Evo Morales anser att Kuba och Venezuela utgör ett “Mänsklighetens centrum”

Av Dick Emanuelsson

CENTRALAMERIKA / 2006-01-23 / Evo Morales fortsätter att göra USA och dess allierade besvikna.

Samma dag som Morales installerades som president i Bolivia, uttalade State Departements ansvarige för Latinamerika, Thomas Shannon, att den bolivianske presidenten borde alliera sig mer med Lula och Kirchner än med Castro och Chavez. I annat fall kunde Bolivias behov av framtida lån hos Världsbanken, som kontrolleras av USA-regeringen, komma i fara.

Men Morales har inte gått i Vita Husets skola. I stället har han beskjutits av gevärskulor ”Made In USA” när han lett ett otal bondemarscher mot La Paz. Han har anklagats för att vara allierad med de internationella knarkkartellerna och ta emot pengar från Chavez och vapen från Castro för att ”störta legitima demokratiska presidenter”. Som sagt brukar historien för det mesta komma i kapp falskskribenterna.

Jag minns valet 2002 då Manuel Rocha, USA:s ambassadör i Bolivia, varnade bolivianerna: ”Röstar ni på det parti som vill att Bolivia ska återgå till att vara kokainexportör, så riskerar USA:s bistånd att dras in.”

Resultatet blev det motsatta och MAS och Morales stod som valets segrare, även om Morales snuvades på valsegern på grund av valfusk från den regeringskontrollerade Nationella Valkommissionen.

Losada och Posada

Den proamerikanske Sanchez de Losada blev dock inte långvarig på tronen utan störtades av folket den 17 oktober 2003 och tog sin tillflykt, som så många andra nickedockor i USA:s tjänst, till Miami. På hans saldo återfinns 70 skjutna bolivianer som dödades när militären kallades ut av de Losada. Ett oavvisligt krav till USA av Morales och befolkningen är att denne man lämnas ut till Bolivia av Bush, vilket ingen tror han ska göra. I stället står Bush i färd med att släppa lös Luis Posada Carriles, den av CIA:s främste internationella terrorister som bland annat placerade ut en bomb på ett kubanskt passagerarplan i oktober 1976 då 73 människor dödades. Eller hur Posada personligen ledde tortyren mot politiska fångar i Caracas, Venezuela, under 1970-talet.

I detta val har den nye USA-ambassadören David N. Greenlee varit mycket mer försiktigare men sakta men säkert börjar Vita huset kräva politiskt ID-kort av Morales.

I en intervju som publicerades av den till Pinochet närstående dagstidningen El Mercurio, säger Morales, utan att darra på rösten, att ”Mänsklighetens centrum”, i kontrast till ”Ondskans Centrum”, måste vara Kuba och Venezuela.

– Det är ett problem som de (de i Vita huset, reds. anm.) har om man kan säga att Fidel representerar ”Ondskans centrum” när det (Kuba) i verkligheten är Mänsklighetens centrum”, sa Bolivias president inför en vad vi förmodar var en förbluffad reporter och räknade upp Kubas obestridliga framgångar inom utbildning och hälsovård.

Och om Venezuela var det samma sak. Vita Huset och State Departements man vid presidentinstallationen i Bolivia i söndags (22 januari), Thomas Shannon, som kräver att Morales ska sansa sig lite i sina populistiska uttalanden om Kuba och Venezuela, menar i stället att fler statschefer i Latinamerika och världen borde agera som Venezuelas Hugo Chavez. ”Jag förstår inte hur de kan tala om Ondskans centrum”.

I måndags undertecknade de bägge statscheferna, Morales och Chavez, ett långtgående samarbetsavtal där Venezuela i praktiken finansierar det omfattande och ambitiösa  alfabetiseringsprogrammet i Bolivia som ska ledas av kubanska lärare.

