jueves, 24 de diciembre de 2020

Ny jättereserv av naturgas i Bolivia

 

President Luis Arce (infällda bilden) tillkännagav på julaftonen (2020) att 12 års explorering efter naturgas hade gett resultat; en triljon kubikmeter naturgas påträffades i provinsen Chuiquisiaca.



Ny jättereserv av naturgas i Bolivia

Bolivias presiden LUIS ARCE uppgav i dag att ett nytt jättefynd av naturgas har påträffats efter 12 års explorering. Gasfältet återfinns i provinsen Chuquisiaca.

– Vi tillkännager härmed att ett nytt megafält av gas har påträffats efter 12 års arbete av (det statliga företaget) Yacimientos Petrolíferos Fiscales Bolivianos (YPFB). Gasreserven uppgår till en (1) triljon kubikmeter och källan heter Boicobo Sur-x1 och är en vacker gåva inför julen av vår Pachamama (Mama Pacha är en drakliknande natur- och fruktbarhetsgudinna, enligt Wikipedia).

 

FÖR ATT EXPLOATERA GASFÄLTET deltar i samprojektet det transnationella holländska Shell och det argentinska Pan American Energy, dominerat av familjen Carlos och Alejandro Bulgheroni, som specialiserat sig på produktion av petroleum och naturgas.

Den bolivianska vänsterregeringens president Luis Arce uppger att produktionen beräknas komma i gång i december 2021 och kommer ytterligare förstärka Bolivias position som en av Latinamerikas största producenter av naturgas med de näst största gasfyndigheterna efter Venezuela.

Naturgas är en av de främsta inkomsterna för Bolivia med Brasilien och Argentina som de främsta kunderna. De hittills registrerade gasreserverna i Bolivia uppgår till 10,7 triljoner kubikmeter.

 

ETT AV DE FÖRSTA BESLUTEN som den förre vänsterpresidenten Evo Morales fattade efter att MAS hade vunnit valen till såväl president- som parlamentet (underkammaren och senaten) 2005 var att den 1 maj 2006 nationalisera landets energitillgångar och oljekällor.

Med vinsterna från det statliga energibolaget YPFB i ryggen inledde president Evo Morales omfattande investeringar inom Bolivias alla samhällsområden och minskade den extrema- och fattigdomen dramatiskt. FN:s ekonomiska organ CEPAL konstaterade efter denna nationalisering att Bolivias ekonomi blomstrade och hade varje år en av de högsta ekonomiska tillväxterna på kontinenten.

 

DENNA UTVECKLING AVBRÖTS dramatiskt när den fascistiska statskuppen, uppbackad av USA och generalerna inom militär och polis verkställdes den 10 november 2019. Arbetslösheten bredde ut sig och de största valutareserverna hos Centralbanken mer eller mindre tömdes av kuppjuntan som tvingades avgå efter den förkrossande segern MAS och Luis Arce registrerade den 19 oktober, en seger som lika mycket var ett förnedrande nederlag för USA:s intriger och uppbackning av fascistjuntan.

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

https://www.telesurtv.net/news/bolivia-presidente-confirma-descubrimiento-nuevo-campo-gas-natural-20201224-0022.html

 

 


miércoles, 21 de octubre de 2020

Bolivias fascister uppmanar till uppror mot sin egen Valtribunal som anklagas för valfusk (SIC!)

 

Ur arkivet.


Bolivias fascister uppmanar till uppror mot sin egen Valtribunal som anklagas för valfusk (SIC!)

STOCKHOLM / 2020-10-21 / Från det högerextrema centret i provinsen Santa Cruz utgår nu vildsinta uppmaningar om att underkänna det övertygande valresultatet i söndags där kuppjuntan och dess uppdragsgivare i USA:s regering led ett förnedrande nederlag. Liknande men marginella desperata protester hörs från provinserna Cochabamba och Sucre, där MAS och vänsterns presidentkandidat vann med ett övertygande röstetal.

Under ett års tid har kuppjuntan förberett valet. Den har genomfört massarresteringar i juridiska skådeprocesser mot erkända civila och politiska ledare från MAS som i flera fall har ogiltigförklarat kandidater från MAS. Den yttersta högern, koncentrerad främst i provinsen Santa Cruz krävde också, för att begrava de sista demokratiska resterna av demokratin i Bolivia, ett förbud och olagligförklarande av MAS.

Men det räckte inte. Det bolivianska folket visade, trots terrorn från dessa fascistiska stormtrupper som liknar de tyska hitlerfascisternas, att de förkastar den extrema yttersta högern och vad de politiskt representerar i form av ett överlämnade av Bolivia i USA:s, de transnationella förtagens och stora landägares intressen och kontroll.

