jueves, 27 de agosto de 2020

NEGRA Y COMUNISTA, Charlene Mitchell, candidata presidencial 1968 en EEUU




1968-2020, el mismo racismo y violencia clasista:

NEGRA Y COMUNISTA, Charlene Mitchell, candidata presidencial 1968 en EEUU

No obstante el ocultamiento de los grandes medios de comunicación, fue el Partido Comunista quien por primera postuló a una afroamericana en la fórmula presidencial.

Por Violeta Forero, semanario Voz (Bogota)

CHARLENE MITCHELL, comunista, feminista y activista por los derechos civiles, fue la primera mujer negra en ser nominada para el cargo más importante de los Estados Unidos por un partido político. De igual forma, Mitchell no ha sido la única candidata negra del Partido Comunista de los Estados Unidos, CPUSA, que ha aspirado a cargos de alto mando en su país. En 1980 y 1984 la filósofa, dirigente política marxista, activista antirracista y feminista Angela Davis fue candidata vicepresidencial en la fórmula con Gus Hall, el líder de la época del Cpusa.

El texto que sigue a continuación es un discurso hecho por Mitchell mientras se desarrollaba la campaña presidencial en el año 1968. Su vigencia reside en que parecen ser las palabras de cualquier joven negra en un mitin del movimiento “Black Lives Matter” (Las vidas negras importan) que estremecen en la actualidad las calles de los Estados Unidos. Esta es la traducción de los extractos del discurso que aparecieron en las páginas del diario Daily World (órgano central del PCUSA), antecesor del medio de comunicación People’s World. El discurso completo también se publicó como un folleto con el título ‘La candidata comunista habla sobre la liberación negra’.

UN SISTEMA INCAPAZ DE DESTRUIR EL RACISMO

Yo he sido comunista la mayor parte de mi vida adulta. Yo entré al Partido cuando finalmente decidí que el sistema económico que controla este país no puede resolver los problemas de la gente negra. El sistema económico del capitalismo y de las instituciones políticas, le han fallado a la gente porque es incapaz de destruir el racismo que infecta a este país. Son incapaces porque hacerlo significaría poner fin a las ganancias adicionales obtenidas al mantener la discriminación laboral y un estándar salarial desigual.

Esto significaría poner fin a la situación en que mucha gente negra se mantiene, como un grupo de trabajadores desempleados y subempleados, lo cual representaría acabar con la ventaja de los jefes privilegiada por la división social. Además, tal ataque contra el racismo eliminaría el fundamento ideológico de la conducción de los asuntos exteriores que permite librar una guerra genocida y racista en Vietnam.

Este sistema económico no funciona pues desconoce las necesidades de la gente en su país. Garantiza solo las necesidades básicas para los trabajadores; mantiene un gran grupo de pobres; y los ricos se vuelven más y más y más ricos, obteniendo más dinero del que no saben qué hacer.

Mientras que una madre negra esclavizada para llegar a fin de mes para sus hijos cuenta solo con un escaso cheque de asistencia social y a un trabajador negro se le dice que trabaje más y más rápido para producir más y más en cada vez menos tiempo, el número de multimillonarios aumenta y los ricos gastan más en sus perros y gatos que la mayoría de nosotros con nuestros hijos.

Tengo un hijo de 17 años y yo, como cualquier otra madre negra en este país, me preocupo constantemente por su futuro. Las escuelas del gueto envejecen cada vez más, la calidad de la educación de nuestros hijos se vuelve cada vez más pobre. El mundo está abriendo grandes cosas para que la gente haga con sus manos y sus mentes. Pero en su mayor parte, a los niños negros se les niega la preparación para aprovecharse de ellos.



UNIDAD DEL PUEBLO NEGRO

El capitalismo también nos reprime. Los hombres que ostentan el poder en este país temen a los negros y al poder potencial que reside en las comunidades negras. Ahora los negros se han movido para afirmar ese poder mientras la represión aumenta. Cada vez se envía más al club de la policía para atender violentamente la protesta de los negros. Nuestros líderes militantes están siendo incriminados y encarcelados. Otros están sujetos a intentos de intimidarlos para que acepten la situación actual.

Los negros debemos unirnos si queremos resistir a este ataque. Debe haber unidad en nuestros pueblos así sean socialistas, liberales, conservadores, comunistas o independientes. Debemos exigir que todas las barreras discriminatorias que nos impiden aprovechar todo lo que existe para otras personas, sean destruidas de una vez.

Nosotros debemos demandar poder para determinar las condiciones en nuestras comunidades. Nosotros debemos demandar control sobre la policía que patrulla la comunidad, sobre las escuelas que educan a nuestros niños.

Nosotros, las personas afectadas, debemos dirigir la comisión de bienestar, la comisión de la biblioteca, la junta de reclutamiento y de salud pública. En el país, estas demandas son hechas por personas con poder. En nuestras comunidades, estas demandas deben ser hechas por el poder negro.

