De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ

De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ

TEGUCIGALPA / 2018 / Argumenten tryter när den störtade försvarsministern CARLOS SANCHEZ BERZAIN används som referens, samme Berzain som beordrade armén att öppna eld mot obeväpnade demonstranter i oktober 2003 där 80 bolivianer och ett 1000-tal skottskadades i vad som kom att bli Berzain och hans president Gonzalo Sanchez de Losadas fall.

Duon flydde den 17 oktober 2003 till Miami, USA som vägrar att lämna ut de två till Bolivia för att ställas inför rätta för blodbadet. Däremot dömdes samme Berzain av en domstol i USA som ansvarig för morden på åtta demonstranter. I Sverige använder antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ Berzain som en referens för att attackera de ovan fyra nämnda länderna.

I ett inlägg i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade” tar Johan Kullingsjö CARLOS SANCHEZ BERZAIN som en referens för att attackera Kuba, Venezuela, Nicaragua och nu också Bolivia. För Bolivia läggs nu som en fjärde stat av John ”Monroe” Bolton till USA:s lista på stater som ska genomföra ”regimbyte”.

Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.

Videon som Kullingsjö refererar till där massmördaren och den förre bolivianska försvarsministern Carlos Sanchez Berzain får lägga ut texten i en Miamibaserad tv-kanal mot Kuba, Venezuela, Nicaragua och hans eget hemland, Bolivia. Vilken trovärdighet har en sådan källa? Men Fakenewsfolk som Johan Kullingsjö har inga skrupler, "källa som källa" så om det är en massmördare som Berzain, finansierad och i tjänst hos den stat som legaliserat tortyr på politiska fångar och som bryter mot alla slags internationella konventioner och bedriver krig på fyra kontinenter.

KULLINGSJÖS BESATTA ANTIKOMMUNISM är ingen isolerad företeelse. Han är ett illustrerande exempel på avancerad psykologisk krigföring i de sociala nätverken men där glansen och färgen snabbt flagnar när man krafsar på ytan.

https://www.facebook.com/semanario.bolafranca/videos/128430271680770/?fref=gs&dti=36734040462&hc_location=group

[Källan ´Bolafranca´ är en FB-portal i den nicaraguanska Contras-oppositionens tjänst]

BERZAIN ÄR EN SYNNERLIGEN VIDRIG man med blodbesudlade händer. Han var boliviansk försvarsminister i regeringen Sanchez de Losada, ”El Gringo”, den bolivianska oligarkins och USA:s man i Bolivia där han valdes till president i ett val 2001 som han vann med hjälp av valfusk.

El Gringo och Berzain störtades den 17 oktober 2003 av de bolivianska folkmassorna och som likt alla USA-stödda diktatorer tog sista flyget till Miami, USA.

Bakom lämnade de ett 80-tal mördade och tusental skottskadade bolivianer, offer för ordern om att skjuta på det obeväpnade bolivianska folket från den man som nu är en ”källa”, ett makabert politiskt fattigdomsbevis.

TVÅ VECKOR EFTER MASSAKERN anlände jag till Bolivia och upprorets centrum, staden El Alto, belägen vid La Paz, men högre upp, på 4000 meters höjd. Det var här som närmare 800.000 människor reste sig mot Internationella Valutafondens man, den man som under den nyliberala regeringen på 1980-talet privatiserade de bolivianska naturresurserna och sålde ut gruvorna.

I El Alto vittnade människorna i stadsdelen Villa Ingenio hur Berzains arméstyrkor öppnade eld och sköt ihjäl 12 människor. De placerades på estraden i det enkla kapellet i bostadsområdet. Estraden där de legat bar fortfarande märken av blod som inte kunnat tvättas bort.

När besattheten och hatet växer till den grad att en blodbesudlad försvarsminister används för att attackera länder och folk som vill föra en oberoende utrikes- och inrikespolitik utan att USA ska lägga sig i dessa folks självklara rätt att själva utforma sin framtid, då är det ett makabert fattigdomsbevis. Men det förvånar mig inte längre.

Dick E.

Nedan en artikel från de första dagarna i november 2003 från El Alto och människornas vittnesmål över folkmördaren Carlos Sanchez Berzains ”verk”:

El Alto där Johan Kullinsjös "källa", Carlos Sanchez Berzain kallade ut stridsvagnar för att meja ner obeväpnade bolivianer. Allt för att attackera. . .  Kuba, Venezuela och Kuba. Den kubanska "invasionen" av Bolivia kom i och med att Evo Morales vann presidentvalet 2005 och bjöd in kubanska lärare och läkare, de som av John "Monroe" Bolton anklagas vara "militärer" men som har alfabetiserat Bolivia respektive kurerat tusentals bolivianer. Morales förvandlade ett av kontinentens fattigaste länder till en av de mest blomstrande ekonomierna, skriver det ekonomiska organet Cepal.

Gaskrigets och ”El Gringos” offer i El Alto

Sofia var tre dagar när hennes pappa dödades av utsända armésoldater i El Alto.

Av Dick Emanuelsson

EL ALTO / 031101 / Bolivias vice justitieminister orkade inte mer. Han satte sig på en trottoarkant och börja gråta hejdlöst. Carlos Alarcón hade just hört vittnesmålen från de anhöriga till de mer än 30 mördade invånarna i staden El Alto. Ett av dessa var José Macia Quispe, 30, nybliven pappa till en liten söt bebis i den aymarindianska familjen, tre dagar innan sin död.

