Bolivia-Chile och de gråtande hycklande diktatorerna. . .

I dagens mediespektakel framställs kuppmakaren Jeanine Añez som offer medan de 37 mördades anhöriga, som kvinnan i den inramade bilden, utmålas för att "inspirera hat mellan bolivianer", sa Añez´ dotter Carolina Ribera Áñez i den colombianska Uribekanalen NTN24 (RCN). Samma kvinna spottade och trampade på ursprungsbefolkningarnas Whipalafana när de intog presidentpalatset efter att ha störtat den folkvalda regeringen Evo Morales. Sveriges Ann Linde fördömde inte statskuppen.

 

Bolivia-Chile och de gråtande hycklande diktatorerna. . .

En kuppmakare som ristade sig i armen och en dotter som gråter ut i colombianska högerextrema medier

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-08-26 / Den bolivianske kuppmakaren Jeanine Áñez rispade sig i armen och genast utlöstes en kaskad av krokodiltårar i de medier som erkände denna fascist som ”president” efter statskuppen den 10 november 2019. ”Hon försökte begå självmord”! basunerade de mäktigaste medierna med dramatik i världen ut.

Jeanine Áñez, den självutnämnda ”presidenten” i Bolivia som med fyra (4) procent för sitt parti utsåg sig själv till president ett halvår efter att en annan jeppe, Juan Guaidó, hade gjort samma ”Jag-till-Jag-akt” på ett appellmöte i centrala Caracas och som därefter erkändes av ett 50-tal USA-allierade stater, bland dem Sverige.

I fallet Jeanine Áñez gick dock inte utrikesminister Ann Linde så långt när den folkvalde presidenten Evo Morales och hans regering störtades den 10 november 2019 efter att högeroppositionen, med Jeanine Áñez i spetsen, hade bränt ned majoriteten av Valtribunalens provinsiella lokaler med datorer, vallängder och avlagda röster för att undvika möjligheten att verifiera sanningshalten i oppositionens anklagelser om ”valfusk”.

 

Ann Lindes agerande

Men snabbt som ögat erkände OAS, de Amerikanska Staternas Organisation och dess generalsekreterare Luis Almagro den nya regimen som lovade att utlysa val efter sex månader som utsträcktes till ett år. Linde hälsade det beslutet med tillfredsställelse men fördömde inte krossandet av den bolivianska demokratin.

Men det gjorde det bolivianska folket som fördömde och uttalade sin avsky mot ytterligare en diktatur i raden av fascister som gripit makten i det andinska landet under dess 200 år som självständig nation. För det fick det betala ett dyrt pris, som så många gånger förut när det protesterade mot en fascistisk militärkupp.

Jeanine Áñez och hennes hustrumisshandlande inrikesminister Arthuro Murillo kallade ut armén och polisen för att med automatgevär slå ned protesterna med bly. Inte mindre än 37 bolivianer slaktades via det beslutet och över 100 skottskadades.

37 bolivianer sköts ihjäl av militär och polis i Bolivia vid protesterna mot statskuppen den 10 november 2019.

Dottern spottade och trampade på Whipalafana

Och i eftermiddag satt CAROLINA RIBERA ÁÑEZ, dottern till Jeanine Áñez, den blonderade varianten av ”Bolivias Pinochet” och grät ut i den officiella colombianska ”Uribekanalen” NTN24 (RCN) där hon anklagade den folkvalda regeringen LUIS ARCE för att ”provocera fram min mors död” och inspirera ”HAT mellan bolivianer” [1].

Den unga kvinnan har tydligen inte hört frasen ”Orsak och Verkan”. Det är samma unga och pärldekorerade oligarkkvinna som tillsammans med sin mor, Murillo och fascisterna från Santa Cruz trängde in i presidentpalatset på kvällen den 10 november 2019 när statskuppen mot demokratin och Evo Morales var fullbordad. Där trampade och spottade hon och modern på ursprungsbefolkningarnas whipalafana och i stället höjde de Bibeln mot presidenttaket denna natt när fascismen registrerade en temporär seger i Bolivia, som om den spanska kolonialismen hade kommit tillbaka. Fattades bara hästen och krutet.

Och nu gråter modern och dottern krokodiltårar i tevekanalen som instämde med fascisten Alvaro Uribe som öppet krävde att den colombianska militären och dödsskvadronen ESMAD med sina vapen skulle göra processen kort med generalstrejken och ”vandalerna” som inleddes den 28 april i år och som skördade nästan hundra dödsoffer och närmare tusen skadade.

CAROLINA RIBERA ÁÑEZ, dottern till JEANINE ÁÑEZ, med Bibeln i hand och ARTHURO MURILLO, inrikesministern som tillsammans med Áñez beordrade militär och polis att skjuta skarpt mot fredliga obeväpnade bolivianer. Blodet flöt denna dag från 37 mördade landsmän. I dag befinner sig Murillo i USA, som tidigare kuppmän som GONZALO SANCHEZ de LOSADA, som tillsammans med sin försvarsminister CARLOS BERZAIN gav samma order i oktober 2003 och sköt ihjäl närmare 80 bolivianer och skottskadade 500.

I sällskap med diktatorerna Garcia Meza och Pinochet

Den bolivianske regeringsministern Eduardo Del Castillo backade dock inte inför det hycklande spektaklet om ”självmord” utan jämförde Jeanine Áñez med diktatorerna Luis García Meza (Bolivia) och Augusto Pinochet (Pinochet) när dessa använde hälsan som en förevändning för att försöka fly eller kringgå rättvisan för sina brott mot mänskligheten.

– Vi har sett att diktatorer som (Luis) García Meza, (Augusto) Pinochet och andra tidigare diktatorer alltid har använt sitt hälsotillstånd som en förevändning för att försöka fly och kränka rättvisan i Bolivia och i Chile. Vi kommer inte tolerera att de använder någon form av manipulation inom det nationella territoriet, försäkrade Eduardo Del Castillo i dag torsdag.

Han förklarade att regeringen kommer att bevara Áñez´ grundläggande och mänskliga rättigheter.

– Vi uppmanar bolivianerna att inte göra politik av hälsotillståndet för en frihetsberövad person.

Ministern förklarade att denna kuppmakare ”i grund och botten har en mycket bättre situation än en person som är frihetsberövad i olika centra i Bolivia (…); att påstå att Áñez´ rättigheter kränks är att tala osanning”, påpekade ministern.

Arkitekten till den fysiska utrotningsplanen'
var USA:s Henry Kissinger.

Offer för USA:s `Operación Condor´

Under den blodiga García Meza-diktaturen från 1980 till 1981 ”försvann” 29 personer som ett resultat av repressionen och `Operación Condor´, skisserad av Richard Nixons högra hand, Henry Kissinger. Men det finns cirka 500 ytterligare offer för denna blodiga brutala diktatur.

I Chile avrättades eller försvann mer än 3000 människor under Pinochet-diktaturen som krossade demokratin och grep makten med militären den 11 september 1973.

 

 

BOLIVIA: Skillnad på SOLIDARITET mellan vänster och höger!

 

Kuppmakerskan Jeanine Añez med Bibeln i hand och whipalafanan under sin klack i presidentpalatset.

BOLIVIA: Skillnad på SOLIDARITET mellan vänster och höger!

Dokument som den argentinska ambassaden i La
Paz har avslöjat om hur den förre president Macri
levererade vapen och ammunition till kuppjuntan i
Bolivia via det bolivianska flygvapnet.

Medan kuppjuntan, ledd av Jeanine Áñez, deporterade de kubanska läkarna efter att ha

störtat demokratin och friheten den 10 november 2019 och inrättat en civil-militär junta i stil med Pinochets den 11 september 1973, skyndade Argentinas och Ecuadors president, Mauricio Macri respektive Lenin Moreno till den blonderade diktatorns hjälp i det ockuperade presidentpalatset i La Paz för att den bolivianska militären och polisen inte skulle stå obeväpnad när den massakrerade de protesterande bolivianerna.

I de två följande massakrerna i Senkata och Sacaba sköts 35 människor ihjäl av militär och militärpolis.

Enligt den bolivianska regeringens talesman Jorge Richter ska Brasiliens fascistoide president Jair Bolsonaro och arvtagaren till Pinochetdiktaturen Sebastian Piñera OCKSÅ ha varit inblandade i leveranser till den bolivianska diktaturen av ammunition, tårgas och andra repressiva tillbehör med målet att krossa allt motstånd i det martyrkantade och kämpande Bolivia. OAS' generalsekreterare som hade anklagat den störtade presidenten Evo Morales för valfusk, välsignade statskuppen.

Den som tidigare tvekade vem som står för HUMANISM respektive REPRESSION, kanske ovanstående kan vara föremål för reflektioner.

Dick Emanuelsson/ Tegucigalpa

P.S.

Den argentinska ambassaden i La Paz (nu under den demokratiska regeringen Alberto Fernández) har gett detaljer om ett möte i juli 2019 där USA:s statssekreterare för den västra hemisfären, Kevin Michael O'Reilly varnade för att Evo Morales troligen skulle VINNA presidentvalet det året.

Därför uppmanade han Luis Almagro (OAS), EU och regeringarna i Brasilien, Argentina och Peru att ifrågasätta valens transparens och legitimitet (all jämförelse med det kommande valet i Nicaragua 7 november i år eller det i Venezuela är bara TILLFÄLLIGHETER), vilket var exakt vad som ägde rum när Almagro anklagade Morales för "valfusk", vilket två USA-experter har dementerat i sina undersökningar.
Vad gjorde oppositionen under USA-ambassadens ledning?

De brände ned majoriteten av de regionala kontoren för Valtribunalerna där datorer, servar, vallängder, röstprotokoll och annat valmaterial förstördes i lågorna för att omöjliggöra valets giltighet. Därefter fick de grönt ljus av Almagro att inta presidentpalatset med Bibeln i hand och trampade på ursprungsbefolkningarnas whipalafana.

USAs opposition i Venezuela, Kuba och Nicaragua jublade och hälsade störtandet av demokratin och presidenten och den "nya friheten i Bolivia".

Dokument som beskriver mötet med USA:s statssekreterare för den västra hemisfären, Kevin Michael O'Reilly som varnade för att Evo Morales troligen skulle VINNA presidentvalet det året (2019). (Foto: Brasil Wire).

Källa:

https://misionverdad.com/globalistan/rastros-del-complot-regional-en-el-golpe-de-bolivia-en-2019

USAs förnedrande nederlag i Bolivia!

Kuppjuntans terror och repression skrämde inte det bolivianska folket från att uttrycka sina politiska sympatier i valet som uppsköts fyra gånger. Svenska UD:s underordnande till USA:s utrikespolitik är både beklämmande som pinsam. På bilden från Senkata där polis och militär mördade 35 bolivianer.

USAs förnedrande nederlag i Bolivia!

Av Dick Emanuelsson

USA och den bolivianska högern gjorde kalkylen att en andra valomgång skulle ge dem majoriteten. Men nu gäller inga matematiska formler eller manipulationer om att högern skulle vinna i andra valomgången genom att de då skulle säga "1+2=3 mot MAS' 2.

Vad som avgjorde för att MAJORITETEN av Bolivias folk stödde och stöder MAS och Luis Arce är, vad verkliga kännare anser är den politik som fördes under 14 år av vänsterregeringen och förbättrade livet för det folkflertal som under de nyliberala av USA-ambassaden underordnade högerregeringarna använde människorna som billig arbetskraftsreserv och en utplundring av Bolivias råvaror och naturresurser så som naturgas, den näst största reserven på den amerikanska kontinenten.

 

LANDETS URSPRUNGSBEFOLKNING fick en författning och regering som återerövrade landets och dessa folks identitet och rättigheter, många gånger i enorma konfrontationer mot en i den bolivianska ryggraden injekterad rasism och klasshat från de sociala klasser som i denna författning såg sina privilegier hotade och som underblåstes av USAID, CIAs civila "biståndsorgan".

Därför är den största förloraren igår inte dessa höger & fascister utan Vita Huset. USA led ett förödande politiskt nederlag och Mike Pompeo och hans folkmordsrådgivare, för låt oss benämna dem med deras verkliga titlar, har suttit hela natten för att analysera och dra slutsatserna av valresultatet.

Fascismens mest brutala uttryck förkastades av Bolivias folk som gav pekfingret upp till USA som inte bara led nederlag i Bolivia utan inser att styrkeförhållandena i Latinamerika börjar luta över till folkens fördel.

Och var så säker, Imperiet har en Elliott Abrams också för Bolivia som Centralamerika hade i Abrams, "Centralamerikas slaktare", som han döptes till av folken i denna martyrkantade region.

USAs statskupp den 10 november 2019 har det positiva att Bolivias folk men framför allt vänstern, massorganisationerna och i synnerhet MAS in i döden vet vad landets och folkets fiende är kapabla till i sin tjänst hos "Husbonden i Norr".

