OAS om valen i Bolivia och Honduras och dess hyckleri om Chile

Bilden ovan: Valtribunalens fastighet i högerns bastion, länet Santa Cruz är totalförstört, nedbränt, indirekt på uppmaning av oppositionens presidentkandidat, Carlos Mesa (infällda bilden). Nedre bilden: December 2018 i La Paz: Då inleddes sabotaget för att omöjliggöra eller illegitimera presidentvalet som genomfördes den 20 oktober. Valtribunalens installationer i Santa Cruz, Potosi och Chuquisaca förstördes med målet att förhindra en revision och omräkning av allt valmaterial med målet att skingra alla tvivel. Men oppositionen vill nu inte ha en revision. I stället handlar det om att förhindra den för den inser att den förlorade valet, menar regeringen.

OAS om valen i Bolivia och Honduras och dess hyckleri om Chile

Av Dick Emanuelsson

  

TEGUCIGALPA / 2019-10-26 / President Evo Morales vann med en övervikt på 648.000 röster eller 47,08 procent mot tvåan Carlos Mesa med 36,01 procent. Det var rösterna på landsbygden som avgjorde och gav presidenten ett avgörande övertag med 10,57 % mot Mesa. Det räckte för att vinna i första valomgången.

Evo och regeringspartiet MAS (Rörelsen för Socialism) har sedan 2005 ett bedövande stöd med 50-82% av sympatierna på landsbygden. Vallokalerna på många av dessa avlägsna platser fällde utslaget om än med små marginaler. Men det ju ofta så ett val avgörs.

I valet till kongressens två kamrar vinner MAS majoritet.

Men nu har de svenska och internationella politiska krafter inlett offensiven för att inlemma också Bolivia i ”Tyrannins Trojka”, Kuba, Venezuela och Nicaragua som måste döpas om till ”Tyrannins Kvartett”. 

DEN POLITISKA OFFENSIVEN för att framställa valet i Bolivia som illegitimt inleddes redan i början av året. Vid åsynen av att valresultatet i söndags och måndags gick till regeringspartiets favör och dess presidentkandidat, startade den andra etappen för att underkänna valet.

Uttalanden från oppositionen och händelseutvecklingen sedan i söndags visar att USA:s lokala avläggare hade en väl utarbetad plan för att med våldsamma medel förhindra att Evo fortsätter vad det ekonomiska organet anser vara den mest framgångsrika ekonomiska utvecklingen i den amerikanska kontinenten vilket USA-portalen Behind Backdoors har beskrivit i två reportage [https://bbackdoors.wordpress.com/2019/10/08/us-hands-against-bolivia-part-i/]. Den pekar ut sina egna landsmän inom Trumpadministrationen och andra aktörer på USA-ambassaden i La Paz som de som leder Planen för att störta Morales.

Nu vill inte oppositionen längre ha en revision och kontrollräkning av allt valmaterial, som pressklippet från oppositionstidningen La Razon visar på sin förstasida. I stället har de uppmanat till våldsamheter och blockering för att med våld tvinga Evo Morales att avgå.

OAS, DE AMERIKANSKA STATERNAS Organisation uttalade sig redan på måndagen den 21 oktober att det bästa vore att genomföra en andra valomgång trots att valet inte var färdigräknat. OAS tappade masken på ett helt häpnadsväckande sätt. Deras 92 delegater och tekniker kunde inte och har inte kunnat överlämna ett enda bevis för valfusk. Fortfarande har inte så skett. Både Valtribunalens (TSE) kvinnliga ordförande María Eugenia Choque som president Evo Morales och hans utrikesminister förklarade och bjöd in OAS varje tvivlande statschef med utrikesminister för att delta i en verifikation av varenda avlagd röst med valprotokoll. Morales underströk att om de deltagande i denna totala revision av valet hittade oegentligheter förband han sig att genomföra en andra valomgång.

Men oppositionen menar att nu är det in gen idé att hålla en sådan revision eftersom alla röster har räknats (SIC!).

DET ÄR EN MÄRKLIG och obegriplig ekvation om man inte förstår vad som döljer sig bakom detta uttalande. För det finns paralleller till denna slutsats som agerande från den venezuelanska oppositionens sida i februari 2017. Då hade Spaniens före detta regeringschef Rodrigo Zapatero samlat den SAMLANDE oppositionen och regeringens representanter till förhandlingar i Dominikanska republiken. Efter flera månaders förhandlande och medlande hade bägge parter enats om ett slutdokument som stipulerade presidentval samt en rad andra gordiska knutar som Zapatero hade lyckats lösa upp.