Orden som drunknar i gråten hos Paulina Apace hörs plötsligt med ett eko i den lilla enkla och tomma kyrkan i stadsdelen Villa Ingenio. Bara några meter från oss låg José och tio andra döda kroppar uppradade söndagen den 12 oktober. Fortfarande finns det blod, trots att man försökt tvätta bort det, på den lilla estraden varifrån fader Wilson Soria brukar hålla mässa. Josés och de andra offrens blod, offer i det som i Bolivia går under benämningen ”Kriget om gasen”, är som en påminnelse för församlingsborna om hur en brutal regim är beredd att mörda sina egna landsmän för att tillfredsställa de utländska storbolagen.

Paulina och hennes mamma är nu helt blottställda, ingen kan försörja dem och de fem barnen som den 12 oktober blev föräldralösa när armén intog Villa Ingenio och spred död och förintelse bland de 800.000 fattiga invånarna i El Alto. När de väpnade styrkorna drog sig tillbaka lämnade de efter sig 28 döda och ett 100-tal skottskadade varav åtta avled dagen efter.

Grannsolidaritet räddningen

– Det hördes en våldsam skottlossning och vi stängde in oss i våra hus. Efter några timmar kom personer och meddelade oss att José återfanns i kapellet, död. Vad ska jag göra? Jag har fem barn, säger hon och brister ut igen i gråt. Jag har inga pengar, jag har absolut ingenting!

Concepción Mamani är kvinnoledare i Villa Ingenio och kan inte hålla tillbaka tårarna när hon Paulina, trots att det gått två veckor efter massakern. Det som har hållit Paulina och hennes fem barn i livet är grannarnas solidaritet.

Villa Ingenio var den stadsdel som drabbades värst av den statliga terrorn, utlyst av ”El Gringo”, president Sanchez de Lozada. Paulina mamma fortsätter berättelsen:

– ”Jag har fem barn, skjut inte”! ropade José till militärerna. Men de sköt urskillningslöst, rakt in i bröstet på min måg, säger aymaraindianskan med nio barn och kan inte kontrollera sig utan faller också ut i en hejdlös gråt. Jag känner att jag själv är nära att förlora fattningen och känner att i ögonen är tårarna är på väg.

Blodbad i februari

El Alto var epicentret för kampen under 45 dagar mot Goniregimen. Denna trodde att den med vapenmakt kunde kuva bolivianerna som han hade gjort i februari. Då genomfördes en skattehöjning på tolv procent för alla som orsakade ett ramaskri. Till och med de dåligt avlönade poliserna reste sig och var nära att inta presidentpalatset. Goni beordrade eld mot de tusentals demonstranterna och efter att gevärspiporna tystnat låg där 32 människor utan liv medan 230 hade skottskadats. Protesterna i landet lade sig för tillfället men Goni tvingades dra tillbaka sin skattehöjning.

Den 2 september inleddes en hungerstrejk i protest mot att regimen ville exportera gas till Kalifornien, via en chilensk hamn. Företagen som var kontrakterade var i första hand USA-bolag men även Shell, spanska Repsol och brittiska BP var huvudintressenterna. För ett skamlöst pris skulle de tjäna miljarder dollar på den bolivianska naturgasen men lämna den klassiska misären bakom sig som de gjort med Bolivias naturresurser som tenn och andra mineraler.

Vägblockader som svar på massaker

Felipe Quispe och andra bonde- och vänsterledare befann sig i hungerstrejk och skulle inleda en dialog med regimen då denna svarade med att massakrera protesterade indianer, bönder och lärare i staden Warisata den 20 september. Quispe vägrade infinna sig till en ”dialog med en mördare”, som han kallade presidenten.

Den förkrossande majoriteten av människorna i El Alto är före detta gruvarbetare, quechua och aymaraindianer och ansåg måttet rågar. De inledde vägblockader som svar på massakern i den indianska staden Warisata, som krävde sex människoliv och ett 20-tal skadade. Goni trodde att med massakrer kunde han kuva människorna. Men för varje nytt offer anslöt sig allt fler människor till protesterna och blockaderna.

Trots att invånarna i El Alto är bland Bolivias fattigaste, är solidariteten och den politiska medvetenheten bland landets högsta. När gruvarbetarna från Oruro-regionen i början av oktober marscherade mot huvudstaden La Paz för att ”lyfta ut El Gringo från presidentpalatset”, utspisades de i El Alto av människorna.

Privatiseringsdekret 21060

Dessa hade i tusentals avskedats 1985 av Gonis privatiseringsdekret 21060, som stängde eller privatiserade många gruvor i Bolivia. Vid den tidpunkten var Goni ”planeringsminister”. Tiotusentals gruvarbetare blev arbetslösa och många tvingades bosätta sig i El Alto. Därför var det naturligt och självklart att utspisa de marscherande gruvarbetarna som var på väg för att störta den president som gjort massor av människor i El Alto arbetslösa.

Med dynamit försvarade de 2.500 gruvarbetarna, som tack för mat och logi, de 800.000 invånarna i El Alto mot militärens attacker som pågick under flera veckor i El Alto. Därefter fortsatte de marschen nedför de branta sluttningarna mot La Paz, 500 meter längre ned. Sedan var ”Slaktarens”, som han kallades av invånarna i El Alto, dagar räknade.

