President Evo Morales’ 1 Majpresent till Bolivias folk: ”Take Over the Oil end Gas”! Bolivia nationaliserar sina energiresurser:

 

1 maj 2006: Ceremonin när president Evo Morales tillkännagav att regeringen nationaliserar olja och gas.

President Evo Morales’ 1 Majpresent till Bolivias folk: ”Take Over the Oil end Gas”!

Bolivia nationaliserar sina energiresurser

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA / 2006-05-07 / Bolivias president Evo Morales’ besked på Arbetarnas internationella högtidsdag, 1 maj, slog ned som en bomb bland internationella spekulativa olje- och finanskretsar: Via ett presidentdekret förklaras Bolivias energiresurser nationaliserade.

– Det är måndag av värdighet och ära för arbetarnas regering. Detta beslut är ett heroiskt och patriotiskt beslut som återger själ och värdighet till bolivianerna. Från och med i dag kommer aldrig mer våra energiresurser att vara i händerna på de transnationella bolagen, sa vicepresident Álvaro García Linera som var lyrisk när han sammanfattade dekretet imför tusentals bolivianer.

Via nyhetsbyrån Bolpress uppmanade Linera det bolivianska folket att ge sitt liv för att försvara nationaliseringen samtidigt som han varnade utländska krafter att regeringen inte kommer att tillåta att påtryckningar, ”vare sig från utländska företag, regeringar eller några antipatriotiska förrädare kamofluerade i parlamentet som vill fortsätta försvara egenedomarna för utlänningarna”.

President Evo Morales sa att nationaliseringen av energiresurserna bara ska ses som en början. I nästa steg kommer gruvresurserna och övriga naturresurser att tas över från de transnationella privata företagen.

– Detta är bara en början. Om vi idag har inlett nationaliseringen av energiresurserna fortsätter vi i morgon med gruvorna, skog och alla andra naturresurser, underströk Morales inför jublande bolivianer. Samtidigt bad presidenten om “lite tålamod” och kunggjorde att regeringen står i begrepp att lägga fram ett helt paket där även jorden ska tas över och sättas i händerna på de jordlösa.

Nationaliseringen av energiresurserna kommer tio år efter att den förra regeringens privatisering av energindustrin. Morales uppgav att de utländska företagen ska kompenseras för sina investeringar i Bolivia.

– Tidigare gav de oss 18 procent men nu råder det motsatta förhållandet, sa Morales, som dock gjorde förbehållet, att om inte de transnationella företagen som spanska Repsol ”accepterar den bolivianska regeringens beslut så är det bäst att de drar”!

Han gav också de väpnade styrkorna en eloge som hade deltagit i den militära ockupationen av 56 oljekällor och två raffinaderier i Bolivia.

I förra veckan slöt Kuba, Bolivia och Venezuela en långsiktig ” Folkens handelspakt”, som ska utgöra en motpol mot USA:s ”TLC”, frihandelsavtal. Bolivia har kritiserat Colombias regering starkt för dess nyingångna TLC-avtal med USA som i praktiken stoppar Bolivias sojaexport till Colombia, som tas över av USA. Men Chavez har tagit över både den kvoten samt uppmanat Morales att starta en industriell process med kokabladsproduktion som kan utvinna både läkemedel som andra nyttigheter som kokabladen representerar.

De transnationella företagen får nu 180 dasgar på sig att underteckna villkoren för sina framtida operationer i landet. Vägrar de tvingas de att lämna Bolivia.

Den spanska Zapaterosregeringen, starkt bunden till Repsol, uttryckte i måndags kväll ”sin mest starka oro” över dekretet. Även brasilianska Petrobras var grinig. De utländska företagen förlorar minst 51 procent av sina aktier medan den bolivianska staten kalkylerar med att öka sina inkomster med 780 miljoner dollar.

Transnationella bolag exkluderade i folkomröstning om gas och olja i Bolivia

– Mesa frågar inte vad befolkningen ville utan vad han själv har föreslagit, säger Roberto de la Cruz, ledaren för COB:s regionala avdelning i staden El Alto, som utgjorde centrum för striderna mellan folket och de väpnade styrkorna förra året.

