Mostrando entradas con la etiqueta försvarsministern CARLOS SANCHEZ BERZAIN. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta försvarsministern CARLOS SANCHEZ BERZAIN. Mostrar todas las entradas

martes, 15 de octubre de 2019

Kuppförberedelser mot Bolivias president Evo Morales inför valet på söndag! [1-2]

Bolivias president Evo Morales varnar för att de fascistiska krafterna förbereder för att vägra erkänna valresultatet på söndag och har en färdigarbetad plan tillsammans med USA-ambassaden!




Kuppförberedelser mot Bolivias president Evo Morales inför valet på söndag!

Konspirationerna mot den ekonomiskt mest framgångsrika regeringen på den amerikanska kontinenten intensifieras inför presidentvalet på söndag, den 20 oktober. Den sittande presidenten blir, enligt alla opinionsundersökningar vald till en ny mandatperiod vilket politiska högerkrafter lierade med och stödda av USA-administrationen inte accepterar.

De reaktionära krafterna hotar med att skapa det kaos som är nödvändigt, enligt Manualen av sociologen Gene Sharp för ”regimförändring”, prövad och använd av CIA i en rad länder, senast förra året i Nicaragua och under flera år i Venezuela. Målet är att med våld förhindra att Evo Morales fortsätter leda Bolivia, trots att han med all säkerhet blir vald av det bolivianska folket nu på söndag.

Dick Emanuelsson

USA-portalen Behind Back Doors publicerar i följande länk den första delen (engelska):

Spanskspråkig version:



