miércoles, 29 de mayo de 2019

De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ





De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ

TEGUCIGALPA / 2018 / Argumenten tryter när den störtade försvarsministern CARLOS SANCHEZ BERZAIN används som referens, samme Berzain som beordrade armén att öppna eld mot obeväpnade demonstranter i oktober 2003 där 80 bolivianer och ett 1000-tal skottskadades i vad som kom att bli Berzain och hans president Gonzalo Sanchez de Losadas fall.

Duon flydde den 17 oktober 2003 till Miami, USA som vägrar att lämna ut de två till Bolivia för att ställas inför rätta för blodbadet. Däremot dömdes samme Berzain av en domstol i USA som ansvarig för morden på åtta demonstranter. I Sverige använder antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ Berzain som en referens för att attackera de ovan fyra nämnda länderna.

I ett inlägg i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade” tar Johan Kullingsjö CARLOS SANCHEZ BERZAIN som en referens för att attackera Kuba, Venezuela, Nicaragua och nu också Bolivia. För Bolivia läggs nu som en fjärde stat av John ”Monroe” Bolton till USA:s lista på stater som ska genomföra ”regimbyte”.


Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.


Videon som Kullingsjö refererar till där massmördaren och den förre bolivianska försvarsministern Carlos Sanchez Berzain får lägga ut texten i en Miamibaserad tv-kanal mot Kuba, Venezuela, Nicaragua och hans eget hemland, Bolivia. Vilken trovärdighet har en sådan källa? Men Fakenewsfolk som Johan Kullingsjö har inga skrupler, "källa som källa" så om det är en massmördare som Berzain, finansierad och i tjänst hos den stat som legaliserat tortyr på politiska fångar och som bryter mot alla slags internationella konventioner och bedriver krig på fyra kontinenter.



KULLINGSJÖS BESATTA ANTIKOMMUNISM är ingen isolerad företeelse. Han är ett illustrerande exempel på avancerad psykologisk krigföring i de sociala nätverken men där glansen och färgen snabbt flagnar när man krafsar på ytan.
[Källan ´Bolafranca´ är en FB-portal i den nicaraguanska Contras-oppositionens tjänst]

BERZAIN ÄR EN SYNNERLIGEN VIDRIG man med blodbesudlade händer. Han var boliviansk försvarsminister i regeringen Sanchez de Losada, ”El Gringo”, den bolivianska oligarkins och USA:s man i Bolivia där han valdes till president i ett val 2001 som han vann med hjälp av valfusk.

El Gringo och Berzain störtades den 17 oktober 2003 av de bolivianska folkmassorna och som likt alla USA-stödda diktatorer tog sista flyget till Miami, USA.

Bakom lämnade de ett 80-tal mördade och tusental skottskadade bolivianer, offer för ordern om att skjuta på det obeväpnade bolivianska folket från den man som nu är en ”källa”, ett makabert politiskt fattigdomsbevis.


TVÅ VECKOR EFTER MASSAKERN anlände jag till Bolivia och upprorets centrum, staden El Alto, belägen vid La Paz, men högre upp, på 4000 meters höjd. Det var här som närmare 800.000 människor reste sig mot Internationella Valutafondens man, den man som under den nyliberala regeringen på 1980-talet privatiserade de bolivianska naturresurserna och sålde ut gruvorna.

I El Alto vittnade människorna i stadsdelen Villa Ingenio hur Berzains arméstyrkor öppnade eld och sköt ihjäl 12 människor. De placerades på estraden i det enkla kapellet i bostadsområdet. Estraden där de legat bar fortfarande märken av blod som inte kunnat tvättas bort.

När besattheten och hatet växer till den grad att en blodbesudlad försvarsminister används för att attackera länder och folk som vill föra en oberoende utrikes- och inrikespolitik utan att USA ska lägga sig i dessa folks självklara rätt att själva utforma sin framtid, då är det ett makabert fattigdomsbevis. Men det förvånar mig inte längre.