El Alto förvandlades under de 45 dagarna till ett ”Revolutionens centrum”. Alla infartsvägar till miljonstaden La Paz går förbi El Alto. Den som kontrollerar El Alto kontrollerar också La Paz. I La Paz fanns inga som helst förnödenheter eftersom blockaderna stod emot i El Alto.

Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.

Varför skyddar USA ”Goni”?

Paulina och de andra anhöriga till offren befinner sig nu i slutet av november i hungerstrejk utanför presidentpalatset. Vicepresident Carlos Mesa, som avgick fyra dagar innan Goni lämnade Bolivia för USA, har lovat att betala 50.000 bolivianos, ungefär lika många svenska kronor, till varje offer för den statliga terrorismen.

Men det förslår inte långt. De anhöriga har krävt 120.000 kronor och att staten garanterar att de föräldralösa barnen får en fri skolgång och ekonomisk ersättning som gör att de kan leva fram till 18 års ålder. Men den nya regimen tvekar och bäddar för nya protester.

De anhöriga har också krävt att den flyende presidenten ska deporteras tillbaka till Bolivia av USA och ställas inför rätta för folkmord. Hans försvars- och inrikesminister är också ansvariga för massmorden men varken generalerna eller de avsatta ministrarna har ens kallats till förhör. Militären är helt intakt.

Vems mänskliga rättigheter?

Lilla Sofia har vaknat av gråtattackerna och hennes skrik är ett skrik efter mat. Men kommer hon att få den mat och trygghet som hon hade innan den 12 oktober, även om hon i El Alto föddes till de fattigaste förhållandena man kan tänka sig?

Vems intressen besvarar Carlos Mesa, Internationella Valutafondens krav på återbetalningar av de 4,6 miljarder dollar i utlandsskuld eller lilla Sofias mänskliga rätt till liv?

Var det kanske det som vice justitieministern funderade på när han brast ut i gråt, fyra dagar senare när han hörde Paulinas och de andra anhöriga till offren för Kriget om gasen i Bolivia?

EFE: Till och med i USA betraktas Berzain som en mördare

El expresidente boliviano Gonzalo Sánchez de Lozada y el que fuera ministro Carlos Sánchez Berzaín fueron declarados hoy por el jurado del juicio civil en su contra en Estados Unidos responsables de la muerte de ocho personas en las protestas registradas en Bolivia en 2003. Sánchez Berzaín, que era titular de Defensa en 2003, deberán pagar 10 millones de dólares en compensaciones, según dictamen.

El jurado, compuesto por diez personas y que comenzó a deliberar el pasado día 26, anunció hoy su veredicto en el tribunal de Fort Lauderdale, a 50 kilómetros de Miami, donde, bajo la presidencia del magistrado James I. Cohn, se ha celebrado el juicio desde el 5 de marzo pasado.

https://www.efe.com/…/el-expresidente-sanchez…/10004-3572315#

 

ALBA är verktyget i Latinamerikas enande

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2008-02-12 / DECEMBER 2004 / Bara några månader efter att den venezuelanska oppositionen led ett förödande nederlag när den försökte få president Hugo Chavez avsatt i en folkomröstning, satte två herrar sina namnunderskrifter på dokumentet med rubriken ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika.

Kuba och Venezuela hade tre starka kort på hand. Å ena sidan Kubas mänskliga kapital, ett överskott på drygt 30.000 läkare och ett avancerat utbildningssystem med en bredd och erfarenhet som är svår att överträffa i Latinamerika. Å andra sidan Venezuela med enorma olje- och gasreserver och ett oljepris på väg uppåt.

Under de tre år som har gått efter att ALBA sjösattes av Castro och Chavez har den latinamerikanska integrationen och arbetet för ”La Patria Grande”, det Stora Fosterlandet, intensifierats. ALBA har inte bara hållit sig strikt inom sin egen sfär av fyra medlemmar. Tusentals argentinska varvsarbetare har sett sina arbetstillfällen räddas när Venezuela beställt egna tankbåtar för sin oljedistribution. En miljon fattiga latinamerikaner har ögonopererats och fått synen tillbaka. Nicaraguanska och bolivianska bönder får i dag långa krediter till en extremt låg ränta via utvecklingsbanken BANDES. Venezuelanska ingenjörer, tekniker och experter ersätter transnationella Repsol eller Exxon Mobile och bidrar till att den bolivianska staten kan ta kontroll över både sina gas- och oljereserver och skapa ett starkt statligt oljebolag. Kubanska läkare och lärare drar fram över kontinenten och kurerar sjuka och lär analfabeter att lära sig skriva och läsa. Fröen till ett Annat Latinamerika har såtts.

 

Bolivia

DEN 29 APRIL 2006 anslöt sig Bolivia till ALBA efter att Evo Morales den 3 december 2005 hade vunnit presidentvalet. Venezuela donerade 5.000 stipendier för att utbilda bolivianska ungdomar inom petrokemiindustrin och överlämnade samtidigt en check på 100 miljoner dollar för en fond för utvecklingsprojekt i Bolivia. Kuba satte in drygt två tusen läkare och ett stort antal lärare för att dra i gång den framgångsrika pedagogiska metoden ”Yo si puedo”, visst kan jag, för att eliminera den omfattande analfabetismen.