 

FERNANDO CAMACHO, som har sitt ursprung i det nazistiska Ungdomsförbundet i Santa Cruz (Unión Juvenil Cruceñista) fick 15 procent i presidentvalet. Han, liksom USA har svävat på målet om han ska erkänna MAS och dess presidentkandidat Luis Arce som vinnare eller om denna Duo har andra omstörtande planer.

Uppenbart har de inlett en destabiliseringsprocess som det i skrivande stund kan vara svårt att definiera hur den slutar. Bara en massiv folkmobilisering från Bolivias folkmajoritet kan slå ned och neutralisera ormens fascistiska huvud och hjärna. I anat fall bidar den bara sin tid för att återkomma än en gång.


USA-REGERINGENS MARIONETT i OAS, generalsekreteraren LUIS ALMAGRO, som för ett år sedan anklagade regeringen Evo Morales för valfusk, har muttrande erkänt och lyckönskat MAS och Luis Arce för valsegern. Han, liksom den bolivianska demokratins dödgrävare är en av de stora förlorarna. För han vet, att segern i Bolivia i söndags med all sannolikhet innebär att de demokratiska och revolutionära krafterna i Latinamerika återtar mycket av förlorad terräng under de senaste 2-3 åren och därmed förändrar styrkeförhållandena på kontinenten. För Venezuela, Kuba och Nicaragua innebär det samtidigt att Imperiets krigsplaner bromsas upp och tid ges för att ytterligare skapa ett försvar mot aggressionerna och det ekonomiska kriget mot dessa tre länder.

Nästa val äger rum i Chile på söndag då författningen ska beslutas och det kommande valet i Ecuador där USA:s Lenin Moreno går samma väg som kuppjuntan i Bolivias.

Dick Emanuelsson



 


USAs förnedrande nederlag i Bolivia!

Kuppjuntans terror och repression skrämde inte det bolivianska folket från att uttrycka sina politiska sympatier i valet som uppsköts fyra gånger. Svenska UD:s underordnande till USA:s utrikespolitik är både beklämmande som pinsam. På bilden från Senkata där polis och militär mördade 35 bolivianer.



USAs förnedrande nederlag i Bolivia!

Av Dick Emanuelsson

USA och den bolivianska högern gjorde kalkylen att en andra valomgång skulle ge dem majoriteten. Men nu gäller inga matematiska formler eller manipulationer om att högern skulle vinna i andra valomgången genom att de då skulle säga "1+2=3 mot MAS' 2.

Vad som avgjorde för att MAJORITETEN av Bolivias folk stödde och stöder MAS och Luis Arce är, vad verkliga kännare anser är den politik som fördes under 14 år av vänsterregeringen och förbättrade livet för det folkflertal som under de nyliberala av USA-ambassaden underordnade högerregeringarna använde människorna som billig arbetskraftsreserv och en utplundring av Bolivias råvaror och naturresurser så som naturgas, den näst största reserven på den amerikanska kontinenten.

 

LANDETS URSPRUNGSBEFOLKNING fick en författning och regering som återerövrade landets och dessa folks identitet och rättigheter, många gånger i enorma konfrontationer mot en i den bolivianska ryggraden injekterad rasism och klasshat från de sociala klasser som i denna författning såg sina privilegier hotade och som underblåstes av USAID, CIAs civila "biståndsorgan".

Därför är den största förloraren igår inte dessa höger & fascister utan Vita Huset. USA led ett förödande politiskt nederlag och Mike Pompeo och hans folkmordsrådgivare, för låt oss benämna dem med deras verkliga titlar, har suttit hela natten för att analysera och dra slutsatserna av valresultatet.

Fascismens mest brutala uttryck förkastades av Bolivias folk som gav pekfingret upp till USA som inte bara led nederlag i Bolivia utan inser att styrkeförhållandena i Latinamerika börjar luta över till folkens fördel.

Och var så säker, Imperiet har en Elliott Abrams också för Bolivia som Centralamerika hade i Abrams, "Centralamerikas slaktare", som han döptes till av folken i denna martyrkantade region.

USAs statskupp den 10 november 2019 har det positiva att Bolivias folk men framför allt vänstern, massorganisationerna och i synnerhet MAS in i döden vet vad landets och folkets fiende är kapabla till i sin tjänst hos "Husbonden i Norr".

 

VALRESULTATET ÄR OCKSÅ ett förödande nederlag för Gene Sharps 'lärjungar' och nätagenter i dess olika former, etiketteroch diverse Fakekonton som organiserat och konsekvent har bekämpat via nätet alla demokratiska och progressiva krafter, regeringar och folk i Latinamerika. De har förlorat ett slag och de bådar sin tid i väntan på nya order och gröna sedlar från Norr.