Dick E.

Nedan en artikel från de första dagarna i november 2003 från El Alto och människornas vittnesmål över folkmördaren Carlos Sanchez Berzains ”verk”:


El Alto där Johan Kullinsjös "källa", Carlos Sanchez Berzain kallade ut stridsvagnar för att meja ner obeväpnade bolivianer. Allt för att attackera. . .  Kuba, Venezuela och Kuba. Den kubanska "invasionen" av Bolivia kom i och med att Evo Morales vann presidentvalet 2005 och bjöd in kubanska lärare och läkare, de som av John "Monroe" Bolton anklagas vara "militärer" men som har alfabetiserat Bolivia respektive kurerat tusentals bolivianer. Morales förvandlade ett av kontinentens fattigaste länder till en av de mest blomstrande ekonomierna, skriver det ekonomiska organet Cepal.


Gaskrigets och ”El Gringos” offer i El Alto
Sofia var tre dagar när hennes pappa dödades av utsända armésoldater i El Alto.

Av Dick Emanuelsson

EL ALTO / 031101 / Bolivias vice justitieminister orkade inte mer. Han satte sig på en trottoarkant och börja gråta hejdlöst. Carlos Alarcón hade just hört vittnesmålen från de anhöriga till de mer än 30 mördade invånarna i staden El Alto. Ett av dessa var José Macia Quispe, 30, nybliven pappa till en liten söt bebis i den aymarindianska familjen, tre dagar innan sin död.

Orden som drunknar i gråten hos Paulina Apace hörs plötsligt med ett eko i den lilla enkla och tomma kyrkan i stadsdelen Villa Ingenio. Bara några meter från oss låg José och tio andra döda kroppar uppradade söndagen den 12 oktober. Fortfarande finns det blod, trots att man försökt tvätta bort det, på den lilla estraden varifrån fader Wilson Soria brukar hålla mässa. Josés och de andra offrens blod, offer i det som i Bolivia går under benämningen ”Kriget om gasen”, är som en påminnelse för församlingsborna om hur en brutal regim är beredd att mörda sina egna landsmän för att tillfredsställa de utländska storbolagen.

Paulina och hennes mamma är nu helt blottställda, ingen kan försörja dem och de fem barnen som den 12 oktober blev föräldralösa när armén intog Villa Ingenio och spred död och förintelse bland de 800.000 fattiga invånarna i El Alto. När de väpnade styrkorna drog sig tillbaka lämnade de efter sig 28 döda och ett 100-tal skottskadade varav åtta avled dagen efter.



Grannsolidaritet räddningen

– Det hördes en våldsam skottlossning och vi stängde in oss i våra hus. Efter några timmar kom personer och meddelade oss att José återfanns i kapellet, död. Vad ska jag göra? Jag har fem barn, säger hon och brister ut igen i gråt. Jag har inga pengar, jag har absolut ingenting!

Concepción Mamani är kvinnoledare i Villa Ingenio och kan inte hålla tillbaka tårarna när hon Paulina, trots att det gått två veckor efter massakern. Det som har hållit Paulina och hennes fem barn i livet är grannarnas solidaritet.

Villa Ingenio var den stadsdel som drabbades värst av den statliga terrorn, utlyst av ”El Gringo”, president Sanchez de Lozada. Paulina mamma fortsätter berättelsen:

– ”Jag har fem barn, skjut inte”! ropade José till militärerna. Men de sköt urskillningslöst, rakt in i bröstet på min måg, säger aymaraindianskan med nio barn och kan inte kontrollera sig utan faller också ut i en hejdlös gråt. Jag känner att jag själv är nära att förlora fattningen och känner att i ögonen är tårarna är på väg.




Blodbad i februari

El Alto var epicentret för kampen under 45 dagar mot Goniregimen. Denna trodde att den med vapenmakt kunde kuva bolivianerna som han hade gjort i februari. Då genomfördes en skattehöjning på tolv procent för alla som orsakade ett ramaskri. Till och med de dåligt avlönade poliserna reste sig och var nära att inta presidentpalatset. Goni beordrade eld mot de tusentals demonstranterna och efter att gevärspiporna tystnat låg där 32 människor utan liv medan 230 hade skottskadats. Protesterna i landet lade sig för tillfället men Goni tvingades dra tillbaka sin skattehöjning.

Den 2 september inleddes en hungerstrejk i protest mot att regimen ville exportera gas till Kalifornien, via en chilensk hamn. Företagen som var kontrakterade var i första hand USA-bolag men även Shell, spanska Repsol och brittiska BP var huvudintressenterna. För ett skamlöst pris skulle de tjäna miljarder dollar på den bolivianska naturgasen men lämna den klassiska misären bakom sig som de gjort med Bolivias naturresurser som tenn och andra mineraler.



Vägblockader som svar på massaker

Felipe Quispe och andra bonde- och vänsterledare befann sig i hungerstrejk och skulle inleda en dialog med regimen då denna svarade med att massakrera protesterade indianer, bönder och lärare i staden Warisata den 20 september. Quispe vägrade infinna sig till en ”dialog med en mördare”, som han kallade presidenten.

Den förkrossande majoriteten av människorna i El Alto är före detta gruvarbetare, quechua och aymaraindianer och ansåg måttet rågar. De inledde vägblockader som svar på massakern i den indianska staden Warisata, som krävde sex människoliv och ett 20-tal skadade. Goni trodde att med massakrer kunde han kuva människorna. Men för varje nytt offer anslöt sig allt fler människor till protesterna och blockaderna.

Trots att invånarna i El Alto är bland Bolivias fattigaste, är solidariteten och den politiska medvetenheten bland landets högsta. När gruvarbetarna från Oruro-regionen i början av oktober marscherade mot huvudstaden La Paz för att ”lyfta ut El Gringo från presidentpalatset”, utspisades de i El Alto av människorna.

Privatiseringsdekret 21060

Dessa hade i tusentals avskedats 1985 av Gonis privatiseringsdekret 21060, som stängde eller privatiserade många gruvor i Bolivia. Vid den tidpunkten var Goni ”planeringsminister”. Tiotusentals gruvarbetare blev arbetslösa och många tvingades bosätta sig i El Alto. Därför var det naturligt och självklart att utspisa de marscherande gruvarbetarna som var på väg för att störta den president som gjort massor av människor i El Alto arbetslösa.

Med dynamit försvarade de 2.500 gruvarbetarna, som tack för mat och logi, de 800.000 invånarna i El Alto mot militärens attacker som pågick under flera veckor i El Alto. Därefter fortsatte de marschen nedför de branta sluttningarna mot La Paz, 500 meter längre ned. Sedan var ”Slaktarens”, som han kallades av invånarna i El Alto, dagar räknade.

El Alto förvandlades under de 45 dagarna till ett ”Revolutionens centrum”. Alla infartsvägar till miljonstaden La Paz går förbi El Alto. Den som kontrollerar El Alto kontrollerar också La Paz. I La Paz fanns inga som helst förnödenheter eftersom blockaderna stod emot i El Alto.


Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.



Varför skyddar USA ”Goni”?

Paulina och de andra anhöriga till offren befinner sig nu i slutet av november i hungerstrejk utanför presidentpalatset. Vicepresident Carlos Mesa, som avgick fyra dagar innan Goni lämnade Bolivia för USA, har lovat att betala 50.000 bolivianos, ungefär lika många svenska kronor, till varje offer för den statliga terrorismen.

Men det förslår inte långt. De anhöriga har krävt 120.000 kronor och att staten garanterar att de föräldralösa barnen får en fri skolgång och ekonomisk ersättning som gör att de kan leva fram till 18 års ålder. Men den nya regimen tvekar och bäddar för nya protester.