– I slutet av detta år tror vi att president Evo Morales kan utropa Bolivia fritt från analfabetism, uppgav Bolivias ambassadör i Venezuela, Jorge Alvarado Rivas den 24 januari i år [1].

Sedan Bolivia blev medlem i ALBA har över 70 procent av analfabeterna förvandlats till läs- och skrivkunniga bolivianer. Bolivia är på väg att bli det tredje landet i Latinamerika fritt från analfabetism efter Kuba och Venezuela, tillade Rivas.

Trehundra tusen fattiga bolivianer, bosatta i de mest oundgängliga trakter och som aldrig sett en läkare tidigare, har tack vare Kuba och Venezuela inom ramen för ALBA, nu en garanterad sjukvård. ALBA har gett 180.000 av de fattigaste bolivianerna synen tillbaka efter att ha opererats av kubanska läkare.

 

Nicaragua

Januari 2007: Tre högerregeringar (1990-2006) hade under 16 år infört en brutal nyliberal kapitalism. 350 statliga och offentliga företag togs över av transnationella företag inom el, vatten, telekommunikationer, banker, byggnation i Latinamerikas näst fattigaste land [2]. Åttio procent av nicaraguanerna var fattiga och hade ingen tillgång till sjukvård eller utbildning. Analfabetismen som nästan hade eliminerats under Sandinistregeringen (1979-1990) var 2006 uppe i 35 procent och 800.000 skolbarn, i ett land med sex miljoner invånare, var exkluderade från skolgång.

Nicaragua inte bara anslöt sig till ALBA utan även PetroCaribe eftersom landet i januari 2007 var nära en energikollaps. PetroCaribe och ALBA blev räddningen, menar Ortega.

– De mest hårda kritikerna av Sandinistfronten och den Bolivianska revolutionen säger att utan denna hjälp hade vi inte överlevt. Vår ekonomi skulle ha kollapsat.

ALBA kom till undsättning och Chavez överlämnade i Managua för ett år sedan de två första el-transformatorerna av totalt 32 anläggningar för att generera totalt 120 megawatt elektricitet. Tack vare PetroCaribe importerar Nicaragua billig olja till låga priser och långfristiga krediter och med Venezuela byggs ett nytt samägt raffinaderi som ska göra landet oberoende av de multinationella oljebolagen.

Tack vare ALBA har regeringen infört gratis sjukvård och utbildning. De mest fattiga barnen får också gratis skoluniform och skor och i projektet ”Noll Hunger”, får över 70.000 barn gratis mellanmål i skolan. Analfabetismen ska elimineras under de kommande fem åren.

Trots svåra naturkatastrofer växte den nicaraguanska ekonomin under 2007 med 3,7 procent i ett land med en minimal BNP på 5,7 miljarder dollar.

 

Kuba och Venezuela

Både Kuba och Venezuela har haft en stor ekonomisk tillväxt 2004-2007. Men Venezuela genomgår för närvarande samma ekonomiska sabotage i form av hamstring av billiga basprodukter som vänsterregeringen i Chile 1971-1973. Då var det en hamstring och ekonomiskt sabotage som blev förspelet till statskuppen den 11 september 1973.

Kuba har dragit enorm nytta av samarbetet med ALBA. Venezuela levererar dagligen 90.000 fat raffinerad olja till den nation som under 47 år har varit utsatt för en blockad som kostat landet 86 miljarder dollar.

De två länderna har bildat det samägda energiföretaget PDVSA-CUPET och i slutet av 2007 kunde det nya raffinaderiet i staden Cienfuegos premiärraffinera dagskvoten 65.000 fat olja. En gasanläggning och ett nytt petrokemiskt center med en stor variation av produkter ska byggas, allt inom ramen för samarbetet inom ALBA.

En 55 mil lång underjordisk optisk fiberkabel ska förbinda Kuba med det sydamerikanska fastlandet och frigöra ön från tvånget att ansluta sig till en satellit under kontroll av USA för Internet och telekommunikationer. Denna kabel ska också kunna knyta ihop Jamaica, Haiti och Centralamerika.

Och en egen bank

Men alla utvecklingsprojekt kostar pengar. IMF och Världsbanken och olika internationella finansorgan, kontrollerade av främst USA, har fram tills nu satt villkoren för låntagarländerna. Även om Banco del Sur, Sydbanken öppnade sina portar i december 2007, behöver ALBA sin egen bank. Därför fattade de fem medlemmarna i ALBA beslutet den 26 januari i år att inrätta ALBA BANK då det 6:e toppmötet inom ALBA genomfördes. Organisationen fick också en ny medlem, den lilla karibiska ön Dominica.

– Den kapitalistiska utvecklingsmodellen är helt enkelt ohållbar. Om din ekonomi är kontrollerad av det spekulativa kapitalet som bara är intresserad av profiterna går det inte att lösa de enorma problemen som drabbar mänskligheten. Så fort vi gör oss av med frihandelsmodellen kan vi börja lösa de massiva problemen som arbetslöshet, fattigdom och klimatförändringar, underströk Daniel Ortega.

ALBA BANK kommer att starta med 1-1,5 miljarder dollar i en fond som främst kommer att finansiera projekt inom jordbruk och energi.

Vem hotar vem?

