Venezuelas president Hugo Chavez varnar Bush för att konspirera mot Bolivia

 

Presidenterna Evo Morales och Hugo Chavez, lägger upp strategin för att konfrontera imperialismens konspirationer mot de bägge länderna.
FOTO: PRENSA MIRAFLORES

Venezuelas president varnar Bush för att konspirera mot Bolivia

• Evo Morales träffar Chavez under sitt andra statsbesök

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2006-01-06 / Under sitt andra statsbesök, denna gång i Caracas, Venezuela, välkomnades Bolivias nyvalde president Evo Morales som en redan installerad statschef.

Samtidigt passade Chavez på att varna Vita Huset för eventuella konspirationer mot den 46-årige Morales´ nya regering och den ekonomiska, sociala och politiska revolution som stundar i Bolivia.

– Imperialismen och dess lakejer kommer att ångra sig om de försöker störta Evos regering. För samma sak kommer att hända där som hände här, en fördjupning av den politiska processen, sa Chavez enligt nyhetsbyrån Aporrea.

I ett första preliminärt avtal mellan de Morales, som installeras på presidentposten den 22 januari, och Chavez garanterar Venezuela Bolivia full tillgång på diesel. I avtalet, kallat ”Caracasdeklarationen”, underströk de bägge ”Bolivarianerna” att Venezuela och Bolivia under den närmaste framtiden kommer att arbeta på ett brett fält som inkluderar allt från energifrågor, utbildning till hälsovård. Venezuela donerar Bolivia 30 miljoner dollar till en omfattande alfabetiserings- och vaccineringskampanj och inledningen på en ambitiös hälsovårdskampanj som har målet att erbjuda de fattiga bolivianerna gratis sjukvård.

Makten över jorden

Men det är inom energiområdet som de bägge staterna kan förstärka både den latinamerikanska integreringsprocessen som en konsolidering av de politiska vänsterprocesserna som utvecklas på kontinenten. Venezuela och Bolivia förfogar över de största gasreserverna i Latinamerika och hur märkligt det än låter, så trots dessa reserver har de bolivianska hemmen ofta problem med tillgång till gas. Chavez kommer att erbjuda Bolivia bränsle och får tillbaka bolivianska produkter som stimulerar den inhemska bolivianska produktionen inom jordbrukssektorn.

Bakgrunden är att Venezuela i dag importerar 70 procent av den egna livsmedelskonsumtionen framför allt från Colombia och USA, politiska fiender till den politiska processen i Venezuela. De venezuelanska importörerna utgörs av den så kallade ”Handelsoligarkin” som samtidigt utgörs av  de fem (5) procent av jord- och boskapsägarna som kontrollerar 70 procent av jorden men som den till stora delar låter ligga i träda i spekulationssyfte. Den nuvarande kampen om makten över jorden i Venezuela handlar om att bryta koncentrationen över jorden och skapa ett självförsörjningsprogram.

De nya avtal som Venezuela ingår med länder och folk som frigör sig från USA:s beroende utgörs ofta av överenskommelser som har med den venezuelanska landsbygdens utveckling samt en breddning av den nationella livsmedelsförsörjningen att göra. Dessa avtal gör Venezuela mindre sårbart för eventuella blockader från USA:s sida.

Avtalet med Bolivia är därför av ömsesidigt intresse och strävar till att förstärka de bägge ländernas produktiva utveckling och strukturer som också skapar sysselsättning och inkomster. Sammanlagt kommer utbytet mellan de bägge länderna att uppgå till 150 miljoner dollar.

Aznar attackerar Morales

På energiområdet kan Bolivia få stark draghjälp av Venezuelas statliga oljebolag PDVSA. Chavez’ målsättning om att skapa ett Petrosur och ett Petroamerika få nu också ett rejält tillskott i form av 28 triljoner kubikmeter gasreserver som Bolivia förfogar över.

PDVSA blir också en oerhörd viktig allierad för Bolivia eftersom de transnationella oljebolagen, som till exempel trans nationella och spanska Repsol, till stor del kontrollerar den avancerade teknologin i utvinningen av den bolivianska oljan och gasen. Dessa ekonomiska jättar är samtidigt politiskt potentiella fiender till Morales och den nationalisering av energiresurserna samt de skattehöjningar för de utländska bolagen som folkomröstningen förra året gav grönt ljus till. José Maria Aznar, Spaniens förre falangistiske regeringschef, sa samma dag som Morales anlände till Madrid, att han kräver att den nya vänsterregeringen i La Paz respekterar de spanska investeringarna i Bolivia.

För Chavez handlar det inte om att försvara dessa multinationella giganter utan Bolivias och Latinamerikas naturrikedomar för att förändra och förbättra livsvillkoren för en halv miljard människor.

– Vårt främsta intresse handlar inte om att tjäna pengar, som är ett kapitalistiskt intresse, utan att ge impulser för ett enande av folken via energisamarbetet, sa Chavez i en kommentar till Caracasdeklarationen, som den 23 januari, en dag efter Morales´ installation i La Paz, kommer att undertecknas och där alla detaljer kommer offentliggöras. Målsättningen är en Sydamerikansk Union.

USA-förbindelser utan hot

Evo Morales sa å sin sida att han att han inte kommer att acceptera relationer med USA om detta lands regering vill använda utpressning eller påtryckningar för att bestämma villkoren för dessa förbindelser.

– Vi är skyldiga att försvara vår värdighet, inte bara bolivianernas utan alla latinamerikaners, sa Morales bestämt och tillade:

– USA:s regering är skyldig att begripa och respektera denna folkens seger om den (USA) verkligen försvarar livet. Om USA-regeringen däremot hyser antihumanitära principer, kommer de säkert att fortsätta att utmåla Satan på väggen. Men den kommer också att möta ännu mer motstånd och mod i vår strävan att befria hela Latinamerika, sa Morales som uppgav att han dagen innan hade haft ett första möte med USA:s ambassadör i Bolivia, David Greenlen.

I samtalen, som genomfördes i ambassadörens residens, betonades samstämmigheten i kampen ”mot narkotikahandeln och respekten för demokratin i regionen, där principerna för folkens suveränitet, värdighet och oberoende”, slogs fast i en kommuniké som utfärdades av MAS.

”Vänsterns axelmakter” stärks

Men de ansvariga inom State Departements avdelning för den ”Västliga hemisfären”, som till exempel den kubanskfödde Roger Noriega, har systematiskt försökt framställa Evo Morales som en viktig allierad för den bolivianska och de latinamerikanska kokainkartellerna. Noriega har upprepade gånger varnat regeringar och den internationella opinionen för en ”Vänsterns och Ondskans centrum i Latinamerika” bestående av Kuba, Venezuela, FARC-gerillan i Colombia och nu även Evo Morales och MAS i Bolivia. De mest reaktionära krafterna bland den kubanska Miamimaffian utmålar på sina webbsidor även ´Lula´ och Kirchner i Argentina som medlemmar i denna ”axel”.

Morales ser naturligtvis denna fråga på ett helt annorlunda sätt.

– Det handlar inte om Evo Morales utan om folken som kräver sina rättigheter, inte bara i Bolivia utan i hela Latinamerika. Och vi kommer fortsätta att instruera om det förnuftiga i livet, inte om kapitalismen eller kapitalisternas diktat.

Morales ansåg att vänstern kommer att fortsätta skörda segrar:

– Om vi talar om att vi vill försvara livet så kommer denna typ av segrar att öka, även om Vita Huset sätter sig emot, sa Latinamerikas förste indianske president som efter besöker i Caracas fortsatte till Spanien och andra EU-länder.

Det första land som Evo Morales som nyvald president besökte var Kuba, där han togs emot den 30 december som en redan installerad statschef av Fidel Castro och det högsta kubanska ledargarnityret.

Egen parlamentarisk majoritet

Evo Morales och hans politiska rörelse MAS (Movimiento al Socialismo) fick i det slutliga valresultatet 54 procent av rösterna i ett val med ett 80-procentigt deltagande. Det är det högsta valdeltagandet i Bolivias parlamentariska historia, trots att den Centrala Valkommissionen, som kontrolleras av de förlorande korrumperande partierna, raderade bort över en (1) miljoner bolivianer från vallängderna som av en ”tillfällighet” är bosatta i områden där MAS har ett starkt inflytande. Det är ingen överdrift att påstå att Morales´ seger förmodligen skulle ha varit ännu större om valet dessutom hade gått korrekt till.

I kongressen kommer MAS ha en egen majoritet, 82 av de 157 ledamöterna. Däremot har man ingen majoritet av prefekterna, som kan liknas vid länsguvernörer.

Källa: Aporrea, AFP, MAS.