Generaliserad kamp mot nyliberalismen

Evo Morales slutsats om Vita Husets uttalanden om ”Ondskans centrum” är att dessa anklagelser riktas mot de stater eller politiska rörelser som trätt in på en politik som gör motstånd mot den nyliberala ekonomiska modellen som skisseras och leds av Internationella Valutafonden och Världsbanken, organ i tjänst hos stater som USA.

Bolivias president gör dock, i intervjun i El Mercurio, Shannon och Vita huset besvikna genom att först konstatera att det i dag råder en generaliserad kamp mot nyliberalismen och slutligen genom att ställa frågan:

– Varför inte ansluta (Bolivia) till ”Ondskans centrum” för att på så sätt utgöra en del av ”Mänsklighetens Centrum”!

 

Arbetarnas och ursprungsbefolkningarnas president, Evo Morales.

Bolivia har en ny president  och regering som leds av Evo Morales

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2006-01-23 / Med en knuten näve svor Bolivias nye president, Evo Morales, presidenteden i söndags. Och inför samma knutna presidentnäve svor hans ministrar sin ed i måndags.

Bolivia har en ny regering, en regering som Morales varnade för att inte låta sig korrumperas.

– Noll korruption, noll byråkrati, dundrade presidenten inför de stående ministrarna i kongresspalatset i La Paz, en akt som direktsändes i CNN:s spanskspråkiga program.

Bland de nya ministrarna finns flera välkända ansikten och utnämnandet av dem är samtidigt ett uttryck för att Morales vill regera tillsammans med Bolivias breda folkrörelse. Där finns Abel Mamani, förstaden El Altos hårdföre unge folkledare som utnämnts till minister med ansvar för den viktiga vattenfrågan. Han har flera gånger under detta decennium omringat kongress- och presidentpalats där han krävt de korrumperade presidenters avgång. Och när de inte velat avgå har den folkliga mobiliseringen störtat två av dessa.

Där finns också Nila Heredia, 60-årig läkare, före detta gerillasoldat hos Che, tidigare medlem i det bolivianska kommunistpartiet (PCB-ml), ledande kraft bland människorättsrörelsen, ordförande för Latinamerikas FEDEFAM (kontinentala föreningen för de anhöriga till försvunna) efter att hennes argentinske man försvann i händerna på de USA-styrda militärerna.

Men där finns också Andrés Solís, journalist och författare som får den kanske viktigaste ministerposten; energi. För oss latinamerikareportrar är Solis kunskaper om Bolivias energi- och mineralresurser ovärderliga som källa. Utnämnandet av Solis på denna nyckelpost måste ha utlöst ett politiskt S.O.S. hos USA:s State Departement och blivit en bekräftelse på Morales ”antiimperialistiska” karaktär.

I sitt tal inför regeringen underströk presidenten att ”Bolivia, inte Evo Morales, har många vänner i världen”, en erfarenhet han gjort under sin första internationella turné. Han nämnde att många länder i världen redan har lovat stora anslag i samarbete, projekt och rent bistånd. Men Morales nämnde särskilt Kubas roll i kampen för att förändra Bolivia.

– Med Kuba ska vi utrota analfabetismen. Utbildningsministern ska omedelbart ta kontakt med lärarkåren och tillsammans med kubanerna inleda elimineringen av analfabetismen.

En sak är formella stoltserande ord vid en president- och ministerinstallation. En annan är den krassa verkligheten, vilket Evo Morales kommer att märka när han sätter sig ned för att förhandla med IMF:s representanter om den obetalbara utlandsskulden. Han kommer också att tvingas konfronteras med korrumperade ministrar som säljer sig för judaspengar i stället för att tjäna sitt folk.

Men de politiska krafter som i Bolivia vill se förändringar har dock odds än vad Evo Morales skulle ha haft för 5-6 år sedan. Det samarbete  mellan latinamerikanska stater som utvecklats de senaste åren kan vara avgörande för denna framtidsdröm hos ett folk som under hela sin existens har exploaterats av utländska ekonomiska krafter och förblivit i en obeskrivlig fattigdom trots landets enorma naturresurser.

Venezuela och Chavez har lovat Morales teknisk assistens i att utveckla de gigantiska gasfyndigheterna i Bolivia. Det är det statliga venezuelanska oljebolaget PDVSA:s ingenjörer och tekniker som kan ge Bolivias denna för landet avgörande hjälp. Utan kontroll över gas- och energiresurserna förblir Bolivia fast i det transnationella spanska Repsols eller amerikanska Mobils garn.

Med hjälp av Kubas lärare och läkare utrotas fördumningen av Bolivias massor och ger dem ”första hjälpen” i att utveckla ett eget hälsovårdssystem.

Med rättvisa exportavtal med Brasilien och Argentina, framför allt på naturgasområdet, kan det ömsesidiga utbytet mellan två av Bolivias viktigaste grannar utvecklas till gagn för regionens näringsliv.

Och om USA inte vill stå vid sidan och betrakta Bolivias utveckling som ett ”Nytt Kuba” där rottingen är det politiska verktyget, kan även giganten i norr få vara med och delta i hur detta vackra andinska och tropiska land med sitt stolta folk förändrar sin hårda verklighet.

Men det kommer bara att ske på Bolivias villkor.

Eller som den nye utrikesministern avslutade sitt tal innan hans kamrater svor ministereden :

– Bolivia genomgår stora förändringar. Aymara, cechuas eller guaraniindianerna återvänder nu till sina rötter. Bröder, vi upplever den stora Pachakutik!

Venezuelas president Hugo Chavez varnar Bush för att konspirera mot Bolivia

 

Presidenterna Evo Morales och Hugo Chavez, lägger upp strategin för att konfrontera imperialismens konspirationer mot de bägge länderna.
FOTO: PRENSA MIRAFLORES

Venezuelas president varnar Bush för att konspirera mot Bolivia

• Evo Morales träffar Chavez under sitt andra statsbesök

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2006-01-06 / Under sitt andra statsbesök, denna gång i Caracas, Venezuela, välkomnades Bolivias nyvalde president Evo Morales som en redan installerad statschef.

Samtidigt passade Chavez på att varna Vita Huset för eventuella konspirationer mot den 46-årige Morales´ nya regering och den ekonomiska, sociala och politiska revolution som stundar i Bolivia.

– Imperialismen och dess lakejer kommer att ångra sig om de försöker störta Evos regering. För samma sak kommer att hända där som hände här, en fördjupning av den politiska processen, sa Chavez enligt nyhetsbyrån Aporrea.

I ett första preliminärt avtal mellan de Morales, som installeras på presidentposten den 22 januari, och Chavez garanterar Venezuela Bolivia full tillgång på diesel. I avtalet, kallat ”Caracasdeklarationen”, underströk de bägge ”Bolivarianerna” att Venezuela och Bolivia under den närmaste framtiden kommer att arbeta på ett brett fält som inkluderar allt från energifrågor, utbildning till hälsovård. Venezuela donerar Bolivia 30 miljoner dollar till en omfattande alfabetiserings- och vaccineringskampanj och inledningen på en ambitiös hälsovårdskampanj som har målet att erbjuda de fattiga bolivianerna gratis sjukvård.

Makten över jorden

Men det är inom energiområdet som de bägge staterna kan förstärka både den latinamerikanska integreringsprocessen som en konsolidering av de politiska vänsterprocesserna som utvecklas på kontinenten. Venezuela och Bolivia förfogar över de största gasreserverna i Latinamerika och hur märkligt det än låter, så trots dessa reserver har de bolivianska hemmen ofta problem med tillgång till gas. Chavez kommer att erbjuda Bolivia bränsle och får tillbaka bolivianska produkter som stimulerar den inhemska bolivianska produktionen inom jordbrukssektorn.