US hands against Bolivia

Part I
Octubre 8, 2019
By Behind Back Doors

From the territory of the United States a coup d’état against the Bolivian president Evo Morales develops gradually, it is intended to be carried out at the end of 2019 presumably after the elections) and March 2020.
Its main operatives are the Bolivian politicians, Gonzalo Sánchez de Lozada, Manfred Reyes Villa, Mario Cossio and Carlos Sánchez Berzain, all residents in the USA They coordinate the actions in Bolivia with the leaders of the opposing association “Coordinadora Nacional Militar”, composed of former army officers of the Bolivian army, among them, General Rumberto Siles, Colonels Julius Maldonado, Oscar Pacello and Carlos Calderon.
Besides they coordinate with high leaders of the Bolivian opposition, mostly Waldo Albarracín, President of the National Democratic Confederacy (CONADE, by its acronym in Spanish), Jaime Antonio Alarcón Daza, President of the Civic Committee of La Paz, Jorge Quiroga, former president of Bolivia, Juan Carlos Rivero, Rolando Villena, former ombudsman, and Samuel Doria Medina from the National Unity Party, all of them are held responsible for supplying the funds that are being shipped from United States for this operation, as well as guaranteeing the expected actions to create a state of social crisis to convulse the country before October 20, the electoral date.
This plan is already in use, and it has provision for other issuers, such as creating the breaking up and splitting up of the Bolivian army and national police, achieving that these forces rebel themselves against President Evo Morales. Besides, it foresees the manipulation of strategic sectors of the Bolivian society, as the university sector, the medical sector, the people with a disability and the environmentalists, in terms of destabilizing the country.
Great part of funds are already in Bolivian territory, for which they have counted on the support of accredited embassies in the country and the Evangelical Church, which have been used by the U.S. government much as a cover not to be seen directly implicated in these interfering intentions.
Officials of the State Department accredited in the country, such as Mariane Scott and Rolf A. Olson, have been meeting with high level diplomatic officials from Brazil, Argentina and Paraguay, in order that they organize and plan destabilization actions against the Bolivian government, as well as delivering the U.S. funds to the Bolivian opposition.
The plan takes into account of three stages:
1- “PREPARATORY PHASE” (already executed): Its purpose is preparing and organizing the field for the subsequent stages.
It developed amidst April and July 2019 where they established political alliances to conform a single opposition front, they held coordinating meetings and actions to be accomplished in stages 2 and 3, they agreed to begin discrediting campaigns against Government, using the conceived media structure that includes opposing media press, ad hoc media, activists in social networks, as well as the achievement of formal complaints in view of international bodies.
The strategy in the social networks and fake news is being commanded by the Bolivian citizen Raúl Reyes Rivero, one of the main mobilization activists of the opposition. He is bringing forward actions and plans from the democratic platforms and civic committees against Government, for the overthrowing of President Evo Morales.
Former president and opponent Jorge Quiroga is in charge of going in quest of support and a declaration from regional and international institutions, such as the OAS, the European Union and some other ones, for deligitimizing Evo’s electoral victory, to declare it unconstitutional and to vouch for an international intervention in Bolivia.
 2- “INTENSIVE STAGE” (in operation): Its purpose is generating convulsion and social instability in the country.
It began to become effective in July and it foresees getting as far as October 2019. It consists of establishing a state of social crisis in the country, through violent and pacific public demonstrations, barricades and strikes, using for this intention, the civic committees and the 21F movement, university students, the medical sector and others of the civil society.
Juan Flores, president of the Cochabamba civic committee, is the political adviser of Carlos Sánchez Berzain and Manfred Reyes Villa in Bolivia and who has the responsibility of generating a social rendezvous at a national scale, for which he links the civic committees and affiliates the former army officers and policemen. Together with retired Colonel Oscar Pacello, they subtly manipulate the intention of generating an inflection point that generates violence and social convulsion.
The idea is to paralyze the country on October 10, 2019, spoiling the national elections. In such a way, that from that date on he can rally the Bolivian population to confront the Government and in this way to destabilize the electoral process.
Before this date, they intend to keep on implicating different sectors of the society to these mobilizations. It is foreseen that protests and rallies have total success during September 20 (nationally), September 26 (in La Paz) and October 4 (in Santa Cruz and La Paz).
Other ones of the objectives in this stage is fragmenting the armed state institutions, principally the National Police and the Army.
With this aim in sight, he expects the recruitment of high warlords in active services inside the Army, those who would back up the coup d’état and would assume the presidency of the country in a civic military coalition, already conformed, in the transition period.
It is a known fact that there is a group of army officers already recruited, people very close to President Evo, who from their positions would enable the achievement of the actions examined in the plan, using disinformation to the president.
 3- “FINAL STAGE” (not executed): Proclamation of electoral fraud and imposition of a parallel government. It is perceived to be carried out once the presidential elections end.
Assessments and predictions made by the U.S. State Department and other agencies on the probable results of the presidential elections 4 next October 20, is that President Evo Morales is going to win the elections.
In view of this scenario, the U.S. Embassy has secretly been creating the objective and subjective conditions for the proclamation of an electoral fraud.
Even Mariane Scott has been meeting, off the record, with the diplomatic sector in the country, encouraging the message of illegitimacy and fraud in the elections, on which she has managed to convince a group of accredited countries.
In her meetings with high level officials from the embassies of Brazil, Argentina, Paraguay, Colombia, Spain, Ecuador, the United Kingdom and Chile, she has kept on requesting them that they should be the ones leading the formal complaints of fraud in the elections, which, it will be more credible and genuine that if the USA does it alone.
Besides the U.S. embassy has been focused on a detail-oriented follow-up to the Electoral Supreme Court (ESC), seeking to document supposed irregularities of this electoral government agency, which serve to denounce the fraud.
 WHO VOTES IS NOT IMPORT, BUT WHO COUNTS THE VOTES.
Parallel, in the month of July a private meeting between the opponents Jaime Antonio Alarcón Daza, Iván Arias and other members of the civic committees was carried out, in which it was agreed to acquire “machines for fast vote counting” for the coming presidential elections, for the sake of manipulating public opinion on the electoral results.
These machines would altogether have a cost of 300 thousand dollars. The U.S. Embassy and the representation of the European Union in the country would contribute financing the purchase, which they would provide through the Jubileo Foundation and the Evangelical Church. With that specific aim, they have already managed to gather more of $800 thousand dollars, from which the payment to the people participating in the fast count of votes would also come out.
The intention is to locate the machines in each settled down election board and organizing through the civic committees their coverage (people trained beforehand for this maneuver) during all the electoral working day, this would be accompanied by a media coverage to invite the population to come along with this system of counting votes as a way of supervising the outcomes, without the mediation of the Electoral Supreme Court.
In this stage, a fundamental role will be played by the “Unión Juvenil Cruceñista” which is suggested to enforce violent actions once the final electoral results are published, for which they have been recruiting criminals, who will be used as a spearhead in these confrontations and violent actions against the state institutions.
Juan Martín Delgado, member of this juvenile organization, is in charge of organizing these violent activities. He also counts on the support of Bolivian Luis Fernando Camacho, president of the Civic Committee of Santa Cruz, who in turn receives indications and advice from the U.S. government employee Rolf A. Olson.
After the accession to power of Evo in January 2020 and paying attention that they have been able to achieve the social destabilization, a parallel government will be self-proclaimed, encouraged from a fraction of the Army, which will look over a Civic military government, led by Waldo Albarracín, who will have to convoke new elections in 90 days without examining the participation of the party “Movimiento al Socialismo” (MAS, by its acronym in Spanish).
For this stage the U.S. government has already been training the politician and presidential candidate Oscar Ortiz secretly, which I will discuss in next article.
This strategy, directed and financed by the U.S. Embassy in Bolivia, also envisages the call to an indefinite general strike before the electoral day, covert operations, discredit and disinformation campaigns, and other kinds of sabotage to create violence and to deligitimize the electoral process.