I en 45-sidig rapport [3] som Michael McConnell, chef för USA:s samlade underrättelsetjänster presenterade den 6 februari inför USA-senaten, skriver världens mäktigaste spionchef att Chavez’ ambitioner är att ”fortsätta söka ena Latinamerika bakom hans ledarskap med en radikal vänsteragenda och antiamerikanism som ser Kuba som en ideologisk nyckelallierad”. Detta påstått dåliga inflytande ”har försvagat massmedia och de civila rättigheterna”, hävdar McConnell.

– Medan vi talar här på toppmötet om hur vi ska förbättra livet för våra folk, är de konservativa medierna på offensiven och talar om ”ekonomisk ruin, kommunistinflytande, iranierna tar över och ett slut för turismen”. Vi kommer att rida ut stormen men det blir inte lätt, sa en bekymrad Roosevelt Skerrit, Dominicas premiärminister på ALBA-mötet [4].

Militär försvarsstyrka

Dagen efter gjorde Daniel Ortega Chavez sällskap till Caracas där han deltog i söndagsprogrammet ’Aló Presidente’. Chavez ventilerade tanken om att ALBA borde inrätta en militär försvarsstyrka med anledning av förnyade attacker mot Venezuela från både Vita huset och Colombia. ALBA:s försvarsstyrka skulle ställa upp för medlemsländerna i händelse av en militär konflikt.

Alla seriösa bedömare av Latinamerika vet att USA inte kommer att sitta med armarna i kors och beskåda hur Latinamerika enas och stärks på alla nivåer på bekostnad av USA:s inflytande.  Situationen i Bolivia är kritisk med en stark separatistisk högerrörelse i flera olika regioner som är allierad med USA. I Nicaragua agerar USA-ambassaden nästan öppet fientligt mot sandinistregeringen.

Venezuela är utsatt för en växande colombiansk invasion av paramilitärer som i gränsregionerna har mördat minst 150 lantarbetarledare som går i spetsen för regeringens jordreform. Colombias president Alvaro Uribe utpekas av Chavez som en ”dräng i tjänst hos Imperiet.

USA-blockad mot Venezuela?

Just när jag lägger sista handen på denna artikel uppger media i USA att ett 30-tal republikanska och demokratiska kongressledamöter vill att justitie- och utrikesdepartementet samt landets underrättelsetjänst ska göra en översyn om Venezuela bör placeras i gruppen av vad Vita huset anser vara ”terroriststater”. Den 12 februari ställdes Condoleezza Rice mot väggen i en utfrågning i underhusets kommission för internationella relationer [5] där den republikanska gruppens ledare, kubansk-amerikanskan Eliana Ross-Lehtinen krävde att Venezuela ska klassas som Kuba, Iran Nordkorea och Syrien. Motivet skulle vara Venezuelas nära relationer med Kuba och att den venezuelanska regeringen, för att uppnå fred i Colombia, anser att FARC och ELN inte är terroristorganisationer, som USA men inte FN hävdar. Lehtinen påstår också, utan bevis, att Venezuela förser gerillan med vapen och att denna har baser på venezuelanskt territorium.

– Rör Venezuela och det betyder att de sätter regionen i brand. Ingen kommer att förbli passiv, ty slå mot Venezuela betyder att slå mot Latinamerika och Karibien, sammanfattar Daniel Ortega [6].

Det är helt tydligt att USA ser med stor oro över hur den latinamerikanska integrationen i allmänhet och ALBA i synnerhet förstärks och hur folk, rörelser, regeringar och stater ser allt fler konkreta resultat i att ett Nytt Amerika är möjligt. Den stående frågan är hur långt ALBA tillåts utvecklas?

Dick Emanuelsson

Noter:

[1] Alba brinda salud y educación a Bolivia, ABN 24/1-2008.

[2] Nicaragua, a un año sin neoliberalismo, av Hedelberto López Blanch, Rebelión.

[3] “EE.UU. advierte sobre Chávez”, av BBC Mundo

[4] Dominica reitera compromiso con los principios de integración solidaria del ALBA, av Telesur, 26/1-2008.

[5] Republicanos en el Congreso de E.U. buscan declarar a Venezuela como nación que apoya el terrorismo, El Tiempo, 13/2-2008.

[6] Daniel Ortega:  Tocar a Venezuela es incendiar la región, av ABN 27/1-2008

Bolivia tar första stegen mot att utrota analfabetismen

Av Dick Emanuelsson

CENTRALAMERIKA / 2006-03-21 / Den 20 mars, 2006 kommer att gå till historien som den dag då Bolivia tog sina första steg mot att utrota analfabetismen. Landets nye president Evo Morales förklarade i staden Camiri alfabetiseringskampanjen för invigd där det första etappmålet är att 200.000 bolivianer ska kunna läsa och skriva innan juli månad.

Över 10.000 olika lokaler i Bolivia har utrustats med datorer, teve- och videoapparater för att på bred front gå till offensiv mot den mardröm som tiotals miljoner latinamerikaner lider av.

Men denna ”blixtstart” mot analfabetismen hade aldrig kunnat genomföras om det inte varit för hjälpen från Kuba och Venezuela. Det är ingen hemlighet att vänsterpresidenten Evo Morales har utmärkta relationer med de två karibiska statscheferna där de kubanska lärarna står för utbildningen medan Chavez finansierar hela projektet. Därför fanns också utbildningsministrarna från de två länderna på plats i Camiri när Morales förklarade kampanjen för inledd på fotbollsstadion. Inte mindre än 5.000 bolivianer som talar guarani satt på plats, förväntansfulla och ivriga att sätta i gång.

Den kubanska metoden, som kallas ”Yo si puedo”, Visst kan jag, kan tillämpas på alla språk i världen. För närvarande finns det kubanska lärare på plats i Pakistan men de har också alfabetiserat ursprungsbefolkning i Nya Zeeland.

Men först kommer spanskan att läras ut i Bolivia för att därefter i juli att fortsätta på indianspråken aymara, cechua och guarani, som majoriteten av bolivianerna talar. I Bolivia är officiellt över 15 procent av befolkningen analfabeter men de verkliga siffrorna är mycket högre, menar bedömare.

I Venezuela inleddes alfabetiseringskampanjen ”Mision Robinson” 2003 och satte som mål att eliminera analfabetismen hos 1,5 miljoner venezuelaner. I dag finns det bara cirka 30.000 venezuelaner kvar som inte kan läsa eller skriva.

Men Venezuela har inte bara stannat vid målet att lära denna massa att läsa och skriva utan har gått vidare och stimulerat dessa tidigare analfabeter att läsa till högre studier, som grundskola och gymnasier. För de fattiga venezuelanerna som hade grundskolenivå men inte pengar att fortsätta sina studier till gymnasiet eller universiteten, har regeringen Chavez gjort det möjligt att studera gratis i de nya ”Bolivarianska” universiteten. En utbildningsexplosion har ägt rum stöd av oljemiljarderna i detta land där över 80 procent av befolkningen var fattiga tidigare och där utbildning var något främmande för majoriteten.

Men det kubanska stödet är inte bara inriktat till ”politiskt likasinnade”. USA:s främste allierade i Latinamerika, Colombia, har nyligen slutit avtal med Kuba inom hälsovård, utbildning och idrott. En colombiansk regeringsdelegation kommer inom de närmaste dagarna att besöka Kuba och på plats studera Kubas extraordinära kapacitet att möta de ständiga orkanerna som sveper över denna del av kontinenten och där Colombia drabbas hårt varje gång vädergudarna öser sin förbannelse över landet. Sjuttio colombianska läkare ska också kostnadsfritt studera de kubanska erfarenheterna inom specialområden på Kuba. Samtidigt reser 130 kubanska läkare till Colombia där de gratis ska stå till tjänst hos befolkningen i fattiga regioner.

Samtidigt som det colombianska utrikesministeriet informerade om dessa beslut, publicerade det colombianska veckomagasinet ”Cambio” ett reportage där den kubanske ambassadören i Bogota, José Antonio Pérez, av USA:s ambassadör i Bogota, William Word, anklagas för att ”organisera ett stödnätverk för Venezuelas president Hugo Chavez”.

Enligt Cambio, som byggde på källor från State Departement och CIA, ska ett dokument från State Departement ha överlämnats till utrikesministeriet av Wood och ha diskuterats på ett gemensamt möte mellan regeringen Alvaro Uribe och landets generaler.

Såväl det kubanska utrikesministeriet som den colombianska utrikesministern Carolina Barco avfärdade dock uppgifterna bestämt. Ingen hade heller väntat sig något annat.

 

Evo Morales anser att Kuba och Venezuela utgör ett “Mänsklighetens centrum”

Av Dick Emanuelsson

CENTRALAMERIKA / 2006-01-23 / Evo Morales fortsätter att göra USA och dess allierade besvikna.

Samma dag som Morales installerades som president i Bolivia, uttalade State Departements ansvarige för Latinamerika, Thomas Shannon, att den bolivianske presidenten borde alliera sig mer med Lula och Kirchner än med Castro och Chavez. I annat fall kunde Bolivias behov av framtida lån hos Världsbanken, som kontrolleras av USA-regeringen, komma i fara.

Men Morales har inte gått i Vita Husets skola. I stället har han beskjutits av gevärskulor ”Made In USA” när han lett ett otal bondemarscher mot La Paz. Han har anklagats för att vara allierad med de internationella knarkkartellerna och ta emot pengar från Chavez och vapen från Castro för att ”störta legitima demokratiska presidenter”. Som sagt brukar historien för det mesta komma i kapp falskskribenterna.

Jag minns valet 2002 då Manuel Rocha, USA:s ambassadör i Bolivia, varnade bolivianerna: ”Röstar ni på det parti som vill att Bolivia ska återgå till att vara kokainexportör, så riskerar USA:s bistånd att dras in.”

Resultatet blev det motsatta och MAS och Morales stod som valets segrare, även om Morales snuvades på valsegern på grund av valfusk från den regeringskontrollerade Nationella Valkommissionen.

Losada och Posada

Den proamerikanske Sanchez de Losada blev dock inte långvarig på tronen utan störtades av folket den 17 oktober 2003 och tog sin tillflykt, som så många andra nickedockor i USA:s tjänst, till Miami. På hans saldo återfinns 70 skjutna bolivianer som dödades när militären kallades ut av de Losada. Ett oavvisligt krav till USA av Morales och befolkningen är att denne man lämnas ut till Bolivia av Bush, vilket ingen tror han ska göra. I stället står Bush i färd med att släppa lös Luis Posada Carriles, den av CIA:s främste internationella terrorister som bland annat placerade ut en bomb på ett kubanskt passagerarplan i oktober 1976 då 73 människor dödades. Eller hur Posada personligen ledde tortyren mot politiska fångar i Caracas, Venezuela, under 1970-talet.