 

VALRESULTATET ÄR OCKSÅ ett förödande nederlag för Gene Sharps 'lärjungar' och nätagenter i dess olika former, etiketteroch diverse Fakekonton som organiserat och konsekvent har bekämpat via nätet alla demokratiska och progressiva krafter, regeringar och folk i Latinamerika. De har förlorat ett slag och de bådar sin tid i väntan på nya order och gröna sedlar från Norr.

 

'Dödgrävarna' av MAS och Evo Morales som under ett år av terror och juridiska skådeprocesser gjorde allt för att likvidera människor och folkrörelser har nu plötsligt vänt och kärleksfullt talar om "försoning för Bolivias väl och leverne". Men det är inget annat än förrädarens hycklande lögner.

Bolivias blonderade variant av Pinochet lyckönskar nu den kandidat och parti som hon störtade för ett år sedan och som hon gav upp sin egen kandidatur för att göra en gemensam front mot MAS´ återkomst. Hyckleriet har inga gränser!

När samma politiska krafter får chansen kommer de än en gång sticka kniven i ryggen på den folkvalda regeringen.

DET ÄR DET HISTORISKA dilemmat för vänstern, sedan Guatemala 1954 över Chile 1973 och Bolivia 19 november 2019, om hur ersätta en militär apparat som är beredd att krossa författningen i en enda order?

Det dilemmat stod Hugo Chavez inför i Venezuela, men med sin kännedom och allierade inom de väpnade styrkorna kunde han, framför allt efter att Caracas' fattiga hade återinsatt honom i presidentpalatset 47 timmar efter militärkuppen den 11 april 2002, plocka ut och neutralisera presumtiva kuppanhängare bland generalerna.

Bolivia står inför samma perspektiv, det vill säga om Luis Arce vill fördjupa den demokratiska processen.

USA-företaget som förbereder den bolivianska kuppjuntans val den 3 maj har det före detta språkröret och presstalesmannen inom USA:s Försvarsministeriet som anställd!

Faksimil av företagets hemsida.

USA-företaget som förbereder den bolivianska kuppjuntans val den 3 maj har det före detta språkröret och presstalesmannen inom USA:s Försvarsministeriet som anställd!

NYHETEN OM ATT DET Washingtonbaserade lobbyföretaget Chlopak, Leonard, Schechter & Associates (CLS Strategies) i december 2019 anlitades av den civila&militära juntan som tog makten den 10 november 2019 i La Paz, är en intressant om ej föga överraskande nyhet. Statskuppen har ju alla tecken på att vara styrd från Washington.

Det är samma företag som anlitades av den honduranska juntan som genomförde den militära statskuppen den 28 juni 2009 i det centralamerikanska landet.

Det gemensamma mellan Honduras-Bolivia är att bägge ländernas ekonomi och sociala levnadsförhållandena för de bägge folken hade förbättrats kraftigt när statskupperna genomfördes. Bägge regeringarna slog in på en oberoende självständig politik och öppnade landet också ”söderut”, i Bolivias fall också mot väster och öster.

När man går in på Chlopak, Leonard, Schechter & Associates´ hemsida och ser vilka företagets ”Internationella kunder” är slås vi med en gång med devisen: ”URIBE FOR PRESIDENT”! Också den colombianska regeringen, skamfilad för sin statsterrorism är en av kunderna.

Samma devis för den före detta brasilianske presidenten Fernando Cardoso som under sin mandatperiod intensifierade privatiseringskampanjen i Brasilien som hade inletts av en av de mest korrumperade presidenterna som Brasilien har registrerat; Fernando Collor de Mellos, Brasiliens president 1990–1992.

Collor ställdes inför riksrätt och avsattes efter korruptionsanklagelser och blev förbjuden att inneha offentliga uppdrag under åtta år.

I en annan del av CLS Strategies nyheter upptäcker vid en intressant nyhet för exakt ett år sedan;

WASHINGTON, D.C.— ”CLS Strategies meddelade idag [22 januari 2019] att DAVID ROMLEY, före detta försvarsministeriets talesman och pressattaché till försvarssekreteraren, har anslutit sig till företaget som seniorrådgivare. Romley har decennier av erfarenhet inom försvars- och den nationella säkerhetssektorn som kommer att förbättra CLS Strategies erbjudanden för att ge strategiskt råd och kommunikationsstöd till företag, regeringar och politiska ledare runt om i världen” [1].

Företaget har alltså en verklig guldklimp att erbjuda de bolivianska och andra kommande kuppmakare i form av denne före detta språkrör för USA:s försvarsdepartement.

Hur valet i Bolivia den 3 maj kommer att gestalta sig är omöjligt att säga. Men det intressanta är att juntans beslut om att inleda en juridisk och fysisk häxjakt på den störtade president Evo Morales närmaste, nästan 600 av MAS-partiets ledande män och kvinnor vittnar om att fascistregimen följer en Manual som utan tvekan har sin bakgrund i USA-företagets ”mall för regimbyte”, så som den tillämpades i Honduras.

Dick Emanuelsson

[1] https://www.clsstrategies.com/news/defense-and-national-security-expert-david-romley-joins-cls-strategies-senior-advisor

Interim bolivian government taps the same lobby firm hired to sell the coup in Honduras

By Lee Fang

INTERIM BOLIVIAN PRESIDENT Jeanine Áñez, who came to power in November, has rejected claims that her predecessor, Evo Morales, was ousted in a coup — while cracking down on dissent and calling for new elections to solidify the rule of conservative opposition forces that seized control of the government in Morales’s absence.

As many critics have noted, the cycle bears a striking similarity to the coup d’etat that ousted Honduran President Manuel “Mel” Zelaya a decade ago. The left-wing leader was whisked out of office by the military, only to be replaced with an interim government led by right-wing opposition forces that swiftly consolidated power through a controversial election process.

The parallels were apparently not lost on the Bolivia’s new rulers. The Áñez government has retained the services of the same Washington, D.C., consultants hired by the Honduran interim government to build American support.

In December, Bolivia inked an agreement with CLS Strategies to provide “strategic communications counsel” for new elections this year and other interactions with the U.S. government. The lobbying firm, previously known as Chlopak, Leonard, Schechter & Associates, provided remarkably similar work after Zelaya’s ouster, helping the interim Honduran government earn backing from American policymakers and media outlets as the country held new elections.

CLS Strategies did not respond to a request for comment.

THE CRISIS in Bolivia mirrors the 2009 coup in Honduras in many ways. Morales and Zelaya both forged ties with Venezuela, raised the minimum wage, expanded social services, and opposed the privatization of major industries. The two leftist presidents faced mounting criticism over what looked like attempts to undemocratically remain in office. Zelaya sought a referendum on whether he could pursue a second term in office, which was prohibited by the constitution. Morales sought an unprecedented fourth term, raising questions over whether he was slowly bending Bolivia’s institutions into allowing permanent rule by his party.

The military also played a crucial role in the downfall of both leaders. In the dead of night, on June 28, 2009, military officers forced Zelaya’s resignation at gunpoint, arresting him at his residence. Morales fled Bolivia after the commander in chief of the military asked for his resignation on November 10, 2019.

And in both cases, right-wing opposition forces seized power after the downfall of Morales and Zelaya, and sought international recognition to build legitimacy.

After the coup in Honduras, then-Sen. Jim DeMint, R-S.C., announced he would lead a group of lawmakers to the capital city of Tegucigalpa as a gesture of diplomacy with the new interim government. Initially, the Obama administration refused to provide military aircraft for the trip, and DeMint responded by unilaterally blocking Obama nominees. Eventually, the Obama administration relented, and DeMint was granted a plane to travel to Honduras.

Behind the drama, lobbying disclosures show the the firm now known as CLS Strategies played a part in the strategy. Juan Cortiñas, a partner at the firm, briefed legislative staff and served as DeMint’s personal translator with Honduran government officials. The team from CLS Strategies also attempted to place opinion columns, pitched reporters at major newspapers, and scheduled interviews on cable networks to promote the interim government’s opposition to Zelaya’s return.

The interim Honduran President Roberto Micheletti, from the right-wing National Party, suspended civil liberties, cracked down on protests, and blocked the transmission of several media outlets, including CNN, Telesur, Channel 8, and Radio Globo.

CLS Strategies again played a background role. After the coup, David Romero, a host with Radio Globo, known for its sympathies with Zelaya, went on an anti-Semitic rant that suggested Israel and Jews were to blame for the Zelaya ouster. Romero apologized, claiming he was caught up in the moment, but his hate-filled rant gave an opening to the Micheletti government, which shut down the radio station and confiscated his equipment. As international outcry grew over Micheletti’s censorship of many different media outlets, CLS Strategies circulated Romero’s comments and condemnation of Radio Globo in multiple press releases, refocusing attention on Romero’s rhetoric.

In the end, controversial new elections were held in Honduras that established National Party as the official party in control of government. The National Party, despite years of corruption scandals and growing evidence that leading figures in the party have been directly involved in drug cartel operations, has controlled the Honduran presidency ever since. President Juan Orlando Hernández sacked opponents on the Supreme Court and passed a change to term limits, the very issue that ostensibly led to Zelaya’s ouster. Hernández subsequently sent military police to violently suppress protests around the disputed results of the 2017 presidential election, which elected him for a second term.

In Bolivia, a similar story appears to be playing out. Áñez, former conservative opposition leader in Bolivia’s senate, took power after Morales’s ouster, and moved immediately to remake the government, replacing military and cabinet officials. She also announced her intention to prosecute Morales and members of his political party as terrorists. Several people who protested the Áñez government have been killed. The interim Bolivian government claims Morales supporters are plotting violence.

The haze of uncertainty around the future has left the public wary of whether the elections will truly be fair. In its registration statement, CLS Strategies indicated that it will reach out to public officials, government agencies, newspapers, and civil groups in the U.S. on behalf of the interim Bolivian government. Cortiñas, who served as DeMint’s translator, is now registered to represent the Bolivian government.

https://theintercept.com/2020/01/26/bolivia-evo-morales-honduras-coup-lobby-pr/

VALET EFTER STATSKUPPEN I HONDURAS 2009

(Ett fragmen av ett längre reportage som publicerades i Vänster-Press i slutet av 2009)

VALET DEN 29 NOVEMBER 2009 utmålades som en stor seger för kuppregimen som påstod att valet hade fått ett ”massivt deltagande”. Men till och med den USA-finansierade organisationen “Hagamos Democracia” HD, Låt oss bygga demokrati som finansieras till 30 procent av USAID och som anklagas för att stå i tjänst hos CIA, konstaterade att bara 47 procent röstade medan Motståndsfronten och människorättsorganisationen CODEH beräknade valdeltagandet till 30-35 procent.

Valet i Honduras hade inte en enda erkänd organisation för internationella valobservatörer på plats.

Motståndsfronten firade dagen efter valet sin seger med ett massmöte på fackföreningen Stibys lokaler (för Coca Colaarbetarna i Honduras).

– Det är en jätteseger för Motståndsfronten och vi fortsätter kampen tills både demokratin, Mel Zelaya och den nya författningen har utarbetats, säger Alba Gonzalez. Författningen ska ge det honduranska folket och framför allt dess kvinnor lika rättigheter. Oligarkin ska vi besegra! Inte ett steg tillbaka, SIEMPRE ADELANTE! sammanfattar den tunna men oerhört stridbara kvinnan entusiastiskt.

Den honduranska Valtribunalen (Tribunal Supremo Electoral) hölls militariserad under två månader i samband med det USA-riggade valet i november 2009, fem månader efter den militära statskuppen den 28 juni 2009. Nu avslöjas att USA-företaget som nu förbereder valet i Bolivia är det samma som förberedde kuppjuntans val i Honduras 2009. FOTO: DICK EMANUELSSON.

SITUATIONEN I LATINAMERIKA är förändrad, också styrkeförhållandena. Men Gorillornas återkomst i Honduras visar att de mäktiga krafterna från förr inte vilar på hanen. Eller som han sa, William Howard Taft, USA:s 27:e president, 1912:

”Den dagen är inte fjärran då tre flaggor med band och stjärnor, med samma avstånd mellan sig, visar hur långt vårt territorium sträcker sig. En flagga vid Nordpolen, en annan vid Panamakanalen och en tredje vid Sydpolen. Hela hemisfären kommer att vara vår. Faktum är att den redan moraliskt är vår i kraft av vår överlägsna ras”.).

 

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

Evo Morales kommer tillbaka precis som 2002 då han sparkades som parlamentsledamot av samma krafter som nu störtade honom

Evo Morales kommer tillbaka precis som 2002 då han sparkades som parlamentsledamot av samma krafter som nu störtade honom

DEN 24 JANUARI 2002 fattade den bolivianska kongressens deputeradekammare det unika beslutet att helt enkelt sparka Evo Morales som parlamentsledamot och förbjuda honom inneha posten under 50 år. Morales hade valts till kongressen med det högsta röstetalet, enligt BBC-Mundo, 70 procent i sin valkrets.

Då som nu riktades anklagelser mot honom som under alla dessa år aldrig har kunnat ledas i bevis.

– Ni begår ett stort misstag (…) Mitt `brott´ var att uppfylla mitt löfte mot folket, folket kommer bli domare”, kommenterade Morales.

Det var ett enkelt administrativt beslut men fick enorma följder för i det senare valet det året blev MAS det största partiet och Evo Morales vann presidentvalet men berövades på valsegern för ett litterärt valfusk. Sedan är resten historia.

Att det också var under Jorge Quirogas mandatperiod som Morales kastades ut förvånar ingen. Denne var vicepresident under generalen och den blodbesudlade kuppmakaren Hugo Banzer. När denne avled tog Quiroga över presidentposten 2001.

Det var Quiroga som ledde den regering som är ansvarig för massakern på 18 lantarbetare från Chapare och som sedan valet i Bolivia den 20 oktober 2019 var den som aktivt deltog i störtandet av Evo Morales som president.

Quiroga var även chef för den OAS-delegation av internationella observatörer som erkände det flagranta valfusket i Honduras den 26 november 2017 som resulterade i två månader långa protester och 38 honduraner som sköts ihjäl av den USA-stödda regimen.

Att Evo Morales från grannlandet Argentina nu är chef för valkampanjen mot den feminina varianten av `Pinochetregimen´ i La Paz och den fascistiska kamarilla som under de månader som återstår kommer riva upp de stor genomgripande reformer som ägt rum under de 14 åren av Morales progressiva och demokratiska regim, bådar för att som 2002, kommer Evo tillbaka, till förtret för den bolivianska högern, USA och dess beundrare bland svenska svärmare.

INFÖR VALET DEN 30 JUNI 2002 gjorde USA-ambassadören i La Paz MANUEL ROCHA, ett utspel som ligger helt i linje med nuvarande Trumpadministrations Monroedoktrin och som resulterade i störtandet av Evo Morales den 10 november 2019:

– Jag vill påminna valmanskåren, att om ni väljer någon som vill att Bolivia återigen ska bli en betydelsefull kokainexportör, kan detta valresultat få följder för det framtida stödet från USA till Bolivia.

Skrämseltaktiken straffade sig som bekant då.

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

Valet den 30 juni blev en kalldusch för de traditionella högerpartierna. Det förra regeringspartiet ADN, som leddes av f.d. armégeneralen och kuppmakaren Hugo Banzer och JORGE QUIROGA, fick bara 3,4 procent. Det arbetsgivarvänliga UCS, lett av sonen till en av de stora bryggeriägarna i landet, fick också blygsamma 5,5 procent.

Nedanstående är några artiklar från mitt reportage i juli 2002 i La Paz då den nya kongressen installerades med MAS som största parti:

Med pil och båge för att jaga de
korrumperade i parlamentet

Vänstern tågar in med indianer, bönder och arbetare i det bolivianska parlamentet.

LA PAZ/BOLIVIA/020803/ Med sin pil och båge och en mössa av en fälld tiger, blev han rejält dokumenterad av massmedia när han intog sin parlamentsstol den 1 augusti. Det nya parlamentet i Bolivia är inte som förr. Det är indianen och vänstermannen José Bailaba ett bevis på.

*  *  *

När jag ska in i den bolivianska parlamentsbyggnaden där den nya kongressen ska installeras, råder det bokstavligt kaos. De beväpnade vakterna är totalt förvirrade när indianskor med sina cylinderhattar ska in, gruvarbetare i sin bästa söndagskostym, som dock är trasig på flera ställen, hävdar inför de förvirrade vakterna att de är nyvalda ledamöter för MAS, Rörelsens för Socialism, dessa människor som förr stod utanför på torget med dynamitgubbar i händerna och protesterade mot den rika politiska eliten inne i kongressbyggnaden, nu påstår de att de ska sitta där inne.

En kvinna i 65-årsåldern, som vill in som åskådare, säger utan rädsla upp i ansiktet på den AK-beväpnade säkerhetsagenten att ”nu ska ni upphöra att mörda Bolivias söner och döttrar”! Mannen fingrar nervöst på sin automatkarbin och har uppenbarligen aldrig upplevt något liknande.

”Han dansade”. . .

Översatt betyder hans namn ”Jose dansade”, tog ingen notis om att CNN ville ha en intervju med honom ”på en gång”. Här går vi tur och ordning, sa han och gav mig den tid jag ville ha och ett leende som ungefär sa: ”Los Gringos ska inte komma här och tro att de ska kunna bestämma”.

Vem är Jose Bailaba, undrar jag och han svarar lågmält men på klanderfri spanska:

– Jag föddes 1959, min fru heter Victoria och vi har åtta barn och har fyra kvar att klara av, säger han gravallvarligt. Men jag kan inte hålla mig för skratt, och då skrattar han också.

Han räknar upp sju och när jag påpekar att han glömt ett barn så skiner han och minns: ”visst ja, Rosa Julia, 6, också”.

Indianfackets man

Han är en typisk parlamentsledamot för vänsterrörelsen MAS. Hans fru säljer bröd på gatan som hundratusentals andra fattiga bolivianer. Familjen hyr två rum av en vän och betalar 200 bolivianer, cirka 270 kronor i månaden.

Han själv är ”anställd” av indianfacket Central Indígena del Oriente Boliviano (CIDOB).

– Jag anställdes av facket men där får du inte många pesos i lön.

Men nu blir det ändring. För vilken politiker som helst som inte har en ideologisk övertygelse, måste parlamentsposten i Bolivia för en fattig person vara som att vinna högsta vinsten i Penninglotteriet. Varje ledamot uppbär 20.000 Bolivianos, cirka 27.000 kronor i månaden. En vanlig minimilön, som de flesta arbetande bolivianer uppbär, får 450 Bolivianos, eller 60 dollar i månaden.

Brännvin och röstköp

Han premiärtalade på kongressens öppning på sitt eget språk, guarani, samma språk som 80 procent av grannfolket i Paraguay också talar.

Han är från indianfolket Chiquitano men trettiosex indianfolk i ”Tierra Baja”, i regionen Santa Cruz, valde honom med ett stort röstetal.

I alla andra val har de traditionella partierna kommit under valrörelsen för att överlämna gåvor av alla dess slag för att på så sätt få garanterade röster i valet. Vid alla dessa tillfällen har brännvin alltid förekommit. Av okunnighet, politisk manipulation lät indianerna sig köpas.

Men inte längre, de sa stopp, utsåg sin egen representant som valdes med stora röstsiffror till den bolivianska underkammaren.

– Mitt folk räknas till ungefär 80.000 personer. Men eftersom ingen riktig folkräkning har gjorts, för det har aldrig intresserat herrarna i La Paz, vet vi inte riktigt hur många vi är. För makten finns indianerna överhuvudtaget inte, säger den originelle mannen med en sammetsmjuk röst men med ett beslutsamt innehåll.

Korruptionen

Under hela Bolivias parlamentariska existens, har en politisk nepotism av familjer, kaster eller ekonomiska intressegrupper styrt landet efter eget bevåg. Korruptionen är, enligt internationella undersökningar, den näst värsta i Latinamerika. Bailaba bekräftar denna bild.

– För denna politiska elit har det bolivianska folkets framtid inte betytt ett skvatt. Därför har vi genom MAS fått ett verktyg som nu finns i parlamentet i Bolivia. Här kommer vi att tala om hur verkligheten ser ut, ty vi har levt och lever med denna och för det behövs det inga studier i rikemansskolor i utlandet.

– Vi vet att det inte kommer bli lätt, för de som finns i parlamentet och som återvalts, är experter på att bluffa, konspirera och lura. Men successivt ska vi förändra Bolivia.

Livets källa

* Har indianfolken som föreslog Er haft någon parlamentarisk representant tidigare?

– De politiska partierna har alltid utnyttjat våra bröder för att lura till sig röster. Därför är vårt intåg i parlamentet en verklig utmaning mot makten eftersom vi har bevisat, att ”Vi kan genom egna krafter”.

Indianfolken i Oriente, sur och Amazonas lever huvudsakligen på en rad olika sysselsättningar som jordbruk, fiske och indianernas kunskap och kännedom av naturens rika möjligheter.

I söder med regionen Charinga i södra Bolivia, är klimatet torrt. I öster, med Santa Cruz som centrum, är klimatet mer förmånligt för jordbruk. I Amazonasområdet är vattentillgångarna mycket stora, djungel och vacker natur som vi indianer vårdar med kärlek ty det är livets källa som vi sammanlever med.

Rasande storgodsägare

Vilka är då hans ”väljares” främsta krav i parlamentet?

– Vid sidan om att utarbeta lagar som gynnar folkflertalet i Bolivia, kräver vi att ”biopirateriet” i Bolivia upphör. Indianfolken kräver juridiska lagar och garantier för våra territorier. Så ska vi ges rättigheter för att administrera, kontrollera och regera. Dessa krav är inte nya, för vi har som indianrepresentanter tidigare framfört dessa krav utan att man har brytt sig om dem. Men nu är vi innanför maktens murar och kommer att arbeta intensivt för att uppnå våra gamla historiska krav.

Jose Bailaba ler när jag frågar honom om det finn ”ekonomiska krafter som är intresserade av indianernas marker”.

Visst! Storgodsägarna har i alla tider försökt och också tagit mark från våra folk. Därför är de nu rasande när vi befinner oss inne i parlamentet, för det är ett monopol som de innehaft tidigare.

Nu får de stå ut med oss, ty vi har valts av folket.

Dick Emanuelsson

FRÅN 2001:

Bolivianska landsorganisationen COB:s generalsekreterare:

 

– Vi verkar mot en monstruös modell

 

Av Dick Emanuelsson

 

(LA PAZ/BOLIVIA) Nu går landsorganisationen COB till motoffensiv mot 15 år av en avreglerad nyliberal politik.

– Det är en monstruös modell där arbetarkvinnornas menstruationscykel kontrolleras av de transnationella bolagens personalchefer. Mot den modellen kräver COB en radikal förändring.

Det säger Zosimo Paniagua, generalsekreterare för landsorganisationen COB, Confederacion Obrera Boliviana.

Han tar emot mig på högkvarteret i huvudstaden La Paz. I första våningen pågår förberedelserna för fullt för böndernas kongress som ska samlas tre dagar senare. Bönderna är, vid sidan av gruvarbetarna, det kanske viktigaste och största förbundet inom COB.

– Till Bolivia anlände för 15 år sedan USA-ekonomer som skulle “rensa upp i ekonomin”. Konsekvenserna av deras ekonomiska modell blev dramatiska. Lagen 21060 innebar en privatisering av all mineral- och gruvverksamhet. 25.000 gruvarbetare blev arbetslösa vid sidan av 35.000 fabriksarbetare. Sammanlagt fick över 100.000 arbetare lämna sina arbetsplatser 1985. I dag kan du se dem ambulera på La Paz' eller andra gator säljande krimskrams, säger Zosimo Paniagua .

Hunger

 

Och det är sant. På vissa gator i huvudstaden sitter tiggarna, gamla kvinnor, män, barn eller unga mödrar med sina nyfödda barn, och ber om en bit bröd eller en slant. Hungern är allmänrådande bland stora delar av befolkningen, menar generalsekreteteraren.

Denna arme av arbetslösa var vad USA-ekonomerna eftersträvade, tror Paniagua. Den allvarliga ekonomiska och sociala situationen innebär att arbetsgivarna kan sätta de löner de vill. Det finns ändå få lagar som skyddar arbetarna. Den jättelika informella sektorn sysselsätter mer eller mindre halva befolkningen som varken har socialförsäkring eller andra skyddsnät. Som droppen över i:et, säger Paniagua, ska nu det sista offentliga företaget, Sociaförsäkringsinstitutet privatiseras. Därför har de anställda gått ut i en generalstrejk på obestämd tid.

– Sociaförsäkringsinstitutet skapades av arbetarna 1956 och garanterade alla arbetarfamiljer hälsovård. Nu slås den sista spiken i den kistan.

Förlänga arbetstiden

 

De transnationella företagen är de värsta “brytarna”. Arbetstiden uppgår oftast till 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. En arbetare som insjuknar kan med de nya “flexibla” lagarna avskedas utan någon motivering. Kvinnoarbetstiden på 40 timmar vill regeringen förlänga (!) till 48 timmar, samtidigt som de pompöst talar om “jämlikhet” och “kampanjer mot de interfamiliära våldet”, berättar Paniagua med ironi i rösten.

När LO-Tidningen anländer till Bolivia pågår avtalsrörelsen för fullt. Konflikterna har detta år tornat upp sig i horisonten. På 1990-talet var det nästan bara bönderna som gick ut i massomfattande demonstrationer. Desperata över en jordbrukspolitik som öppnat landet på vid gavel och kvävt det egna jordbruket samt USA:s påtryckningar att eliminera sekel av kokaodlingar, har bönderna tvingats ut på vägarna för att marschera mot huvudstaden. Alternativet är en passiv undergång.

Men i år är det en massrörelse under uppgående som skrämt regeringen Banzer att han kallat ut militären flera gånger. Dagen efter intervjun med Paniagua försöker militär och polis att slå sönder tre pågående bondemarscher. Ett 50-tal bönder grips. COB avbryter omedelbart den pågående avtalsrörelsen och aviserar stridsåtgärder.

720 kr i månadslön

 

– Vi genomför en avtalsrörelse varje år. Varje medlemsförbund för fram sina krav som sammanfattas av COB. I år har vi 121 punkter varav 15 är prioriterade.

– Vi kräver en löneförhöjning på 55 procent av minimilönerna. Det låter kanske mycket, men då ska du tänka på att den ligger på 72 dollar (720 kronor) per månad. “Familjekorgen” (inköp av det nödvändigaste under månaden) uppgår för fem personer till 6.110 bolivianos, ca 1.000 dollar.

Paniagua i kräver också en revidering av privatiseringarna.

Landets naturtillgångar som olja, gruvor, järnväg, el- och telesektorn har övertagits av utländskt kapital. Inte bara USA är aktiva investerare utan också mäktiga finans– och industriklaner från grannländerna i Chile och Peru är med i uppdelningen av Bolivias offentliga sektor. Italien, Kinas, USA och engelsmännen är de dominerande ägarna av dagens Bolivia.

Inte en ny oljekälla

 

Det gemensamma för dessa bolags verksamhet i Bolivia är att plocka ut så mycket av företagens resurser för att därefter lämna landet, alltså det rakt motsatta vad regeringen påstod när den genomförde privatiseringarna.

– Ta järnvägsbolaget, som exempel, säger COB-ledaren.

– Det övertogs av chilenskt kapital som lade ner alla olönsamma passagerarlinjer och nästan enbart satsade på godstrafik. USA-bolag köpte upp olje- och gasindustrin men har hittills inte investerat i ett enda nytt rör eller borrat efter nya oljekällor. Samma sak gäller för den viktiga gruvindustrin. De suger ut och plundrar Bolivia så länge det går, sedan lämnar det landet.

Dessa bolag är mycket antifackliga och personalen sparkas oftast om den organiserar sig, hävdar Paniagua. För att försvåra fackets arbete har arbetsmarknadslagarna förändrats så att en arbetare kan anställas bara för tre månader. Han kan anställas igen efter 15 dagar men sparkas om han går med i facket.

Paniagua är ordförande för Fabriksarbetareförbundet som faktiskt ännu har cirka 380.000 medlemmar i sina led. Trots de antifackliga lagarna har COB lyckats upprätthålla en anmärkningsvärd hög organisationsgrad. Sammanlagt är tre miljoner bolivianer anslutna till COB.

I en hälsning till de svenska facken säger COB:s generalsekretare:

– Nyckeln till att besegra dagens internationella modell är enhet. Tack var denna har vi överlevt. 

 Stadsvyer från huvudstaden La Paz

REPORTAGE:

 Freddy Guiterrez, ordförande för Potosi LO-distrikt och gruvarbetarledare:
– BOLIVIA ÄR EN SOCIAL KRUTDURK SOM SNART EXPLODERAR!

Exklusiv med ordföranden för Bolivias Gruvarbetarförbund:

 

– Många gruvarbetare har mördats och fallit offer i kampen för ett bättre demokratiskt Bolivia

 

(LA PAZ, BOLIVIA) I en helt undanskymd dörr som jag hade svårt för att hitta, leder en liten trappa mig upp till det tidigare så mäktiga Gruvarbetarförbundets lokaler i centrala La Paz, huvudstad i Bolivia. En affisch från förbundets kongress i december förra året bokstavligen ropar ut med texten: ”Muera al Neoliberalismo”!, död åt nyliberalismen!

Att det är äkta ord går inte att ta miste på när jag sätter mig med gruvarbetarnas ordförande Milton Gómez Amani. Sedan 1985-86, då gruvorna privatiserades eller stängdes, har mer än 30.000 gruvarbetare förlorat sina arbeten. Många av dem har gått över till kooperativen, den sista anhalten innan den öppna arbetslösheten, men det kanske farligaste och mest exploaterande arbete i dagens Bolivia.

– Gruvarbetarförbundet representerar en rik erfarenhet för den fackliga rörelsen i Bolivia. Många politiker har velat ha bra relationer med gruvarbetarna för att undvika konfrontationer med oss. Men från och med 1985-86  förändras denna bild radikalt när La Corporacion Minrea de Bolivia, det statliga gruvbolaget Comibol, läggs ner när gruvor stängs eller privatiseras.

Nyliberal ekonomisk chock

 

Enligt Milton Gómez Amani var bildandet av det statliga Comibol 1952 en stor seger för den bolivianska arbetarklassen och folket. Detta år, den 9 april, genomföres den bolivianska revolutionen som innebar ett förstatligande av landets tenngruvor. Dessa hade tidigare varit i händerna på landets tre ”tennbaroner” Jochi, Alamai och Patiño.

– Dessa herrar var under denna epok stora potentater. Den rikaste var Patiño som hade sina rikedomar i banker i Europa och andra delar av världen. Med beslutet om Comibol 1952 förstärktes gruvarbetarnas fackliga organisation märkbart.

Men 1985 försvagas gruvfacket. Fabriker stängs och i en nyliberal ekonomisk chock förlorar cirka 100.000 fabriks– och gruvarbetare sina jobb.

Regeringen införde ett regeringsdekret, 21060, som i sina artiklar 55 och 56 som stipulerar rätt för företagen att fritt anställa  och avskeda anställda.

– Med denna lagstiftning har arbetarnas rättigheter förtrampats, arbetsgivarnas tidigare ekonomiska och sociala skyldigheter har mer eller mindre försvunnit. Sådana är semester, rätt för anställda att ansluta sig till en fackförening. Detta slog hårt mot fackets medlemsantal och styrka.

Inget arbetsgivaransvar

 

Majoriteten av de stängda gruvorna i Bolivia har tagits över av de avskedade arbetarna som bildat koperativ. Totalt finns det i dag 60.000-70.000 koperativister. Såväl staten som de privata gruvbolagen tvår sina händer från allt socialt och arbetsgivaransvar genom bildandet av kooperativen, menar Milton.

– De mest räntabla företagen har sålts ut till bolivianska eller transnationella gruvbolag. Det är gruvor med stora reserver, väl underhållna gruvor med små behov av investeringar. Resten befinner sig i kooperativens ägo.

Transnationella bolag är Interraimi som förfogar över gruvor i gruvdistriktet Oruro. I Potosi finns Consur vars huvudägare är den före presidenten Gonzalo Sanchez de Losada som har bott huvuddelen av sitt liv i USA. Det finns även brittiska och nordamerikanska gruvbolag som exploaterar tenn, zink eller guldfyndigheter i landet.

Facket ska krossas

 

Den första gruvan som upptäcktes av de spanska kolonisatörerna var gruvan Porco i regionen Potosi. I dag arbetar 650 anställda i gruvan och utgör den i dag största underjordiska gruvan i Bolivia. Efter upptäckten av gruvådror i Porco upptäcktes det jättelika  berget Rico i Potosi. Med spanjorernas exploatering av gruvorna i Potosi blev staden den största i vad som då kallades för El Alto  Peru.

– Ekonomin har inte bara globaliserats utan även transnationaliserats. Vi menar att det finns ingen fri marknad utan stora monopol som delar upp marknaden mellan sig. De är så mäktiga att de styr politiken, de har identiskt samma politik som innebär att facket ska krossas för att därefter, när arbetarna inte har en försvarsorganisation, kan diktera villkoren.

– Enligt gjorda studier är Bolivia ett av Latinamerikas fattigaste länder. Regionen Potosi är bland Bolivias fattigaste, en extrem fattigdom som till och med passerar Afrikas fattigaste länder.

– På det ska man lägga den arbetsmiljö och arbetsförhållanden som gruvarbetarna lever i. Nu föreslår regeringen att pensionsåldern ska höjas till 65 år och vara lika för alla. Problemet är bara det att majoriteten av gruvarbetarna lever inte vid detta åldersstreck utan dör vid en genomsnittsålder av 48 år.

–  Varför? Jo, därför luften som vi inandas är full av silikos och andra giftiga gaser och mineraler som ger oss cancer i lungorna och andra delar av kroppen. Värme eller kyla är andra faktorer som drabbar gruvarbetarens hälsa svårt.

– Alla de inbetalningar som vi gör till våra pensionskassor gör vi egentligen i onödan eftersom få upplever pensionsdagen.

Lönenivåer

 

Gruvarbetare i de stora gruvorna med starka fackföreningar och en avancerad teknologi kan tjäna mellan 500-1.000 dollar.

I gruvor där förhållandena är sämre med lite investeringar och en riskabel arbetssituation uppgår lönen till mellan  80-100 dollar.

I kooperativen återfinns den verkliga utsugningen har verkligt miserabla löner samtidigt som arbetsförhållandena kan bli livsfarliga.

Under de senaste åren har inga geologiska undersökningar genomförts, menar gruvledaren.

– Jag kan försäkra att gruvreserverna inte är uttömda. Tvärtom. I stället genomför man inte tillräckliga geologiska undersökningar eller investeringar i gruvorna. I de små gruvorna eller i kooperativen saknar man oftast nödvändigt kapital för att göra dessa investeringar.

– I gruvorna som kontrolleras av de transnationella bolagen finns kapitalet men politiken är att suga ut så mycket som möjligt av berget, en cynisk politik.

I regionen Potosi finns gruvan San Christobal de Potosi som kräver en investering på 500 miljoner dollar. Görs denna investering kan vi dagligen producera 50.000 ton. Där finns silver, bly, zink och andra mineraler. Det finns liknande exempel på stora mineralreserver i landet som bara väntar på att exploateras.

Den bolivianska tragedin

 

Även i Bolivia har fackföreningsledarna anklagats av arbetsgivarna och regeringen för att vara ”konservativa, att de inte vill modernisera arbetsmarknadslagar i syfte att försvara sina arbetsplatser till varje pris”.

– De konservativa krafterna var de som fick sina gruvor nationaliserade 1952. Därför skapades gruvbolaget Comibol som ett sätt för att de rikedomar som skapades i gruvorna också investerades i hälsovård och utbildning. Den bolivianska fackföreningsrörelsen har alltid haft denna princip som rättesnöre.

– 1985-86 privatiserades eller koperativiserades gruvorna. Rikedomarna hamnade återigen i fickorna hos några få och till stora delar lämnar de också landet. Det är en stora tragedin i dagens Bolivia.

– Vi är inte motståndare till att teknik och kapital investeras i landet. Men det måste vara till fördel för landet som ställer humant kapital till förfogande men som i dag inte får något tillbaka mer än förkortade liv och en extrem fattigdom som majoriteten av bolivianerna i dag lever under.

– I stället talar regeringen om att vi ska sälja läsk, karameller eller annat krimskrams på gatorna. Det uppfattar inte vi som arbetstillfällen. Gärna utländska investeringar men investeringar som skapar verkliga arbetstillfällen.

Framtiden

 

När jag gör intervjun med Gruvarbetarförbundets ledare marscherar tusentals bönder och kokabladsproducenter från tre olika regioner med huvudstaden La Paz och dess regeringspalats som slutmål. Kraven är att regeringen måste skapa reella alternativ till kokabladsproduktionen, om den verkligen vill likvidera denna tusenåriga process. Landsorganisationen COB har lagt fram en 112-punktslista med krav på en revision av privatiseringarna av de statliga företagen samt en kraftig höjning av landets minimilöner.

Som svar har president Hugo Banzer, en f.d. general och kuppmakare på 1970-talet, infört undantagstillstånd och vid flera tillfällen attackerat bondemarscherna utan kunna stoppa dem.

– Gruvarbetarna, fabriksarbetarna och bönderna har lidit svårt under de senaste åren. Regeringen har gjort allt vad IMF har beordrat dem att göra. Det återstår bara en privatisering av delar av sjukvårdssektorn.

– Nu befinner sig Gruvarbetarsektorn i en intressant process där vi förstärks för första gången på många år. Gruvarbetarna har varit den bolivianska fackförenings- och arbetarrörelsens förtrupp och dirigent i historisk mening. Den rollen är vi på väg att återta.

På marsch

 

– Vi är i dag smärtsamt medvetna om att den nyliberala ekonomiska modellen inte har löst ett enda problem, tvärtom har arbetarklassens förhållanden försämrats dramatiskt. Landets ekonomiska och sociala situation har i generell mening försämrats oerhört, vi upplever den värsta krisen med en massarbetslöshet som i sin tur har skapat brottslighet, prostitution, barnarbete i masskala i såväl städerna som på landsbygden. Därför är Bolivias folk nu på marsch för att kräva et stopp för denna antihumana politik.

– Många gruvarbetare har mördats och fallit offer i kampen för ett bättre demokratiskt Bolivia. Många fackföreningsexpeditioner har bränts ned eller beskjutits vid de otal militärkupper som ägt rum i landet. I La Paz hade vi en fastighet i tre våningar, men vid statskuppen 1982 demolerades fastigheten av general Luis Garcia Mesa.

– Så försökte fascisterna krossa facket. Men deras ansträngningar var förgäves. Facket är inte fastigheter utan människor av kött och blod, arbetare och organisationer.

– Kampen fortsätter med alla medel men framför allt med medlemmarnas insatser.

Dick Emanuelsson