Bakgrunden är att Venezuela i dag importerar 70 procent av den egna livsmedelskonsumtionen framför allt från Colombia och USA, politiska fiender till den politiska processen i Venezuela. De venezuelanska importörerna utgörs av den så kallade ”Handelsoligarkin” som samtidigt utgörs av  de fem (5) procent av jord- och boskapsägarna som kontrollerar 70 procent av jorden men som den till stora delar låter ligga i träda i spekulationssyfte. Den nuvarande kampen om makten över jorden i Venezuela handlar om att bryta koncentrationen över jorden och skapa ett självförsörjningsprogram.

De nya avtal som Venezuela ingår med länder och folk som frigör sig från USA:s beroende utgörs ofta av överenskommelser som har med den venezuelanska landsbygdens utveckling samt en breddning av den nationella livsmedelsförsörjningen att göra. Dessa avtal gör Venezuela mindre sårbart för eventuella blockader från USA:s sida.

Avtalet med Bolivia är därför av ömsesidigt intresse och strävar till att förstärka de bägge ländernas produktiva utveckling och strukturer som också skapar sysselsättning och inkomster. Sammanlagt kommer utbytet mellan de bägge länderna att uppgå till 150 miljoner dollar.

Aznar attackerar Morales

På energiområdet kan Bolivia få stark draghjälp av Venezuelas statliga oljebolag PDVSA. Chavez’ målsättning om att skapa ett Petrosur och ett Petroamerika få nu också ett rejält tillskott i form av 28 triljoner kubikmeter gasreserver som Bolivia förfogar över.

PDVSA blir också en oerhörd viktig allierad för Bolivia eftersom de transnationella oljebolagen, som till exempel trans nationella och spanska Repsol, till stor del kontrollerar den avancerade teknologin i utvinningen av den bolivianska oljan och gasen. Dessa ekonomiska jättar är samtidigt politiskt potentiella fiender till Morales och den nationalisering av energiresurserna samt de skattehöjningar för de utländska bolagen som folkomröstningen förra året gav grönt ljus till. José Maria Aznar, Spaniens förre falangistiske regeringschef, sa samma dag som Morales anlände till Madrid, att han kräver att den nya vänsterregeringen i La Paz respekterar de spanska investeringarna i Bolivia.

För Chavez handlar det inte om att försvara dessa multinationella giganter utan Bolivias och Latinamerikas naturrikedomar för att förändra och förbättra livsvillkoren för en halv miljard människor.

– Vårt främsta intresse handlar inte om att tjäna pengar, som är ett kapitalistiskt intresse, utan att ge impulser för ett enande av folken via energisamarbetet, sa Chavez i en kommentar till Caracasdeklarationen, som den 23 januari, en dag efter Morales´ installation i La Paz, kommer att undertecknas och där alla detaljer kommer offentliggöras. Målsättningen är en Sydamerikansk Union.

USA-förbindelser utan hot

Evo Morales sa å sin sida att han att han inte kommer att acceptera relationer med USA om detta lands regering vill använda utpressning eller påtryckningar för att bestämma villkoren för dessa förbindelser.

– Vi är skyldiga att försvara vår värdighet, inte bara bolivianernas utan alla latinamerikaners, sa Morales bestämt och tillade:

– USA:s regering är skyldig att begripa och respektera denna folkens seger om den (USA) verkligen försvarar livet. Om USA-regeringen däremot hyser antihumanitära principer, kommer de säkert att fortsätta att utmåla Satan på väggen. Men den kommer också att möta ännu mer motstånd och mod i vår strävan att befria hela Latinamerika, sa Morales som uppgav att han dagen innan hade haft ett första möte med USA:s ambassadör i Bolivia, David Greenlen.

I samtalen, som genomfördes i ambassadörens residens, betonades samstämmigheten i kampen ”mot narkotikahandeln och respekten för demokratin i regionen, där principerna för folkens suveränitet, värdighet och oberoende”, slogs fast i en kommuniké som utfärdades av MAS.

