Stillahavskriget mellan Chile, Peru och Bolivia

 

Strejkande arbetare från salpetergruvorna kring Iquique, i dag norra Chile men som vid 1879 var bolivianskt territorium

Bakgrund:

Stillahavskriget mellan Chile, Peru och Bolivia

Konflikten mellan Chile och Bolivia har sitt ursprung i Stillahavskriget 1879. Då förlorade Bolivia sin utfart mot Stilla Havet. I den bolivianska folksjälen sitter det ett djupt hat mot det faktum att landet förlorade sin rätt till havet.

Bakom kriget 1879 stod engelska intressen som var ute efter de stora salpetertillgångarna i det som var södra Peru och västra Bolivia. Chile hade landområde fram till den bolivianska staden Antofagasta, men med England som allierad, marscherade den chilenska krigsmakten ända till Lima för att därefter dra sig tillbaka till söder om staden Tacna.

 Denna förblev i peruansk kontroll vid fredsförhandlingarna som ägde rum 1940 medan staden Arica och Antofagasta kom att bli chilenska städer. Efter detta år skulle det bara dröja ett drygt decennium då orsaken till kriget, salpetern, skulle förlora sin betydelse.

 En efter en stängdes gruvorna i salpeteröknen Atacamas, tiotusentals chilenska gruvarbetare förlorade allt, arbete och hem eftersom de i praktiken var livegna slavar på gruvor med engelsklingande namn som Humbertstone. Men såret i den bolivianska folksjälen läkte inte och fortfarande pågår heta diskussioner om Bolivias rätt till havet. Kriget handlade om profiter för engelska kapitalister och saltproducenter.

 Men varken de chilenska arbetarna eller de bolivianska hade något att vinna på kriget, bara sina liv. Felimon Escobar anser att dessa chauvinistiska känslor har utnyttjats av politikerna på bägge sidor:

Dick Emanuelsson