OAS om valen i Bolivia och Honduras och dess hyckleri om Chile

Bilden ovan: Valtribunalens fastighet i högerns bastion, länet Santa Cruz är totalförstört, nedbränt, indirekt på uppmaning av oppositionens presidentkandidat, Carlos Mesa (infällda bilden). Nedre bilden: December 2018 i La Paz: Då inleddes sabotaget för att omöjliggöra eller illegitimera presidentvalet som genomfördes den 20 oktober. Valtribunalens installationer i Santa Cruz, Potosi och Chuquisaca förstördes med målet att förhindra en revision och omräkning av allt valmaterial med målet att skingra alla tvivel. Men oppositionen vill nu inte ha en revision. I stället handlar det om att förhindra den för den inser att den förlorade valet, menar regeringen.

OAS om valen i Bolivia och Honduras och dess hyckleri om Chile

Av Dick Emanuelsson

  

TEGUCIGALPA / 2019-10-26 / President Evo Morales vann med en övervikt på 648.000 röster eller 47,08 procent mot tvåan Carlos Mesa med 36,01 procent. Det var rösterna på landsbygden som avgjorde och gav presidenten ett avgörande övertag med 10,57 % mot Mesa. Det räckte för att vinna i första valomgången.

Evo och regeringspartiet MAS (Rörelsen för Socialism) har sedan 2005 ett bedövande stöd med 50-82% av sympatierna på landsbygden. Vallokalerna på många av dessa avlägsna platser fällde utslaget om än med små marginaler. Men det ju ofta så ett val avgörs.

I valet till kongressens två kamrar vinner MAS majoritet.

Men nu har de svenska och internationella politiska krafter inlett offensiven för att inlemma också Bolivia i ”Tyrannins Trojka”, Kuba, Venezuela och Nicaragua som måste döpas om till ”Tyrannins Kvartett”. 

DEN POLITISKA OFFENSIVEN för att framställa valet i Bolivia som illegitimt inleddes redan i början av året. Vid åsynen av att valresultatet i söndags och måndags gick till regeringspartiets favör och dess presidentkandidat, startade den andra etappen för att underkänna valet.

Uttalanden från oppositionen och händelseutvecklingen sedan i söndags visar att USA:s lokala avläggare hade en väl utarbetad plan för att med våldsamma medel förhindra att Evo fortsätter vad det ekonomiska organet anser vara den mest framgångsrika ekonomiska utvecklingen i den amerikanska kontinenten vilket USA-portalen Behind Backdoors har beskrivit i två reportage [https://bbackdoors.wordpress.com/2019/10/08/us-hands-against-bolivia-part-i/]. Den pekar ut sina egna landsmän inom Trumpadministrationen och andra aktörer på USA-ambassaden i La Paz som de som leder Planen för att störta Morales.

Nu vill inte oppositionen längre ha en revision och kontrollräkning av allt valmaterial, som pressklippet från oppositionstidningen La Razon visar på sin förstasida. I stället har de uppmanat till våldsamheter och blockering för att med våld tvinga Evo Morales att avgå.

OAS, DE AMERIKANSKA STATERNAS Organisation uttalade sig redan på måndagen den 21 oktober att det bästa vore att genomföra en andra valomgång trots att valet inte var färdigräknat. OAS tappade masken på ett helt häpnadsväckande sätt. Deras 92 delegater och tekniker kunde inte och har inte kunnat överlämna ett enda bevis för valfusk. Fortfarande har inte så skett. Både Valtribunalens (TSE) kvinnliga ordförande María Eugenia Choque som president Evo Morales och hans utrikesminister förklarade och bjöd in OAS varje tvivlande statschef med utrikesminister för att delta i en verifikation av varenda avlagd röst med valprotokoll. Morales underströk att om de deltagande i denna totala revision av valet hittade oegentligheter förband han sig att genomföra en andra valomgång.

Men oppositionen menar att nu är det in gen idé att hålla en sådan revision eftersom alla röster har räknats (SIC!).

DET ÄR EN MÄRKLIG och obegriplig ekvation om man inte förstår vad som döljer sig bakom detta uttalande. För det finns paralleller till denna slutsats som agerande från den venezuelanska oppositionens sida i februari 2017. Då hade Spaniens före detta regeringschef Rodrigo Zapatero samlat den SAMLANDE oppositionen och regeringens representanter till förhandlingar i Dominikanska republiken. Efter flera månaders förhandlande och medlande hade bägge parter enats om ett slutdokument som stipulerade presidentval samt en rad andra gordiska knutar som Zapatero hade lyckats lösa upp.

På kvällen den 6 februari låg dokumentet på ett bord i utrikesministeriet. Pressfotografer och världspressen var på plats för den historiska bilden på händelsen som skulle skapa försoning i Venezuela.

Men oppositionens chefsförhandlare Julio Borge infann sig aldrig. Han hade fått ett telefonsamtal från Rex Tillerson, Trumps utrikesminister som av en ”tillfällighet” befann sig i Bogota. Efter det samtalet drog sig den militaristiska venezuelanska högeroppositionen och satsade på en ”våldsam lösning” av den politiska krisen i Venezuela.

Det är samma händelseutveckling som allt att döma är på gång i Bolivia. Där inser man att man förlorade valet, precis som Venezuela och därför med våldsamma medel ska störta Evo Morales. Men först måste en sådan aktion få en legitim karaktär och det får man med OAS´ hjälp.

"Zapatero uppmanar den venezuelanska oppositionen att underteckna överenskommelsen", säger tidningsrubriken. Men Zapatero fick återvända till Spanien efter att USA:s utrikersminister Rex Tillerson hade ringt upp oppositionens chefsförhandlare Julio Borge och beordrat honom att avstå från att skriva under överenskommelsen och i stället sats på en militär lösning, vilket Trump flera gånger har sagt att han "inte utesluter".

JÄMFÖR DETTA ORGAN, som el Che anklagade för att vara ett ”USAs Ministerium för Koloniala Angelägenheter” med valet i Honduras den 26 november 2017. OAS skickade en handfull representanter som observatörer med den förre vicepresidenten till kuppgeneralen i Bolivia, Hugo Banzer, Jorge Quiroga i spetsen, jämfört med de 92 OAS-delegater på plats i Bolivia den 20 oktober, 2019.

I Honduras ledde INTE den sittande USA-vänlige presidenten Juan Orlando Hernandez (JOH) utan oppositionsalliansens kandidat Salvador Nasrala med fem (5) ointagliga procent efter att 63 % av rösterna hade räknats vid midnatt. Då sa den regeringskontrollerade valtribunalens ordförande att tribunalens valserver hade kollapsat och att dess hårddisk, med alla inrapporterade uppgifter måste raderas och formateras om.

Så skedde och 36 timmar senare återupptogs valsammanräkningen och då ledde den sittande presidenten med 1,4 %. 

OAS´ delegater skruvade på sig men krävde inget.

Slutsammanräkningen pågick i en månad (30 dagar!) där valservern hängde sig och stoppades 654 gånger!

Och efter en månad kom OAS' rapport som visserligen hade kritik men som godkände valresultatet som gav den sittande JOH mandat för fyra år till. Inget krav på nyval.

GODKÄNT VALET OCH ERKÄNT JOH hade också den t.f. USA-ambassadören HEIDI FULTON, överstelöjtnant i USA-reserven gjort på en presskonferens bara tre dagar efter att valsammanräkningen hade återupptagits. Presskonferensen hade hon förlagt till valtribunalens lokaler. Gör tankeexperimentet om att den kubanske ambassadören Francisco Delgado hade sammankallat till en presskonferens i samma lokaler och inför journalisterna hävdat att det hade genomförts valfusk! Ingen kunde tvivla på vem som har det sista ordet och makten i Honduras.

Men var fanns Silc då? Vad har de sagt om Honduras där feminicidio skördar ett offer var 16:e timma? Eller mellan 450-600 mördade kvinnor per år, mer än tio gånger så många som grannlandet Nicaragua.

Den t.f. USA-ambassadören HEIDI FULTON, överstelöjtnant i USA-reserven sammankallade till presskonferens i Valtribunalens installationer i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i sällskap med Tribunalens ordförande David Matamoros.

DE SOM GODKÄNDE DET totalt flagranta valfusket i Honduras för två år sedan är samma politiska krafter som idag anklagar Bolivia för valfusk. Det är samma krafter som har bränt ned valtribunalens anläggningar i länen Chuquisaca och Potosí för att försöka omöjliggöra en kontrollräkning. 

Men det är också samma rasistiska, fascistiska och separatistiska krafter som 2008 försökte störta regeringen Evo Morales vilket ledde till separatistexperten från Kosovo, USA-ambassadören Philip Goldberg utvisades från Bolivia.

I LÄNET CHUQUISACA och dess centrum staden Sucre, omringades 18 bönder i mars 2008. Dessa indianer blev förnedrade, slagna med olika föremål, de blev brända, de släpades utefter gatorna, de tvingades att knäböja och säga att de INTE hade sympatier för regeringspartiet MAS och MAS-regeringen. Deras kvinnor kallades hora och ”chola”, med ett nedvärderande rasistiskt uttryck mot de indianska kvinnorna.

– Inte ens djur behandlas så! sa ett av offren vid rättegången i mars 2016.

Se själv de skakande bilderna från den nedanstående videon i Youtube som visar samma politiska oppositions verkliga ansikte, igår som idag.

VIDEO: Så misshandlades och torterades 18 bönder och ursprungsbefolkning av den högerextrema oppositionen i Sucre, den 24 maj 2008. Som slavar tvingades de 18, i bar överkropp, att falla på knä och erkänna länets flagga framför den multietniska bolivianska flaggan. Det är samma fascister och rasister då, som nu vill ta makten, menar de demokratiska krafterna i Bolivia.

https://youtu.be/mUts0HsFTwk

OAS SAMMANKALLADE INTE till någon extrainsatt debatt när Ecuadors eller Chiles folk gick ut på gatorna och bemöttes av polis, militär och utegångsförbud. Det spelar ingen roll om att ett 50-tal mördades i Chile och ett dussintal i Ecuador. Någon debatt behövdes inte, sas det.

Men det häpnadsväckande ägde rum förra onsdagen, den 23 oktober för att då dryfta kravet från USA:s, Argentinas och Colombias krav på en andra valomgång i Bolivia. För ”situationen är mycket oroande”, påstod de nämnda ländernas regeringschefer med utrikesministrar och en före detta CIA-chef i USA.

Det var samtidigt som den chilenska militären kallades ut på gatorna över hela landet för att slå ned 30 års ackumulerat förakt mot den nyliberala modellen. Tusentals har gripits och torteras, många har dödats i brott som leder oss tillbaka till dagarna för militärkuppen 1973.

Men det föranleder inte USA:s marionett Luis Almagro att kalla till ett extra möte med dess medlemmar. Däremot det oroande faktumet att Bolivias folk, enligt landets vallagar valde Evo Morales till en ny period.

I OAS' SATT EN VENEZUELAN, inte med mandat utsedd av folket eller regeringen i Caracas utan placerad av högermajoriteten av medlemsländerna i OAS. Han hade å sin sida utsett sig själv på ett apellmöte i centrala Caracas i mitten av januari i år. Också Fakepresidenten Juan Guaidós OAS-”ambassadör” krävde att Evo Morales accepterar en andra valomgång.

Detta illustrerar egentligen mycket väl den pinsamma politiska cirkus som OAS och dess pitiyankiesregeringar runt om i världen har byggt upp mot Bolivia. Det land som steg för steg har tagit sig ur fattigdomen, diversifierat industri och genomfört stora sociala och ekonomiska reformer, som har genomfört en fördelning av rikedomarna från den nationaliserade oljan, Bolivias naturresurs, inte de transnationella bolagens.

För det beslutet, den 1 maj 2006 utsågs Evo Morales till en fiende som måste oskadliggöras på det ena eller andra sättet.

Chiles historiska hjältar som går igen
i det chilenska folkets kamp i dag.

OCKSÅ CHILES STÖRTADE vänsterpresident SALVADOR ALLENDE begick ”brottet” att slå vakt om den chilenska kopparn för att finansiera skola, sjukvård och jordreform. För det gick han betala med sitt liv, liksom tusentals chilenare.

Men i fredags var detta folk ute för att kräva rättvisa. Enligt den officiella tevekanalen 24 Horas var 1,2 MILJONER Santiagobor ute på gatorna i huvudstaden. Över hela landet tangerades det rekord i massdemonstrationer och avsky för det ekonomiska och politiska system som gör en liten klick människor rikare och den stora massan fattigare.

För liberaler, som han den där med den pompösa titeln ”generalsekreterare” i vad som kallas för Silc blir spektaklet bara pinsamt när han kräver att ”allt svenskt bistånd ska dras in direkt” för ”det anses” (av vem då?) att valfusk har genomförts.

Pinsamt att läsa att svenska skattepengar betalas ut till en sådan obskyr organisation vars ”generalsekreterare” dansade innan orkestern anlände, som han sa den 13 april 2002, Venezuelas ambassadör i Bogota, Roy Chaderton efter att den colombianska utrikesministern hade uttryckt sin eufori när president Hugo Chavez hade störtats av delar av krigsmakten som stödde den venezuelanska högern och de rika. Men, som sagt, Caracas' fattiga ville annorlunda och återinsatte sin president i presidentpalatset, till förtret för en rad folkpartistiska ledarskribenter i Sverige.

Sansade bedömare av valet i Bolivia bör därför tänka sig noga för innan de hamnar i samma sällskap som ”Generalsekreteraren”, Guaidó och Trump. Det kan orsaka framtida mardrömmar, åtminstone politiska mardrömmar.

Läs mer:

Bolivia och den 17 oktober 2003: ”En slaktare som besegrades av sitt eget folk” och hans vicepresident (Carlos Mesa) som vägrade vittna i USA för morden och nu vill bli president

https://boliviadickeman.blogspot.com/2019/10/bolivia-och-den-17-oktober-2003-en.html

Trotskismen i Bolivia hand i hand med högern inför valet

 

Den bolivianska trotskismens bidrag till den statskupp som skulle komma i början av november.

Trotskismen i Bolivia hand i hand med högern inför valet

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-10-12 / Den 17 oktober 2003: ”El Gringo”, president Gonzalo Sanchez de Losada, hatad av det bolivianska folket flög mot norr, mot Miami i sällskap med sin försvarsminister, Carlos Sanchez Berzain.

De bägge var ansvariga för massakrerna mot ett 80-tal bolivianer som hade dödats av utkallade armésoldater under ”Oktoberupproret i L Paz´ förstad El Alto. Närmare tusen hade skottskadades. Folket, de fattigaste, hade störtat denne person som inte ens pratade spanska flytande utan bröt med engelsk accent. Inte konstigt eftersom ”El Gringo” hade växt upp i USA.

Carlos Mesa var vicepresident och den som formellt tog över efter Sanchez. Han hade försiktigt och taktiskt markerat ett litet oberoende mot El Gringo de sista veckorna innan störtandet. Nu ställer han upp mot Evo Morales i valet den 20 oktober.

Morales vann presidentvalet 2005 med 53,4 procent. Under åren därefter har vänsterregeringen genomfört dramatiska förändringar i Bolivia, reducerat fattigdomen och den extrema fattigdomen, genomfört en rad sociala- och ekonomiska förändringar, pengar som kommer från olja och gas som Evo Morales nationaliserade den 1 maj 2006.

NYLIBERALISMENS TEORETIKER och de kvarvarande spillrorna av den i Bolivia högljudda trotskismen förutspådde ett framtida ekonomiskt helvete på grund av nationaliseringen, trotskisterna för att reformen inte var revolutionär nog till sin karaktär.

Men historien visade att dessa bägge krafter, som förenas i en 360 graders ”cirkel” hade fel. Nationaliseringen som den genomfördes var grundförutsättningen för att kunna finansiera den ekonomiska och sociala utvecklingen. Den ekonomiska tillväxten i Bolivia har sedan 2006 varit bland den största i Latinamerika, enligt Cepal.

 

INFÖR VALET DEN 20 OKTOBER 2019 är Morales än en gång segertippad. Han leder alla opinionsundersökningar med 10-20 procent till närmaste kandidat, Carlos Mesa. Vinner Morales med tio procent blir han president i första valomgången.

Det vet högern, därför har den med alla medel, våldsamma som juridiska, försökt sabotera Morales kandidatur.

Och det är intressant att konstatera att det trotskistiska partiet POR, Partido Obrero Revolucionario, ansluten till den så kallade 4:e Internationalen, kallar valet för ”sopor”. Dessa maximalistiska bipolära trotskister uppmanar folket att rösta blankt eller annullera valsedeln.

”Mer än 30 år av borgerlig demokrati har lärt de exploaterade och förtryckta att parlamentsval inte tjänar någonting till. (. . . .) I de exploaterades djupa medvetenhet mognar upproret mot den odugliga härskande klassen och alla dess regeringar (….) och de exploaterade massornas förkastande, som med den överväldigande revolutionära kraften ska begrava den demokratiska-borgerliga sociala ordningen. Det skulle vara, under rådande omständigheter, ett grovt misstag av POR att i valtaktiska parlamentariska termer presentera kandidater som verktyg för den revolutionära kampen [1]”.

Ja, det är ord och inga visor. Och POR gör nog rätt i att INTE ställa upp för i valet. För ett mer pinsamt valresultat för trotskisterna i det andinska Bolivia är lätt att förutse.

 

FÖR DET ÄR SAMMA handfull drömmare som spelar storkapital och imperialism i händerna i Bolivia, Nicaragua, Honduras, El Salvador, Guatemala, Mexiko eller Costa Rica där trotskismen per AUTOMATIK och PRINCIP alltid förkastar val som en väg för massorna att kanalisera sina politiska, sociala och ekonomiska krav.

Trogen sina historiska traditioner från dolkstöten mot den Spanska Republiken till dagens politiska konfrontationer, hamnar trotskismen alltid på samma sida som borgerskapet och imperialismen. Krigen i Syrien och Libyen är bara ett par exempel. Försöket till en arbetsgivarstatskupp i Nicaragua är ett annat exempel där trotskismen på fullt allvar hävdade att det var en ”Barrikadernas Revolution”, som av en märklig anledning applåderades av Trump, Bolton och USA-ambassadören i Nicaragua som stod på spel under tre månader 2018 då polisen var förskansad och terrorn från oppositionen nästan hade fritt spelrum. Tills sandinisterna på basnivå sa ”stopp” och under en vecka satte stopp för dessa hejddukar som nu plötsligt inte ville ”kriga” mer utan flydde till grannlandet Costa Rica.

Valtribuner har vänstern av princip aldrig avvisat. Men trotskismen ställer sig vid sidan av massorna. Maximalister bakom tangentbordet är en sak. Men att konfrontera de fattiga mödrarna ute i fattigområdena i La Paz, Tegucigalpa eller Mexiko City som kräver rinnande vatten, avlopp för att undvika pest och kolera, är en helt annan sak. Hur den politiska kampen ska kanaliseras är lite obegriplig för dessa oftast rikemanssöner och döttrar på de privata universiteten.

 

En halv miljon bolivianer på plats för att uttala sitt stöd för Evo Morales för ytterligare en mandatperiod på presidentposten

En halv miljon bolivianer på plats för att uttala sitt stöd för Evo Morales för ytterligare en mandatperiod på presidentposten!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-18 / Det blev förmodligen det största massmötet under den bolivianska republikens moderna historia när över en halv miljon bolivianer, gruvarbetare, bönder, studenter, kvinnor och män i alla åldrar samlades på staden Cochabambas landningsbana för att ge sitt stöd till den president som under 13 år har styrt och utvecklat det som var den amerikanska fattigaste land, vid sidan av Haiti och Honduras.

– Här är Bolivia för att försvara den demokratiska och kulturella Revolutionen, för vi har resultat, vi har bevisat inför världen att Bolivia har ett stort hopp, sa Evo Morales inför massan av de mest enkla och stridbara av Bolivias folk.

2008 kastade Morales ut den dåvarande USA-ambassadören, Philip Goldberg, på vilkens meritlista finns hans intriger och konspirationer för att via Kosovo slå sönder den federala staten Jugoslavien. USAID åkte senare samma väg och det verkar ha varit ett bra recept. För landets ekonomiska och sociala utveckling har placerat Bolivia bland de länder i Latinamerika och Karibien med den snabbaste ekonomiska utveckling samtidigt som de sociala investeringarna har ökat populariteten hos vänsterpresidenten än mer.

Men landets fiender bidar sin tid för de vet att de i val är chanslösa mot den populäre Morales. Och samma ”Pitiyankies”, som Venezuelas Hugo Chavez döpte den extrema reaktionära borgarklassens representanter till, vädjar de till USA att via sanktioner och annan utpressning i form av ekonomiskt krig strypa landet för att tvinga Morales att inte ställa upp.

Men president Morales låter sig inte skrämmas av Trump och hans fascistiska kamarilla i Vita Huset och kommer även i detta val inkamma en stor valseger.

https://www.telesurenglish.net/news/Evo-Morales-Kicks-Off-Bolivian-Presidential-Run-To-Victory--20190518-0011.html