”Vänsterns axelmakter” stärks

Men de ansvariga inom State Departements avdelning för den ”Västliga hemisfären”, som till exempel den kubanskfödde Roger Noriega, har systematiskt försökt framställa Evo Morales som en viktig allierad för den bolivianska och de latinamerikanska kokainkartellerna. Noriega har upprepade gånger varnat regeringar och den internationella opinionen för en ”Vänsterns och Ondskans centrum i Latinamerika” bestående av Kuba, Venezuela, FARC-gerillan i Colombia och nu även Evo Morales och MAS i Bolivia. De mest reaktionära krafterna bland den kubanska Miamimaffian utmålar på sina webbsidor även ´Lula´ och Kirchner i Argentina som medlemmar i denna ”axel”.

Morales ser naturligtvis denna fråga på ett helt annorlunda sätt.

– Det handlar inte om Evo Morales utan om folken som kräver sina rättigheter, inte bara i Bolivia utan i hela Latinamerika. Och vi kommer fortsätta att instruera om det förnuftiga i livet, inte om kapitalismen eller kapitalisternas diktat.

Morales ansåg att vänstern kommer att fortsätta skörda segrar:

– Om vi talar om att vi vill försvara livet så kommer denna typ av segrar att öka, även om Vita Huset sätter sig emot, sa Latinamerikas förste indianske president som efter besöker i Caracas fortsatte till Spanien och andra EU-länder.

Det första land som Evo Morales som nyvald president besökte var Kuba, där han togs emot den 30 december som en redan installerad statschef av Fidel Castro och det högsta kubanska ledargarnityret.

Egen parlamentarisk majoritet

Evo Morales och hans politiska rörelse MAS (Movimiento al Socialismo) fick i det slutliga valresultatet 54 procent av rösterna i ett val med ett 80-procentigt deltagande. Det är det högsta valdeltagandet i Bolivias parlamentariska historia, trots att den Centrala Valkommissionen, som kontrolleras av de förlorande korrumperande partierna, raderade bort över en (1) miljoner bolivianer från vallängderna som av en ”tillfällighet” är bosatta i områden där MAS har ett starkt inflytande. Det är ingen överdrift att påstå att Morales´ seger förmodligen skulle ha varit ännu större om valet dessutom hade gått korrekt till.

I kongressen kommer MAS ha en egen majoritet, 82 av de 157 ledamöterna. Däremot har man ingen majoritet av prefekterna, som kan liknas vid länsguvernörer.

Källa: Aporrea, AFP, MAS.

 

En ögonklinik i samhället Yacuiba i Bolivia, där människorna kan operera sig gratis mot gråstarr, ett resultat av samarbetsavtalet mellan Kuba och Bolivia. 

Samarbetsavtal mellan Kuba-Bolivia

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2006-01-01 / Ögonbehandlingar för Bolivias fattiga, fem tusen studieplatser för nya bolivianska läkarstuderande och en massiv alfabetiseringskampanj för att utrota analfabetismen i Bolivia.

Dessa teman, grund för verkliga mänskliga rättigheter, står i förgrunden för ett samarbetsavtal i elva punkter som slöts i fredags mellan Kubas Fidel Castro och Bolivias kommande statschef, Evo Morales.

Iförd en gruvarbetarhjälm på huvudet, som en närvarande boliviansk gruvarbetare skänkte den kubanske revolutionsledaren, offentliggjorde de bägge statscheferna innehållet i det första samarbetsavtal som Evo Morales i egenskap av Bolivias nye president slutit med Kuba.

Som väntat rör det sig om massiva satsningar på verksamhetsområden som hälsovård, utbildning och erbjudanden om läkarutbildning för unga fattiga bolivianer.

Vid sidan av en gemensam strävan att bekämpa den allmänna fattigdomen i Bolivia, finns också en gemensam ambition om en integrering av Bolivia och Kuba via ALBA, det Bolivarianska Initiativet för Latinamerika.

Men de omedelbara arbetsuppgifterna mellan de bägge länderna återfinns inom hälsovård och utbildning.

