Bolivia och liberalernas ”valfusk”: Att upprepa en lögn tillräckligt många gånger. . .

ERICK FORONDA arbetade under 25 år på USA-ambassaden i La Paz. I dag är han personlig politisk rådgivare till kuppjuntans kvinnliga Pinochet, Jeanine Añez.

Bolivia och liberalernas ”valfusk”: Att upprepa en lögn tillräckligt många gånger. . .

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-12-02 / Martin Angeby är en liberal och tituleras ”Generalsekreterare” för liberalernas internationella center, Silc, spacialiserad på att stödja regimbyten över allt i världen där vänster- eller progressiva regeringar har valts av folken.

Angeby är anhängare av statskuppen i Bolivia och skriver i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade” att Evo Morales är en valfuskare, att han ”följer situationen, men inte i detalj”. Men se det måste man nog göra för att inte begå den blunder han begår. För kan man inte DETALJERNA så bränner man sig förr eller senare.

Men han är så detaljinsatt att han utan problem citerar den svenska Brottsbalkens kapitel 17, paragraf 8 som förmodligen ger fängelse i Sverige för valfusk.

Och tar det som ett slags stöd, utan någon som helst revision av det bolivianska valet, för ett fängelsestraff för Evo Morales.

Blondinen i La Paz har ju redan på förhand dömt Evo till livstidsstraff om han återvänder till Bolivia. Huuuuu! Vilken skräck fascisterna i La Paz har för denne enkle representant för ursprungsfolken.

SIMPELT, ANGEBY!

 

I HONDURAS LEDDE OPPOSITIONSALLIANSEN den 26 november 2017  med drygt 5 procent när 63% av rösterna hade räknats. Då avbröt Valtribunalen sin räkning vid midnatt. Valtribunalens server och hårddisk formaterade om med alla valresultaten. När räkningen återupptogs 36 timmar senare ledde den USA-stödde sittande Juan Orlando Hernandez med 1,3 procent. Inte illa pinkat på 36 timmar och ett totalt (av)brott av den rådande tendensen till oppositionens fördel.

Statistiskt sett en omöjlighet, enligt expertis i statistik på det allmänna universitetet i Florida.

Under den månad det tog för Valtribunalen att räkna de sista rösterna och ge ett definitivt resultat den 23 december ”hängde sig (stoppades) systemet” 654 gånger. Över fem tusen ”valväskor” med valprotokoll som transporterades av armén från vallokalerna till Valtribunalen i huvudstaden var öppna. Ett oräkneligt antal till oegentligheter redovisades.

 

MEN OAS GAV SITT ERKÄNNANDE till valresultatet. Så klart, efter att USA-ambassadens kvinnliga överstelöjtnant i Reserven, Heidi Fulton, hade gett sitt och State Departements godkännande av resultatet och ”sin” president i Tegucigalpa och det gjorde hon inför häpna reportrar i Valtribunalens lokaler. Kan f-n gå emot Patron!

Gör tankeexperimentet att den venezuelanske eller kubanske ambassadören i La Paz hade dykt upp på Valtribunalens högkvarter i La Paz och förklarat Evo Morales som segraren i valet den 20 oktober!

Lite svårt att ens föreställa sig, eller hur. . . . ? Men El Gringo, eller La Gringa i Tegucigalpa och andra latinamerikanska huvudstäder där högern regerar tar sig den ”rätten” för att markera, likt hundarna när de gör sina behov, sitt territorium!

Angeby citerar den svenska Brottsbalkens paragrafer och artiklar men vet han när OAS-delegationen gav sin första, andra preliminära rapport respektive definitiva rapport för valet i Honduras den 26 november 2017?

• Den första preliminära rapporten kom den 4 december 2017, 10 dagar efter valet.
• Den andra preliminära rapporten kom den 17 december 2017, 23 dagar efter valet.
• Den definitiva rapporten kom den 28 december 2017, drygt en månad EFTER valet.

I BOLIVIA kom en rekommendation redan dagen efter valet, den 21 oktober 2019, TROTS att det ÅTERSTOD 17 procent av valdistrikten att räkna. Rekommendationen bestod i att OAS föreslog en andra valomgång.

Hur fungerar hjärnorna i dessa ”observatörer” om de kommer med förslag INNAN de sista valresultaten hade kommit in från otillgängliga regioner, ett vanligt förekommande i hela Latinamerika. Men nej! Här handlar det om en vänsterpresident som ska väck och då är alla fula tricks tillåtna.

OAS-delegationen i Honduras i november 2017 leddes av Jorge Quiroga, den förre vicepresidenten till kuppgeneralen Hugo Banzer, besudlad med bolivianskt gruvarbetarblod. Quiroga ör en av de mest aktiva kuppmännen i Bolivia oktober-november-december 2019. Intressant, va´, att denne kuppmakare också utsågs av Luis Almagro att leda OAS-delegationen i Honduras 2017.

”Objektiv, neutral”?

Är det liberalernas och Angebys prototyp för en hederlig valobservatör?

 

I BOLIVIA kom OAS´ FÖRSTA preliminära rapport två veckor efter valet och bestod i att 100 delegater från OAS, tekniker, ingenjörer och avdankade ex-presidenter hade gått igenom 333 valprotokoll.

Hade samma PRODUKTIVITET, det vill säga 3,3 protokoll per delegat rått på den privata arbetsmarknaden i Sverige eller i vilken annan kapitaliststat hade vederbörande på stående fot fått slutlappen.

Vad dessa damer och herrar väntade på var det omöjliga i att genomföra vare sig en andra valomgång eller nyval. Vad OAS väntade på var att den kandidat som hade fått 650.000 fler röster än 2:an skulle kasta in handduken, vilket han också gjorde efter att militären och polisen hade gett honom ultimatum.

Evo, för att inte spilla mer bolivianskt blod, och framför allt blod från ursprungsbefolkningarna, arbetare och bönder lämnade då in sin avskedsansökan och flög till Mexiko innan de fascistiska hejddukarna, Martin Angebys demokratiska föredömen, hade ihjäl den president som den bolivianska borgarklassen och Imperiet inte kunde förlåta för att han förde en politik som stod i direkt konfrontation mot nyliberalismen.

Oppositionen bryr sig inte ett skvatt om att Evo kandiderade en fjärde gång. I Sverige satt Tage Erlander i 23 år men så klart, han var ju varken indian eller mörkhyad utan som svenne i största allmänhet.

Liberalerna och dess Slic har sedan ett år tillbaka i en gemensam internationell kampanj med Washington som bas offentligt fört en hetskampanj mot Evo som nu gav resultat. Men Bolivias folk kommer tillbaka, Angeby, dansa inte innan orkestern kommer!

För folket vet att dessa 14 åren var de år då deras nationella och etniska identitet erkändes och fastslogs i författningen. Flera sekel av rasism och klasshat mot dessa miljoner bolivianer upphävdes, åtminstone formellt i konstitutionen. Den sociala och ekonomiska situationen förbättrades som aldrig tidigare och det arv kommer Angeby och hans allierade inom den internationella högern aldrig att kunna utplåna, hur många Fakenews de än producerar och publicerar.

Bolivianerna kommer tillbaka.