Mejillones, bara gamla bittra minen av en f.d. boliviansk stad. Redan i dag exporterar Bolivia via de nordligaste städerna Iquique och Arica. Hamnen i Mejillones kan därför bli rena förlustaffären för ett redan fattigt och beroende land.
Motståndet mot privatisering och utförsäljning
Bolivianerna återvänder i nästan alla diskussioner om gasen, till kampen om vattnet i staden Cochabamba år 2000. Då, ville stadens politiker privatisera vattenverket och överlåta verksamheten till ett annat USA-bolag. Men folket gjorde uppror, höll staden i närmare fyra månader, tills politikerna, med risk för att störtas, gav med sig och lät vattenverket förbli i offentlig verksamhet.
I Peru reste sig invånarna i södra Peru, med staden Arequipa som centrum för kampen, och vägrade acceptera president Alejandro Toledos beslut att privatisera energiverken och överlåta verksamheten till ett belgiskt transnationellt bolag.
När korruptionen bakom Vladimiro Montesino avslöjades, visade det sig att han hade 320 miljoner dollar till förfogande som användes för mutor vid privatiseringarna av allmänägda företag i Peru. Det borde vara en väckarklocka, säger i dag peruanska politiker på vänsterkanten om de s.k. ”fördelarna” med privatiseringar.
Dick Emanuelsson
Bolagen bakom gasutvinningen
De utländska bolagen som vill
exploatera den bolivianska naturgasen heter Pacific LNG, ett konsortium som bygger och gör
investeringarna i Bolivia till den eventuella utskeppningshamnen i Chile eller
Peru.
Pacific LNG utgörs av spanska
transnationella Repsol-YPF samt de två brittiska bolagen British Gas, BG, och British Petroleum, BP.
Men Pacific LNG opererar via
det USA-ägda PAE, Pan American Energy.
Bolaget som ska sälja gasen
till USA-bolaget Pacific LNG heter Semora Energy. Detta företag vill att Chile ska vara
utskeppningshamn.