miércoles, 29 de mayo de 2019

De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ





De politiska FATTIGDOMSBEVISEN mot Bolivia, Kuba, Venezuela och Nicaragua från antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ

TEGUCIGALPA / 2018 / Argumenten tryter när den störtade försvarsministern CARLOS SANCHEZ BERZAIN används som referens, samme Berzain som beordrade armén att öppna eld mot obeväpnade demonstranter i oktober 2003 där 80 bolivianer och ett 1000-tal skottskadades i vad som kom att bli Berzain och hans president Gonzalo Sanchez de Losadas fall.

Duon flydde den 17 oktober 2003 till Miami, USA som vägrar att lämna ut de två till Bolivia för att ställas inför rätta för blodbadet. Däremot dömdes samme Berzain av en domstol i USA som ansvarig för morden på åtta demonstranter. I Sverige använder antikommunisten JOHAN KULLINGSJÖ Berzain som en referens för att attackera de ovan fyra nämnda länderna.

I ett inlägg i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade” tar Johan Kullingsjö CARLOS SANCHEZ BERZAIN som en referens för att attackera Kuba, Venezuela, Nicaragua och nu också Bolivia. För Bolivia läggs nu som en fjärde stat av John ”Monroe” Bolton till USA:s lista på stater som ska genomföra ”regimbyte”.


Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.


Videon som Kullingsjö refererar till där massmördaren och den förre bolivianska försvarsministern Carlos Sanchez Berzain får lägga ut texten i en Miamibaserad tv-kanal mot Kuba, Venezuela, Nicaragua och hans eget hemland, Bolivia. Vilken trovärdighet har en sådan källa? Men Fakenewsfolk som Johan Kullingsjö har inga skrupler, "källa som källa" så om det är en massmördare som Berzain, finansierad och i tjänst hos den stat som legaliserat tortyr på politiska fångar och som bryter mot alla slags internationella konventioner och bedriver krig på fyra kontinenter.



KULLINGSJÖS BESATTA ANTIKOMMUNISM är ingen isolerad företeelse. Han är ett illustrerande exempel på avancerad psykologisk krigföring i de sociala nätverken men där glansen och färgen snabbt flagnar när man krafsar på ytan.
[Källan ´Bolafranca´ är en FB-portal i den nicaraguanska Contras-oppositionens tjänst]

BERZAIN ÄR EN SYNNERLIGEN VIDRIG man med blodbesudlade händer. Han var boliviansk försvarsminister i regeringen Sanchez de Losada, ”El Gringo”, den bolivianska oligarkins och USA:s man i Bolivia där han valdes till president i ett val 2001 som han vann med hjälp av valfusk.