ÚNANSE

Estas son las cosas que debemos hacer en nuestro país incluso mientras el capitalismo está presente. Este es el tipo de exigencias que nosotros podemos tener ahora. Pero como comunista, yo tengo decidido que en un tiempo tendremos que enfrentarnos a este asunto fundamental, introducir un sistema en que la gente posea y controle la riqueza en conjunto y traer consigo el socialismo.

El hombre que gobierna este país sabe lo que nosotros buscamos. Ellos saben lo que nosotros necesitamos. Saben lo que estamos dispuestos y podemos hacer para conseguirlo y por eso buscan mantenernos divididos a unos de otros, en vez de aliados, fuera de nuestra propia comunidad.

Otra cosa que me hizo una comunista fue darme cuenta de que nuestros únicos posibles aliados en esta lucha, son los trabajadores. A pesar de sus problemas, son el único grupo que no se beneficia de nuestra opresión y están oprimidos por el sistema. Los gobernantes del país quieren mantener separados a los trabajadores negros y blancos.

El Partido Comunista está dedicado a la idea de que, sin importar las dificultades, hay que unirnos, de lo contrario ninguno podrá avanzar. Llamo a mis hermanos y hermanas negras a que consideren la alternativa que ofrece mi Partido. Si están de acuerdo con la mayoría o con todos los programas, si quieren participar en esto, únanse.



viernes, 14 de agosto de 2020

CIA:s Spindel i det kommande valet i Bolivia med förspel i militärkuppens Honduras 2009





CIA:s Spindel i det kommande valet i Bolivia med förspel i militärkuppens Honduras 2009

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-08-14 / Efter statskuppen i Bolivia den 10 november 2019 installerade kuppjuntan nya ledamöter i landets Valtribunal (Tribunal Supremo Electoral, TSE). Dess ordförande blev Salvador Romero. Av medierna utmålades han som en seriös korrekt akademiker. Vad som nu framkommer är att han är ”USA:s och CIA:s Man i Bolivia”. För tio år sedan representerade han samma obskyra organ efter militärkuppen i Honduras, den 28 juni 2009.

Den första uppgiften Romero verkställde var ett uppskjutande av valet som enligt Bolivias författning skulle genomföras tre månader statskuppen den 10 november 2019. Kuppjuntan med Jeanine Áñez i spetsen påstod ju att den bara var en ”övergångsregering”.

Men Romero skulle komma att uppskjuta valet ytterligare två gånger till. Det sista datumet är fastslaget till den 18 oktober. Beslutet mottogs av den sociala rörelsen med ursinne och på 150 punkter över hela Bolivia lamslogs i praktiken landet med krav på att valet skulle genomföras den 6 september, som Romero och TSE hade fastslagit en andra gång. Nu tyder allt på att valet kan komma att genomföras den 18 oktober efter att landets MAS-kontrollerade parlament har backat och gått med på datumet den 18 oktober.

Enligt Veronica Zapata, boliviansk journalist på den internationella portalen pressenza genomförde Romero i egenskap av TSE:s ordförande ett ensidigt fattat beslut om att tre gånger flytta fram valet. Beslutet bryter mot författningens lag N° 1297 och N° 1304 som handlar om utlysande av val inom 127 dagar. Inget beslut i TSE står över författningen vilket innebär att ett valresultat den 18 oktober inte kan ses som lagligt och legitimt.

Avslöjande Wikileaksdokument

Men vem är Salvador Romero och hur är det möjligt att han ställer sig över lagen?

Veronica Zapata har forskat i de gamla Wikileaksdokumenten, den hemliga korrespondensen mellan USA:s ambassader i världen och dess utrikesdepartement i Washington (State Departement). Och Romero figurerar i denna inte bara från USA-ambassaden i Bolivia utan även som ”aktör” från militärkuppens Honduras, 2009.

Romero har ett nära förhållande till USAID, CIA:s ”biståndsorgan”. I Wikileaksdokumenten berättar USA-ambassaden i La Paz att Romero var en ”informatör” till den dåvarande USA-ambassadören Philip Goldberg (2006-2008). Denne blev utkastad från Bolivia av president Evo Morales efter att ha avslöjats som konspiratör i en plan om att fragmentera Bolivia via de så kallade Civilkommittéerna i främst Santa Cruz, den bolivianska fascismens högborg både 2008 som i oktober 2019. Men även i provinserna Tarija (rikt på gas), Beni och Pando deltog liknande Civilkommittéer i försöket att slå sönder nationalstaten Bolivia. USA-ambassadören Philip Goldberg hade stor erfarenhet från Jugoslavien, där han deltog aktivt med stor framgång i konspirationen att bryta ut Kosovo från Serbien.