I detta val har den nye USA-ambassadören David N. Greenlee varit mycket mer försiktigare men sakta men säkert börjar Vita huset kräva politiskt ID-kort av Morales.

I en intervju som publicerades av den till Pinochet närstående dagstidningen El Mercurio, säger Morales, utan att darra på rösten, att ”Mänsklighetens centrum”, i kontrast till ”Ondskans Centrum”, måste vara Kuba och Venezuela.

– Det är ett problem som de (de i Vita huset, reds. anm.) har om man kan säga att Fidel representerar ”Ondskans centrum” när det (Kuba) i verkligheten är Mänsklighetens centrum”, sa Bolivias president inför en vad vi förmodar var en förbluffad reporter och räknade upp Kubas obestridliga framgångar inom utbildning och hälsovård.

Och om Venezuela var det samma sak. Vita Huset och State Departements man vid presidentinstallationen i Bolivia i söndags (22 januari), Thomas Shannon, som kräver att Morales ska sansa sig lite i sina populistiska uttalanden om Kuba och Venezuela, menar i stället att fler statschefer i Latinamerika och världen borde agera som Venezuelas Hugo Chavez. ”Jag förstår inte hur de kan tala om Ondskans centrum”.

I måndags undertecknade de bägge statscheferna, Morales och Chavez, ett långtgående samarbetsavtal där Venezuela i praktiken finansierar det omfattande och ambitiösa  alfabetiseringsprogrammet i Bolivia som ska ledas av kubanska lärare.

Generaliserad kamp mot nyliberalismen

Evo Morales slutsats om Vita Husets uttalanden om ”Ondskans centrum” är att dessa anklagelser riktas mot de stater eller politiska rörelser som trätt in på en politik som gör motstånd mot den nyliberala ekonomiska modellen som skisseras och leds av Internationella Valutafonden och Världsbanken, organ i tjänst hos stater som USA.

Bolivias president gör dock, i intervjun i El Mercurio, Shannon och Vita huset besvikna genom att först konstatera att det i dag råder en generaliserad kamp mot nyliberalismen och slutligen genom att ställa frågan:

– Varför inte ansluta (Bolivia) till ”Ondskans centrum” för att på så sätt utgöra en del av ”Mänsklighetens Centrum”!

”Det kubanska folkets kamp skördar sina frukter i Bolivia och Latinamerika”

 

President Evo Morales

Ett möte mellan två generationer och två revolutioner

”Det kubanska folkets kamp skördar sina frukter i Bolivia och Latinamerika”

TEGUCIGALPA / 2006-01-01 / – Jag vill säga ”Uppdraget uppfyllt i denna kamp för solidaritet och humanitet. Denna seger är också det kubanska folkets som kämpar permanent för social rättvisan”.

På presskonferensen i Havanna samt ett möte med bolivianska läkarstuderande underströk en rörd kommande president i Bolivia sin tacksamhet till den kubanska revolutionen. Morales är årsbarn med denna revolution som överlevt ett tiotal presidenter och som den 1 januari 2006 fyllde sina 47 år. Evo Morales menade att mötet med Fidel och Kuba var ett möte mellan två generationer och två revolutioner som strider för värdighet, enligt den kubanska dagstidningen Granma.

Morales menade också att det kubanska folkets kamp, och framför allt Che:s (som stupade den 8 oktober 1967 i Bolivia), sådde frö och nu skördar sina frukter, inte bara i Bolivia utan i hela Latinamerika.

Den argentinske parlamentsledamoten och författaren Miguel Bonasso deltog också på mötet i Havanna och sa i ett anförande att han ansåg att mötet mellan Castro-Morales är av en historisk karaktär och hävdade att det var ett privilegium att få vara vittne till hur ”vi kan bygga det Stora Amerikanska Fosterlandet som våra frihetshjältar i den första självständighetskampen drömde om”.

– Med denna humanitära batalj som president Fidel Castro genomför där han exporterar läkare till andra länder, framstår detta samhälle som det mest humanitära, sa Bonasso inför de bolivianska läkarstuderande och de bolivianska parlamentsledamöterna, som applåderade den argentinske politikern.

På den senare presskonferensen medgav Evo Morales, på en fråga om de framtida relationerna till USA, att han under lång tid anklagats av USA-ambassaden samt State Departement, för att vara allt från narkotikaledare till terrorist som tar emot finansiell hjälp från Venezuelas president Hugo Chavez och fått terroristutbildning på Kuba. Men med USA-befolkningen har jag alltid haft bra förhållande, tillade Morales.

– Men förolämpas USA:s regering om Kuba hjälper att förlösa bolivianer för att minska barnadödligheten? Samarbetsavtalet är ett avtal för livet, för humanitet, det är inget brott även om kanske USA anser det.

– Även om hot, utpressning, påtryckningar kommer så är vi inte rädda. De som vill stödja oss är välkomna.

Dick Emanuelsson

En boliviansk kvinna på landsbygden deltar i den kubanska alfabetiseringskampanjen `Yo sí puedo´, visst kan jag vilket eliminerade analfabetismen i Bolivia.

Evo Morales besöker Kuba som första land som vald president

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2005-12-31 / Tillsammans med 60 av sina närmaste medarbetare som förmodas bli Bolivias nästa regering, anlände president Evo Morales till Kuba den 30 december. Mer än ett arbetsbesök blev besöket på Kuba en politisk markering av Bolivias nya utrikespolitik.

Besöket kommer säkert att registreras i State Departement och slutsatsen är att Bolivias president och regering kommer förändra den bolivianska utrikespolitiken 180 grader.

På Havannas internationella flygplats togs Morales emot av det högsta ledargarnityret inom den kubanska statsledningen som Fidel Castro, vicepresident Carlos Lage, Ricardo Alarcón, ordförande för det kubanska parlamentet och utrikesminister Felipe Pérez Roque.

Castro uppgav minuterna innan planet landade vid 10-tiden på fredagsmorgonen att ”det verkar som den politiska kartan förändras. Det är bra att reflektera och man måste nog analysera och informera sig väl”, enligt den franska nyhetsbyrån AFP.

Morales å sin sida sa i en kort kommentar att han kände ”en stor glädje och känsla och en stor vänskap över att stå här tillsammans med El Kommandante”.

Kuba tog emot Morales som en redan installerad statschef trots att det dröjer tills den 22 januari då Morales installeras på posten. En hedersbataljon av tre vapengrenar från de Revolutionära Väpnade Styrkorna trumpeterade välkomstceremonin. Ett hundratal unga läkarstuderande från Latinamerikas Medicinska högskola i Havanna (ELAM) tog också emot Bolivias nyvalde president.

President Evo Morales

På ELAM studerar 2.800 bolivianer till läkare medan det i Bolivia arbetar 24 kubanska läkare inom hälsovårdsprogrammet ”Operación Milagro”. Det är ett gemensamt hälsovårdsprogrammet mellan Kuba och Venezuela som syftar till att erbjuda sex miljoner fattiga latinamerikaner olika former av operationer och hälsovård under det kommande decenniet.

Bedömare antar att just frågan om hälsovård och utbildning kommer att vara en stående punkt i relationerna mellan Kuba och Bolivia under Morales’ mandatperiod och som är en del av Bolivias integrering i ALBA, det Bolivarianska initiativet för Latinamerika.

Den kubanska regeringen underströk på fredagskvällen i ett pressmeddelande de ”utmärkta förbindelserna” med Morales’ parti MAS (Rörelsen mot socialism) och att Morales’ besök ägde rum två dagar innan det 47:e årsjubileet för den kubanska revolutionen.

Den 3 januari fortsätter Morales sin internationella turné till Spanien där han tas emot av José Luis Zapatero för att därefter fortsätta till Frankrike, Holland och Sydafrika. Där tas han emot av president Thabo Mbeki befrielsehjälten Nelson Mandela.

De följande anhalterna är Kina och Brasilien. Kina har tidigare varit intresserad av att köpa kokablad för massproducering av te gjort på kokablad. För Morales skulle denna industrialisering av kokabladsfrågan innebära en politisk andhämtning med sin egen sociala bas eftersom kokabladsbönderna sedan tio år är utsatta för en massiv repressiv och militär offensiv som planerats och finansierats av USA för att utrota denna tusenåriga ört från Bolivia. För USA är dock detta ett drogproblem för sin egen befolkning snarare än ett socialt och ekonomiskt problem i Bolivia.

I Brasilien kommer Bolivias nye president tas emot av President Ignacio ’Lula’ som har mer politiskt gemensamt med Morales än de tidigare presidenterna. Mellan de bägge länderna existerar de starka handelsförbindelser, framför allt inom energisektorn där Bolivia förser Brasilien med viktig naturgas.

Förbindelserna med Argentina, Brasilien, Venezuela och Kuba är också grundläggande för att stärka den egna frihandelsorganisationen Mercosur. Parallellt med denna har den avgående chilenska regeringen kritiserat Mercosur för att utgör en motpol till USA:s ALCA-projekt. Chile är associerad medlem i Mercosur men har ett frihandelsavtal (TLC) med USA som den ser som mer viktigare än Mercosur. Indirekt är detta också en kritik mot Hugo Chavez som har drivit frågan om både ALBA och ett stärkande av Mercosur som ett sätt att försvara sig mot USA:s ekonomiska handelsdiktat. Valet av Morales förändrar styrkeförhållandet mellan de regeringar som står under starkt inflytande av Vita Huset och de starka vänstervindar som blåser i Latinamerika. För Chile är valet av Morales också ett kraftigt bakslag eftersom Bolivias handelsförbindelser, främst inom gas och olja, nu kommer att prioriteras mot grannländerna som Argentina och Brasilien, starka handelskonkurrenter till Chile inom viktiga områden.

Återstår vad som kan utspelas mellan Morales och Chavez. Den sistnämnde anklagades både av höga tjänstemän och politiska rådgivare inom State Departement som den politiska högeroppositionen i Bolivia för att finansiera MAS och Morales mot de sittande presidenterna Sanchez de Lozada och Carlos Mesa som störtades av det bolivianska folket i allmänna resningar 2003 respektive Brasilien, i juni 2005.

Morales har besökt Venezuela och Kuba flera gånger och i augusti 2002, mitt under det Sociala Forumet i Buenos Aires, uttalade Morales, inför tusentals jublande argentinare de bevingade orden: ”Latinamerika behöver inte bara ett utan flera nya Kuba”!

Nu verkar historien ha kommit ikapp Morales.