De anhöriga har också krävt att den flyende presidenten ska deporteras tillbaka till Bolivia av USA och ställas inför rätta för folkmord. Hans försvars- och inrikesminister är också ansvariga för massmorden men varken generalerna eller de avsatta ministrarna har ens kallats till förhör. Militären är helt intakt.

Vems mänskliga rättigheter?

Lilla Sofia har vaknat av gråtattackerna och hennes skrik är ett skrik efter mat. Men kommer hon att få den mat och trygghet som hon hade innan den 12 oktober, även om hon i El Alto föddes till de fattigaste förhållandena man kan tänka sig?

Vems intressen besvarar Carlos Mesa, Internationella Valutafondens krav på återbetalningar av de 4,6 miljarder dollar i utlandsskuld eller lilla Sofias mänskliga rätt till liv?

Var det kanske det som vice justitieministern funderade på när han brast ut i gråt, fyra dagar senare när han hörde Paulinas och de andra anhöriga till offren för Kriget om gasen i Bolivia?



EFE: Till och med i USA betraktas Berzain som en mördare

El expresidente boliviano Gonzalo Sánchez de Lozada y el que fuera ministro Carlos Sánchez Berzaín fueron declarados hoy por el jurado del juicio civil en su contra en Estados Unidos responsables de la muerte de ocho personas en las protestas registradas en Bolivia en 2003. Sánchez Berzaín, que era titular de Defensa en 2003, deberán pagar 10 millones de dólares en compensaciones, según dictamen.

El jurado, compuesto por diez personas y que comenzó a deliberar el pasado día 26, anunció hoy su veredicto en el tribunal de Fort Lauderdale, a 50 kilómetros de Miami, donde, bajo la presidencia del magistrado James I. Cohn, se ha celebrado el juicio desde el 5 de marzo pasado.





sábado, 18 de mayo de 2019

En halv miljon bolivianer på plats för att uttala sitt stöd för Evo Morales för ytterligare en mandatperiod på presidentposten





En halv miljon bolivianer på plats för att uttala sitt stöd för Evo Morales för ytterligare en mandatperiod på presidentposten!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-18 / Det blev förmodligen det största massmötet under den bolivianska republikens moderna historia när över en halv miljon bolivianer, gruvarbetare, bönder, studenter, kvinnor och män i alla åldrar samlades på staden Cochabambas landningsbana för att ge sitt stöd till den president som under 13 år har styrt och utvecklat det som var den amerikanska fattigaste land, vid sidan av Haiti och Honduras.

– Här är Bolivia för att försvara den demokratiska och kulturella Revolutionen, för vi har resultat, vi har bevisat inför världen att Bolivia har ett stort hopp, sa Evo Morales inför massan av de mest enkla och stridbara av Bolivias folk.

2008 kastade Morales ut den dåvarande USA-ambassadören, Philip Goldberg, på vilkens meritlista finns hans intriger och konspirationer för att via Kosovo slå sönder den federala staten Jugoslavien. USAID åkte senare samma väg och det verkar ha varit ett bra recept. För landets ekonomiska och sociala utveckling har placerat Bolivia bland de länder i Latinamerika och Karibien med den snabbaste ekonomiska utveckling samtidigt som de sociala investeringarna har ökat populariteten hos vänsterpresidenten än mer.

Men landets fiender bidar sin tid för de vet att de i val är chanslösa mot den populäre Morales. Och samma ”Pitiyankies”, som Venezuelas Hugo Chavez döpte den extrema reaktionära borgarklassens representanter till, vädjar de till USA att via sanktioner och annan utpressning i form av ekonomiskt krig strypa landet för att tvinga Morales att inte ställa upp.

Men president Morales låter sig inte skrämmas av Trump och hans fascistiska kamarilla i Vita Huset och kommer även i detta val inkamma en stor valseger.