USAID finansierade

Enligt Veronica Zapata finansierade USAID Romeros föreläsningar och politiska kampanjer mot den störtade president Evo Morales. Nu vill han framstå som ”neutral ordförande i Valtribunalen”.

Samme Romero har nära politiska förbindelser med tvåan i presidentvalet den 20 oktober 2019, Carlos Mesa från valalliansen Comunidad Ciudadana (C.C.). Mesa var också vicepresident den 17 oktober 2003 för president Sanchez de Losada, ”El Gringo” som störtades av rasande folkmassor. Drygt 70 människor sköts ihjäl och cirka 500 skottskadades när Sanchez & Mesa kallade ut militär och polis för att slå ner det folkliga upproret.

Carlos Mesa tog över presidentpalatset efter att ”El Gringo” hade flytt till USA och utsåg 2003 Salvador Romero som ordförande för landets Valtribunal, TSE, en historia som alltså upprepades efter den 10 november 2019 när kuppjuntan hade störtat Evo Morales. Denne har med andra ord all fog för sina anklagelser från sin exil i Argentina att Valtribunalen är ett organ helt i händerna och under kontroll av USA:s regering.

Romero till Honduras

Bara ett drygt år efter att den USA-stödda militären i Honduras hade störtat den folkvalde presidenten Manuel Zelaya Rosales, anlände Salvador Romero till det centralamerikanska landet. Efter militärkuppen militariserades landet i en snabb takt av den civila-militära regimen som hade utsetts i det första valet i november 2009 som omedelbart erkändes av USA. Den Nationella Motståndsfronten, FNRP, som hade bildats samma dag som statskuppen verkställdes uppmanade Honduras´ folk att bojkotta valet. Knappt en tredjedel av landets valberättigade röstade den 26 november 2009. Den USAID-finansierade ”NGO:n” Hagamos Democracia, Låt Oss Skapa Demokrati konstaterade i sin valundersökning att cirka 46 procent av valmanskåren hade deltagit i valet.

Salvador Romero anlände till Honduras i början av 2011 och utsågs till chef för National Democratic Institute, NDI, ett formellt oberoende organ men som är knutet till Demokraterna i USA och finansierad via USAID. Romero verkade i Honduras fram till 2014.

Vid sidan av NDI existerar IRI, International Republican Institute som också formellt sett är oberoende men kontrollerat av USA:s Republikanska parti. Även NED, The National Endowment for Democracy återfinns i denna de ”Tre Musketörernas” CIA-filial och är direkt underställd USAID.

”Sedan Salvador Romero anlände till Honduras har högern (Partido Nacional) vunnit valen (2009, 2013, 2017) genom valfusk stödd av USA och NDI, finansierat av NED som är beroende av USAID”, skriver Zapata.

NED är organet som återfinns i alla ”regimförändringar” som finansiär. Från Ukraina till Nicaragua, från destabiliseringsförsök i Hongkong till dagens händelser i Vitryssland. Och i Latinamerika pumpas miljoner dollar ut till den så kallade ”NGO-världen” som fortbildar och utbildar främst ungdomar som ”Framtida Demokratiambassadörer”, så klart i tjänst hos USA:s utrikespolitik.

Honduras´ exempel för Bolivia

Enligt Zapata blev statskuppen i Honduras mot president Manuel Zelaya en slags Manual för statskuppen i Bolivia mot Evo Morales. Kuppen i Honduras blev startpunkten för USA:s ”återerövring av länderna som finns på vad USA anser vara sin ”bakgård”. De misslyckades med att störta sandinisterna i Nicaragua och regeringen Maduro i Venezuela och övergick till att systematiskt och metodiskt konspirera och till slut verkställa statskuppen i Bolivia med stöd av polis och militär.

Efter kuppen i Honduras tog USA:s allierade över i Paraguay där president Fernando Lugo störtades. Därefter kom turen till det viktigaste landet i Latinamerika, Brasilien där Dilma Rousseff ställdes inför riksrätt med en rent löjlig anklagelse att ha girerat ekonomiska medel från ett ministerium till ett annat. Neutraliserandet av `Lula´ som presidentkandidat ingick också i spelet för att neutralisera de viktigaste progressiva krafterna i Sydamerika.

För USA är Bolivia en strategisk källa med 60 procent av världens litiumtillgångar. Därför blev statskuppen i Bolivia våldsam och närmare ett 50-tal människor förlorade livet. Det gällde för USA:s allierade i Bolivia att ”markera terräng”, framför allt med kalkylen att Bolivias folk, när det vaknar upp inte går att hejda, vilket upproret i oktober 2003 bekräftade.

Därför talar landets ministerpresident Arturo Murillo att om inte vägblockaderna upphör ”måste vi skjuta skarpt”!

Resten sköter Salvador Romero, “CIA:s man i La Paz”, från den ockuperade Valtribunalen, TSE.

KÄLLA: