Den feminina "Pinochet", Jaenine Añez och hennes brorson som greps med 450 kilo kokain i Matto Groso, Brasilien.

”Bolivia och en statskupp”

är rubriken på en analys av den bolivianska statskuppen skriven av Victor Baez, vice generalsekreterare för Trade Union Confederation (ITUC), med säte i Bryssel och som representerar 175 miljoner medlemmar i hela världen, bland dem svenska LO:s.

Jag rekommenderar starkt Baez´ krönika, inte bara för att han utan att tveka fördömer statskuppen och karaktäriserar den just för vad den är. Utan även för att han starkt kritiserar EU:s roll som i praktiken är ett erkännande för att genomför ni en statskupp mot vänsterregeringar som envisas med att själva bestämma över sina naturresurser så är ger vi vårt erkännande!

Vad spelar det sedan för roll om EU och dess medlemsstaters ambassader i La Paz utfärdar kommunikéer eller springer omkring bland den störtade regeringens anhängare för att övertyga dessa om att ”delta i en dialog” med fascisterna och de religiösa fundamentalistiska kuppmakarna i det ockuperade presidentpalatset om statskuppen är ett faktum?

VICTOR BAEZ har jag träffat vid ett flertal tillfällen. Först 2001 och 2002 i hans hemland Paraguay och därefter när han anlände till Honduras efter den militära statskuppen 2009 för att här, direkt på plats för våldtagningen av det honduranska folket uttala sitt fördömande mot mordorgien bland annat på fackliga och sociala ledare, precis som i Bolivia en konsekvens av den USA-stödda statskuppen.

Dick Emanuelsson

--------

Bolivia and a coup

By Victor Baez Mosqueira,

Resumen Latinoamericano, December 20, 2019.

http://www.resumenlatinoamericano.org/2019/12/20/bolivia-de-un-golpe/

Victor Baez. FOTO: DICK E.

A dangerous precedent is settling in the international community: the lack of unanimous condemnation and firm against coups. Worse, tested arguments to justify try, like an article that says that the president which made him the hit "crossed the red line" and other niceties like that. The Bolivian case is just a sample.

Who actually passed the red stripe peaceful and democratic coexistence were those who thought, designed, supported, executed and approved the coup, inside and outside Bolivia.

Occurred in that country a coup which combined street violence, police mutiny, military complicity to the "order" of resignation to a president still exercising his mandate from previous elections and had ordered to redo the recent elections, the OAS which discredit handled without evidence to support subsequently clear the alleged abnormalities. The final report of the inter-American organization left more questions than answers, according to many analysts, confirming that behind all were also unfavorable international interests to democracy.

In that sense, unsurprisingly the position of the government of Trump immediately recognize the government of a president who did not even have a (a) civilian who will impose the presidential sash. Thus, someone whose party won only 4 percent of the vote in the elections on October 20, happened to occupy the ownership of the executive, defending his assault on office blood and fire. Yes, with cost lives.

What does call increasing attention is the position of the European Union, once renowned for its sleek position of defending democracy. A few hours consummate the coup, we saw his representative in Bolivia saying he was already working with the new government and called for dialogue.

We are not against dialogue, but you can call such sectors resisting the coup while the de facto government is killing, imprisoning and threatening his people?

That position in Bolivia is very similar to that of the EU in Colombia, where demonstrations against the government of Duque called for a yes conversation as well as Lee- even a dialogue. This proposal was immediately supported by embassies of EU countries. Meanwhile, Duke still repressing the people on the streets and did not take into account one of the claims of those who were protesting in the streets for several days.

There is also confirmation that the EU representative in Chile runs the tents of protesters, calling for dialogue while there are allegations of torture who come to protest, there are wounded and even many people who blew eyes. In these conditions, who serves this position "Dialogue" of the EU? It is clear that Donald Trump, the fascist right and the neoliberal model.

Dialogue, ladies and gentlemen EU is not an end, should be a means to make things better, not to keep situations of chronic injustice, much less to tend to the regression of societies.

Evo Morales resigned to death threats against family members, ministers and members of the MAS by groups of fascist shock. The de facto government never sent to investigate the bully of the Santa Cruz Youth Union who shot five people from the Plan 3000. No looting of the Municipality of Vinto and vexation of its mayor investigated. Neither the burning of the houses of the governors of Potosi and Chuquisaca or house former president of Deputies, Borda, or the kidnapping of relatives or looting the houses of parliamentarians from the MAS and many are investigated other outrages .

Yes, Mrs. Jeanine Añez exempted the Armed Forces of criminal responsibility in the repression of demonstrators, ie gave them license to injure, maul and kill and threatened the media with charges of sedition, expelled foreign correspondents and closed signs international Telesur and Russia Today. It also allowed civilian shock troops detain people linked to the MAS.

It is abundantly clear who "crossed the red line". And it was not Evo. Among the reasons for the coup, according to the same president, was the willingness of his government to use the vast deposits of the Bolivian lithium to further improve the living standards of the population, not privatizing them, but maintaining sovereignty over them and exploiting them in association with those who have been awarded in clear procedures. According to account Morales, his government was doing that with partners from China and Germany. They had obviously been left out, because they neither submitted, American multinational companies.

International indifference to the fourth coup in the XXI century is successful in Latin America (Honduras 2009, Paraguay 2012, Brazil 2016, Bolivia 2019) should be cause for reflection and should call us to think about the role of international organizations and make reforms needed to prevent encourage or turn a blind eye to the relentless advance of fascist and violent, misogynistic right, homophobic and racist.

It was a stroke of Bolivia and must be condemned as such. It not so weakens democracy and makes it very vulnerable to the power groups. If it continues to seek arguments to justify the breaks in the institutional life of the country or if used euphemisms instead of calling them by their real name, the pendulum is even more inclined to authoritarianism we thought we had overcome in the region, especially in times that large corporations increasingly more pressure to have totally loose hands in the spoliation of resources. This article has-been translated from Spanish.

http://www.resumenlatinoamericano.org/2019/12/20/bolivia-de-un-golpe/

Argentina ger kuppjuntan i La Paz en rejäl örfil och säger att Evo stannar i Argentina

Argentina ger kuppjuntan i La Paz en rejäl örfil och säger att Evo stannar i Argentina

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-12-19 / Argentinas nye president Alberto Fernandez gav igår order om att förstärka skyddet för Bolivias störtade president Evo Morales och förklarade att Argentina inte kommer att utlämna Evo Morales.

I stället gav Fernandez order om att förstärka skyddet för Morales för att undvika att den USA-stödda juntans underrättelseagenter, som uppges operera också i grannlandet Argentina, kan attackera Morales.

– Argentinas regering kommer inte under några som helst förhållanden att utlämna den före detta presidenten Evo Morales, uppgav Fernandez enligt den argentinska portalen Infobae som kontaktade en källa inom det argentinska presidentpalatset.

– Vi kommer att beskydda Evo Morales i egenskap av politisk flykting och för att [kuppjuntans] begäran om utlämning är en stor fars, uppgav en annan regeringstjänstemän, enligt Infobae skriven av journalisten Martin Dinatale.

Bödeln säger sig vara ett offer

Det är det regeringskontrollerade åklagarämbetet i La Paz som utlyste en arresteringsorder mot Evo Morales som av denna institution anklagas för “påstådd brottslighet, terrorism och finansiering av terrorism” som också omfattar ”medbrottslingar”.

Det är samma anklagelser som den politiska och ekonomiska eliten riktade mot Evo Morales i januari 2002 och som blev förevändningen för att sparka honom som parlamentsledamot för MAS det året. Men det är också bara förevändningar, menar Morales, för sedan det året har inga som helst anklagelser kunnat ledas i bevis.

I stället ses arresteringsordern som en dimridå och ett dåligt försök att skilja på Orsak och Verkan eller att Bödeln nu förvandlar sig själv till offer.

DE VERKLIGA TERRORISTERNA, som Göteborgsgruppen Nynningen sjöng på 1970-talet, är de som nu ockuperar presidentpalatset i La Paz, de som beordrade polis och militär att öppna eld mot obeväpnade demonstranter, de som protesterade mot att kuppjuntan och dess allierade men som massakrerades av dem som störtade den bolivianska demokratin, trampade på författningen och utsåg sig själva till landets högsta befattningar.

Därför är den nya argentinska regeringens fasta hållning i förhållandet till statskuppsjuntan i La Paz konsekvent;

Evo Morales störtades från presidentposten av dem som i dag vill se hans huvud på ett fat.

OAS-möte om Bolivia: Svidande nederlag för USA, OAS och kuppjuntan i Bolivia

OAS-möte om Bolivia: Svidande nederlag för USA, OAS och kuppjuntan i Bolivia

TEGUCIGALPA / 2019-12-19 / USA och OAS´ generalsekreterare Luis Almagro led ett svidande nederlag vid torsdagens möte i Washington då CARICOM (Caribbean Community, Regional Integration) fick igenom sin resolution om situationen i Bolivia.

Mot denna uppträdde som på ett pärlband USA:s underordnade högerregeringar på kontinenten i form av de ”Åttas Grupp”:

Bolivia (kuppjuntan), Brasilien, Colombia, USA, Ecuador, Panamá, Paraguay och Venezuela i form av `ambassadören´ för Trumps “Fjärrkontrollspresident”, Juan Guaidó.

För resolutionen röstade:

Antigua and Barbuda, Argentina, Barbados, Belice, Dominica, Guyana, Grenada, Jamaica, México, Trinidad y Tobago, Nicaragua, Santa Lucía, San Vicente and Granadinas, Surinam, Uruguay, Bahamas, San Cristóbal och Nevis (Saint Christopher och Nevis).

De åtta som avstod var följande:

Canadá, Costa Rica, Chile, Guatemala, El Salvador, Dominikanska republiken, Peru och Honduras.

Nedan en engelsk versión:

Resoundingly defeated Almagro in the US and Caribbean OAS resolution on Bolivia

Washington. CubaDebate | December 19

http://www.radiolaprimerisima.com/noticias/general/275329/contundente-derrota-de-eeuu-y-almagro-en-la-oea-por-resolucion-caribena-sobre-bolivia/

USA and the Secretary General Luis Almagro suffered a stunning defeat Thursday in the Organization of American States (OAS), when CARICOM succeeded the Permanent Council adopted a resolution on Bolivia.

Before the meeting of the Council Permanent Representation of Bolivia he had proposed amendments are the Draft CARICOM. Granada opened the meeting by noting that the Bolivian project constituted no amendments to the Draft CARICOM, but a new draft resolution.

The representative of the coup government of Bolivia replied that he thought the same and it was not a new document. I thought that the draft Resolution of the CARICOM could be more constructive, rather than supporting the intention of burning the country like Evo Morales wants, help to pacify. He added that many are not interested in what happened in Bolivia, which were not actions against indigenous people, but actions of armed groups supporting Evo Morales, as well as the so-called east to encircle the cities.

Belize presented a procedural motion proposing that the draft amendment proposed by Bolivia a vote.

The result of the vote on the draft Bolivia was as follows:

8 in favor Bolivia, Brazil, Colombia, USA, Ecuador, Panama, Paraguay and Venezuela.En against 17 Antigua and Barbuda, Argentina, Barbados, Belize, Dominica, Guyana, Granada, Jamaica, Mexico, Trinidad and Tobago, Nicaragua, Saint Lucia, Saint Vincent and the Grenadines, Suriname, Uruguay, Bahamas, St. Kitts and Nevis.

Abstention 8 Canada, Costa Rica, Chile, Guatemala, El Salvador, Dominican Republic, Peru and Honduras.

Absent 1 Haiti

So the project was rejected Bolivia.

Then the ambassador of the United States proposed to vote on the draft Resolution of the CARICOM, the result was as follows:

In favor 18 Antigua and Barbuda, Argentina, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Guyana, Granada, Jamaica, Mexico, Trinidad and Tobago, Nicaragua, Saint Lucia, Saint Vincent and the Grenadines, Saint Kitts and Nevis, Suriname, Uruguay and Panama .

4 against Bolivia, Colombia, USA, Venezuela (the representative of the self-proclaimed Guaidó)

Abstention 11 Canada, Costa Rica, Guatemala, El Salvador, Dominican Republic, Ecuador, Peru, Honduras, Brazil, Chile and Paraguay

Absent 1 Haiti

As a result Resolution was passed "rejection of violence and call for full respect for the rights of indigenous peoples in the Plurinational State of Bolivia".

Then there was explanation of vote by several delegations including struck by the Ambassador of Colombia with an aggressive speech and even offensive against the sponsors of the resolution and those who supported it. Both the representative of Colombia and the US Venezuela attacked, while the representative of Guaidó so did against Nicaragua.

RESOLUTION OF THE PERMANENT COUNCIL

"REJECT CALL TO VIOLENCE AND FULL RESPECT FOR RIGHTS OF INDIGENOUS PEOPLES IN THE STATE OF BOLIVIA PLURINATIONAL"

PROPOSAL BY THE MEMBER STATES OF THE CARIBBEAN COMMUNITY (CARICOM)

THE PERMANENT COUNCIL OF THE ORGANIZATION OF AMERICAN STATES,

BEARING IN MIND the purposes and principles of the United Nations Charter and those of the Charter of the Organization of American States (OAS);

BEARING IN MIND that international and hemispheric human rights conventions contain the values ​​and principles of freedom, equality and social justice that are intrinsic to democracy;

STRESSING the Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, Article 1 states that "[t] he Indians have the right, as a collective or as individuals, to the full enjoyment of all human rights and fundamental freedoms recognized in the United Nations Charter, the Universal Declaration of human rights and international human rights standards "; the International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination, United Nations, and the American Declaration on the Rights of Indigenous Peoples [AG / RES. 2888 (XLVI-O / 16)], Article XII states that "[t] he peoples have the right to be free of racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance.

NOTING the deep concerns about the situation of human rights, including racist violence and discriminatory, expressed by the Inter-American Commission on Human Rights (CIDH) in its preliminary observations on December 10, 2019, after his visit to Bolivia;

NOTING the conclusions of the Commission that there was a wave of violence following the election process and that they made serious allegations of violations of human rights, including arbitrary arrests and detentions, killings and assassinations, injuries to civilians , criminalization and persecution of political opponents, and violations of freedom of expression;

RECALLING the "Declaration on the Rights of Indigenous Peoples in the Americas" [AG / DEC. 79 (XLIV-O / 14], which reaffirms that advance the effective promotion and protection of the rights of indigenous peoples of the Americas is a priority for the OAS;

ALSO RECALLING Article 9 of the Charter Inter-American Democratic stating that: "[t] he elimination of all forms of discrimination, especially gender discrimination, ethnic and racial, and various forms of intolerance and the promotion and protection human rights of indigenous peoples and migrants and respect for ethnic, cultural and religious diversity in the Americas contribute to strengthening democracy and citizen participation ";

RECOGNIZING that, despite the improvements over the last decade, the indigenous peoples of Bolivia have suffered from historic injustices as a result of colonization and dispossession of their lands, territories and resources, among others, which they were prevented from fully exercising, in particular their right to development in accordance with their needs and interests;

Emphasizing that the inherent rights of indigenous peoples of Bolivia, which derive from their political, economic and social structures and from their cultures, spiritual traditions, histories and philosophies, especially their rights to their lands, territories and resources must be respected and promoted;

REAFFIRMING that indigenous peoples, in the exercise of their rights, should be free from all forms of discrimination;

CONSIDERING the importance of eliminating all forms of racial discrimination or violence resulting from these affecting citizens of the Americas, especially indigenous peoples, taking into account the responsibility of States to combat them;

AFFIRMING that all doctrine, policy and practice that is based on promoting the superiority of peoples or individuals on the basis of national, racial, religious, ethnic or cultural differences in Bolivia, is racist, scientifically false origin, legally invalid, morally condemnable, socially unjust; and

WELCOMING the agreement signed between the Bolivian authorities and the Commission to set up an independent international group of experts to investigate the acts of violence that occurred between September and December 2019,

RESOLVED:

1. To condemn violations of human rights and the use of violence against any citizen of Bolivia, especially any form of violence and intimidation against Bolivians of indigenous origin.

2. Also condemn intolerance symbols, traditional relics and religious practices, and any aspect of the indigenous civilization that may be subject to unequal treatment or mention.

3. To stress the need for the authorities of the Plurinational State of Bolivia fulfill their inherent responsibility as part of the community of nations, to protect the human rights of everyone in Bolivia.

4. Urge the authorities of the Plurinational State of Bolivia to respect, comply with and effectively implement all their obligations under international law concerning indigenous peoples, especially those obligations related to human rights.

5. To reiterate the call made by the Permanent Council of the OAS on November 20, 2019, in resolution CP / RES. 1140 (2259/19) rev. 1 all political and civil actors in Bolivia, including all authorities, civil society, the military and security forces and the general public, to immediately cease violence, preserve peace and seek a frank dialogue that promotes democratic national reconciliation.

6. To call on Bolivian authorities to guarantee, full and unrestricted manner, observance and protection of human rights and ensure accountability for any violation thereof, in accordance with international human rights law, as it reflected in resolution CP / RES. 1140 (2259/19) rev. 1 of the Permanent Council of the OAS.

Bolivia: Nu kan generalerna köpa vapen direkt i utlandet utan upphandling. Första steget mot korruption på högsta nivå!

Bolivias feminina variant av landets "Pinochet", Jeanine Áñez, vägleds av en hög militär.

Bolivia: Nu kan generalerna köpa vapen direkt i utlandet utan upphandling. Första steget mot korruption på högsta nivå!

Av Dick Emanuelsson

Var det inte en interimsregering som utsåg sig själv med den enda uppgiften att utlysa val i mars?

IGÅR MEDDELADE ”KUPPJUNTANS FEMININA PINOCHETVARIANT” Jeanine Áñez att det nu är fritt fram för generalerna i de väpnade bolivianska styrkorna att göra sina uppköp av vapen och annat materiel DIREKT av vapenhandlarna i utlandet. För det behövs ingen upphandling, Försvarsministeriet handhar processen, meddelade den bolivianska dagstidningen La Razon [1].

Vad betyder det beslutet i klartext?

Jo, att den utsedde vapenhandlande generalen/erna tar direkt kontakt med sin ”kontakt” inom det säljande vapenföretaget i utlandet och gör upp ett ”kompispris”. I klartext betyder det att bägge parter tjänar på vapenkontraktet medan det blir den skattebetalande bolivianen som får betala överpriset.

I HONDURAS, LANDET DÄR jag sitter sedan 15 år var och är det vanligt under högerregeringarna, av liberalt och konservativt snitt, att hälsovårds- och försvarsministeriet gjorde dessa ”direktköp” och att dess handlingar låstes in ordentligt i arkiven i ministeriet utan någon demokratisk eller parlamentarisk insyn.

Det är också möjligt att den självutnämnda ”presidentskan” Jeanine Áñez, som representerar ett parti som i senaste valet bara fick fyra (4) procent också ingår i ”direkt-köps-kartellen”.

Det är också möjligt att detta kommersiella korrumperande förfarande var en del av ”uppgörelsen” med de väpnade styrkorna högsta befäl för att få deras stöd i statskuppen mot president Evo Morales.

FÖR ATT HA EN FÖREVÄNDNING för dekretet, artículo 5 del decreto 4116, som kuppkvinnan Áñez fattade helt självvådligt beslutade om, finns det ingen gräns för hur mycket generalerna kan inhandla, bara att det ska handla om ”Säkerhet och Försvar av Staten”, som vi utgår från att varje regering verkar för.

Uppenbart känner kuppregimen att de ännu inte går på säker mark. För vid sidan av att de väpnade styrkorna höjdare kan inköpa vapen och ges unika möjligheter att berika sig genom direktinköp, fattade regimen också beslut om att inhandla nya kvantiteter av tårgasbomber för att sättas in i protesterna mot juntan i La Paz.

Inte heller här beslutades om en begränsning av anslaget för inköp av tårgas för kommande repressiva aktioner när beslutet togs den 5 december i år.

I Honduras där tårgasen lägger sig som en giftig kappa över människorna vid protesterna, konstaterade Läkarkollegiets ordförande SUYAPA FIGUEROA att en maskin för att bespruta denguemyggan, som i Honduras har kostat 200 honduraner livet sedan epidemin startade för sex månader sedan, kostar 1500 Lempiras, cirka 570 svenska kronor, medan en enda tårgasgranat kostar det dubbla, 3000 Lempiras eller 1136 kronor [2].

I Bolivia anklagas militär och polis för att ha genomfört två massakrer och skjutit ihjäl 20 personer vid dessa två tillfällen. Sammanlagt har 32 bolivianer mördats av kuppjuntan och hundratals har skottskadats.

Källa:

[1] http://m.la-razon.com/nacional/Bolivia-Gobierno-Defensa-compra-material-FFAA_0_3276872347.html

[2] https://twitter.com/FrenteaFrenteHN/status/1140612117378273280

Evo Morales kommer tillbaka precis som 2002 då han sparkades som parlamentsledamot av samma krafter som nu störtade honom

Evo Morales kommer tillbaka precis som 2002 då han sparkades som parlamentsledamot av samma krafter som nu störtade honom

DEN 24 JANUARI 2002 fattade den bolivianska kongressens deputeradekammare det unika beslutet att helt enkelt sparka Evo Morales som parlamentsledamot och förbjuda honom inneha posten under 50 år. Morales hade valts till kongressen med det högsta röstetalet, enligt BBC-Mundo, 70 procent i sin valkrets.

Då som nu riktades anklagelser mot honom som under alla dessa år aldrig har kunnat ledas i bevis.

– Ni begår ett stort misstag (…) Mitt `brott´ var att uppfylla mitt löfte mot folket, folket kommer bli domare”, kommenterade Morales.

Det var ett enkelt administrativt beslut men fick enorma följder för i det senare valet det året blev MAS det största partiet och Evo Morales vann presidentvalet men berövades på valsegern för ett litterärt valfusk. Sedan är resten historia.

Att det också var under Jorge Quirogas mandatperiod som Morales kastades ut förvånar ingen. Denne var vicepresident under generalen och den blodbesudlade kuppmakaren Hugo Banzer. När denne avled tog Quiroga över presidentposten 2001.

Det var Quiroga som ledde den regering som är ansvarig för massakern på 18 lantarbetare från Chapare och som sedan valet i Bolivia den 20 oktober 2019 var den som aktivt deltog i störtandet av Evo Morales som president.

Quiroga var även chef för den OAS-delegation av internationella observatörer som erkände det flagranta valfusket i Honduras den 26 november 2017 som resulterade i två månader långa protester och 38 honduraner som sköts ihjäl av den USA-stödda regimen.

Att Evo Morales från grannlandet Argentina nu är chef för valkampanjen mot den feminina varianten av `Pinochetregimen´ i La Paz och den fascistiska kamarilla som under de månader som återstår kommer riva upp de stor genomgripande reformer som ägt rum under de 14 åren av Morales progressiva och demokratiska regim, bådar för att som 2002, kommer Evo tillbaka, till förtret för den bolivianska högern, USA och dess beundrare bland svenska svärmare.

INFÖR VALET DEN 30 JUNI 2002 gjorde USA-ambassadören i La Paz MANUEL ROCHA, ett utspel som ligger helt i linje med nuvarande Trumpadministrations Monroedoktrin och som resulterade i störtandet av Evo Morales den 10 november 2019:

– Jag vill påminna valmanskåren, att om ni väljer någon som vill att Bolivia återigen ska bli en betydelsefull kokainexportör, kan detta valresultat få följder för det framtida stödet från USA till Bolivia.

Skrämseltaktiken straffade sig som bekant då.

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

Valet den 30 juni blev en kalldusch för de traditionella högerpartierna. Det förra regeringspartiet ADN, som leddes av f.d. armégeneralen och kuppmakaren Hugo Banzer och JORGE QUIROGA, fick bara 3,4 procent. Det arbetsgivarvänliga UCS, lett av sonen till en av de stora bryggeriägarna i landet, fick också blygsamma 5,5 procent.

Nedanstående är några artiklar från mitt reportage i juli 2002 i La Paz då den nya kongressen installerades med MAS som största parti:

Med pil och båge för att jaga de
korrumperade i parlamentet

Vänstern tågar in med indianer, bönder och arbetare i det bolivianska parlamentet.

LA PAZ/BOLIVIA/020803/ Med sin pil och båge och en mössa av en fälld tiger, blev han rejält dokumenterad av massmedia när han intog sin parlamentsstol den 1 augusti. Det nya parlamentet i Bolivia är inte som förr. Det är indianen och vänstermannen José Bailaba ett bevis på.

*  *  *

När jag ska in i den bolivianska parlamentsbyggnaden där den nya kongressen ska installeras, råder det bokstavligt kaos. De beväpnade vakterna är totalt förvirrade när indianskor med sina cylinderhattar ska in, gruvarbetare i sin bästa söndagskostym, som dock är trasig på flera ställen, hävdar inför de förvirrade vakterna att de är nyvalda ledamöter för MAS, Rörelsens för Socialism, dessa människor som förr stod utanför på torget med dynamitgubbar i händerna och protesterade mot den rika politiska eliten inne i kongressbyggnaden, nu påstår de att de ska sitta där inne.

En kvinna i 65-årsåldern, som vill in som åskådare, säger utan rädsla upp i ansiktet på den AK-beväpnade säkerhetsagenten att ”nu ska ni upphöra att mörda Bolivias söner och döttrar”! Mannen fingrar nervöst på sin automatkarbin och har uppenbarligen aldrig upplevt något liknande.

”Han dansade”. . .

Översatt betyder hans namn ”Jose dansade”, tog ingen notis om att CNN ville ha en intervju med honom ”på en gång”. Här går vi tur och ordning, sa han och gav mig den tid jag ville ha och ett leende som ungefär sa: ”Los Gringos ska inte komma här och tro att de ska kunna bestämma”.

Vem är Jose Bailaba, undrar jag och han svarar lågmält men på klanderfri spanska:

– Jag föddes 1959, min fru heter Victoria och vi har åtta barn och har fyra kvar att klara av, säger han gravallvarligt. Men jag kan inte hålla mig för skratt, och då skrattar han också.

Han räknar upp sju och när jag påpekar att han glömt ett barn så skiner han och minns: ”visst ja, Rosa Julia, 6, också”.

Indianfackets man

Han är en typisk parlamentsledamot för vänsterrörelsen MAS. Hans fru säljer bröd på gatan som hundratusentals andra fattiga bolivianer. Familjen hyr två rum av en vän och betalar 200 bolivianer, cirka 270 kronor i månaden.

Han själv är ”anställd” av indianfacket Central Indígena del Oriente Boliviano (CIDOB).

– Jag anställdes av facket men där får du inte många pesos i lön.

Men nu blir det ändring. För vilken politiker som helst som inte har en ideologisk övertygelse, måste parlamentsposten i Bolivia för en fattig person vara som att vinna högsta vinsten i Penninglotteriet. Varje ledamot uppbär 20.000 Bolivianos, cirka 27.000 kronor i månaden. En vanlig minimilön, som de flesta arbetande bolivianer uppbär, får 450 Bolivianos, eller 60 dollar i månaden.

Brännvin och röstköp

Han premiärtalade på kongressens öppning på sitt eget språk, guarani, samma språk som 80 procent av grannfolket i Paraguay också talar.

Han är från indianfolket Chiquitano men trettiosex indianfolk i ”Tierra Baja”, i regionen Santa Cruz, valde honom med ett stort röstetal.

I alla andra val har de traditionella partierna kommit under valrörelsen för att överlämna gåvor av alla dess slag för att på så sätt få garanterade röster i valet. Vid alla dessa tillfällen har brännvin alltid förekommit. Av okunnighet, politisk manipulation lät indianerna sig köpas.

Men inte längre, de sa stopp, utsåg sin egen representant som valdes med stora röstsiffror till den bolivianska underkammaren.

– Mitt folk räknas till ungefär 80.000 personer. Men eftersom ingen riktig folkräkning har gjorts, för det har aldrig intresserat herrarna i La Paz, vet vi inte riktigt hur många vi är. För makten finns indianerna överhuvudtaget inte, säger den originelle mannen med en sammetsmjuk röst men med ett beslutsamt innehåll.

Korruptionen

Under hela Bolivias parlamentariska existens, har en politisk nepotism av familjer, kaster eller ekonomiska intressegrupper styrt landet efter eget bevåg. Korruptionen är, enligt internationella undersökningar, den näst värsta i Latinamerika. Bailaba bekräftar denna bild.

– För denna politiska elit har det bolivianska folkets framtid inte betytt ett skvatt. Därför har vi genom MAS fått ett verktyg som nu finns i parlamentet i Bolivia. Här kommer vi att tala om hur verkligheten ser ut, ty vi har levt och lever med denna och för det behövs det inga studier i rikemansskolor i utlandet.

– Vi vet att det inte kommer bli lätt, för de som finns i parlamentet och som återvalts, är experter på att bluffa, konspirera och lura. Men successivt ska vi förändra Bolivia.

Livets källa

* Har indianfolken som föreslog Er haft någon parlamentarisk representant tidigare?

– De politiska partierna har alltid utnyttjat våra bröder för att lura till sig röster. Därför är vårt intåg i parlamentet en verklig utmaning mot makten eftersom vi har bevisat, att ”Vi kan genom egna krafter”.

Indianfolken i Oriente, sur och Amazonas lever huvudsakligen på en rad olika sysselsättningar som jordbruk, fiske och indianernas kunskap och kännedom av naturens rika möjligheter.

I söder med regionen Charinga i södra Bolivia, är klimatet torrt. I öster, med Santa Cruz som centrum, är klimatet mer förmånligt för jordbruk. I Amazonasområdet är vattentillgångarna mycket stora, djungel och vacker natur som vi indianer vårdar med kärlek ty det är livets källa som vi sammanlever med.