På kvällen den 6 februari låg dokumentet på ett bord i utrikesministeriet. Pressfotografer och världspressen var på plats för den historiska bilden på händelsen som skulle skapa försoning i Venezuela.

Men oppositionens chefsförhandlare Julio Borge infann sig aldrig. Han hade fått ett telefonsamtal från Rex Tillerson, Trumps utrikesminister som av en ”tillfällighet” befann sig i Bogota. Efter det samtalet drog sig den militaristiska venezuelanska högeroppositionen och satsade på en ”våldsam lösning” av den politiska krisen i Venezuela.

Det är samma händelseutveckling som allt att döma är på gång i Bolivia. Där inser man att man förlorade valet, precis som Venezuela och därför med våldsamma medel ska störta Evo Morales. Men först måste en sådan aktion få en legitim karaktär och det får man med OAS´ hjälp.

"Zapatero uppmanar den venezuelanska oppositionen att underteckna överenskommelsen", säger tidningsrubriken. Men Zapatero fick återvända till Spanien efter att USA:s utrikersminister Rex Tillerson hade ringt upp oppositionens chefsförhandlare Julio Borge och beordrat honom att avstå från att skriva under överenskommelsen och i stället sats på en militär lösning, vilket Trump flera gånger har sagt att han "inte utesluter".

JÄMFÖR DETTA ORGAN, som el Che anklagade för att vara ett ”USAs Ministerium för Koloniala Angelägenheter” med valet i Honduras den 26 november 2017. OAS skickade en handfull representanter som observatörer med den förre vicepresidenten till kuppgeneralen i Bolivia, Hugo Banzer, Jorge Quiroga i spetsen, jämfört med de 92 OAS-delegater på plats i Bolivia den 20 oktober, 2019.

I Honduras ledde INTE den sittande USA-vänlige presidenten Juan Orlando Hernandez (JOH) utan oppositionsalliansens kandidat Salvador Nasrala med fem (5) ointagliga procent efter att 63 % av rösterna hade räknats vid midnatt. Då sa den regeringskontrollerade valtribunalens ordförande att tribunalens valserver hade kollapsat och att dess hårddisk, med alla inrapporterade uppgifter måste raderas och formateras om.

Så skedde och 36 timmar senare återupptogs valsammanräkningen och då ledde den sittande presidenten med 1,4 %. 

OAS´ delegater skruvade på sig men krävde inget.

Slutsammanräkningen pågick i en månad (30 dagar!) där valservern hängde sig och stoppades 654 gånger!

Och efter en månad kom OAS' rapport som visserligen hade kritik men som godkände valresultatet som gav den sittande JOH mandat för fyra år till. Inget krav på nyval.

GODKÄNT VALET OCH ERKÄNT JOH hade också den t.f. USA-ambassadören HEIDI FULTON, överstelöjtnant i USA-reserven gjort på en presskonferens bara tre dagar efter att valsammanräkningen hade återupptagits. Presskonferensen hade hon förlagt till valtribunalens lokaler. Gör tankeexperimentet om att den kubanske ambassadören Francisco Delgado hade sammankallat till en presskonferens i samma lokaler och inför journalisterna hävdat att det hade genomförts valfusk! Ingen kunde tvivla på vem som har det sista ordet och makten i Honduras.

Men var fanns Silc då? Vad har de sagt om Honduras där feminicidio skördar ett offer var 16:e timma? Eller mellan 450-600 mördade kvinnor per år, mer än tio gånger så många som grannlandet Nicaragua.

Den t.f. USA-ambassadören HEIDI FULTON, överstelöjtnant i USA-reserven sammankallade till presskonferens i Valtribunalens installationer i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i sällskap med Tribunalens ordförande David Matamoros.

DE SOM GODKÄNDE DET totalt flagranta valfusket i Honduras för två år sedan är samma politiska krafter som idag anklagar Bolivia för valfusk. Det är samma krafter som har bränt ned valtribunalens anläggningar i länen Chuquisaca och Potosí för att försöka omöjliggöra en kontrollräkning. 

Men det är också samma rasistiska, fascistiska och separatistiska krafter som 2008 försökte störta regeringen Evo Morales vilket ledde till separatistexperten från Kosovo, USA-ambassadören Philip Goldberg utvisades från Bolivia.

I LÄNET CHUQUISACA och dess centrum staden Sucre, omringades 18 bönder i mars 2008. Dessa indianer blev förnedrade, slagna med olika föremål, de blev brända, de släpades utefter gatorna, de tvingades att knäböja och säga att de INTE hade sympatier för regeringspartiet MAS och MAS-regeringen. Deras kvinnor kallades hora och ”chola”, med ett nedvärderande rasistiskt uttryck mot de indianska kvinnorna.

– Inte ens djur behandlas så! sa ett av offren vid rättegången i mars 2016.

Se själv de skakande bilderna från den nedanstående videon i Youtube som visar samma politiska oppositions verkliga ansikte, igår som idag.

VIDEO: Så misshandlades och torterades 18 bönder och ursprungsbefolkning av den högerextrema oppositionen i Sucre, den 24 maj 2008. Som slavar tvingades de 18, i bar överkropp, att falla på knä och erkänna länets flagga framför den multietniska bolivianska flaggan. Det är samma fascister och rasister då, som nu vill ta makten, menar de demokratiska krafterna i Bolivia.

https://youtu.be/mUts0HsFTwk

OAS SAMMANKALLADE INTE till någon extrainsatt debatt när Ecuadors eller Chiles folk gick ut på gatorna och bemöttes av polis, militär och utegångsförbud. Det spelar ingen roll om att ett 50-tal mördades i Chile och ett dussintal i Ecuador. Någon debatt behövdes inte, sas det.

Men det häpnadsväckande ägde rum förra onsdagen, den 23 oktober för att då dryfta kravet från USA:s, Argentinas och Colombias krav på en andra valomgång i Bolivia. För ”situationen är mycket oroande”, påstod de nämnda ländernas regeringschefer med utrikesministrar och en före detta CIA-chef i USA.

Det var samtidigt som den chilenska militären kallades ut på gatorna över hela landet för att slå ned 30 års ackumulerat förakt mot den nyliberala modellen. Tusentals har gripits och torteras, många har dödats i brott som leder oss tillbaka till dagarna för militärkuppen 1973.

Men det föranleder inte USA:s marionett Luis Almagro att kalla till ett extra möte med dess medlemmar. Däremot det oroande faktumet att Bolivias folk, enligt landets vallagar valde Evo Morales till en ny period.

I OAS' SATT EN VENEZUELAN, inte med mandat utsedd av folket eller regeringen i Caracas utan placerad av högermajoriteten av medlemsländerna i OAS. Han hade å sin sida utsett sig själv på ett apellmöte i centrala Caracas i mitten av januari i år. Också Fakepresidenten Juan Guaidós OAS-”ambassadör” krävde att Evo Morales accepterar en andra valomgång.

Detta illustrerar egentligen mycket väl den pinsamma politiska cirkus som OAS och dess pitiyankiesregeringar runt om i världen har byggt upp mot Bolivia. Det land som steg för steg har tagit sig ur fattigdomen, diversifierat industri och genomfört stora sociala och ekonomiska reformer, som har genomfört en fördelning av rikedomarna från den nationaliserade oljan, Bolivias naturresurs, inte de transnationella bolagens.

För det beslutet, den 1 maj 2006 utsågs Evo Morales till en fiende som måste oskadliggöras på det ena eller andra sättet.

Chiles historiska hjältar som går igen
i det chilenska folkets kamp i dag.

OCKSÅ CHILES STÖRTADE vänsterpresident SALVADOR ALLENDE begick ”brottet” att slå vakt om den chilenska kopparn för att finansiera skola, sjukvård och jordreform. För det gick han betala med sitt liv, liksom tusentals chilenare.

Men i fredags var detta folk ute för att kräva rättvisa. Enligt den officiella tevekanalen 24 Horas var 1,2 MILJONER Santiagobor ute på gatorna i huvudstaden. Över hela landet tangerades det rekord i massdemonstrationer och avsky för det ekonomiska och politiska system som gör en liten klick människor rikare och den stora massan fattigare.

För liberaler, som han den där med den pompösa titeln ”generalsekreterare” i vad som kallas för Silc blir spektaklet bara pinsamt när han kräver att ”allt svenskt bistånd ska dras in direkt” för ”det anses” (av vem då?) att valfusk har genomförts.

Pinsamt att läsa att svenska skattepengar betalas ut till en sådan obskyr organisation vars ”generalsekreterare” dansade innan orkestern anlände, som han sa den 13 april 2002, Venezuelas ambassadör i Bogota, Roy Chaderton efter att den colombianska utrikesministern hade uttryckt sin eufori när president Hugo Chavez hade störtats av delar av krigsmakten som stödde den venezuelanska högern och de rika. Men, som sagt, Caracas' fattiga ville annorlunda och återinsatte sin president i presidentpalatset, till förtret för en rad folkpartistiska ledarskribenter i Sverige.

Sansade bedömare av valet i Bolivia bör därför tänka sig noga för innan de hamnar i samma sällskap som ”Generalsekreteraren”, Guaidó och Trump. Det kan orsaka framtida mardrömmar, åtminstone politiska mardrömmar.

Läs mer:

Bolivia och den 17 oktober 2003: ”En slaktare som besegrades av sitt eget folk” och hans vicepresident (Carlos Mesa) som vägrade vittna i USA för morden och nu vill bli president

https://boliviadickeman.blogspot.com/2019/10/bolivia-och-den-17-oktober-2003-en.html

De Colombia a Bolivia: ‘Pacho’, Francisco Cortés Aguilar, ¿Víctima de una conspiración política?

 

‘Pacho’ Francisco Cortés Aguilar, ¿Víctima de una conspiración política?

Entrevista en la cárcel Chonchocoro, La Paz, con ”Pacho”, Francisco Cortés Aguilar, acusado de organizar un ejército guerrillero en Bolivia con el MAS.

Francisco Cortés Aguilar, un colombiano de 40 años, dirigente popular en los últimos 25 años, se encuentra en este momento encarcelado a una altura de 4.300 metros en El Alto, epicentro de la lucha que trajo el derrocamiento del presidente boliviano Gonzalo Sánchez de Lozada. ”Pacho”, como también lo llaman sus amigos, es acusado de ser guerrillero de ELN y la araña para armar a un ejército guerrillero boliviano. El corresponsal sueco DICK EMANUELSSON lo ha entrevistado y he aquí su reportaje.

POR DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2003-11-02 / El sol en el altiplano paceño es picante. Ahora entiendo por qué los indígenas aymaras tienen sus cachetes rojos. Y este reportero se da cuenta que le toca comprar un protector solar y un amplio sombrero. Si no, va a quedar como un camarón cocido.

Después tres transbordos de minibuses desde el centro de La Paz, estamos llegando a Chonchocoro, cárcel de máxima seguridad y construida en 1996 con capacidad para 300 reclusos. Actualmente se encuentran aproximadamente 100, de los cuales hay un ex presidente, García Mesa, un carnicero y narcotraficante. Pero ahora tiene un competidor famoso con ””Pacho””, Francisco Cortés, colombiano y dirigente rural. La prensa, el ex ministro del Interior y hasta el ex presidente ”Goni”, en su última entrevista con CNN, acusaba a ”Pacho” por ser uno de los culpables de ”crear emboscadas a los soldados” durante las matanzas en el mes de octubre.

Allá, en la soledad del altiplano, se encuentran los que son considerados como los más peligrosos delincuentes de Bolivia. Pasamos por la puerta exterior que en realidad es una reja sencilla de dos metros. Nos reciben los policías y amistosamente saludan a Andrés, de 18 años, el hijo de ”Pacho”, que vive desde hace cinco meses en La Paz y que visita su padre cuatro veces a la semana.

El primer registro. Nadie me pregunta si soy periodista y tampoco les digo que lo soy para no tener complicaciones de entrar. Pero no tengo ni grabadora ni cámara. Pasamos por otro registro y al final se hace la requisa de las pertenencias. ”Es una guardería en comparación a las cárceles colombianas”, comenta Andrés.

Sueltan los perros a las 19.00 horas de la noche

El joven se ha tenido que trastear 19 veces con su familia durante los últimos diez años que ha vivido en Bogotá. La familia es de Santander, pero por problemas de la guerra y el conflicto tuvieron que irse a la capital donde ”Pacho” fue incorporado en el programa de protección por parte del Ministerio del Interior. Esto suena como raro a la luz de las acusaciones del Estado boliviano. Sin embargo, el vicepresidente Francisco Santos, en una declaración en el mes de mayo de este año, subrayó que ”Pacho” no tenía ningún antecedente en los registros de la inteligencia militar colombiana de ser un ”terrorista” o subversivo.

Un sargento nos acompaña al tercer anillo de la cárcel y abre el candado grueso. Al lado derecho, entre las rejas de “gallinero” y el muro, es como ”tierra de nadie” y hay ocho pequeñas casitas para los perros, a los que sueltan a las siete de la noche.

”Pacho” y Carmelo Peñaranda, de 30 años, uno de los otros dos detenidos el 10 de abril de este año, nos reciben con fuertes abrazos. Inmediatamente comienzan a preguntar sobre los últimos acontecimientos en Colombia: el derrotado referendo y el avance de las fuerzas democráticas y de izquierda en las elecciones municipales y regionales. Impactan las noticias y se nota en los rostros que esas noticias constituyen un aporte moral grande.

“Sangre va a correr por las cárceles”

Entramos a la celda de ”Pacho”. En las paredes hay páginas recortadas en color de distintas revistas. Tiene un estante pequeño de tres niveles encima de la cama con libros de derechos humanos junto con la Biblia.

Tienen optimismo, dos semanas antes les decían algunos guardianes que era ”mejor que se escaparan porque la sangre iba a correr por las cárceles”.

El pueblo de El Alto, La Paz, se había levantado. Los mineros y prácticamente todo el centro minero de Oruro estaban en marcha o ya habían llegado a El Alto y La Paz, intentando ocupar el palacio presidencial. Y ahí estaban los presos políticos encerrados esperando cualquier cosa que pasara. Pero el triunfo popular logró que también se calmaran los ánimos de los guardianes.

¿Pero qué paso ese día fatal, el 10 de abril?

Exiliarse en Bolivia

Comienza a relatar que era el tercer viaje que había hecho desde el 2001. Quería exiliarse en Bolivia con la familia para evitar ser asesinado por los paramilitares colombianos. Participó en la conferencia internacional ”Acción Global de los Pueblos” en el 2001 y permaneció seis días en el país. Regresó en 2002 y estuvo tres meses para sondear la posibilidad de comprar una casa. Lo acompañó su esposa.

Y cayó otra vez el 6 de abril este año, decidido a realizar la compra de la casa. Por eso se llevaba cuatro mil dólares de ahorros.

–Tengo la costumbre como campesino de levantarme temprano. E iba a ir a la ducha cuando vi que personas encapuchadas entraron por el patio. Entraron y nos sacaron a todos al patio desnudos, apuntándome en la nuca con un metralleta. A Carmelo le dieron un culatazo en el ojo. Boca abajo y cintas en las manos y los ojos vendados.

Claudio Ramírez, su viejo amigo campesino y dueño de la casa, fue llevado junto con su hija Nelly, de 17 años, ”Pacho” y Carmelo a un furgón. La sobrina de Claudio, Betty Nina Díaz, de 17 años, se quedó encerrada en un cuarto en la casa.

–Todo fue rápido, nos sacaron en cuestión de diez minutos, comenta Carmelo, de 30 años, dirigente del MAS de Cochabamba que había llegado en la noche anterior, el 9 de abril.

Prensa fue convocada por la embajada norteamericana

Pero no solamente fue una desagradable sorpresa para las cinco personas que se encontraban en la casa esta mañana. La ”cola” de los policías era una selección de prensa de televisión y de prensa escrita, entre ellos el diario La Prensa.

– Habían sido convocados, no por la Policía, sino por la embajada norteamericana. Ellos comenzaron a interrogarnos si éramos guerrilleros y yo qué hacía en Bolivia.

Los cuatro mil dólares que tenía ”Pacho” los entregó al fiscal para que no los perdiera. Y resulta que lo considera como el ”financiamiento internacional insurgente a la rebelión boliviana”.

Una hora después de haberlos trasladado a la sede de la inteligencia militar, regresaron los policías a la casa y ”encontraron” en el patio la droga, dos kilos de pasta de coca. ”Pacho” se ríe con una expresión de resignación cuando lo comenta.

– Entraron con ”casabobas”, bombas caseras, pero ahí los vecinos protestaron diciendo ”No, señores policías, no hagan montajes, vimos cuando plantaron las casabobas”. Los policías tuvieron que regresar con las bombas.