El Gringo och Berzain störtades den 17 oktober 2003 av de bolivianska folkmassorna och som likt alla USA-stödda diktatorer tog sista flyget till Miami, USA.

Bakom lämnade de ett 80-tal mördade och tusental skottskadade bolivianer, offer för ordern om att skjuta på det obeväpnade bolivianska folket från den man som nu är en ”källa”, ett makabert politiskt fattigdomsbevis.


TVÅ VECKOR EFTER MASSAKERN anlände jag till Bolivia och upprorets centrum, staden El Alto, belägen vid La Paz, men högre upp, på 4000 meters höjd. Det var här som närmare 800.000 människor reste sig mot Internationella Valutafondens man, den man som under den nyliberala regeringen på 1980-talet privatiserade de bolivianska naturresurserna och sålde ut gruvorna.

I El Alto vittnade människorna i stadsdelen Villa Ingenio hur Berzains arméstyrkor öppnade eld och sköt ihjäl 12 människor. De placerades på estraden i det enkla kapellet i bostadsområdet. Estraden där de legat bar fortfarande märken av blod som inte kunnat tvättas bort.

När besattheten och hatet växer till den grad att en blodbesudlad försvarsminister används för att attackera länder och folk som vill föra en oberoende utrikes- och inrikespolitik utan att USA ska lägga sig i dessa folks självklara rätt att själva utforma sin framtid, då är det ett makabert fattigdomsbevis. Men det förvånar mig inte längre.

Dick E.

Nedan en artikel från de första dagarna i november 2003 från El Alto och människornas vittnesmål över folkmördaren Carlos Sanchez Berzains ”verk”:


El Alto där Johan Kullinsjös "källa", Carlos Sanchez Berzain kallade ut stridsvagnar för att meja ner obeväpnade bolivianer. Allt för att attackera. . .  Kuba, Venezuela och Kuba. Den kubanska "invasionen" av Bolivia kom i och med att Evo Morales vann presidentvalet 2005 och bjöd in kubanska lärare och läkare, de som av John "Monroe" Bolton anklagas vara "militärer" men som har alfabetiserat Bolivia respektive kurerat tusentals bolivianer. Morales förvandlade ett av kontinentens fattigaste länder till en av de mest blomstrande ekonomierna, skriver det ekonomiska organet Cepal.


Gaskrigets och ”El Gringos” offer i El Alto
Sofia var tre dagar när hennes pappa dödades av utsända armésoldater i El Alto.

Av Dick Emanuelsson

EL ALTO / 031101 / Bolivias vice justitieminister orkade inte mer. Han satte sig på en trottoarkant och börja gråta hejdlöst. Carlos Alarcón hade just hört vittnesmålen från de anhöriga till de mer än 30 mördade invånarna i staden El Alto. Ett av dessa var José Macia Quispe, 30, nybliven pappa till en liten söt bebis i den aymarindianska familjen, tre dagar innan sin död.

Orden som drunknar i gråten hos Paulina Apace hörs plötsligt med ett eko i den lilla enkla och tomma kyrkan i stadsdelen Villa Ingenio. Bara några meter från oss låg José och tio andra döda kroppar uppradade söndagen den 12 oktober. Fortfarande finns det blod, trots att man försökt tvätta bort det, på den lilla estraden varifrån fader Wilson Soria brukar hålla mässa. Josés och de andra offrens blod, offer i det som i Bolivia går under benämningen ”Kriget om gasen”, är som en påminnelse för församlingsborna om hur en brutal regim är beredd att mörda sina egna landsmän för att tillfredsställa de utländska storbolagen.

Paulina och hennes mamma är nu helt blottställda, ingen kan försörja dem och de fem barnen som den 12 oktober blev föräldralösa när armén intog Villa Ingenio och spred död och förintelse bland de 800.000 fattiga invånarna i El Alto. När de väpnade styrkorna drog sig tillbaka lämnade de efter sig 28 döda och ett 100-tal skottskadade varav åtta avled dagen efter.



Grannsolidaritet räddningen

– Det hördes en våldsam skottlossning och vi stängde in oss i våra hus. Efter några timmar kom personer och meddelade oss att José återfanns i kapellet, död. Vad ska jag göra? Jag har fem barn, säger hon och brister ut igen i gråt. Jag har inga pengar, jag har absolut ingenting!

Concepción Mamani är kvinnoledare i Villa Ingenio och kan inte hålla tillbaka tårarna när hon Paulina, trots att det gått två veckor efter massakern. Det som har hållit Paulina och hennes fem barn i livet är grannarnas solidaritet.

Villa Ingenio var den stadsdel som drabbades värst av den statliga terrorn, utlyst av ”El Gringo”, president Sanchez de Lozada. Paulina mamma fortsätter berättelsen:

– ”Jag har fem barn, skjut inte”! ropade José till militärerna. Men de sköt urskillningslöst, rakt in i bröstet på min måg, säger aymaraindianskan med nio barn och kan inte kontrollera sig utan faller också ut i en hejdlös gråt. Jag känner att jag själv är nära att förlora fattningen och känner att i ögonen är tårarna är på väg.




Blodbad i februari

El Alto var epicentret för kampen under 45 dagar mot Goniregimen. Denna trodde att den med vapenmakt kunde kuva bolivianerna som han hade gjort i februari. Då genomfördes en skattehöjning på tolv procent för alla som orsakade ett ramaskri. Till och med de dåligt avlönade poliserna reste sig och var nära att inta presidentpalatset. Goni beordrade eld mot de tusentals demonstranterna och efter att gevärspiporna tystnat låg där 32 människor utan liv medan 230 hade skottskadats. Protesterna i landet lade sig för tillfället men Goni tvingades dra tillbaka sin skattehöjning.

Den 2 september inleddes en hungerstrejk i protest mot att regimen ville exportera gas till Kalifornien, via en chilensk hamn. Företagen som var kontrakterade var i första hand USA-bolag men även Shell, spanska Repsol och brittiska BP var huvudintressenterna. För ett skamlöst pris skulle de tjäna miljarder dollar på den bolivianska naturgasen men lämna den klassiska misären bakom sig som de gjort med Bolivias naturresurser som tenn och andra mineraler.



Vägblockader som svar på massaker

Felipe Quispe och andra bonde- och vänsterledare befann sig i hungerstrejk och skulle inleda en dialog med regimen då denna svarade med att massakrera protesterade indianer, bönder och lärare i staden Warisata den 20 september. Quispe vägrade infinna sig till en ”dialog med en mördare”, som han kallade presidenten.

Den förkrossande majoriteten av människorna i El Alto är före detta gruvarbetare, quechua och aymaraindianer och ansåg måttet rågar. De inledde vägblockader som svar på massakern i den indianska staden Warisata, som krävde sex människoliv och ett 20-tal skadade. Goni trodde att med massakrer kunde han kuva människorna. Men för varje nytt offer anslöt sig allt fler människor till protesterna och blockaderna.

Trots att invånarna i El Alto är bland Bolivias fattigaste, är solidariteten och den politiska medvetenheten bland landets högsta. När gruvarbetarna från Oruro-regionen i början av oktober marscherade mot huvudstaden La Paz för att ”lyfta ut El Gringo från presidentpalatset”, utspisades de i El Alto av människorna.

Privatiseringsdekret 21060

Dessa hade i tusentals avskedats 1985 av Gonis privatiseringsdekret 21060, som stängde eller privatiserade många gruvor i Bolivia. Vid den tidpunkten var Goni ”planeringsminister”. Tiotusentals gruvarbetare blev arbetslösa och många tvingades bosätta sig i El Alto. Därför var det naturligt och självklart att utspisa de marscherande gruvarbetarna som var på väg för att störta den president som gjort massor av människor i El Alto arbetslösa.

Med dynamit försvarade de 2.500 gruvarbetarna, som tack för mat och logi, de 800.000 invånarna i El Alto mot militärens attacker som pågick under flera veckor i El Alto. Därefter fortsatte de marschen nedför de branta sluttningarna mot La Paz, 500 meter längre ned. Sedan var ”Slaktarens”, som han kallades av invånarna i El Alto, dagar räknade.

El Alto förvandlades under de 45 dagarna till ett ”Revolutionens centrum”. Alla infartsvägar till miljonstaden La Paz går förbi El Alto. Den som kontrollerar El Alto kontrollerar också La Paz. I La Paz fanns inga som helst förnödenheter eftersom blockaderna stod emot i El Alto.


Trots domslutet mot seriemördaren Berzain är han en ”trovärdig” eller ”initierad källa” för massmedia. För nu han förestår han The Interamerican Institute for Democracy, IID med säte i Miami, finansierat av NDI, National Democratic Institute, som i sin tur finansieras av USAID. Berzain kontaktas regelbundet av de medier som samtidigt attackerar Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia för att ”bryta mot de mänskliga rättigheterna”, i tron att gemene man, som tittar på CNN, Fox, eller de stora nyhetsbyråerna inte vet vem Berzain är och än mindre att han har blodbesudlade händer från morden på sina landsmän 2003.



Varför skyddar USA ”Goni”?

Paulina och de andra anhöriga till offren befinner sig nu i slutet av november i hungerstrejk utanför presidentpalatset. Vicepresident Carlos Mesa, som avgick fyra dagar innan Goni lämnade Bolivia för USA, har lovat att betala 50.000 bolivianos, ungefär lika många svenska kronor, till varje offer för den statliga terrorismen.

Men det förslår inte långt. De anhöriga har krävt 120.000 kronor och att staten garanterar att de föräldralösa barnen får en fri skolgång och ekonomisk ersättning som gör att de kan leva fram till 18 års ålder. Men den nya regimen tvekar och bäddar för nya protester.

De anhöriga har också krävt att den flyende presidenten ska deporteras tillbaka till Bolivia av USA och ställas inför rätta för folkmord. Hans försvars- och inrikesminister är också ansvariga för massmorden men varken generalerna eller de avsatta ministrarna har ens kallats till förhör. Militären är helt intakt.

Vems mänskliga rättigheter?

Lilla Sofia har vaknat av gråtattackerna och hennes skrik är ett skrik efter mat. Men kommer hon att få den mat och trygghet som hon hade innan den 12 oktober, även om hon i El Alto föddes till de fattigaste förhållandena man kan tänka sig?

Vems intressen besvarar Carlos Mesa, Internationella Valutafondens krav på återbetalningar av de 4,6 miljarder dollar i utlandsskuld eller lilla Sofias mänskliga rätt till liv?

Var det kanske det som vice justitieministern funderade på när han brast ut i gråt, fyra dagar senare när han hörde Paulinas och de andra anhöriga till offren för Kriget om gasen i Bolivia?



EFE: Till och med i USA betraktas Berzain som en mördare

El expresidente boliviano Gonzalo Sánchez de Lozada y el que fuera ministro Carlos Sánchez Berzaín fueron declarados hoy por el jurado del juicio civil en su contra en Estados Unidos responsables de la muerte de ocho personas en las protestas registradas en Bolivia en 2003. Sánchez Berzaín, que era titular de Defensa en 2003, deberán pagar 10 millones de dólares en compensaciones, según dictamen.

El jurado, compuesto por diez personas y que comenzó a deliberar el pasado día 26, anunció hoy su veredicto en el tribunal de Fort Lauderdale, a 50 kilómetros de Miami, donde, bajo la presidencia del magistrado James I. Cohn, se ha celebrado el juicio desde el 5 de marzo pasado.