Rasande storgodsägare

Vilka är då hans ”väljares” främsta krav i parlamentet?

– Vid sidan om att utarbeta lagar som gynnar folkflertalet i Bolivia, kräver vi att ”biopirateriet” i Bolivia upphör. Indianfolken kräver juridiska lagar och garantier för våra territorier. Så ska vi ges rättigheter för att administrera, kontrollera och regera. Dessa krav är inte nya, för vi har som indianrepresentanter tidigare framfört dessa krav utan att man har brytt sig om dem. Men nu är vi innanför maktens murar och kommer att arbeta intensivt för att uppnå våra gamla historiska krav.

Jose Bailaba ler när jag frågar honom om det finn ”ekonomiska krafter som är intresserade av indianernas marker”.

Visst! Storgodsägarna har i alla tider försökt och också tagit mark från våra folk. Därför är de nu rasande när vi befinner oss inne i parlamentet, för det är ett monopol som de innehaft tidigare.

Nu får de stå ut med oss, ty vi har valts av folket.

Dick Emanuelsson

FRÅN 2001:

Bolivianska landsorganisationen COB:s generalsekreterare:

 

– Vi verkar mot en monstruös modell

 

Av Dick Emanuelsson

 

(LA PAZ/BOLIVIA) Nu går landsorganisationen COB till motoffensiv mot 15 år av en avreglerad nyliberal politik.

– Det är en monstruös modell där arbetarkvinnornas menstruationscykel kontrolleras av de transnationella bolagens personalchefer. Mot den modellen kräver COB en radikal förändring.

Det säger Zosimo Paniagua, generalsekreterare för landsorganisationen COB, Confederacion Obrera Boliviana.

Han tar emot mig på högkvarteret i huvudstaden La Paz. I första våningen pågår förberedelserna för fullt för böndernas kongress som ska samlas tre dagar senare. Bönderna är, vid sidan av gruvarbetarna, det kanske viktigaste och största förbundet inom COB.

– Till Bolivia anlände för 15 år sedan USA-ekonomer som skulle “rensa upp i ekonomin”. Konsekvenserna av deras ekonomiska modell blev dramatiska. Lagen 21060 innebar en privatisering av all mineral- och gruvverksamhet. 25.000 gruvarbetare blev arbetslösa vid sidan av 35.000 fabriksarbetare. Sammanlagt fick över 100.000 arbetare lämna sina arbetsplatser 1985. I dag kan du se dem ambulera på La Paz' eller andra gator säljande krimskrams, säger Zosimo Paniagua .

Hunger

 

Och det är sant. På vissa gator i huvudstaden sitter tiggarna, gamla kvinnor, män, barn eller unga mödrar med sina nyfödda barn, och ber om en bit bröd eller en slant. Hungern är allmänrådande bland stora delar av befolkningen, menar generalsekreteteraren.

Denna arme av arbetslösa var vad USA-ekonomerna eftersträvade, tror Paniagua. Den allvarliga ekonomiska och sociala situationen innebär att arbetsgivarna kan sätta de löner de vill. Det finns ändå få lagar som skyddar arbetarna. Den jättelika informella sektorn sysselsätter mer eller mindre halva befolkningen som varken har socialförsäkring eller andra skyddsnät. Som droppen över i:et, säger Paniagua, ska nu det sista offentliga företaget, Sociaförsäkringsinstitutet privatiseras. Därför har de anställda gått ut i en generalstrejk på obestämd tid.

– Sociaförsäkringsinstitutet skapades av arbetarna 1956 och garanterade alla arbetarfamiljer hälsovård. Nu slås den sista spiken i den kistan.

Förlänga arbetstiden

 

De transnationella företagen är de värsta “brytarna”. Arbetstiden uppgår oftast till 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. En arbetare som insjuknar kan med de nya “flexibla” lagarna avskedas utan någon motivering. Kvinnoarbetstiden på 40 timmar vill regeringen förlänga (!) till 48 timmar, samtidigt som de pompöst talar om “jämlikhet” och “kampanjer mot de interfamiliära våldet”, berättar Paniagua med ironi i rösten.

När LO-Tidningen anländer till Bolivia pågår avtalsrörelsen för fullt. Konflikterna har detta år tornat upp sig i horisonten. På 1990-talet var det nästan bara bönderna som gick ut i massomfattande demonstrationer. Desperata över en jordbrukspolitik som öppnat landet på vid gavel och kvävt det egna jordbruket samt USA:s påtryckningar att eliminera sekel av kokaodlingar, har bönderna tvingats ut på vägarna för att marschera mot huvudstaden. Alternativet är en passiv undergång.

Men i år är det en massrörelse under uppgående som skrämt regeringen Banzer att han kallat ut militären flera gånger. Dagen efter intervjun med Paniagua försöker militär och polis att slå sönder tre pågående bondemarscher. Ett 50-tal bönder grips. COB avbryter omedelbart den pågående avtalsrörelsen och aviserar stridsåtgärder.

720 kr i månadslön

 

– Vi genomför en avtalsrörelse varje år. Varje medlemsförbund för fram sina krav som sammanfattas av COB. I år har vi 121 punkter varav 15 är prioriterade.

– Vi kräver en löneförhöjning på 55 procent av minimilönerna. Det låter kanske mycket, men då ska du tänka på att den ligger på 72 dollar (720 kronor) per månad. “Familjekorgen” (inköp av det nödvändigaste under månaden) uppgår för fem personer till 6.110 bolivianos, ca 1.000 dollar.

Paniagua i kräver också en revidering av privatiseringarna.

Landets naturtillgångar som olja, gruvor, järnväg, el- och telesektorn har övertagits av utländskt kapital. Inte bara USA är aktiva investerare utan också mäktiga finans– och industriklaner från grannländerna i Chile och Peru är med i uppdelningen av Bolivias offentliga sektor. Italien, Kinas, USA och engelsmännen är de dominerande ägarna av dagens Bolivia.