Esposa de policía firmó el hallazgo

Tres horas después de que ”Pacho” y sus amigos habían sido sacados de la casa, los policías encontraron la pasta de coca en el patio. Una vecina, casada con un policía, fue la que firmó el ”hallazgo” que ”confirmaba “los enlaces entre la narcoguerrilla colombiana y el MAS”, el Movimiento al Socialismo.

El día antes, el presidente Gonzalo de Lozada había declarado pomposamente que iba a ”usar las armas para defender la democracia”. Las armas sí, las había usado en medio de febrero cuando ordenó al Ejército abrir fuego contra trabajadores, campesinos y policías que se habían rebelado contra el aumento del impuesto. Fueron enterradas más de 30 personas y heridas de bala más de 200.

El panorama político de ”Goni” no era muy favorable y el MAS y las organizaciones populares avanzaban en las encuestas. Según los detenidos, Goni necesitaban un pretexto para desprestigiar a Evo Morales y su movimiento que se dedicaba a hacer giras internacionales, invitado para plantear su posición sobre el complicado panorama político boliviano. ”Pacho”, colombiano y dirigente campesino, fue el pretexto perfecto para internacionalizar el conflicto boliviano. Goni seguía la pista de su colega colombiano para así mostrar ante el mundo que los verdaderos motivos por el conflicto eran externos, no internos.

Pistola de silicona era “arma”

–Aparte de la droga, las ”pruebas” que plantaron fue un mapa con bases de policía y del ejército en Cochabamba marcados. Un documento de 100 páginas que supuestamente era del ELN. Para forzar esa denuncia decían que la bandera rojinegra (sin sigla) era del ELN, cuando en realidad era una bandera regalada por un partido de Potosi en la campaña electoral, que tiene la misma bandera que el ELN.

– Encontraron dos uniformes militares que confirmaban la denuncia de que estábamos incluso vistiendo a un ejército guerrillero.  Pero resulta que los uniformes eran del hijo de Claudio que había hecho el servicio militar como paracaidista y se los llevó como un recuerdo, cosa de tradición en varios países latinoamericanos. Finalmente encontraron la ”pistola”, que era una pistola de silicona para aislar ventanas o cualquier trabajo casero.

–El fiscal tiene que hacer las denuncias en un lapso de seis meses. Pero como las ”pruebas” eran tan malas, pidió al juez que ampliara el tiempo. Ya llevamos siete meses encerrados.

“Tortura tanto física como psíquica”

Denuncian de haber sido torturados tanto en lo físico como en lo psíquico. Estaban encerrados durante más de dos meses, pero la situación se mejoró después de las visitas de abogados de Colombia y las denuncias de organismos de derechos humanos nacionales e internacionales.

El ex ministro del interior, Yerko Kucoch, fue más acusador que el mismo fiscal, pero la intención no era jurídica sino politizar el caso. El 17 de octubre huyó a Uruguay, igual que ”El Gringo”, Gonzalo Sánchez de Lozada.

–Yo le invito al nuevo gobierno a visitarnos, igual que al gobierno y la embajada colombiana en La Paz, dice.

”Pacho” sufre de ulcera y fue llevado hace unos días al hospital. Pero ni ahí ni antes ha recibido una sola visita por parte de la embajada colombiana.

¿Los irlandeses en la misma suerte?

En Bogotá se encuentran tres irlandeses encarcelados desde más de dos años, acusados de ser expertos en explosivos y de haber entrenado a la guerrilla con más experiencia de América Latina. Cuando el caso se cerró en la última audiencia en los primeros días de agosto, el jurado tendría dos semanas para tomar la decisión ”culpable o no culpable”. Han pasado más de tres meses y todavía no hay una sentencia.

Abogados de ambos casos dicen que ”están cocinando la olla para preparar un juicio político”. Porque las pruebas en ambos casos no son suficientes para una sentencia.

Comienza a caer granizo y con él el frío. Son las cuatro de la tarde y ahora se siente que la temperatura está bajando rápidamente. Nos despedimos con unos fuertes abrazos y con las palabras de no cerrar la comunicación. Los policías nos saludan cordialmente.

Detrás se encuentran seres humanos que viven en una incertidumbre terrible, que no saben si van a ser liberados o quedar encerrados por años, víctimas de una conspiración política.