 

'Dödgrävarna' av MAS och Evo Morales som under ett år av terror och juridiska skådeprocesser gjorde allt för att likvidera människor och folkrörelser har nu plötsligt vänt och kärleksfullt talar om "försoning för Bolivias väl och leverne". Men det är inget annat än förrädarens hycklande lögner.

Bolivias blonderade variant av Pinochet lyckönskar nu den kandidat och parti som hon störtade för ett år sedan och som hon gav upp sin egen kandidatur för att göra en gemensam front mot MAS´ återkomst. Hyckleriet har inga gränser!

När samma politiska krafter får chansen kommer de än en gång sticka kniven i ryggen på den folkvalda regeringen.

DET ÄR DET HISTORISKA dilemmat för vänstern, sedan Guatemala 1954 över Chile 1973 och Bolivia 19 november 2019, om hur ersätta en militär apparat som är beredd att krossa författningen i en enda order?

Det dilemmat stod Hugo Chavez inför i Venezuela, men med sin kännedom och allierade inom de väpnade styrkorna kunde han, framför allt efter att Caracas' fattiga hade återinsatt honom i presidentpalatset 47 timmar efter militärkuppen den 11 april 2002, plocka ut och neutralisera presumtiva kuppanhängare bland generalerna.

Bolivia står inför samma perspektiv, det vill säga om Luis Arce vill fördjupa den demokratiska processen.

lunes, 21 de septiembre de 2020

”Bolivia och en hyllning (bok) till de döda i massaken i Sacaba och Senkata”

 


”Bolivia och en hyllning (bok) till de döda i massaken i Sacaba och Senkata

Varför censurerar Facebook en kort bokrecension om statskuppen i Bolivia nästan ett år efter nedanstående FB-publicering?

TEGUCIGALPA / 2020-09-21 / I dag fick jag två meddelanden från Facebook men med samma innehåll och tema: Posten jag gjorde den 21 september 2020 i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade”. FB betraktar den som ”Spam”. FB ansåg tydligen att jag hade brutit mot regler som ska tillämpas ”för att förhindra sådan som falska annonser, bedrägerier och säkerhetsintrång”.

Viktiga regler.

Men som knappast kan tillämpas på nedanstående avisering om boken av Hugo Moldiz Mercado, en boliviansk veteran i den politiska kampen och en av Latinamerikas främsta vänsterintellektuella.

Jag stötte ihop med honom inför 10-årsminnet av den militära statskuppen i Honduras i juni 2019 då han anlände till Tegucigalpa. Då återstod det drygt fyra månader innan statskuppen i Bolivia skulle verkställas, av samma kretsar som i Honduras 2009 och med samma uppdragsgivare.

Hugo Moldiz tvingades, i likhet med ett tiotal ministrar och ledande personer från det socialistiska MAS-partiet att ta sig in på den mexikanska ambassaden i La Paz, helt enkelt för att rädda livet när bajonetternas uniformerade herrar och damer slog till den 10 november 2019.

Moldiz skrev samman sina erfarenheter från de 14 år av MAS- och Evo Morales-styre, en enorm värdefull och rik källa för alla historiker och den som vill sätta sig in i den bolivianska politiska kampen och det andinska och tropiska land som ligger mitt i Sydamerika.

Varför blev det i FB-gruppen ”Latinamerikaintresserade” som censuren slog till och inte i de tre andra grupperna som jag är med i och där jag också publicerade? Kan det bero på att en venezuelansk ”escualido” (kuppanhängare) administrerar gruppen? Det är frågan jag ställt mig i dag. Men det är inte första gången det har hänt.

Tegucigalpa 2021-09-10

Dick E.

 

Bolivia och en hyllning (bok) till de döda i Sacaba och Senkata

Fyra veckor innan det kuppförberedda valet den 18 oktober 2020 i Bolivia, kommer här en bok av bolivianen Hugo Moldiz Mercado, en av Latinamerikas mest främste skriftställare och vänsterintellektuella. Förordet är också skrivet av en av Latinamerikas främsta vänsterintellektuella, argentinaren Atilio Boron.

I förordet räknar Boron upp tre kardinalfel som begicks och hur statskuppen mot president Evo Morales´ regering kunde ha undvikits:

1.      Den naiva tron att de Amerikanska Staternas Organisation, OAS och dess skamlöse generalsekreterare och drängen till Vita Huset, Luis Almagro, skulle inta en neutral ståndpunkt i valet förra året.

