”USA-ambassadören kan ta sitt bistånd och torka sig i arslet!”
Felimon Escobar, från gruvan och till kokabönderna och det borgerliga parlamentet.
LA PAZ/BOLIVIA / 020803 / Han är tunn och faktiskt 70 år. Trots det har jag svårt att hinna med honom när han bokstavligen rusar upp för trapporna och fem våningar i det bolivianska parlamentet. Han ska till sitt eget kontor men ”vad fan, vi har ju precis flyttat in så det är inte så jävla lätt att hitta”, urskuldar han sig.
Efter först kommit upp till femte våningen och restaurangen, visas vi ner till tredje våningen där senator Felimon Escobar har sitt kontor. Här får han de senaste rapporterna om förhandlingar med det republikanska FNR-partiet . Sedan ger han mer eller mindre order om att ”nu käkar vi lunch innan jag tvingas in i den där förbannade salen igen”.
”Salen”, är parlamentets plenisal där debatten pågår för fullt och kommer att pågå i 40 timmar innan Gonzalo Sanchez de Lozada utses till ny president för Bolivia.
Filemón Escóbar Uncía föddes den 26 oktober 1934 i Tiquipaya. År 1944 blev han föräldralös och vid 10 års ålder internerades han på barnhemmet Mendez Arcos i staden La Paz.
Han är trotskisten som arbetade 34 år i gruvorna i Oruro. Blod från gruvarbetare har flutit i strida strömmar när arbetarna gått ut i strejk eller när de gjort motstånd mot de otal av militärkupper som alltid slutade i massakrer på gruvarbetare och bönder. Men 1985 lämnade han partiet eftersom han ansåg att det inte kunde staka ut en väg som kunde mobilisera de bolivianska massorna. Han deltog i bildandet av MAS, Movimiento al Socialismo (Rörelsen för Socialismen).
– Mitt politiska förflutna har jag i POR, Partido Obrero Revolucionario, ett av världens äldsta troskistpartier som bildades 1938. Säger han, medan han hugger in på en köttbit i den restaurang som är speciellt avsedda för de 27 senatorerna i det bolivianska parlamentet.
Escobar är en av MAS' åtta senatorer och vald från Cochabamba, den rebelliska staden där arbetare, bönder och studenter grep makten i april 2000 i protest mot att det kommunala vattenverket skulle privatiseras och säljas till ett transnationellt USA-bolag.
USA-varning
Och det var under valrörelsen i juni i år som Felimon Escobar yttrade orden som kommer att skrivas in i historien i relationerna mellan det fattiga Bolivia och världens supermakt nr. 1, USA: ”USA-ambassadören kan ta sitt bistånd och torka sig i arslet!”
De tiotusentals anhängare till vänsterrörelsen MAS jublade. De hade på något sätt fått en verbal hämnd för den förolämpning och ord som Manuel Rocha, USA:s ambassadör i Bolivia, hade yttrat som en varning till bolivianerna:
”Röstar ni på det parti som vill att Bolivia ska återgå till att vara kokainexportör, så riskerar USA:s bistånd att dras in.”
Varningen, och till vem den var riktad, gick inte att ta miste på.
Medelklassen kanske skrämdes, men den förkrossande majoriteten av det bolivianska folket svor ve och förbannelse. USA-hatet exploderade och MAS blev näst största parti, bara 1,5 procent färre röster än det nyliberala MNR, och Felimon Escobar valdes till senator. Hämnden mot USA förverkligades ytterligare.
Den andinska folksjälen
Till skillnad mot andra politiker söker han alltid en politisk förklaring med sociala och ideologiska orsaker. Ett sådant tema är korruptionen som är den värsta i Latinamerika, enligt oberoende rapporter.
– Det talas ofta att fattigdomen och misären i landet har sin förklaring i korruptionen. Så är det inte. Det finns en ekonomisk politik som är en hörnpelare i kapitalismen. Exempel finns det ett otal, men ta tennet från våra gruvor som exporterats till Europa och USA. De har berikat sig på våra naturtillgångar medan vårt folk förblir i misär.
Enligt Escobar försöker den politiska eliten kopiera den ekonomiska politiken i västvärlden och tillämpa FMI:s politik till hundra procent. I motsats till denna politik, för Escobar fram tre andinska filosofiska, etiska och moraliska principer: Stjäl inte, för gör ju det bestraffas du av bosättningen. Ljug eller och slöa inte.
– Vi arbetar för att äta. Det gör inte kapitalisterna eller politikerna i det här huset. De är dessutom både är slöa och lögnhalsar. Ett annat argument, som ofta politiker för fram är att den ekonomiska krisen är så djup för att det inte finns politisk stabilitet. Och så för de fram exemplet Chile.
Escobar slår ut med händerna:
USA-stöd till diktaturerna
– Ideologen för Plan Condor i Latinamerika var Pinochet och Hugo Banzer. Pinochet, Banzer, Videla och Stroessner har mördat 70.000 personer i Latinamerika. Med USA:s stöd dödade de kommunister. Ju mer mördade kommunister, desto mer stöd från USA. Ju mer kommunister Banzer mördade, desto mer stöd fick han av USA. Samma sak upprepades i Brasilien, Uruguay, Paraguay och Argentina under Videla. Slakten ägde rum under förevändningen om den Nationella säkerheten och hotet från den ”Inre fienden”.
– Pinochet har inte rannsakats av den chilenska rättvisan, vilken är samma skit som vår i Bolivia. Ty här mördade också Banzer massor av människor.
Hur ska man kunna hata chilenare, som man ibland i skolan i Bolivia får itutat? Undrar Escobar. ”Jag är lika stor fiende till den chilenska oligarkin som jag är till den bolivianska.”
Men den bolivianska utbildningen skiljer sig i grunden inte från resten av de latinamerikanska länderna. Den tar efter USA:s kulturella och politiska värderingar.
– Om vi i stället skulle skola våra barn i den andinska kulturen, skulle vi befinna oss i en helt annan värld. I dag producerar den fattiga världen för att en miljard människor i den industrialiserade världen ska få sina behov tillfredsställda. Under tiden lever fyra miljarder personer i fattigdom och misär.
Naturgas till USA?
Just nu debatterar hela Bolivia beslutet som den avgående regeringen Jorge Quiroga har tagit, att exportera sin naturgas till en hamn i norra Chile för vidare export till USA. Det transnationella USA-företaget PAE, Pan American Energy, har ambitionen att bygga och investera för att exploatera och utvinna gasen. Detta beslut har upprört en hel nation, ty efter tio år av maximal exploatering, beräknas gasen vara slut, men Bolivia förblir lika fattigt med de affärsvillkor som regeringen Quiroga har föreslagit.
Det handlar alltså inte bara om att det är en chilensk hamn som USA-företaget vill att det ska transporteras till. Den transnationella jätten vill också bestämma över Bolivias framtid.
– Vad har vi fått efter att exporterat tenn, gul, silver, bly, jordbruksprodukter och nu gas? USA har blivit extremt rikt medan vi blivit fattigare. Gasen skänker vi mer eller mindre bort. Vinsten tar företaget hem
– USA är också oerhört intresserade av att försäkra sig om nya energikällor. Därför deltog i statskuppen i Venezuela. Därför anslog de 98 miljoner dollar till militärt skydd av oljeledningarna i länet Arauca i Colombia och därför vill de också åt vår naturgas.
Escobar börjar räkna upp massor av exempel på hur Bolivia plundras och säger att USA och Europa konsumerar 82 procent av all framställd energi Bolivia. De övriga fyra miljarderna invånarna i världen ska dela på de resterande 18 procenten energi. Därför militariseras nu länderna Peru, Colombia, Ecuador men även Bolivia.
– Vi hyser stor oro för att Bolivia dras in i USA:s krigsplaner som Plan Colombia, Plan Panama och Iniciativa Regional Andina. I militariseringens spår ser vi också hur propagandan blir allt mer lik den mot Osa bin Ladin, där Evo Morales, MAS’ ordförande, mer eller mindre pekas ut som en regional bin Ladin.
Dubbelmakt målet
Med tanke på att MAS är ett konglomerat av indianfolk, bondeorganisationer, fackföreningar, kvinnoföreringar och mycket annat, talar allt fler om att en dubbelmakt kan vara i förestående om den nyliberala ekonomiska politiken fortsätter. Felimon Escobar bekräftar delvis denna bild.
– I Bolivia har i den teoretiska diskussionen om hur komma till makten, föreslagits två regeringar där den ena styrs av de nyliberala partierna och den andra av som består av de fattiga i Bolivia. Folket ska bygga sin politik på traditionerna från de andinska och från folken i Amazonas. Denna struktur finns redan i dag ty den har aldrig dött.
Vilka lärdomar kan exemplet MAS ha för den övriga latinamerikanska vänstern ha, undrar jag efter att den forne gruvarbetaren har avverkat ett helt paket med cigaretter och den redan skrovliga rösten, skadad av 34 års gruvarbete i trånga gångar, nästan är omöjlig att tyda.
– Jag tror att Evo Morales' valseger kan medföra stora lärdomar, för vi har en annan syn på världen, på samhället och vår ideologi är inte lokal, eller provinsiell, utan universell. I det avseendet har vi fått stöd från hela den antiglobala rörelsen i såväl i Europa som tusentals i USA.
No hay comentarios:
Publicar un comentario