I den första avtalspunkten ska en kubansk-boliviansk institution skapas som ska garantera alla bolivianer, som saknar ekonomiska resurser, gratis ögonstarroperation. Varje år förlorar tiotusentals fattiga bolivianer sin syn eller får den starkt nedsatt på grund av utebliven behandling.

Kuba kommer att bidra med utrustning av högteknologi samt i ett inledningsskede de specialister som behövs för att behandla de bolivianska patienterna, I detta arbete ska även de nyexaminerade läkarstuderandena på Latinamerikas Medicinska högskola i Havanna (ELAM) delta. Kuba kommer att betala lönen till denna specialistpersonal medan Bolivia står för de lokaler och tjänster som behövs för driften.

Det Nationella Oftalmologiinstitutet som nyligen har utrustats på Kuba för ögonoperationer har redan, med hjälp av bolivianska läkare som utexaminerats på ELAM, utfört 1536 operationer av fattiga bolivianer. Två oftalmologikliniker kommer att inrättas i städerna Cochabamba och Santa Cruz där var och en av dessa kliniker ska operera 50 personer per dag medan kliniken i La Paz ska få kapacitet att operera 100 patienter per dag. Totalt kommer 50.000 bolivianer att opereras per år.

I den sjätte punkten av samarbetsavtalet stadgas att Kuba erbjuder Bolivia att skicka 5.000 unga med små ekonomiska resurser att studera till läkare på ELAM.

I Bolivia beräknas att minst 30 procent av befolkningen är analfabeter, enligt officiell statistik. Med all sannolikhet är denna siffra avsevärt högre. Kuba erbjuder Bolivia sin erfarenhet, didaktiskt material och de tekniska hjälpmedel för att genomföra ett massivt alfabetiseringsprogram som från och med juli 2006 och under 30 månader ska utrota analfabetismen i det andinska landet.

I samarbetsavtalet finns också frågor som Kubas erfarenheter i hur Bolivia kan spara energi, men också erbjudandet att stödja Bolivias idrottsliga utveckling.

De bägge länderna ska även på högsta nivå öka det akademiska, vetenskapliga och kulturella utbytet samt finna andra former för ett gemensamt och ömsesidigt utbyte på en rad olika områden som ska ses som en inledning av en bred process av integration baserad på principerna av ömsesidigt solidaritet.

FAKTA:
Social trygghet och hälsovård i Bolivia:

·   Läkartätheten i Bolivia är 1,3 läkare på 1.000 invånare. Detta kan jämföras med Kuba som år 2002 hade 1 läkare per 167 invånare, eller sex gånger fler, enligt Kubas Hälsovårdsministerium, siffror som bekräftas av WHO. Sverige har tre läkare per tusen invånare.

·   I Bolivia registreras den högsta mödradödligheten i Latinamerika, 416 på 100.000 förlossningar. Bara Haiti har fler, 600.

·   41 procent av förlossningarna utförs inte av utbildad arbetskraft.

·   Enligt FN:s UNDP var ett av fem bolivianska barn undernärt år 2001. Var fjärde barn hade en för kort längd och fem procent av de nyfödda uppvisar en för låg vikt.

·   De olika regeringarna har alla hävdat att de fört en informativ familjeplanering. Trots det var det bara 48 procent av kvinnorna med fast förhållande som använde preventivmedel 1998. Av dessa använde 25 procent moderna preventivmedel medan 22 procent använde traditionella metoder. Orsaken till den låga siffran är att socialförsäkringen inte subventionerar preventivmedel till en befolkning där 71 procent är fattiga, enligt officiella siffror.

·   27-35 procent av mödradödligheten har sin orsak i aborter. Aborter som görs olagligt och i hemlighet uppgick under år 2000 till 30.000-40.000. Enligt Gynekolog- och Obstetriksällskapet i Bolivia är det verkliga antalet cirka 60 döda per 10.000 aborter vilket skulle göra 180-240 per år.

·   Kvinnorna som anländer blödande till sjukhuset efter en verkställd abort säger att de ”föll” eller att de ”lyfte något tungt”. Det gemensamma med alla dessa kvinnor är att nästan alla är fattiga, de rika kvinnorna anlitar specialister.

·   Blödningar under den första hälften av graviditeten behandlas i den offentliga sjukvården medan kvinnorna på landsbygden sällan kommer in på grund av kulturella faktorer eller förnedrande behandling (de flesta är indiankvinnor).

·   Abort i Bolivia bestraffas.

·   Trots att 25 procent av kvinnorna avlider i livmoderscancer i åldern 35-64 år, har den offentliga sjukvården inte inkluderat provtagning, trots att det är både billigt och enkelt att utföra.

·   63,7 procent av kvinnorna upplever 65-årsdagen medan endast 57 procent av männen kommer till den gränsen. I Latinamerika är motsvarande siffror 77,5 respektive 64,9 procent.

Dick Emanuelsson

Källor: ECONOTICIAS; “La debilidad del Seguro Básico de Salud” och "Derechos Reproductivos de la mujer en Bolivia". Informe por la Oficina Jurídica para la Mujer de Cochabamba, presenterad och publicerad av dr. Luisa Cabal del Centro Legal de Derechos Reproductivos y Políticas Públicas (CRLP), med säte i New York. El Instituto Nacional de Estadística (INE), Viceministerio de Género, UNDP (United nations Development Programme)

 

”Det kubanska folkets kamp skördar sina frukter i Bolivia och Latinamerika”

 

President Evo Morales

Ett möte mellan två generationer och två revolutioner

”Det kubanska folkets kamp skördar sina frukter i Bolivia och Latinamerika”

TEGUCIGALPA / 2006-01-01 / – Jag vill säga ”Uppdraget uppfyllt i denna kamp för solidaritet och humanitet. Denna seger är också det kubanska folkets som kämpar permanent för social rättvisan”.

På presskonferensen i Havanna samt ett möte med bolivianska läkarstuderande underströk en rörd kommande president i Bolivia sin tacksamhet till den kubanska revolutionen. Morales är årsbarn med denna revolution som överlevt ett tiotal presidenter och som den 1 januari 2006 fyllde sina 47 år. Evo Morales menade att mötet med Fidel och Kuba var ett möte mellan två generationer och två revolutioner som strider för värdighet, enligt den kubanska dagstidningen Granma.

Morales menade också att det kubanska folkets kamp, och framför allt Che:s (som stupade den 8 oktober 1967 i Bolivia), sådde frö och nu skördar sina frukter, inte bara i Bolivia utan i hela Latinamerika.

Den argentinske parlamentsledamoten och författaren Miguel Bonasso deltog också på mötet i Havanna och sa i ett anförande att han ansåg att mötet mellan Castro-Morales är av en historisk karaktär och hävdade att det var ett privilegium att få vara vittne till hur ”vi kan bygga det Stora Amerikanska Fosterlandet som våra frihetshjältar i den första självständighetskampen drömde om”.

– Med denna humanitära batalj som president Fidel Castro genomför där han exporterar läkare till andra länder, framstår detta samhälle som det mest humanitära, sa Bonasso inför de bolivianska läkarstuderande och de bolivianska parlamentsledamöterna, som applåderade den argentinske politikern.

På den senare presskonferensen medgav Evo Morales, på en fråga om de framtida relationerna till USA, att han under lång tid anklagats av USA-ambassaden samt State Departement, för att vara allt från narkotikaledare till terrorist som tar emot finansiell hjälp från Venezuelas president Hugo Chavez och fått terroristutbildning på Kuba. Men med USA-befolkningen har jag alltid haft bra förhållande, tillade Morales.

– Men förolämpas USA:s regering om Kuba hjälper att förlösa bolivianer för att minska barnadödligheten? Samarbetsavtalet är ett avtal för livet, för humanitet, det är inget brott även om kanske USA anser det.

– Även om hot, utpressning, påtryckningar kommer så är vi inte rädda. De som vill stödja oss är välkomna.

Dick Emanuelsson