2.     Att vara så naiva att tro att inta en relativ politisk kall attityd eller försiktigt avlägsnande eller avstånd mot Kuba eller Venezuela skulle övertyga Washington att inte lägga sig i den bolivianska valprocessen eller låta Evo Morales att fortsätta regera.

3.     Att presidenten och hela hans regering och ministrar skulle lita på lojaliteten hos de väpnade styrkorna och den nationella polisen när det var mer än uppenbart att det verkliga uniformerade högkvarteret återfanns i Washington.

DE BITTRA BOLIVIANSKA ERFARENHETERNA, som applåderades av deras kontrarevolutionära supportrar hos Trumps allierade i högeroppositionen i Nicaragua, Venezuela och Kuba bör tjäna som lärdomar inför kommande konfrontationer med imperialismen och dess Pitiyankies i världen.

Dick E.

 

”Coup d'état in Bolivia, the loneliness of Evo Morales”, the book by Hugo Moldiz.

By Zonafrank

Dedicated to the dead of Sacaba and Senkata” is the book that Hugo Moldiz Mercado (La Paz, 1964) gives us by the hand of Ocean Sur . Coordinator of the Bolivian Chapter of the Network of Intellectuals and Artists in Defense of Humanity and Minister of Government during the third term of Evo Morales in 2015, Moldiz is one of the most prestigious leftist intellectuals in Latin America, author of numerous texts that in years Recent events have served to shed light on the processes of change experienced by the region since the end of the last century, as described in the excellent foreword by Atilio Borón.

As its title tells us, and the author suggests, the book seeks to expose the theoretical-practical reasons why we can affirm that in Bolivia there was a coup d'état on November 10 of last year, and reveal the main characteristics of nature The fascist government of the current government: authoritarian and repressive, which initially relied on a broad urban mass movement (of the petty bourgeoisie and backward sectors of the popular camp) and which now, with less support, continues to prioritize repression and encourage the actions of shock groups (paramilitaries) that move protected by the police and military forces.

It was also the intention of Moldiz to contribute some elements of critical reading of the mistakes made by the government of Evo Morales and the social movements themselves that ended up being the material and subjective basis on which the destabilization of the deepest political process in history was mounted. from Bolivia.

Undoubtedly, a good material for reflection on the moments that Latin America is experiencing and the challenges for all the revolutionary and progressive movements in the region, none of which escapes the incisive gaze and the bleeding grip of North American imperialism. Precisely Atilio Borón in his initial comments affirms that the book adequately illustrates the determining role of North American imperialism in the progressive weakening of the mass government, especially once the “heroic stage” of the Change Process was completed in 2010.

Borón mentions some mistakes made and the idea that the coup could have been avoided. We stand out for their importance and the experience that we must extract from them, taking into account their applicability to other processes in the region, the following:

1- Believe that the OAS and the scoundrel who serves as its secretary general, Luis Almagro, would be neutral in the future electoral contest.

2- To think that a policy of relative cooling with —or cautious distancing from— Cuba and Venezuela would convince Washington's thugs not to meddle in the Bolivian political process and let Evo Morales continue to govern.

3-Make the security of the president and his government team, his vice president and his ministers rest, in the loyalty of the armed forces and the police, when it was more than evident that both those like this had their true command in Washington and not in Peace.

”Bolivia synthesizes the tragic history of Latin America”, says the author as an epilogue. The government of the United States, which sees its great power hegemony threatened as never before, insists on its monroist and colonizing vision , does not cease in its destabilizing plans, in its shameless battle to seize the economic resources of Latin America and as the Ché, in ”erasing every last image of a revolutionary, or a supporter of a regime that has fallen under his boot.”

In the pursuit of these claims, they continue, like a Trojan horse, to feed internal opposition and counterrevolutions that they try to put into power, whether through coups, legal and parliamentary actions, and even by physically eliminating presidents. Fearing another “progressive wave”, the gringo guns are heading towards Argentina, Bolivia and Ecuador while the frontal war against Cuba, Venezuela and Nicaragua continues.

The thanks to Hugo Moldiz for shedding light on the Bolivian case and thus contributing to the Latin American struggles

Download link here

Book in pdf: coup-d'état-in-bolivia-os

…………..

ESPAÑOL:

Golpe de Estado en Bolivia, la soledad de Evo Morales”, el libro de Hugo Moldiz.

https://zonafrank.wordpress.com/2020/09/21/golpe-de-estado-en-bolivia-la-soledad-de-evo-morales-el-libro-de-hugo-moldiz/

Por Zonafrank

Dedicado a los muertos de Sacaba y Senkata” es el libro que nos regala Hugo Moldiz Mercado (La Paz, 1964) de la mano de Ocean SurCoordinador del Capítulo Boliviano de la Red de Intelectuales y Artistas en Defensa de la Humanidad y ministro de Gobierno durante el tercer mandato de Evo Morales en 2015, Moldiz es uno de los más prestigiosos intelectuales de izquierda de Latinoamérica, autor de numerosos textos que en años recientes han servido para arrojar luz sobre los procesos de cambio experimentados por la región desde finales del siglo pasado, tal como lo describe el excelente prólogo de Atilio Borón.