Transnationella bolag exkluderade i folkomröstning om gas och olja i Bolivia

 

BOGOTA 2004-05-22 / Folkomröstning om gas och olja i Bolivia är ett spel för gallerierna, anklagar facket som säger att presidenten måste lämna sin post.

Bolivianerna kommer den 18 juli att folkomrösta om landets kommande gasfyndigheter, inte de som är i händerna på de transnationella bolagen. Landets LO, bönder och delar av vänstern rasar mot ”förräderiet” från både president Carlos Mesa som Evo Morales, ordföranden för MAS, det största vänsterpartiet i Bolivia.

”Som du ställer frågan får du svar”, lyder det klassiska ordspråket. Det mottot tycks landets interrimspresident Carlos Mesa ha tillämpat när han i ett TV-sänt tal förra veckan presenterade de fem frågorna om landets gas- och oljetillgångar.

I dessa berörs överhuvudtaget inte de 78 kontrakt som bland annat spanska Repsol slöt under bordet med den förra regeringen och president Sanchez de Lozada. Vad bolivianerna får ta ställning är de nya fyndigheter som det statliga energibolaget YPFB kan komma att exploatera.

Reserver för 100 miljarder dollar

Dessa frågor har dock av Mesa och Evo Morales framställts som ett dråpslag mot den förhatliga lagen No.1689 av den i oktober 2003 störtade presidenten Gonzalo Sánchez de Lozada. Men i grunden berörs inte ägandekontrollen över jättefyndigheterna och reserver av gas, 54 triljoner kubikmeter, och olja som Bolivia förfogar över under markytan, värderade till 100 miljarder dollar. Allt där ovan, alltså när gasen och oljan sprutar ut ovanför jordskorpan, tillhör de transnationella energibolagen de kommande 40 åren, för så är kontrakten utformade.

Det är detta som fått bolivianerna rasande och redan sedan den 2 maj har gruvarbetare och bönder marscherat mot La Paz för att sätta tryck bakom kraven på en nationalisering av landets energitillgångar. Det var ju därför folket reste sig i september-oktober förra året och där dåvarande vicepresidenten Carlos Mesa tillsattes som interrimspresident med en helt ny regering. Denna skulle utarbeta ett förslag till nationalisering av energitillgångarna men har nu i stället presenterat ett förslag på fem frågor i en folkomröstning som inte förändrar något i grunden, oavsett om bolivianerna först ja eller nej till frågorna.

Förkrossande majoritet för nationalisering

I en opinionsundersökning som radiokedjan Radio Erbol (se nedanstående artikel) gjorde strax innan Mesas offentliggörande av folkomröstningen, säger 81 procent av bolivianerna att de är för en nationalisering av gas och olja.

– Mesa frågar inte vad befolkningen ville utan vad han själv har föreslagit, säger Roberto de la Cruz, ledaren för COB:s regionala avdelning i staden El Alto, som utgjorde centrum för striderna mellan folket och de väpnade styrkorna förra året.

Jaime Solares, ordförande för COB, är inte nådig och utlyste omedelbart ett breddat möte med den nationella ledningen för COB som sammanträdde i lördags för att analysera situationen och fatta beslut om stridsåtgärder mot Carlos Mesa.

– Vi litar inte på en lögnaktig president som framställde sig som en representant för de transnationella bolagen. Och eftersom han bryter mot den politiska grundlagen måste han avgå, sa Solares.

Den hårdföre ordföranden för den största bondeorganisationen i Bolivia och även ordförande för indian- och vänsterpartiet MIP, Felipe Quispe, menar i ett uttalande till nyhetsbyrån Bolpress att Mesas fem frågor i folkomröstningen utgör en fälla med målet att legalisera de transnationella bolagens verksamhet i landet som kommer att mötas av ett växande motstånd.

– Det enda vi kommer att förlora i den här kampen för gasen är våra kedjor.

Lärarfackets ordförande i La Pazregionen, Wilma Plata, är på samma linje:

– Arbetarna kämpar med samma fanor som under upproret i oktober, för en nationalisering av gasen och ett slut på den kapitalistiska exploateringen och nyliberalismen.

MAS’ och Evo Morales’ dilemma

För vänsterpartiets ledare Evo Morales är folkomröstningen ett delikat dilemma. MAS och Morales var motståndare mot att störta den förre presidenten ”Goni” när protesterna och vägblockaderna inleddes i början av september förra året. MAS kom in i kampen först när det återstod två veckor av Goni på presidentposten och blev då bokstavligen omkullsprungna av folkmassornas resning. Morales befann sig också till största delen i utlandet under det stora upproret i Bolivia och förlorade mycket politiskt prestige för att så fatalt ha missbedömt den politiska situationen.

Nu riskerar MAS gå samma väg igen, på grund av sin taktiska allians med Carlos Mesa. Denne var i alla år medlem i det korrumperade MNR-partiet som valde honom till vicepresident under Goni i augusti 2002. Morales sa i en första kommentar till folkomröstningen att detta var ett historiskt steg mot en nationalisering av gas och olja vilket omedelbart avvisades av Mesas ansvarige i energifrågan.

Jaime Solares, ordförande för COB:

– Innan den partiella privatiseringen av energitillgångarna tillförde det statliga företaget YPFB statskassan 470 miljoner dollar (drygt fyra miljarder svenska kronor). Nu betalar de transnationella företagen 130-140 miljoner dollar. Staten förlorar pengar och därför finns det inga pengar till utbildning och hälsovård. Därför kan COB inte förbli tyst utan vänder sig till folket med en uppmaning att kämpa för en nationalisering av energitillgångarna.

Dick Emanuelsson

 

Motståndsradion Radio Erbol

Radio Erbol ingår i ett nätverk av 72 radiostationer som tillhör katolska kyrkan. Erbol spelade en nästan central roll i att sprida vad som verkligheten hände inne i Bolivia under de dramatiska dagarna i oktober, 2003.

Erfarenheterna från Bolivia visar att alternativa medier kan spela en avgörande roll i en skärpt politisk situation genom att informera befolkningen när maktens propagandaapparat tar total kontroll över massmedia.

Erbol knöts i oktober 2003 ihop med argentinska alternativa radiomedier som i sin tur sände ”On-line” via Internet. Alla med ljudkort i datorn kunde höra de dramatiska vittnesmålen när stridsvagnarna trängde in i arbetarområdena i El Alto och mördade urskillningslöst. Omedelbart anklagades regimen av den internationella opinionen för brotten mot de mänskliga rättigheterna innan stridsvagnarna och armétrupperna hade återvänt till sina kaserner.

I den nu genomförda opinionsundersökningen i Erbols 72 radiostationer tillfrågades över 16.000 personer i sju län vad de ansåg om en nationalisering av gas och olja. Resultatet var inte överraskande och till och med i län som Santa Cruz och Tajira, där den ekonomiska och politiska eliten kontrollerar nästan allt, svarade över 80 procent av de tillfrågade att de är för en nationalisering.

Dick Emanuelsson

 

USA står inför en gaskris

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-03 / USA:s Nationella Energiråd säger i ett uttalande att produktionen i USA och Kanada endast täcker 75 procent av behovet. De amerikanska energimyndigheterna förväntaR att den resterande delen, 339 miljarder kubikfot, ska täckas av andra gasprojekt, som till exempel den bolivianska naturgasen.

Nyheten om det stora ”hålet” i USA:s behov av naturgas kommer synnerligen olämpligt, för Bush, eftersom Bolivia står på randen till en folkresning just på grund av de orättvisa kontrakten mellan den bolivianska staten och i huvudsak två USA-företag.

Enligt samma studier har gasproduktionen i USA och Canada gått i taket och man förväntar en stagnering och ett historiskt produktionsunderskott de närmaste åren.

“Nordamerika träder in i en historisk period där de inte kommer att vara självförsörjande i det växande gasbehovet. De traditionella produktionsområdena i USA och Canada har stagnerat”, säger rapporten.

Bolagen bakom gasutvinningen

Det utländska konsortiet som vill exploatera den bolivianska naturgasen heter Pacific LNG. Det bygger och gör investeringarna i Bolivia till den eventuella utskeppningshamnen i Chile eller Peru. Pacific LNG utgörs av spanska transnationella Repsol-YPF samt de två brittiska bolagen British Gas, BG, och British Petroleum, BP. Men Pacific LNG opererar via det USA-ägda PAE, Pan American Energy. Bolaget som ska sälja gasen till USA-bolaget Pacific LNG heter Semora Energy.

De 25 procent gas som fattas för att täcka USA:s konsumtionsbehov utgör 12,5 biljoner kubikfot gas per dag. Bolivia exporterar för närvarande 15 miljarder kubikfot gas till Brasilien men den maximala exporten är kalkylerat till 30 miljarder.

Utredarna befarar också att priserna på naturgasen kommer att nå historiska mål, varför bolivianerna inte behöver stressa för att uppnå ett ”historiskt pris”, som utredarna talar om. USA kan då för första gången kallt konstatera att landet inte längre har tillgång till ett lågt pris.

Generalstrejk i Bolivia!

Generalstrejk i Bolivia

LA PAZ / 031001 / Bolivias enda landsorganisation COB inledde i tisdags en generalstrejk obestämd tid. COB ansluter sig till de tre veckor långa protesterna av indianer, bönder och arbetare som protesterar mot regeringen Losadas beslut att sälja gas till Kalifornien för ett pris som understiger fem gånger värdet, enligt bolivianska källor. De två företagskoncessioner som ska bygga gasledningar, utvinna gasen och transportera gasen är till största delen USA-ägda.

I tisdags marscherade tiotusentals bolivianer på de större städernas gator. På landsbygden genomför bönderna vägblockader sedan tre veckor och har i praktiken isolerat La Paz från omvärlden. I protesterna har sju människor skjutits ihjäl och ett 20-tal skottskadats av specialtrupper. Allt större krav ställs på att ”El Gringo”, president Goni Sanchez de Losada avgår.

Dick Emanuelsson 

Väpnade sammandrabbningar i Bolivia

 

Väpnade sammandrabbningar i Bolivia

BOGOTA / 2003-09-22 / Sju personer, två armésoldater och fem bönder, dödades i lördags eftermiddag när specialtrupper från den bolivianska armén försökte återta den av indianer och bönder ockuperade staden Warisata.

Över hela Bolivia har indianer, bönder och fackföreningar demonstrerat och upprättat vägspärrar i protest mot att regeringen Losada vill sälja boliviansk naturgas till USA via en gasledning som slutar i Chile. Massmedia har förvrängt bakgrunden och uppgett att det handlar om en konflikt mellan Bolivia och Chile när det i själva verket handlar om att sälja landets naturresurser till ett värdigt pris.

Inte mindre än 22 miljoner kubikmeter naturgas ska exporteras till Kalifornien av USA-företaget PAE, Pan American Energy. Bolivia får, enligt kontrakt, 0,7 dollar per kubikmeter gas vilket är fem gånger lägre än när Bolivia exporterade gas till Argentina för 25 år sedan. Andra USA-bolag ska också bygga gasledningen samt frakta gasen till Mexiko och Kalifornien.

Enligt Mauricio Antezana, regeringens talesman, utsattes de väpnade styrkorna för ett bakhåll när de anlände till Warisata klockan 1 på natten mellan fredag och lördag. Bönderna och indianerna håller staden sedan den 14 september i protest mot att en bondeledare har fängslats av regeringen.

Staden ligger på högplatån, en halvtimmes resa och det är här den hårdföre före detta gerillaledaren Felipe Quispe, senator och ledare för landets bondeorganisation, har sitt starka fäste bland högplatåns aymarárindianer. Enligt Quispe provocerades bönderna att besvara militärens våld med den fatala följden av sju döda och ett 20-tal skottskadade. Stadens rådhus, polisstation samt ett hotell brändes ned av tusentals uppretade bönder.

– Det är allvarligt, vi hade aldrig föreställt oss att de skulle massakrera folket. Men vi säger: Vill de ha krig så ska de få det. Vi har inget annat val än att ta upp den väpnade kampen, sa Quispe, som också representerar vänsterpartiet MIP, Movimiento Indígena Pachakuti, i en kommentar till händelserna.

Evo Morales, Bolivias store vänster- och bondeledare, har efter den väpnade sammandrabbningen kommit överens med Quispe om gemensamma aktioner vilket ytterligare skärper den redan spända situationen i Bolivia.

La Paz blir alltmer isolerat på grund av vägspärrarna som nu blir kvar efter massakern i lördags. Regeringen Losada sitter i permanenta möten men har fortfarande inte utlyst undantagstillstånd, något som dock Felipe Quispe har gjort i ett 20-tal kommuner på högplatån.

”De vill att vi ska skänka bort gasen till ett hånfullt pris”

”De vill att vi ska skänka bort gasen till ett hånfullt pris”

AV DICK EMANUELSSON

• Iraks och Venezuelas’ olja.
• Amazonas’ sötvatten och nu boliviansk naturgas.
• USA:s erövringskrig av världens strategiska råvaror fortsätter, säger dess kritiker i Bolivia.

Två transnationella USA-bolag vill exploatera och transportera stora mängder påträffad boliviansk naturgas till Kalifornien, USA. Men priset är fem gånger lägre än vad Argentina betalade för 25 år sedan, skriver Latinamerikakorrespondenten DICK EMANUELSSON, från Bolivia.

LA PAZ/BOLIVIA / 2002-08-02 / ”Bolivia är inte till salu”, står det med sprayade bokstäver i centrala La Paz.

Men landet och dess naturtillgångar har alltid varit till salu.

Därför befarar mången bolivian i dag, att så kommer det också att bli med de stora naturgasfyndigheter som påträffats.

”Vi har mycket gas, men om vi lämnar den orörd under jord, kommer Bolivia också att förbli kvar i underutvecklingen.”

Orden var Jorge Quirogas, den avgående presidenten. Och han fällde dem som en rekommendation till Bolivias näste president, Gonzalo Sanchez de Lozada.

Frågan om de stora gasreserver som påträffats i regionen Tarija, vid gränsen mot norra Argentina, har orsakat en häftig diskussion. Frågeställningarna är om de 22 miljoner kubikmeter gasen ska exploateras, till vem, från vilken hamn och hav (Atlanten eller Stilla Havet) och land (Chile, Peru eller Brasilien)?

Gasfyndigheterna har också lockat till sig giganterna inom branschen, de transnationella energibolagen som med likvida medel frestar, eller pressar, de lokala politikerna till de nödvändiga och kostsamma investeringarna.

Men i dess spår kommer också korruptionen, pengar under bordet och till och med hot mot de principfasta politiker som anser att landet, i det här fallet Bolivia, inte ska skänka bort sin gas eller ge upp sin självständighet, vilket blir de yttersta konsekvenserna om den bolivianska naturgasen exporteras, hävdar flera insatta bedömare.

USA-konspirationer

– Allt hänger ihop, säger Felimon Escobar, nyvald senator för vänsterpartiet MAS (Rörelsen mot Socialism) när vi träffas i den nyvalda kongressen.

– USA och Västeuropa konsumerar i dag 82 procent av all framställd energi i världen. USA:s krig i Afghanistan, dess konspirationer i Venezuela och inblandning med krigsplanen Plan Colombia, handlar ytterst om att diversifiera sina energikällor. Därför är de också intresserade av vår naturgas som via ledningar till Chile ska exporteras med fartyg till Kalifornien. Men de vill att vi ska skänka bort gasen till ett hånfullt pris. Därför sätter vi klackarna i golvet och säger nej! Fosterlandsförrädarna i regeringen förhandlar dock under bordet med det bolivianska folkets framtid som insats.

Han är skoningslös i sin kritik, men han bygger den på många undersökningar, även uttalanden från USA och Europa.

USA:s glupska behov av energi

Panoramat är också dramatiskt. Industriländerna har under de senaste femtio åren konsumerat och förbrukat lika mycket av icke förnyelsebara naturresurser som under mänsklighetens hela existens. Därför, menar Escobar, skorrar Jorge Quirogas ord falskt, när han hävdar att det är bråttom att fatta beslut och fatta rätt beslut om Bolivia ska bli kvar i fattigdom och underutveckling. De som har bråttom, säger Escobar, är i stället de transnationella bolagen och deras ”köpta lakejer” i det bolivianska parlamentet.

Över hela världen pågår en privatisering av energisektorn, men även vattnet, vilket den bolivianska staden Cochabamba fått erfara (läs Flamman 19/9-02). På den amerikanska kontinenten ligger Bolivia på fjärde plats i gasreserver. USA, Canada och Venezuela har mer gas.

Enligt kalkyler kommer oljekonsumtionen i USA att öka med 33 procent, gas 50 procent och elbehovet ökar med 45 procent. Dessa siffror gör att USA är piskat att hitta fler energikällor för att tillfredsställa sitt glupska behov av energi, oavsett om det är olja, el eller gas. I de transnationella bolagen och de olika internationella finansorganen som IMF, har de både morot och piska för att tvinga fram energin till priser som gör att u-länderna förblir u-länder.

IMF:s krav handlar alltid om att den offentliga verksamheten i form av energi- och vattenbolag bäst bedrivs i privat och helst utländsk regi. För detta har IMF experter som föreslår de transnationella bolagen som huvudmän. Om landets regering vägrar, blir det sällan heller några krediter.

Garanterad vinst per kubikmeter

I Bolivia beräknas investeringarna för att exploatera naturgasen i regionen Tarija kosta cirka sex miljarder dollar, pengar som landet naturligtvis inte har. I det läget går det utländska bolaget in och erbjuder sig finansiera projektet med förbehållet att en vinst per kubikmeter gas ska garanteras.

I Bolivias fall har bolaget ställt ultimatum att för varje investerad dollar ska bolaget ha tio dollar i vinst. Det ”normala” mervärdet är fem dollar, och även det är mycket i till exempel EU-området. Om investeringarna kostar sex miljarder dollar kommer den garanterade vinsten att uppgå till 54 miljarder dollar.

Men denna summa är bara nettovinsten från gasutvinningen. I de andra leden som sträcker sig fram till leveransen av gasen i Kalifornien, finns det stora vinster att hämta och som tas ut av andra privata intressen. Men inget av detta hamnar i den bolivianska statskassan för att, som Jorge Quiroga sa till sin efterföljare, ”anslås till sociala reformer”.

Så länge gasen ligger i jorden, är det en nationell angelägenhet. Men så fort det transnationella bolaget har koncession på att utvinna den osynliga rikedomen, så upphör all nationell suveränitet. Då sitter det lilla fattiga landet i klorna på potentaterna i New York, London eller Madrid, menar Felimon Escobar.

Därför är det är en sekundär fråga, och kanske också ett stickspår i debatten, om det ska vara Chile eller Peru som ska vara utskeppningshamn för den bolivianska naturgasen. Uppmärksamheten flyttas därmed från innehållet i den orättfärdiga uppgörelsen mellan landet och USA-bolaget, till ett tema som alltid har upprört den bolivianska folksjälen; rätten till en utfart i havet.

Spelreglerna på USA:s bakgård

I de nya frihandelsorganisationer som har uppstått och kommer att uppstå de kommande åren, som till exempel TLC, ALCA och andra, finns klara skrivningar som förbjuder nationalstaterna att röra USA-investeringar.

”Hårda ekonomiska sanktioner kommer att utdömas mot länder som exproprierar nordamerikanska investeringar, eller, som fusionerar sig till förmån för en förmånlig, underregional utveckling som successivt blir oberoende, eller, som förenar sig i ett gemensamt försvar av priserna på sina råvaror.”

Klarare än så kan det inte uttalas vilka spelregler som gäller på USA:s ”bakgård”.

USA har det inte heller så lätt med handelsorganisationen Mercosur. I denna ingår Brasilien, som den verkligt ledande nationen, Argentina, Uruguay, Bolivia, Uruguay och Paraguay. Mercosur är ett hinder som USA måste eliminera innan ALCA kan bli den organisation som ger USA total makt över handeln på den amerikanska kontinenten. Med tanke på den ekonomiska krisen som nu också på fullt allvar har drabbat Brasilien och Uruguay, kan de sista hindren eventuellt likvideras. Men med valet av Ignacio ’Lula’ da Silva, har USA fått nya mycket mer allvarligare problem. Lula är mot ALCA och för ett stärkande av Mercosur. Mercosur har spelat och spelar en motvikt mot USA:s strävan efter total hegenomi. Bolivia naturgas är ett exempel på detta.

”Skänker bort vår gas”

Det var mellan Bolivia och Argentina som det första gaskontraktet slöts 1972. Då låg priset fem gånger så högt som dagens, 2-5 dollar per kubikmeter gas. Under tio år såldes gas till Argentina för 4,6 miljarder dollar.

Enligt det föreslagna kontraktet med USA-bolaget PAE, Pan American Energy, ska Bolivia få 0,7 dollar per kubikmeter gas. Enligt senator Felimon Escobar kommer gasen att vara slut efter tio år med den föreslagna takten i exploateringen av gasen

Eller, om exporten till Argentina bara gynnade ett antal bolivianska gasprofitörer, kommer gasexporten i dag enbart att gynna det transnationella bolaget.

– Detta är den nya världsordningen. Men Bolivias folk accepterar inte denna nyordning, därför har vi rest oss mot den imperialistiska utsugningen.

Kostnaderna för utvinningen av den bolivianska naturgasen

• Den bolivianska naturgasen utvinns i länet Tarija och transporteras via gasledningar 700 km till hamnen Potillos, staden Iquique, i norra Chile.
• Kostnaden för denna ledning uppgår till 3,2 miljarder dollar.
• Åtta gas- och tankfartyg ska transportera gasen från hamnen Potillos i Chile till Nedre Kalifornien, Mexico. Därifrån går gasen via ledningar till Kalifornien och andra delar av USA. Kostnaderna för dessa uppgår, enligt Pacific LNG, till 1,5 miljarder dollar. Sträckan mellan Potillos och hamnen Rosarito i Kalifornien är 4.300 miles.
• Gasanläggningen i Mexico ska administreras av Sempra Energy i samarbete med CMS Energy. Detta företag investerar 700 miljoner dollar.
• Den totala investeringen som konsortiet Pacific LNG gör är kalkylerad till 5-7 miljarder dollar.

Källor: La Razón, 6 augusti 2002 och El Potosí, 25 september 2002.

Hamn i Chile eller Peru är en andrahandsfråga, Motståndet mot privatisering och utförsäljning

För MAS-ledaren Evo Morales är frågan om Bolivias naturtillgångar som gas och vatten en avgörande fråga och en kamp mot nyliberalismen.

Hamn i Chile eller Peru är en andrahandsfråga

AV DICK EMANUELSSON

Chile ingår som utskeppningshamn i IMF:s plan för infrastruktur och megaprojekt i Latinamerika.

LA PAZ/BOLIVIA Gasen ska gå till den chilenska staden Iquique med hamnen Patillos som utskeppningshamn. Det är ett villkor för att USA-företaget Semora Energy ska fortsätta projektet. Säger Bolivia nej bryter nordamerikanerna kontraktet. President Gonzalo de Losada har sagt att regeringen fattar beslut i december.

Men det kommer inte att bli lätt för den nya regeringen att få i genom beslutet eftersom det är beslut som måste tas med kvalificerad majoritet, 105 röster. Regeringen Losada valdes bara med 84 röster och det republikanska FNR-partiet med 27 ledamöter har sagt att de inte stöder en etablering av en gashamn i Chile som kontraktet just nu ser ut.

Den stora överraskningen i president- och parlamentsvalet den 26 juni, var valframgången för vänsterrörelsen MAS, med dess kandidat Evo Morales. Partiet fick 21 procent och 36 ledamöter i de två kamrarna. Indian- och bondepartiet MIP, under den hårdföre Felipe Quispe, fick sex procent och fem ledamöter. Tillsammans fick de 40 ledamöter i senaten och underkammaren. Tillsammans med FNR och det lilla socialistpartiet (1 ledamot) kan de blockera beslut som ska ha kvalificerad majoritet.

Chile, med stöd av IMF, har stora planer på att bygga en megahamn i den nordliga staden Mejillones. Här föreslår man också byggandet av ett stort petrokemiskt centrum som  för sin drift behöver gas.

Men att få med sig bolivianerna på en etablering i Mejillones eller Potillos, är inte lätt. Dessa städer var bolivianska respektive peruanska fram till 1879 då Chile, uppbackad av engelsmännen, erövrade hela det område som i dag är norra Chile från Peru och Bolivia i det s.k. Stillahavskriget. Bolivia förlorade sin utfart mot Stilla havet bara för att den brittiska imperialismen var intresserad av salpetern i det som då var södra Peru och västra Bolivia.

Det petrokemiska projektet i norra Chile ingår som  en del av IMF:s planer på en ny infrastruktur i vilken ett stort antal megaprojekt ska uppföras i den specialisering av branscher och produkter som är föreslagna för kontinentens länder. Det petrokemiska  projektet i Mejillones är tänkt att ta emot gas från inlandet i Latinamerika för vidaretransport i första hand till USA.

De bolivianska politiker som trots allt är för en export och en hamn i Chile,  vill dock inte av taktiska skäl sammankopplas med hamnen i Mejillones. Jaime Paz Zamora, ordförande för allianspartiet MIR, sa till chilenska massmedia att Bolivias ”nationella suveränitet inte betydde ett skvatt för honom”. En ren lynchstämning uppstod mot MIR-ledaren som nog tackade sin gud att valet redan var avslutat.

Bolivias gamla krav på en öppning och landområde vid Stilla havet har fått nytt bränsle i samband med diskussionen om gasen. Vissa politiker menar att regeringen nu bör förhandla och i gengäld mot en utfartshamn för boliviansk gas, bör regeringen kräva ett landområde med nationell suveränitet.

Men det kravet har chilenare i vanlig god ordning bara fnyst åt. Bolivia kan få rätt att nyttja hamnen i 99 år, men överhögheten är oantastlig för chilenarna. Hamnen ska också lämnas tillbaka efter 99 års utnyttjande.

Då blir allt som vid det gamla, det vill säga, den öppning som bolivianerna haft för att exportera sin gas, är då ett minne blott. Och vad finns det egentligen för intresse att ha en hamn, när USA-bolagets egna kalkyler säger att den bolivianska naturgasen kommer att vara slut efter tio år.

I praktiken blir det heller ingen förändring med en ny hamn i Mejillones, bara gamla bittra minen av en f.d. boliviansk stad. Redan i dag exporterar Bolivia via de nordligaste städerna Iquique och Arica. Hamnen i Mejillones kan därför bli rena förlustaffären för ett redan fattigt och beroende land.

Motståndet mot privatisering och utförsäljning

Bolivianerna återvänder i nästan alla diskussioner om gasen, till kampen om vattnet i staden Cochabamba år 2000. Då, ville stadens politiker privatisera vattenverket och överlåta verksamheten till ett annat USA-bolag. Men folket gjorde uppror, höll staden i närmare fyra månader, tills politikerna, med risk för att störtas, gav med sig och lät vattenverket förbli i offentlig verksamhet.

I Peru reste sig invånarna i södra Peru, med staden Arequipa som centrum för kampen, och vägrade acceptera president Alejandro Toledos beslut att privatisera energiverken och överlåta verksamheten till ett belgiskt transnationellt bolag.

När korruptionen bakom Vladimiro Montesino avslöjades, visade det sig att han hade 320 miljoner dollar till förfogande som användes för mutor vid privatiseringarna av allmänägda företag i Peru. Det borde vara en väckarklocka, säger i dag peruanska politiker på vänsterkanten om de s.k. ”fördelarna” med privatiseringar.

Dick Emanuelsson

Bolagen bakom gasutvinningen

• De utländska bolagen som vill exploatera den bolivianska naturgasen heter Pacific LNG, ett konsortium som bygger och gör investeringarna i Bolivia till den eventuella utskeppningshamnen i Chile eller Peru.
• Pacific LNG utgörs av spanska transnationella Repsol-YPF samt de två brittiska bolagen British Gas, BG, och British Petroleum, BP.
• Men Pacific LNG opererar via det USA-ägda PAE, Pan American Energy.
• Bolaget som ska sälja gasen till USA-bolaget Pacific LNG heter Semora Energy. Detta företag vill att Chile ska vara utskeppningshamn.

Dick Emanuelsson