Inte en ny oljekälla

 

Det gemensamma för dessa bolags verksamhet i Bolivia är att plocka ut så mycket av företagens resurser för att därefter lämna landet, alltså det rakt motsatta vad regeringen påstod när den genomförde privatiseringarna.

– Ta järnvägsbolaget, som exempel, säger COB-ledaren.

– Det övertogs av chilenskt kapital som lade ner alla olönsamma passagerarlinjer och nästan enbart satsade på godstrafik. USA-bolag köpte upp olje- och gasindustrin men har hittills inte investerat i ett enda nytt rör eller borrat efter nya oljekällor. Samma sak gäller för den viktiga gruvindustrin. De suger ut och plundrar Bolivia så länge det går, sedan lämnar det landet.

Dessa bolag är mycket antifackliga och personalen sparkas oftast om den organiserar sig, hävdar Paniagua. För att försvåra fackets arbete har arbetsmarknadslagarna förändrats så att en arbetare kan anställas bara för tre månader. Han kan anställas igen efter 15 dagar men sparkas om han går med i facket.

Paniagua är ordförande för Fabriksarbetareförbundet som faktiskt ännu har cirka 380.000 medlemmar i sina led. Trots de antifackliga lagarna har COB lyckats upprätthålla en anmärkningsvärd hög organisationsgrad. Sammanlagt är tre miljoner bolivianer anslutna till COB.

I en hälsning till de svenska facken säger COB:s generalsekretare:

– Nyckeln till att besegra dagens internationella modell är enhet. Tack var denna har vi överlevt. 

 Stadsvyer från huvudstaden La Paz

REPORTAGE:

 Freddy Guiterrez, ordförande för Potosi LO-distrikt och gruvarbetarledare:
– BOLIVIA ÄR EN SOCIAL KRUTDURK SOM SNART EXPLODERAR!

Exklusiv med ordföranden för Bolivias Gruvarbetarförbund:

 

– Många gruvarbetare har mördats och fallit offer i kampen för ett bättre demokratiskt Bolivia

 

(LA PAZ, BOLIVIA) I en helt undanskymd dörr som jag hade svårt för att hitta, leder en liten trappa mig upp till det tidigare så mäktiga Gruvarbetarförbundets lokaler i centrala La Paz, huvudstad i Bolivia. En affisch från förbundets kongress i december förra året bokstavligen ropar ut med texten: ”Muera al Neoliberalismo”!, död åt nyliberalismen!

Att det är äkta ord går inte att ta miste på när jag sätter mig med gruvarbetarnas ordförande Milton Gómez Amani. Sedan 1985-86, då gruvorna privatiserades eller stängdes, har mer än 30.000 gruvarbetare förlorat sina arbeten. Många av dem har gått över till kooperativen, den sista anhalten innan den öppna arbetslösheten, men det kanske farligaste och mest exploaterande arbete i dagens Bolivia.

– Gruvarbetarförbundet representerar en rik erfarenhet för den fackliga rörelsen i Bolivia. Många politiker har velat ha bra relationer med gruvarbetarna för att undvika konfrontationer med oss. Men från och med 1985-86  förändras denna bild radikalt när La Corporacion Minrea de Bolivia, det statliga gruvbolaget Comibol, läggs ner när gruvor stängs eller privatiseras.

Nyliberal ekonomisk chock

 

Enligt Milton Gómez Amani var bildandet av det statliga Comibol 1952 en stor seger för den bolivianska arbetarklassen och folket. Detta år, den 9 april, genomföres den bolivianska revolutionen som innebar ett förstatligande av landets tenngruvor. Dessa hade tidigare varit i händerna på landets tre ”tennbaroner” Jochi, Alamai och Patiño.

– Dessa herrar var under denna epok stora potentater. Den rikaste var Patiño som hade sina rikedomar i banker i Europa och andra delar av världen. Med beslutet om Comibol 1952 förstärktes gruvarbetarnas fackliga organisation märkbart.

Men 1985 försvagas gruvfacket. Fabriker stängs och i en nyliberal ekonomisk chock förlorar cirka 100.000 fabriks– och gruvarbetare sina jobb.

Regeringen införde ett regeringsdekret, 21060, som i sina artiklar 55 och 56 som stipulerar rätt för företagen att fritt anställa  och avskeda anställda.

– Med denna lagstiftning har arbetarnas rättigheter förtrampats, arbetsgivarnas tidigare ekonomiska och sociala skyldigheter har mer eller mindre försvunnit. Sådana är semester, rätt för anställda att ansluta sig till en fackförening. Detta slog hårt mot fackets medlemsantal och styrka.

Inget arbetsgivaransvar

 

Majoriteten av de stängda gruvorna i Bolivia har tagits över av de avskedade arbetarna som bildat koperativ. Totalt finns det i dag 60.000-70.000 koperativister. Såväl staten som de privata gruvbolagen tvår sina händer från allt socialt och arbetsgivaransvar genom bildandet av kooperativen, menar Milton.

– De mest räntabla företagen har sålts ut till bolivianska eller transnationella gruvbolag. Det är gruvor med stora reserver, väl underhållna gruvor med små behov av investeringar. Resten befinner sig i kooperativens ägo.

Transnationella bolag är Interraimi som förfogar över gruvor i gruvdistriktet Oruro. I Potosi finns Consur vars huvudägare är den före presidenten Gonzalo Sanchez de Losada som har bott huvuddelen av sitt liv i USA. Det finns även brittiska och nordamerikanska gruvbolag som exploaterar tenn, zink eller guldfyndigheter i landet.

Facket ska krossas

 

Den första gruvan som upptäcktes av de spanska kolonisatörerna var gruvan Porco i regionen Potosi. I dag arbetar 650 anställda i gruvan och utgör den i dag största underjordiska gruvan i Bolivia. Efter upptäckten av gruvådror i Porco upptäcktes det jättelika  berget Rico i Potosi. Med spanjorernas exploatering av gruvorna i Potosi blev staden den största i vad som då kallades för El Alto  Peru.

– Ekonomin har inte bara globaliserats utan även transnationaliserats. Vi menar att det finns ingen fri marknad utan stora monopol som delar upp marknaden mellan sig. De är så mäktiga att de styr politiken, de har identiskt samma politik som innebär att facket ska krossas för att därefter, när arbetarna inte har en försvarsorganisation, kan diktera villkoren.

– Enligt gjorda studier är Bolivia ett av Latinamerikas fattigaste länder. Regionen Potosi är bland Bolivias fattigaste, en extrem fattigdom som till och med passerar Afrikas fattigaste länder.

– På det ska man lägga den arbetsmiljö och arbetsförhållanden som gruvarbetarna lever i. Nu föreslår regeringen att pensionsåldern ska höjas till 65 år och vara lika för alla. Problemet är bara det att majoriteten av gruvarbetarna lever inte vid detta åldersstreck utan dör vid en genomsnittsålder av 48 år.

–  Varför? Jo, därför luften som vi inandas är full av silikos och andra giftiga gaser och mineraler som ger oss cancer i lungorna och andra delar av kroppen. Värme eller kyla är andra faktorer som drabbar gruvarbetarens hälsa svårt.

– Alla de inbetalningar som vi gör till våra pensionskassor gör vi egentligen i onödan eftersom få upplever pensionsdagen.

Lönenivåer

 

Gruvarbetare i de stora gruvorna med starka fackföreningar och en avancerad teknologi kan tjäna mellan 500-1.000 dollar.

I gruvor där förhållandena är sämre med lite investeringar och en riskabel arbetssituation uppgår lönen till mellan  80-100 dollar.

I kooperativen återfinns den verkliga utsugningen har verkligt miserabla löner samtidigt som arbetsförhållandena kan bli livsfarliga.

Under de senaste åren har inga geologiska undersökningar genomförts, menar gruvledaren.

– Jag kan försäkra att gruvreserverna inte är uttömda. Tvärtom. I stället genomför man inte tillräckliga geologiska undersökningar eller investeringar i gruvorna. I de små gruvorna eller i kooperativen saknar man oftast nödvändigt kapital för att göra dessa investeringar.

– I gruvorna som kontrolleras av de transnationella bolagen finns kapitalet men politiken är att suga ut så mycket som möjligt av berget, en cynisk politik.

I regionen Potosi finns gruvan San Christobal de Potosi som kräver en investering på 500 miljoner dollar. Görs denna investering kan vi dagligen producera 50.000 ton. Där finns silver, bly, zink och andra mineraler. Det finns liknande exempel på stora mineralreserver i landet som bara väntar på att exploateras.

Den bolivianska tragedin

 

Även i Bolivia har fackföreningsledarna anklagats av arbetsgivarna och regeringen för att vara ”konservativa, att de inte vill modernisera arbetsmarknadslagar i syfte att försvara sina arbetsplatser till varje pris”.

– De konservativa krafterna var de som fick sina gruvor nationaliserade 1952. Därför skapades gruvbolaget Comibol som ett sätt för att de rikedomar som skapades i gruvorna också investerades i hälsovård och utbildning. Den bolivianska fackföreningsrörelsen har alltid haft denna princip som rättesnöre.

– 1985-86 privatiserades eller koperativiserades gruvorna. Rikedomarna hamnade återigen i fickorna hos några få och till stora delar lämnar de också landet. Det är en stora tragedin i dagens Bolivia.

– Vi är inte motståndare till att teknik och kapital investeras i landet. Men det måste vara till fördel för landet som ställer humant kapital till förfogande men som i dag inte får något tillbaka mer än förkortade liv och en extrem fattigdom som majoriteten av bolivianerna i dag lever under.

– I stället talar regeringen om att vi ska sälja läsk, karameller eller annat krimskrams på gatorna. Det uppfattar inte vi som arbetstillfällen. Gärna utländska investeringar men investeringar som skapar verkliga arbetstillfällen.

Framtiden

 

När jag gör intervjun med Gruvarbetarförbundets ledare marscherar tusentals bönder och kokabladsproducenter från tre olika regioner med huvudstaden La Paz och dess regeringspalats som slutmål. Kraven är att regeringen måste skapa reella alternativ till kokabladsproduktionen, om den verkligen vill likvidera denna tusenåriga process. Landsorganisationen COB har lagt fram en 112-punktslista med krav på en revision av privatiseringarna av de statliga företagen samt en kraftig höjning av landets minimilöner.

Som svar har president Hugo Banzer, en f.d. general och kuppmakare på 1970-talet, infört undantagstillstånd och vid flera tillfällen attackerat bondemarscherna utan kunna stoppa dem.

– Gruvarbetarna, fabriksarbetarna och bönderna har lidit svårt under de senaste åren. Regeringen har gjort allt vad IMF har beordrat dem att göra. Det återstår bara en privatisering av delar av sjukvårdssektorn.

– Nu befinner sig Gruvarbetarsektorn i en intressant process där vi förstärks för första gången på många år. Gruvarbetarna har varit den bolivianska fackförenings- och arbetarrörelsens förtrupp och dirigent i historisk mening. Den rollen är vi på väg att återta.

På marsch

 

– Vi är i dag smärtsamt medvetna om att den nyliberala ekonomiska modellen inte har löst ett enda problem, tvärtom har arbetarklassens förhållanden försämrats dramatiskt. Landets ekonomiska och sociala situation har i generell mening försämrats oerhört, vi upplever den värsta krisen med en massarbetslöshet som i sin tur har skapat brottslighet, prostitution, barnarbete i masskala i såväl städerna som på landsbygden. Därför är Bolivias folk nu på marsch för att kräva et stopp för denna antihumana politik.

– Många gruvarbetare har mördats och fallit offer i kampen för ett bättre demokratiskt Bolivia. Många fackföreningsexpeditioner har bränts ned eller beskjutits vid de otal militärkupper som ägt rum i landet. I La Paz hade vi en fastighet i tre våningar, men vid statskuppen 1982 demolerades fastigheten av general Luis Garcia Mesa.

– Så försökte fascisterna krossa facket. Men deras ansträngningar var förgäves. Facket är inte fastigheter utan människor av kött och blod, arbetare och organisationer.

– Kampen fortsätter med alla medel men framför allt med medlemmarnas insatser.

Dick Emanuelsson