Como nos avisa su título, y nos plantea el autor, el libro busca exponer las razones teórico-prácticas de por qué podemos afirmar que en Bolivia hubo un golpe de Estado el 10 de noviembre del pasado año, y develar las principales características de la naturaleza fascistoide del actual gobierno: autoritario y represivo, que en un inicio se apoyó en un amplio movimiento de masas urbanas (de pequeña burguesía y sectores atrasados del campo popular) y que ahora, con menos respaldo, continúa priorizando la represión y alentando el accionar de grupos de choque (paramilitares) que se mueven protegidos por las fuerzas policiales y militares.

También fue la intención de Moldiz aportar algunos elementos de lectura crítica de los errores cometidos por el gobierno de Evo Morales y los propios movimientos sociales que terminaron siendo la base material y subjetiva sobre la que se montó la desestabilización del proceso político más profundo de la historia de Bolivia.

Sin dudas un buen material para la reflexión sobre los momentos que vive América Latina y los retos para todos los movimientos revolucionarios y progresistas de la región, ninguno de los cuales escapa a la mirada incisiva y la garra sangrante del imperialismo norteamericano. Precisamente Atilio Borón en sus comentarios iniciales afirma que el libro ilustra con idoneidad el papel determinante del imperialismo norteamericano en el progresivo debilitamiento del gobierno masista, sobre todo una vez culminado, en el 2010, la «etapa heroica» del Proceso de Cambios.

Se mencionan por Borón algunos errores cometidos y la idea de que pudo evitarse el golpe de Estado. Destacamos por su importancia y la experiencia que debemos extraer de ellos, teniendo en cuenta su aplicabilidad a otros procesos en la región, los siguientes:

1- Creer que la OEA y el sinvergüenza que funge como su secretario general, Luis Almagro, irían a ser neutrales en la futura contienda electoral.

2- Pensar que una política de relativo enfriamiento con, o cauteloso distanciamiento de, Cuba y Venezuela convencería a los hampones de Washington de no entrometerse en el proceso político boliviano y dejar que Evo Morales siguiera gobernando.

3- Hacer reposar la seguridad del presidente y su equipo de gobierno, su vicepresidente y sus ministros, en la lealtad de las fuerzas armadas y la policía, cuando era más que evidente que tanto aquellas como esta tenían su comando verdadero en Washington y no en La Paz.

”Bolivia sintetiza la trágica historia de América Latina”, reza el autor a modo de epílogo. El gobierno de los Estados Unidos, que ve amenazada como nunca antes su hegemonía de gran potencia, insiste en su visión monroista y colonizadora, no cesa en sus planes desestabilizadores, en su batalla descarada por apoderarse de los recursos económicos de latinoamérica y como dijo el Ché, en ”borrar hasta la última imagen de un revolucionario, o un partidario de un régimen que haya caído bajo su bota”.

En la búsqueda de estas pretensiones, continúan cual caballo de Troya alimentando a oposiciones y contrarrevoluciones internas a las que intentan poner en el poder, ya sea a través de golpes de Estado, acciones legales, parlamentarias e incluso mediante la eliminación física de presidentes. Con el temor de otra ”ola progresista”, se enfilan los cañones gringos hacia Argentina, Bolivia y Ecuador en tanto se mantiene la guerra frontal contra Cuba, Venezuela y Nicaragua.

El agradecimiento a Hugo Moldiz por echar luces sobre el caso boliviano y aportar así a las luchas latinoamericanas

Enlace de descarga aquí
https://oceansur.com/uploads/libro/2020/04/01/golpe-de-estado-en-bolivia-os.pdf

Libro en pdf: golpe-de-estado-en-bolivia-os

https://zonafrank.files.wordpress.com/2020/09/golpe-de-estado-en-bolivia-os.pdf

 

 

 

jueves, 27 de agosto de 2020

NEGRA Y COMUNISTA, Charlene Mitchell, candidata presidencial 1968 en EEUU




1968-2020, el mismo racismo y violencia clasista:

NEGRA Y COMUNISTA, Charlene Mitchell, candidata presidencial 1968 en EEUU

No obstante el ocultamiento de los grandes medios de comunicación, fue el Partido Comunista quien por primera postuló a una afroamericana en la fórmula presidencial.

