President Evo Morales’ 1 Majpresent till Bolivias folk: ”Take Over the Oil end Gas”! Bolivia nationaliserar sina energiresurser:

 

1 maj 2006: Ceremonin när president Evo Morales tillkännagav att regeringen nationaliserar olja och gas.

President Evo Morales’ 1 Majpresent till Bolivias folk: ”Take Over the Oil end Gas”!

Bolivia nationaliserar sina energiresurser

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA / 2006-05-07 / Bolivias president Evo Morales’ besked på Arbetarnas internationella högtidsdag, 1 maj, slog ned som en bomb bland internationella spekulativa olje- och finanskretsar: Via ett presidentdekret förklaras Bolivias energiresurser nationaliserade.

– Det är måndag av värdighet och ära för arbetarnas regering. Detta beslut är ett heroiskt och patriotiskt beslut som återger själ och värdighet till bolivianerna. Från och med i dag kommer aldrig mer våra energiresurser att vara i händerna på de transnationella bolagen, sa vicepresident Álvaro García Linera som var lyrisk när han sammanfattade dekretet imför tusentals bolivianer.

Via nyhetsbyrån Bolpress uppmanade Linera det bolivianska folket att ge sitt liv för att försvara nationaliseringen samtidigt som han varnade utländska krafter att regeringen inte kommer att tillåta att påtryckningar, ”vare sig från utländska företag, regeringar eller några antipatriotiska förrädare kamofluerade i parlamentet som vill fortsätta försvara egenedomarna för utlänningarna”.

President Evo Morales sa att nationaliseringen av energiresurserna bara ska ses som en början. I nästa steg kommer gruvresurserna och övriga naturresurser att tas över från de transnationella privata företagen.

– Detta är bara en början. Om vi idag har inlett nationaliseringen av energiresurserna fortsätter vi i morgon med gruvorna, skog och alla andra naturresurser, underströk Morales inför jublande bolivianer. Samtidigt bad presidenten om “lite tålamod” och kunggjorde att regeringen står i begrepp att lägga fram ett helt paket där även jorden ska tas över och sättas i händerna på de jordlösa.

Nationaliseringen av energiresurserna kommer tio år efter att den förra regeringens privatisering av energindustrin. Morales uppgav att de utländska företagen ska kompenseras för sina investeringar i Bolivia.

– Tidigare gav de oss 18 procent men nu råder det motsatta förhållandet, sa Morales, som dock gjorde förbehållet, att om inte de transnationella företagen som spanska Repsol ”accepterar den bolivianska regeringens beslut så är det bäst att de drar”!

Han gav också de väpnade styrkorna en eloge som hade deltagit i den militära ockupationen av 56 oljekällor och två raffinaderier i Bolivia.

I förra veckan slöt Kuba, Bolivia och Venezuela en långsiktig ” Folkens handelspakt”, som ska utgöra en motpol mot USA:s ”TLC”, frihandelsavtal. Bolivia har kritiserat Colombias regering starkt för dess nyingångna TLC-avtal med USA som i praktiken stoppar Bolivias sojaexport till Colombia, som tas över av USA. Men Chavez har tagit över både den kvoten samt uppmanat Morales att starta en industriell process med kokabladsproduktion som kan utvinna både läkemedel som andra nyttigheter som kokabladen representerar.

De transnationella företagen får nu 180 dasgar på sig att underteckna villkoren för sina framtida operationer i landet. Vägrar de tvingas de att lämna Bolivia.

Den spanska Zapaterosregeringen, starkt bunden till Repsol, uttryckte i måndags kväll ”sin mest starka oro” över dekretet. Även brasilianska Petrobras var grinig. De utländska företagen förlorar minst 51 procent av sina aktier medan den bolivianska staten kalkylerar med att öka sina inkomster med 780 miljoner dollar.

 

Rockefellers krig i Chaco 1932-1935 går igen 2005?

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2005-07-21 / ”Kriget i Chaco”, som det kallas i folkmun, var ingen konflikt mellan två nationer utan mellan USA och England representerade av oljemagnaten Rockefellers Standard Oil de Nueva Jersey och brittiska Royal Dutch Shell.

1921 köpte Standard Oil två bolivianska företag och lade under sig tre miljoner hektar i i länet Tarija. Standard Oil de Bolivia bildades och fem år senare ägde USA-magnaten nästan tio miljoner hektar som utgjorde nästan hela länet Chaco, på den bolivianska sidan.

Det billigaste sättet för att transportera den utvunna bolivianska oljan var via den paraguayanska delen av Chaco och på floderna Paraguay och Paraná,0som går genom Paraguay och Argentina.

Rockefeller sonderade stämningarna i Paraguays huvudstad Asuncion men där blev det kalla handen eftersom landets regering stod under kontroll av brittiska ekonomiska intressen, främst Shell.

”Rockefeller beslöt att bestraffa paraguayanerna via bolivianerna”, skriver en historiker. Kriget Bolivia-Paraguay skulle dessutom ge Rockefeller koncessioner över den paraguayanska sidan, där det kalkyler visade att de borde finnas stora oljereserver. För att få med Bolivia på kriget erbjöd Chase National Bank, som naturligtvis ägdes av Rockefeller, landet stora lån.

Men kriget blev en katastrof för Bolivia som förlorade 40.000 man, de flesta av törst i den region där det inte finns vatten. USA-krediterna upphörde parallellt med krigsolyckan. Den 12 juni 1935 skrevs fredsavtalet under och Rockefeller var en förlorare.

1936 tog general David Toro över Bolivia och i december samma år skapades det statliga bolivianska prospekteringsföretaget ”Yacimientos Petrolíferos Bolivianos” (YPFB).  Skulden för kriget lades påp Rockefeller och YPFB krävde att ta över Standard Oil de Bolivia vilket Rockefeller vägrade. Men den 13 mars 1937 utfärdades dekretetet som expropierade USA-magnatens bolivianska företag.

Transnationella bolag exkluderade i folkomröstning om gas och olja i Bolivia

– Mesa frågar inte vad befolkningen ville utan vad han själv har föreslagit, säger Roberto de la Cruz, ledaren för COB:s regionala avdelning i staden El Alto, som utgjorde centrum för striderna mellan folket och de väpnade styrkorna förra året.

Transnationella bolag exkluderade i folkomröstning om gas och olja i Bolivia

 

BOGOTA 2004-05-22 / Folkomröstning om gas och olja i Bolivia är ett spel för gallerierna, anklagar facket som säger att presidenten måste lämna sin post.

Bolivianerna kommer den 18 juli att folkomrösta om landets kommande gasfyndigheter, inte de som är i händerna på de transnationella bolagen. Landets LO, bönder och delar av vänstern rasar mot ”förräderiet” från både president Carlos Mesa som Evo Morales, ordföranden för MAS, det största vänsterpartiet i Bolivia.

”Som du ställer frågan får du svar”, lyder det klassiska ordspråket. Det mottot tycks landets interrimspresident Carlos Mesa ha tillämpat när han i ett TV-sänt tal förra veckan presenterade de fem frågorna om landets gas- och oljetillgångar.

I dessa berörs överhuvudtaget inte de 78 kontrakt som bland annat spanska Repsol slöt under bordet med den förra regeringen och president Sanchez de Lozada. Vad bolivianerna får ta ställning är de nya fyndigheter som det statliga energibolaget YPFB kan komma att exploatera.

Reserver för 100 miljarder dollar

Dessa frågor har dock av Mesa och Evo Morales framställts som ett dråpslag mot den förhatliga lagen No.1689 av den i oktober 2003 störtade presidenten Gonzalo Sánchez de Lozada. Men i grunden berörs inte ägandekontrollen över jättefyndigheterna och reserver av gas, 54 triljoner kubikmeter, och olja som Bolivia förfogar över under markytan, värderade till 100 miljarder dollar. Allt där ovan, alltså när gasen och oljan sprutar ut ovanför jordskorpan, tillhör de transnationella energibolagen de kommande 40 åren, för så är kontrakten utformade.

Det är detta som fått bolivianerna rasande och redan sedan den 2 maj har gruvarbetare och bönder marscherat mot La Paz för att sätta tryck bakom kraven på en nationalisering av landets energitillgångar. Det var ju därför folket reste sig i september-oktober förra året och där dåvarande vicepresidenten Carlos Mesa tillsattes som interrimspresident med en helt ny regering. Denna skulle utarbeta ett förslag till nationalisering av energitillgångarna men har nu i stället presenterat ett förslag på fem frågor i en folkomröstning som inte förändrar något i grunden, oavsett om bolivianerna först ja eller nej till frågorna.

Förkrossande majoritet för nationalisering

I en opinionsundersökning som radiokedjan Radio Erbol (se nedanstående artikel) gjorde strax innan Mesas offentliggörande av folkomröstningen, säger 81 procent av bolivianerna att de är för en nationalisering av gas och olja.

– Mesa frågar inte vad befolkningen ville utan vad han själv har föreslagit, säger Roberto de la Cruz, ledaren för COB:s regionala avdelning i staden El Alto, som utgjorde centrum för striderna mellan folket och de väpnade styrkorna förra året.

Jaime Solares, ordförande för COB, är inte nådig och utlyste omedelbart ett breddat möte med den nationella ledningen för COB som sammanträdde i lördags för att analysera situationen och fatta beslut om stridsåtgärder mot Carlos Mesa.

– Vi litar inte på en lögnaktig president som framställde sig som en representant för de transnationella bolagen. Och eftersom han bryter mot den politiska grundlagen måste han avgå, sa Solares.

Den hårdföre ordföranden för den största bondeorganisationen i Bolivia och även ordförande för indian- och vänsterpartiet MIP, Felipe Quispe, menar i ett uttalande till nyhetsbyrån Bolpress att Mesas fem frågor i folkomröstningen utgör en fälla med målet att legalisera de transnationella bolagens verksamhet i landet som kommer att mötas av ett växande motstånd.

– Det enda vi kommer att förlora i den här kampen för gasen är våra kedjor.

Lärarfackets ordförande i La Pazregionen, Wilma Plata, är på samma linje:

– Arbetarna kämpar med samma fanor som under upproret i oktober, för en nationalisering av gasen och ett slut på den kapitalistiska exploateringen och nyliberalismen.

MAS’ och Evo Morales’ dilemma

För vänsterpartiets ledare Evo Morales är folkomröstningen ett delikat dilemma. MAS och Morales var motståndare mot att störta den förre presidenten ”Goni” när protesterna och vägblockaderna inleddes i början av september förra året. MAS kom in i kampen först när det återstod två veckor av Goni på presidentposten och blev då bokstavligen omkullsprungna av folkmassornas resning. Morales befann sig också till största delen i utlandet under det stora upproret i Bolivia och förlorade mycket politiskt prestige för att så fatalt ha missbedömt den politiska situationen.

Nu riskerar MAS gå samma väg igen, på grund av sin taktiska allians med Carlos Mesa. Denne var i alla år medlem i det korrumperade MNR-partiet som valde honom till vicepresident under Goni i augusti 2002. Morales sa i en första kommentar till folkomröstningen att detta var ett historiskt steg mot en nationalisering av gas och olja vilket omedelbart avvisades av Mesas ansvarige i energifrågan.

Jaime Solares, ordförande för COB:

– Innan den partiella privatiseringen av energitillgångarna tillförde det statliga företaget YPFB statskassan 470 miljoner dollar (drygt fyra miljarder svenska kronor). Nu betalar de transnationella företagen 130-140 miljoner dollar. Staten förlorar pengar och därför finns det inga pengar till utbildning och hälsovård. Därför kan COB inte förbli tyst utan vänder sig till folket med en uppmaning att kämpa för en nationalisering av energitillgångarna.

Dick Emanuelsson

 

Motståndsradion Radio Erbol

Radio Erbol ingår i ett nätverk av 72 radiostationer som tillhör katolska kyrkan. Erbol spelade en nästan central roll i att sprida vad som verkligheten hände inne i Bolivia under de dramatiska dagarna i oktober, 2003.

Erfarenheterna från Bolivia visar att alternativa medier kan spela en avgörande roll i en skärpt politisk situation genom att informera befolkningen när maktens propagandaapparat tar total kontroll över massmedia.

Erbol knöts i oktober 2003 ihop med argentinska alternativa radiomedier som i sin tur sände ”On-line” via Internet. Alla med ljudkort i datorn kunde höra de dramatiska vittnesmålen när stridsvagnarna trängde in i arbetarområdena i El Alto och mördade urskillningslöst. Omedelbart anklagades regimen av den internationella opinionen för brotten mot de mänskliga rättigheterna innan stridsvagnarna och armétrupperna hade återvänt till sina kaserner.

I den nu genomförda opinionsundersökningen i Erbols 72 radiostationer tillfrågades över 16.000 personer i sju län vad de ansåg om en nationalisering av gas och olja. Resultatet var inte överraskande och till och med i län som Santa Cruz och Tajira, där den ekonomiska och politiska eliten kontrollerar nästan allt, svarade över 80 procent av de tillfrågade att de är för en nationalisering.

Dick Emanuelsson