Por Violeta Forero, semanario Voz (Bogota)

CHARLENE MITCHELL, comunista, feminista y activista por los derechos civiles, fue la primera mujer negra en ser nominada para el cargo más importante de los Estados Unidos por un partido político. De igual forma, Mitchell no ha sido la única candidata negra del Partido Comunista de los Estados Unidos, CPUSA, que ha aspirado a cargos de alto mando en su país. En 1980 y 1984 la filósofa, dirigente política marxista, activista antirracista y feminista Angela Davis fue candidata vicepresidencial en la fórmula con Gus Hall, el líder de la época del Cpusa.

El texto que sigue a continuación es un discurso hecho por Mitchell mientras se desarrollaba la campaña presidencial en el año 1968. Su vigencia reside en que parecen ser las palabras de cualquier joven negra en un mitin del movimiento “Black Lives Matter” (Las vidas negras importan) que estremecen en la actualidad las calles de los Estados Unidos. Esta es la traducción de los extractos del discurso que aparecieron en las páginas del diario Daily World (órgano central del PCUSA), antecesor del medio de comunicación People’s World. El discurso completo también se publicó como un folleto con el título ‘La candidata comunista habla sobre la liberación negra’.

UN SISTEMA INCAPAZ DE DESTRUIR EL RACISMO

Yo he sido comunista la mayor parte de mi vida adulta. Yo entré al Partido cuando finalmente decidí que el sistema económico que controla este país no puede resolver los problemas de la gente negra. El sistema económico del capitalismo y de las instituciones políticas, le han fallado a la gente porque es incapaz de destruir el racismo que infecta a este país. Son incapaces porque hacerlo significaría poner fin a las ganancias adicionales obtenidas al mantener la discriminación laboral y un estándar salarial desigual.

Esto significaría poner fin a la situación en que mucha gente negra se mantiene, como un grupo de trabajadores desempleados y subempleados, lo cual representaría acabar con la ventaja de los jefes privilegiada por la división social. Además, tal ataque contra el racismo eliminaría el fundamento ideológico de la conducción de los asuntos exteriores que permite librar una guerra genocida y racista en Vietnam.

Este sistema económico no funciona pues desconoce las necesidades de la gente en su país. Garantiza solo las necesidades básicas para los trabajadores; mantiene un gran grupo de pobres; y los ricos se vuelven más y más y más ricos, obteniendo más dinero del que no saben qué hacer.

Mientras que una madre negra esclavizada para llegar a fin de mes para sus hijos cuenta solo con un escaso cheque de asistencia social y a un trabajador negro se le dice que trabaje más y más rápido para producir más y más en cada vez menos tiempo, el número de multimillonarios aumenta y los ricos gastan más en sus perros y gatos que la mayoría de nosotros con nuestros hijos.

Tengo un hijo de 17 años y yo, como cualquier otra madre negra en este país, me preocupo constantemente por su futuro. Las escuelas del gueto envejecen cada vez más, la calidad de la educación de nuestros hijos se vuelve cada vez más pobre. El mundo está abriendo grandes cosas para que la gente haga con sus manos y sus mentes. Pero en su mayor parte, a los niños negros se les niega la preparación para aprovecharse de ellos.



UNIDAD DEL PUEBLO NEGRO

El capitalismo también nos reprime. Los hombres que ostentan el poder en este país temen a los negros y al poder potencial que reside en las comunidades negras. Ahora los negros se han movido para afirmar ese poder mientras la represión aumenta. Cada vez se envía más al club de la policía para atender violentamente la protesta de los negros. Nuestros líderes militantes están siendo incriminados y encarcelados. Otros están sujetos a intentos de intimidarlos para que acepten la situación actual.

Los negros debemos unirnos si queremos resistir a este ataque. Debe haber unidad en nuestros pueblos así sean socialistas, liberales, conservadores, comunistas o independientes. Debemos exigir que todas las barreras discriminatorias que nos impiden aprovechar todo lo que existe para otras personas, sean destruidas de una vez.

Nosotros debemos demandar poder para determinar las condiciones en nuestras comunidades. Nosotros debemos demandar control sobre la policía que patrulla la comunidad, sobre las escuelas que educan a nuestros niños.

Nosotros, las personas afectadas, debemos dirigir la comisión de bienestar, la comisión de la biblioteca, la junta de reclutamiento y de salud pública. En el país, estas demandas son hechas por personas con poder. En nuestras comunidades, estas demandas deben ser hechas por el poder negro.

ÚNANSE

Estas son las cosas que debemos hacer en nuestro país incluso mientras el capitalismo está presente. Este es el tipo de exigencias que nosotros podemos tener ahora. Pero como comunista, yo tengo decidido que en un tiempo tendremos que enfrentarnos a este asunto fundamental, introducir un sistema en que la gente posea y controle la riqueza en conjunto y traer consigo el socialismo.

El hombre que gobierna este país sabe lo que nosotros buscamos. Ellos saben lo que nosotros necesitamos. Saben lo que estamos dispuestos y podemos hacer para conseguirlo y por eso buscan mantenernos divididos a unos de otros, en vez de aliados, fuera de nuestra propia comunidad.

Otra cosa que me hizo una comunista fue darme cuenta de que nuestros únicos posibles aliados en esta lucha, son los trabajadores. A pesar de sus problemas, son el único grupo que no se beneficia de nuestra opresión y están oprimidos por el sistema. Los gobernantes del país quieren mantener separados a los trabajadores negros y blancos.

El Partido Comunista está dedicado a la idea de que, sin importar las dificultades, hay que unirnos, de lo contrario ninguno podrá avanzar. Llamo a mis hermanos y hermanas negras a que consideren la alternativa que ofrece mi Partido. Si están de acuerdo con la mayoría o con todos los programas, si quieren participar en esto, únanse.



viernes, 14 de agosto de 2020

CIA:s Spindel i det kommande valet i Bolivia med förspel i militärkuppens Honduras 2009





CIA:s Spindel i det kommande valet i Bolivia med förspel i militärkuppens Honduras 2009

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-08-14 / Efter statskuppen i Bolivia den 10 november 2019 installerade kuppjuntan nya ledamöter i landets Valtribunal (Tribunal Supremo Electoral, TSE). Dess ordförande blev Salvador Romero. Av medierna utmålades han som en seriös korrekt akademiker. Vad som nu framkommer är att han är ”USA:s och CIA:s Man i Bolivia”. För tio år sedan representerade han samma obskyra organ efter militärkuppen i Honduras, den 28 juni 2009.

Den första uppgiften Romero verkställde var ett uppskjutande av valet som enligt Bolivias författning skulle genomföras tre månader statskuppen den 10 november 2019. Kuppjuntan med Jeanine Áñez i spetsen påstod ju att den bara var en ”övergångsregering”.

Men Romero skulle komma att uppskjuta valet ytterligare två gånger till. Det sista datumet är fastslaget till den 18 oktober. Beslutet mottogs av den sociala rörelsen med ursinne och på 150 punkter över hela Bolivia lamslogs i praktiken landet med krav på att valet skulle genomföras den 6 september, som Romero och TSE hade fastslagit en andra gång. Nu tyder allt på att valet kan komma att genomföras den 18 oktober efter att landets MAS-kontrollerade parlament har backat och gått med på datumet den 18 oktober.

Enligt Veronica Zapata, boliviansk journalist på den internationella portalen pressenza genomförde Romero i egenskap av TSE:s ordförande ett ensidigt fattat beslut om att tre gånger flytta fram valet. Beslutet bryter mot författningens lag N° 1297 och N° 1304 som handlar om utlysande av val inom 127 dagar. Inget beslut i TSE står över författningen vilket innebär att ett valresultat den 18 oktober inte kan ses som lagligt och legitimt.

Avslöjande Wikileaksdokument

Men vem är Salvador Romero och hur är det möjligt att han ställer sig över lagen?

Veronica Zapata har forskat i de gamla Wikileaksdokumenten, den hemliga korrespondensen mellan USA:s ambassader i världen och dess utrikesdepartement i Washington (State Departement). Och Romero figurerar i denna inte bara från USA-ambassaden i Bolivia utan även som ”aktör” från militärkuppens Honduras, 2009.

Romero har ett nära förhållande till USAID, CIA:s ”biståndsorgan”. I Wikileaksdokumenten berättar USA-ambassaden i La Paz att Romero var en ”informatör” till den dåvarande USA-ambassadören Philip Goldberg (2006-2008). Denne blev utkastad från Bolivia av president Evo Morales efter att ha avslöjats som konspiratör i en plan om att fragmentera Bolivia via de så kallade Civilkommittéerna i främst Santa Cruz, den bolivianska fascismens högborg både 2008 som i oktober 2019. Men även i provinserna Tarija (rikt på gas), Beni och Pando deltog liknande Civilkommittéer i försöket att slå sönder nationalstaten Bolivia. USA-ambassadören Philip Goldberg hade stor erfarenhet från Jugoslavien, där han deltog aktivt med stor framgång i konspirationen att bryta ut Kosovo från Serbien.

USAID finansierade

Enligt Veronica Zapata finansierade USAID Romeros föreläsningar och politiska kampanjer mot den störtade president Evo Morales. Nu vill han framstå som ”neutral ordförande i Valtribunalen”.

Samme Romero har nära politiska förbindelser med tvåan i presidentvalet den 20 oktober 2019, Carlos Mesa från valalliansen Comunidad Ciudadana (C.C.). Mesa var också vicepresident den 17 oktober 2003 för president Sanchez de Losada, ”El Gringo” som störtades av rasande folkmassor. Drygt 70 människor sköts ihjäl och cirka 500 skottskadades när Sanchez & Mesa kallade ut militär och polis för att slå ner det folkliga upproret.

Carlos Mesa tog över presidentpalatset efter att ”El Gringo” hade flytt till USA och utsåg 2003 Salvador Romero som ordförande för landets Valtribunal, TSE, en historia som alltså upprepades efter den 10 november 2019 när kuppjuntan hade störtat Evo Morales. Denne har med andra ord all fog för sina anklagelser från sin exil i Argentina att Valtribunalen är ett organ helt i händerna och under kontroll av USA:s regering.

Romero till Honduras

Bara ett drygt år efter att den USA-stödda militären i Honduras hade störtat den folkvalde presidenten Manuel Zelaya Rosales, anlände Salvador Romero till det centralamerikanska landet. Efter militärkuppen militariserades landet i en snabb takt av den civila-militära regimen som hade utsetts i det första valet i november 2009 som omedelbart erkändes av USA. Den Nationella Motståndsfronten, FNRP, som hade bildats samma dag som statskuppen verkställdes uppmanade Honduras´ folk att bojkotta valet. Knappt en tredjedel av landets valberättigade röstade den 26 november 2009. Den USAID-finansierade ”NGO:n” Hagamos Democracia, Låt Oss Skapa Demokrati konstaterade i sin valundersökning att cirka 46 procent av valmanskåren hade deltagit i valet.

Salvador Romero anlände till Honduras i början av 2011 och utsågs till chef för National Democratic Institute, NDI, ett formellt oberoende organ men som är knutet till Demokraterna i USA och finansierad via USAID. Romero verkade i Honduras fram till 2014.

Vid sidan av NDI existerar IRI, International Republican Institute som också formellt sett är oberoende men kontrollerat av USA:s Republikanska parti. Även NED, The National Endowment for Democracy återfinns i denna de ”Tre Musketörernas” CIA-filial och är direkt underställd USAID.

”Sedan Salvador Romero anlände till Honduras har högern (Partido Nacional) vunnit valen (2009, 2013, 2017) genom valfusk stödd av USA och NDI, finansierat av NED som är beroende av USAID”, skriver Zapata.

NED är organet som återfinns i alla ”regimförändringar” som finansiär. Från Ukraina till Nicaragua, från destabiliseringsförsök i Hongkong till dagens händelser i Vitryssland. Och i Latinamerika pumpas miljoner dollar ut till den så kallade ”NGO-världen” som fortbildar och utbildar främst ungdomar som ”Framtida Demokratiambassadörer”, så klart i tjänst hos USA:s utrikespolitik.

Honduras´ exempel för Bolivia

Enligt Zapata blev statskuppen i Honduras mot president Manuel Zelaya en slags Manual för statskuppen i Bolivia mot Evo Morales. Kuppen i Honduras blev startpunkten för USA:s ”återerövring av länderna som finns på vad USA anser vara sin ”bakgård”. De misslyckades med att störta sandinisterna i Nicaragua och regeringen Maduro i Venezuela och övergick till att systematiskt och metodiskt konspirera och till slut verkställa statskuppen i Bolivia med stöd av polis och militär.

Efter kuppen i Honduras tog USA:s allierade över i Paraguay där president Fernando Lugo störtades. Därefter kom turen till det viktigaste landet i Latinamerika, Brasilien där Dilma Rousseff ställdes inför riksrätt med en rent löjlig anklagelse att ha girerat ekonomiska medel från ett ministerium till ett annat. Neutraliserandet av `Lula´ som presidentkandidat ingick också i spelet för att neutralisera de viktigaste progressiva krafterna i Sydamerika.

För USA är Bolivia en strategisk källa med 60 procent av världens litiumtillgångar. Därför blev statskuppen i Bolivia våldsam och närmare ett 50-tal människor förlorade livet. Det gällde för USA:s allierade i Bolivia att ”markera terräng”, framför allt med kalkylen att Bolivias folk, när det vaknar upp inte går att hejda, vilket upproret i oktober 2003 bekräftade.

Därför talar landets ministerpresident Arturo Murillo att om inte vägblockaderna upphör ”måste vi skjuta skarpt”!

Resten sköter Salvador Romero, “CIA:s man i La Paz”, från den ockuperade Valtribunalen, TSE.

KÄLLA: