miércoles, 8 de octubre de 2014

Elecciones en Bolivia: Entrevista a Katu Arkonada “Antes decidían los Gringos, ahora decidimos los Indios”

El vasco Katu Arkonada
 

 

Elecciones en Bolivia: Entrevista a Katu Arkonada

“Antes decidían los Gringos, ahora decidimos los Indios”

Por Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2014-10-08 / El domingo 12 de octubre se celebran las elecciones presidenciales y generales en Bolivia. Hablamos con Katu Arkonada*, integrante de la Red de Intelectuales en Defensa de la Humanidad que d
esde el 2009 vive y trabaja desde Bolivia.

No me gusta aterrizar en el aeropuerto de El Alto, la ciudad situada a casi cuatro mil metros de altura. No porque fuera una ciudad fea o no hospitalaria. No, al contrario, la cordillera de los Andes con su hermosa punta de 6462 metros del cerro Illimani luce majestuosa. Casi siempre con un cielo profundamente azul con sus nubes blancas que se pueden tocar en la tarde, cuando bajan.

Bolivia, La Paz o El Alto son destinos recomendados para el turismo, pero a mí la altura me da mucho dolor de cabeza los primeros tres días. Las piernas se sienten como rellenadas de plomo y uno camina como en cámara lenta y con las sienes palpitando. Solo un buen consumo de te de hoja de coca puede suavizar estos días duros en la llegada a La Paz.


Escucha toda la entrevista (1 hora) con Katu Arkonada:

ARRASTRA LA NUBE BLANCA ENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO



Con Lenin, Gramsci y Evo Morales

Katu Arkonada cita en sus escritos al vicepresidente Álvaro García Linera, palabras que al mismo tiempo es contenido de táctica y estrategia del gobierno popular de Evo Morales:

“No olviden, siempre hay que sumar a Lenin con Gram­sci, al adversario hay que derrotarlo, eso es Lenin; Gramsci, al adversario hay que incorporarlo, pero no se incorpora al adversa­rio, en tanto adversario organizado, sino en tan­to adversario derrotado.”

Pero ¿Quién es el adversario derrotado? y Katu responde que varios de los candidatos postulados en las listas del MAS, estuvieron al otro lado de las barricadas en un año tan duro y complicado para el gobierno como fue el 2008. Varios de los sectores de la derecha estaban dispuestos a usar todas las formas de lucha para tumbar al gobierno de izquierda, incluyendo la armada, con el apoyo de la CIA y sus diferentes expresiones civiles y militares. El mismo desarrollo político y económico ha logrado aislar a la oligarquía más rancia y hasta ha ganado personajes importantes, por lo menos por el momento, para el cambio y el proceso de descolonialización de Bolivia.

“El gobierno de vivir bien”

¿Por qué va a ganar Evo Morales nuevamente? ¿Qué es el gobierno de vivir bien? Todas las encuestas le dan la victoria al “Presidente Indio” como si fueran estas elecciones una presa muy fácil para derrotar.

– Si hay alguien en Bolivia que representa la cristalización y el cimiento de lucha de los sectores populares ese sería el presidente Evo Morales. El mandatario es parte de las mismas clases populares que lo llevaron al poder. Cuando ellos ven a Evo se ven a ellos mismos. Ayer, sin ir más lejos, estaba en campaña a las 5 de la mañana en el peaje entre El Alto y La Paz, repartiendo panfletos, volantes, parte de la campaña. Ese es Evo, el que comienza su jornada todos los días a las 5 de la mañana y no descansa.

Dice Katu, que en realidad no es boliviano sino del Euskal Herria (País Vasco) que los cinco años más recientes han sido una etapa muy interesantes y exitosos para Bolivia. Menciona como ejemplo el gran avance de los indicadores económicos como la redistribución de la riqueza que confirman un curso político y económico muy importante.

– Bolivia es el país de America Latina con la tasa de desempleo más baja. Ha tenido una inversión pública que ha pasado de 600 millones de dólares en el año 2005, a 4.500 millones de dólares en la actualidad, de los cuales se dividen entre un tercio en infraestructura, desarrollo productivo y un tercio para inversión social. Tenemos unos niveles de redistribución muy alta que han hecho bajar la extrema pobreza del 39 % en 2005 a un 18% , aproximadamente, en la actualidad y con la meta de reducirla a cero en el año 2025.

Menciona Arkonada que gracias al desarrollo económico y la redistribución de las riquezas, el salario mínimo se ha incrementado de 63 usd en 2005 a 173 dólares en 2013.

Descolonializar e industrializar a Bolivia

Hay una amplia gama de inversiones productivas para poder descolonializar e industrializar a Bolivia. Todos los ministros bolivianos se preguntan por qué no se ha hecho eso antes en un país con grandes recursos naturales y todo tipo de clima y con tierras fértiles. La respuesta es similar en todos los países como Bolivia y se basa en el seguimiento del modelo económico y político de una casta política al servicio de las transnacionales que no actúa en beneficio de los pueblos.

– Son inversiones a largo plazo como en hidrocarburo, en petroquímica y se trabaja al mismo tiempo en la soberanía alimentaria.

Tupac Catari es el héroe de los bolivianos que se levantó y organizó un ejército de 40.000 indios que lucharon contra el poder colonial español en Bolivia en 1781. Ahora lleva su nombre el primer satélite artificial de telecomunicaciones propiedad del Estado Plurinacional de Bolivia, lanzado a órbita el 20 de diciembre de 2013, desde el Centro de Lanzamiento de Satélites de Xichang en China. Esta es una ilustración y la confirmación de la política para sacar a Bolivia del subdesarrollo.

La nacionalización de los hidrocarburos

La base para el desarrollo económico es la nacionalización de los hidrocarburos. Dice Arkonada que “ha permitido en un primer momento un crecimiento del PIB que ha pasado de los USD 9.525 millones en 2005 a los USD 30.381 millones en 2013 lo que ha permitido casi triplicar el PIB per capita (de USD 1.010 en 2005 a USD2.757) toda vez que las reservas internacionales han pasado de USD 1.714 millones en 2005 a USD 14.430 en 2013 (con un 47%, el porcentaje respecto del PIB más alto de América Latina)”.

Hay que recordar que cuando subió a la presidencia, Evo Morales, en 2005, algunos otros intelectuales en el continente americano consideraban la política y decisión de nacionalizar a los hidrocarburos como una política socialdemócrata que no dio la confrontación con las transnacionales y el imperialismo. Hoy, con casi nueve años de saldo en la mano, se puede decir que Bolivia ha avanzado en todos los frentes y está logrando la dura y complicada tarea de descolonializar el país, no solo en el ámbito económico sino también en el ámbito ideológico. En la clausura de la campaña electoral, el presidente Morales expresó que Bolivia puede ser y será un centro energético en Suramérica para el futuro. Ya pasaron a la historia los apagones que eran frecuentes cuando asumió la presidencia.

La lucha sobre el control del Estado

¿Cómo es la correlación de fuerza y la lucha por el control del Estado? ¿Tiene Evo Morales control político, militar, judicial o sigue la pugna sobre el control del Estado tal como se expresó en 2008? le preguntamos.

– Sí, podemos decir que hoy sí ejercen el poder por los profundos cambios populares y sociales representados por el MAS y Evo Morales. La derecha fue derrotada militar y políticamente entre el 2008-2009. Se ha hecho una estrategia envolvente en la cual el presidente, muy inteligentemente, se ha ganado no solo a los sectores populares, sino también al ejército, las FF.AA. Hay algunos problemas con la policía pero yo considero que son solventados; Obviamente los sectores policiales corren el riesgo de ser infiltrados por el imperialismo, un imperialismo que no descansa.

Expulsado el embajador estadounidense

– En Bolivia fue expulsado el embajador estadounidense; también ha sido expulsada la DEA y la USAID, pero en cualquier caso el imperialismo estadounidense sigue operando. Trató de construir una candidatura única, que la derecha opositora se uniera en una sola propuesta. No la consiguió y la verdad en ese sentido el proceso de cambio se encuentra en una situación inmejorable, pudiéndose hablar de unas elecciones prácticamente ganadas.

Considera Katu Arkonada que los candidatos de la derecha están totalmente perdidos en esta elección. Lo único que importa es impedir que el MAS tenga las dos terceras partes de los congresistas y así impedir reformas constitucionales.

Pero el candidato favorito, Evo Morales, se muestra optimista para este domingo 12 de octubre. Ante la norteamericana abogada y periodista Eva Golinger expresó: “Antes decidían los Gringos, ahora decidimos los Indios”.


Escucha toda la entrevista (1 hora) con Katu Arkonada:

https://app.box.com/s/j2rpr3ll9d69otzi32nw

* Katu Arkonada tiene un diplomado en Políticas Públicas. Exasesor del Viceministerio de Planificación Estratégica, de la Unidad Jurídica Especializada en Desarrollo Constitucional y de la Cancillería de Bolivia. Ha coordinado las publicaciones “Transiciones hacia el Vivir bien” y “Un Estado muchos pueblos, la construcción de la plurinacionalidad en Bolivia y Ecuador”. Es miembro de la Red de Intelectuales en Defensa de la Humanidad.

Los partidos en las elecciones del próximo domingo en Bolivia
  • Serán elegidos presidente, vice presidente.
  • 130 miembros de la cámara y 36 senadores.
  • En caso de que ningún candidato obtenga la mayoría se realizará una segunda vuelta en diciembre de este mismo año.


Los partidos

Movimiento al Socialismo, MAS.

El candidato es el actual presidente, Evo Morales y su vice, Álvaro García Linera. Tiene el principal apoyo de los movimientos sociales, según las encuestas obtendría entre el 55-60% de los votos.

Unidad Demócrata (UD)

El principal representante en esta elección presidencial es Samuel Dorina Medina, también es el principal empresario del país, dueño de la empresa de cemento más grande de Bolivia, Soboce. Desde 1977 tiene la autorización para vender hamburguesas en la franquicia Burger King. Cuando fue ministro de Planeamiento1989-1993 declaró que privatizaría “una empresa estatal por semana”, porque “el mercado, la oferta y la demanda definen la actividad productiva del país”. Es apoyado por el gobernador de Santa Cruz, Rubén Costas, que fuera uno de los protagonistas en la revuelta golpista del 2008 con nexos con la CIA. Se calcula que Dorina recibiría el 14-18 % de los votos

Partido Demócrata Cristiano (PDC)

Postula a Jorge “Tuto” Quiroga. Un personaje al servicio de la extrema derecha y contrarrevolucionaria latinoamericana, en alianza con José María Aznar, Mario Vargas Llosa entre diferentes representantes de la derecha internacional que se dedican a dar conferencias por el mundo como parte de la guerra psicológica dirigida contra los gobiernos progresistas como los de Bolivia o Venezuela. Netamente anticomunista, Quiroga, que era dirigente y heredero del partido ADN, fundado por el golpista general Hugo Banzer, recibiría un ocho 8 %, según las encuestas.

Movimiento Sin Miedo, MSM.

El candidato es el ex alcalde de La Paz, Juan del Granado. Estuvo aliado con Evo hasta las elecciones del 2009, es apoyado principalmente por la clase media, en las ciudades. Las encuestas le dan aproximadamente un 3 %.

Partido Verde, PVB

Postula con el dirigente indígena Fernando Vargas Mosua. El partido tendría un 1% de los votos.

 


domingo, 8 de diciembre de 2013

Bolivia: Företag i kris får tas över av de anställda om ägarna trilskas

 

Jubel bland anställda på raffinaderier efter att president Evo Morales tillkännagav på 1 maj 2006 att energisektorn ska nationaliseras. Denna har legat till grund till den kraftiga ekonomiska tillväxten.


Bolivias ekonomi växer som aldrig förr:

Företag i kris får tas över av de anställda om ägarna trilskas

Av Dick Emanuelsson 

TEGUCIGALPA / 2013-12-08 / Bolivias president Evo Morales inför en 3:e månadslön för december månad. Mot de arbetsgivare som säger att deras företag kommer att gå i konkurs för dekretet svarade Morales med att ge anställda i berörda företag juridisk rätt att ta överföretag och produktion.

AUDIO: https://app.box.com/s/z7z4tjhssgyqw9hw71wf

– Vi (regeringen) har beslutat att så länge ekonomin fortsätter växa över 4,5 procent, kommer de anställda inom såväl offentlig som privat sektor att ges en 2:a extra månadslön (som i allmänhet betalas ut i december), sa Evo Morales förra veckan då han presenterade sitt dekret.

För Bolivias ekonomi går alldeles utomordentligt. För 2013 beräknas BNP:n växa med 6,5 procent.

Om överskottet i den ekonomiska tillväxten är mer än 4,5 % ska detta även distribueras till ursprungsbefolkningens behov i byar och på landsbygd. De är oftast inte anställda inom privat eller statlig sektor utan kanske bara är familjeföretagare eller medlemmar i ett kooperativ.

– Vi har lämnat den sista platsen för extrem fattigdom i Sydamerika tack var ansträngningarna arbetare, tjänstemän, alla som arbetar för att lyfta vårt kära Bolivia, tillade Morales.


ARRASTRA LA NUBE BLANCA ENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO


Brutal nyliberal modell

Latinamerika, som varit offer för en brutal nyliberal ekonomisk modell under den senaste 30-årsperioden, har långsamt vänt, även om klassorättvisorna fortfarande är skriande. Arbetarnas försvarsorganisationer, fackföreningarna, är bara en spillra av sitt forna jag. Det är i det ljuset man ska se att ”avtalsförhandlingar” oftast handlar om att regeringen justerar en miserabel minimilön uppåt en aning.

– I Bolivia är den 1200 bolivianos (1 bol=0,94 sv/kr). Minimilönen har ökat från 400 bolivianos år 2006 till dagens 1200. Antalet anställda som får två extra månadslöner utgör cirka 40 procent av Bolivias anställda. Resten arbetar inom den så kallade informella sektorn.

Stark vinstutveckling

Abraham Pérez

Det säger till Flamman Abraham Pérez, styrelseledamot i Bolivias Centralbank, före detta planeringsminister 2009 och lärare och forskare på La Paz Allmänna Universitet.

Vad blev reaktionen från landets arbetsgivare på presidentdekretet?

– Arbetsgivarna i väst klagade att de skulle gå i konkurs medan de i öster (ekonomiskt starka i bl.a. regionen Santa Cruz) accepterade. Men de ville ha en frist på sex månader. Kompromissen blev februari 2014.

Hur har vinstutvecklingen för företagen varit under regeringen Evo Morales?

– Det har varit en dynamisk utveckling för den inhemska marknaden. Finansdepartementet gjorde nyligen en kalkyl över vinstutvecklingen för landets företag. Den visade att vinstresultatet slutar på 4,1 miljarder dollar. Det är en mycket intressant siffra och tillväxten omfattar även dem. Därför kan de inte säga att de står utan ekonomiska resurser.

Arbetarna tar över

Vad blev reaktionen från företagen på president Morales´ uttalande, om att företag som hävdar att de går i konkurs på grund av den tredje månadslönen ska kunna tas över av de anställda?

– De sa att dekretet kom som en hink kallt vatten och att de skulle tvingas stänga verksamheten. De skrämde många anställda som sa att ”vi avstår från månadslönen för att behålla vårt jobb”. Presidenten svarade med att citera en artikel i grundlagen som säger att företag som befinner sig i riskzonen att gå i konkurs, kan tas över av arbetarna med stöd av staten. Efter det uttalandet blev landets företagare märkbart tysta och accepterade därefter att betala den andra extra månadslönen i februari.

Hur har landets ekonomi i allmänhet utvecklats under Evo Morales? Krisen i Europa riskerar försätta 125 miljoner människor i ett liv i fattigdom, enligt EU-organet Eurostat. Två modeller med två skilda resultat.

– Alba, i vilken Bolivia är medlem, har en totalt motsatt målsättning än EU. Världsekonomin är i förändring. USA och Europa befinner sig i en djup kris. En tillväxtekonomi som den bolivianska har sin främsta allierad i Brasilien dit vi exporterar naturgas. Men det handlar även om hur ekonomin administreras och hur vi undviker korruption. Vi är ingen isolerad ö utan en del av den kapitalistiska världsekonomin och utsätts självklart för dess cykliska kriser. Bolivia är medlem av ALBA och i slutet av året blir vi medlemmar i Mercosur. Inom Latinamerika har vi motsättningar efter bildandet av Stillahavsalliansen som drivits fram av USA-imperialismen på initiativ av Mexiko (under f.d. högerpresidenten Felipe Calderon) som har som avsikt att försvaga Latinamerikas integration.

Vilken betydelse har president Morales´ beslut att ta kontroll över landets naturresurser så som olja och gas och delar av gruvmineralerna?

– Det började med gas och olja. Högern och USA angrep oss och hävdade att utlandsinvesteringarna skulle upphöra och utländska bolag lämna Bolivia. Verkligheten blev den motsatta och de accepterade omförhandlingarna av kontrakten. Fortfarande har vi ett antal gruvor i händerna på transnationella bolag som återstår att ta över. Vi befinner oss på halva vägen. Högern har upphört att hota och skrämma befolkningen för allt flyter på och ekonomin växer.


Morales propone que empresas en quiebra por aguinaldo pasen a los empleados

Presidente aprueba doble aguinaldo para servidores públicos y trabajadores del sector privado 

AUDIO: https://app.box.com/s/z7z4tjhssgyqw9hw71wf

 Entrevista exclusiva a Abraham Pérez, integrante del Directorio del Banco Central de Bolivia, viceministro de Planificación del gobierno de Evo Morales en 2009, docente e investigador de la Universidad Pública de La Paz.

 


sábado, 6 de julio de 2013

Bolivias president ”kidnappades av prostituerade tjänare till imperialismen”



Bolivias president ”kidnappades av prostituerade tjänare till imperialismen”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2013-07-06 / Bolivias president Evo Morales var praktiskt taget kidnappad i europeiskt luftrum under 13 timmar förra veckan med fara för hans och besättningens liv.

Frankrike, Italien och Portugal vägrade att ge presidentplanet landningstillstånd för att tanka planet. Detta var på väg tillbaka till Bolivia efter att Morales hade deltagit i en internationell konferens i Moskva om gas. Till slut gav Österrikes president planet landningstillstånd.

Under en dramatisk direktsändning av Telesur från presidentpalatset i La Paz vid midnatt mellan den 3-4 juli, uppgav landets vicepresident Alvaro Gracia Linare att ”Bolivias president har blivit kidnappad av imperialismen”. Han karaktäriserade de nämnda länderna som prostituerade tjänare till imperialismen som spionerar på sitt eget folk.

Hela Latinamerika anklagar USA för att stå bakom aktionen. Sex av tolv statschefer från UNASUR samlades i staden Cochabamba bara 12-15 timmar efter att Evo Morales hade landat i El Alto, 18 kilometer från La Paz. De övriga sex staterna representerades av sina utrikesministrar som enhälligt fördömde aktionen som ett flagrant brott mot internationell rätt. Även OAS:s generalsekreterare Miguel Inzunza fördömde aktionen som ”obegriplig”.


Hela UNASUR ger sitt stöd till Evo Morales och sitt fördömande till USA:s europeiska lakejer som framstår som simpla drängar till USA-imperialismen.



USA:s missade byte; Edward Snowen

Det bakomliggande motivet är Edward Snowen. CIA misstänkte att han befann sig ombord på det bolivianska presidentplanet. Och för att tvinga ut Snowden pressade Vita huset sina allierade i Europa att utöva ren utpressning på en statschef.

Paralleller har inte saknats med hur CIA genomför hemliga flygningar över europeiskt luftrum med påstådda terrorister med stöd av Europas statschefer.

Bolivias utrikesminister David Choquehuanca uppgav också att State Departement hade ”fräckheten att begära dward Snowden utlämnad till USA innan Evo Morales hade landat, vilket bekräftar vem det är som pressat de europeiska staterna och att de utgick ifrån att Snowden befann sig på planet”, sa Choquehuanca till Telesurs reporter i Bolivia, Freddy Morales.

Erbjuds asyl

Om USA hade föresatsen att få Snowden utlämnad så har Vita huset gjort en grov felkalkyl. I Latinamerika erbjuder nu Venezuela, Nicaragua, Ecuador och Bolivia Snowden en ”humanitär asyl”.

Venezuelas president Nicolas Maduro bekräftade att landet har fått en ansökan från Snowden om asyl och menar att Obama och Kerry är hycklare.

– Det första ni (USA-regeringen) borde göra, om det är så att ni har moral att begära Snowden utlämnad, är att överlämna Luis Posada Carriles till oss men som ni beskyddar. Snowden å anda sidan, det enda han har gjort är att avslöja brotten som ni begår, sa Maduro till nyhetsbyrån AVN.

Posada Carriles är en kubanfödd internationell CIA-agent. 1967 skickade CIA honom till Venezuela där han opererade under kodnamnet «Comisario Basilio». Han fick medborgarskap och anklagas för att ha torterat ihjäl tio politiska fångar i den hemliga politiska polisens celler.

Men det stora brottet är sprängningen 1976 av ett kubanskt civilt passagerarplan, CA455. 76 människor dog när planet störtade i Karibiska havet på rutten Caracas-Trinidad-Havanna.

Carriles satt fängslad under sju år i Panama för terrorism men benådades av den USA-vänliga presidenten Mireya Moscoso under hennes sista dag på ämbetet. Carriles hämtades av FBI-agenter som transporterade Carriles till Miami där han lever sedan april 2005. USA har hittills inte svarat på ett dussintals krav från Caracas om utlämnande av Posada Carriles.

Dick Emanuelsson


viernes, 3 de mayo de 2013

USAID får foten i Bolivia

 

"USAID, UT UR BOLIVIA"!


USAID får foten i Bolivia

Av Dick Emanuelsson 

TEGUCIGALPA / 2013-05-03 / USAID, betraktat av Latinamerika som CIA:s civila fasad, åker ut från Bolivia. Det sa president Morales i sitt 1-majtal.

Droppen som fick bägaren att rinna över var USA:s utrikesminister John Kerrys uttalande inför Representanthusets Utrikeskommission om att han betraktade Latinamerika som ”USA:s bakgård”. Denna återgång till Monroedoktrinen slog ned som en blixt från en klar himmel bland latinamerikanerna.

– Den västra hemisfären är vår bakgård. Den är av vital betydelse för oss, underströk Kerry.

– De (USA) tror att de fortfarande kan manipulera politiskt och ekonomiskt. Men det är förgångna tider, menade Morales.

Den förre USA-ambassadören i Bolivia, Philip Goldberg, åkte ut 2008 efter att ha ertappats med att ha konspirerat i samarbete med separatiska grupper i flera av Bolivias provinser. Han är expert på temat separatism och var chef för Clintons mission i det forna Jugoslavien med målet att spränga den statsbildningen, främst Serbien och Bosnien.

Miljoner USAID-dollar

För i Bolivia lejde USAID USA-företaget Casals&Associates, Inc. (C&A). Det fick en budget på 13,3 miljoner dollar, nästan 100 miljoner kronor som företaget pytsade ut på 379 olika organisationer i Bolivia, bland dem politiska partier och andra politiska och ”sociala” projekt i landet.

– USA kommer aldrig mer att kunna manipulera, använda sig av våra bröder för en allmosa, sa Morales inför tiotusentals bolivianer på 1:a maj och beordrade sin utrikesminister att informera USA-ambassadens tjänstemän om beslutet att kasta ut USAID.



sábado, 23 de febrero de 2013

Bolivia nationaliserar flygplatser med spanska ägare

Flygplatsen i Santa Cruz

 

Bolivia nationaliserar flygplatser med spanska ägare

Av Dick Emanuelsson 

TEGUCIGALPA / 2013-02-23 / Bolivias vänsterregering nationaliserade den 18 februari landets tre största och internationella flygplatser. Tjugo utländska multinationella företag har tagits över av den bolivianska staten sedan 2006.

Sedan 1997 har de tre flygplatserna i El Alto (förstaden till La Paz), Santa Cruz och Cochabamba administrerats av det spanska konsortiet Abertis och Aena under det bolivianska namnet Servicios de Aeropuertos Bolivianos SA (SABSA).

Det handlar om det 6:e företaget med spanskt kapital som exproprierats under det senaste året. Den spanska högerregeringen hotar med att ”ompröva de bilaterala förbindelserna” som en konsekvens av vad Rajoy anser vara en ”ovänlig handling”.

Men latinamerikanska ekonomer menar att SABSA är ett typiskt exempel på hur lokala högerpolitiker fullständigt underordnade eller underordnar sig den nyliberala modellen.

1997 betalade SABSA 26 500 Bolivianos för 2603 aktier som i dagens penningvärde är 24 617 svenska kronor. Det var det simpla priset för tre stora flygplatser som var värderade till 430 miljoner dollar. Spanjorerna skapade bolaget med ett kapital på 52 100 bolivianos, eller 48 399 kronor.

– Vad Bolivia behöver är samarbetspartner, inte ägare”, kommenterade president Evo Morales sitt dekret om nationalisering.

Facket slog larm

Det var de 800 arbetarna organiserade i sin fackförening som slog larm till regeringen och åklagarämbetet om korruption, avsaknad av investeringar och säkerhetsrisker på flygplatserna som gjorde att vänsterregeringen exproprierade företaget.

– Rättvisa har skipats för Bolivia. För under många år har vi sett hur detta företag har bedragit bolivianerna, sa fackföreningens ordförande, Alfredo Chavez i ett uttalande.

Ordföranden för det lokala facket i Bolivias tredje största stad Cochabamba, Boris Terceros, uppgav å sin sida att elva ledamöter i företagsledningen för SABSA i Cochabamba varje månad lade beslag på 50 procent av lönesumman på 600.000 bolivianos, nästan lika mycket i svenska kronor, avsedda för de 78 flyplatsanställda i Cochabamba.

Aldo Ortiz, en specialåklagare mot korruption, har inlett förundersökningar mot hela företagsledningen. Ortiz hävdar att SABSA varje månad hade inkomster som uppgick till tre miljoner dollar (drygt 19 miljoner/kr). Varje passagerare som flyger från någon av de tre flygplatserna betalar cirka 30 dollar i flygplatsskatt.

Tjugo år gamla brandbilar

President Morales karaktäriserade det spanska företaget som omoraliskt och påtalade att i december 2005 hade dåvarande transportministern och företaget gjort en överenskommelse där företaget skulle investera nära 54 miljoner dollar 2006-2022. Mellan 2006-2011, skulle företaget investera 27 miljoner dollar men investerade endast 5,9 miljoner.

Enligt antikorruptionsåklagaren Ortiz är brandsäkerheten garanterad ”av en värdelös brandbil som är 20 år gammal”. Fotografier i boliviansk press visar att landningsbanan i Cochabamba är som ett ”lapptäcke” av tillfälliga asfaltsreparationer varför säkerheten är satt på undantag.

Ett oberoende företag ska nu under 180 dagar utreda hur mycket det spanska konsortiet Abertis och Aena ska kompenseras. Spanjorerna kräver 90 miljoner dollar men Morales skulle helst inte vilja betala en boliviano eftersom spanjorerna bara har fört ut men investerat mycket lite i de tre flygplatserna.

Strategiska sektorer

Vänsterregeringen tog under sina första månader vid makten 2006 över det spanska transnationella oljeföretagets Repsols anläggningar. Repsol betalade en spottstyver i skatt. Då förfogade den bolivianska staten knappt över en valutareserv men har sedan dess varje år kammat in flera nya fräscha miljarder dollar till statskassan.

De 20 utländska företag som nationaliserats har opererat inom för landet helt strategiska områden som olja, gas, telekommunikationer, cement, gruv- och vattenkraft. Samtidigt har samarbetet mellan ALBA-länderna, främst Venezuelas statsliga oljeföretag PDVSA, förstärkts kraftigt.



martes, 27 de diciembre de 2011

Tio år sedan när McDonalds drog från Bolivia

TEGUCIGALPA / 2011-12-27 / I december 2002 stängde den amerikanska hamburgerjätten McDonalds sina åtta filialer i Bolivia för gott. USA:s flaggskepp, vid sidan av Coca Cola, insåg att dess variant av ”The American Way of Life” inte var något för bolivianerna.

Dessa ansåg att företaget representerade skräpmat. Bolivianerna föredrar bland annat sin egen pirog, den starkkryddade saftiga salteñas.

Nu har brittiska BBC producerat en dokumentär som bekräftar bolivianernas skepsis för USA-burgarna.

– I Bolivia vann (mat)kulturen mot ett transnationellt företag och mot den globaliserade världen, sammanfattade Fernando Martinez, mannen bakom BBC-dokumentären, varför McDonaldsfilialerna stod tomma.

Och som fenomenen inte upphör att förvåna, registrerar världens mest köttkonsumerande folk i grannlandet Argentina, det högsta antalet McDonaldsfilialer, 192, trots en delikat Churrasco.

Dick Emanuelsson

lunes, 4 de julio de 2011

IMF: En miljon bolivianer lämnar den extrema fattigdomen

 



IMF: En miljon bolivianer lämnar den extrema fattigdomen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2011-07-04 / År 2004 var sju av tio bolivianer fattiga, tre av tio extremt fattiga. Tack var regeringen Evo Morales´ socialpolitik har en miljon bolivianer lämnat den extrema fattigdomen, menar den Internationella Valutafondens man i Bolivia, Gabriel Lopetegui.

Enligt IMF överlevde 37 procent av bolivianerna på mindre än en dollar per dygn fram till 2007, ett knappt år efter Morales´ valseger. År 2009 hade denna siffra reducerats till 26 procent. Dessa elva procent av befolkningen betyder 1,11 miljoner av en befolkning på tio miljoner människor.

Under tidsperioden 2007-2009 lagstiftade vänsterregeringen i La Paz om en blygsam folkpension på 260-346 per år för befolkningen som omfattar 800,000 bolivianer som tidigare aldrig ens hade drömt om en pension.

Gravida eller förgravida kvinnor får i dag 246 dollar fram tills deras fyller två år.

Regeringen fattade också beslutet att betala ut cirka 30 dollar/år för 1,6 miljoner skolelever i årskurserna 1-8 klass. Motivet var att bekämpa att föräldrarna tar ut sina barn från skolan och i stället låter dem arbeta. År 2006 var den öppna och funktionella analfabetismen närmare 26 procent av befolkningen. I dag har Bolivia av UNESCO förklarats fritt från analfabetism.

I Latinamerika uppgår den extrema fattigdomen till åtta procent av befolkningen. Enligt IMF-chefen återstår det dock mycket att göra i Bolivia:

– En av de viktigaste uppgifterna för att tillfredsställa basbehoven i en socialpolitik, det är att öka tjänsterna inom hälsovård och utbildning, att uppnå målet med en utbildad befolkning.

Och trots framgångarna Ander regeringen Morales, är det fortfarande 26 av 100 bolivianer som är extremt fattiga som överlever på mindre än en dollar.

Enligt uppskattningar från IMF kommer antalet människor på jorden som livnär sig på mindre än en dollar om dagen, överstiga 880 miljoner år 2015

 

domingo, 26 de junio de 2011

Bolivia: ”Moder Jord eller Döden”!



”Moder Jord eller Döden”!

Ett Bolivia i förändring leder den internationella miljökampen för att rädda planeten. Flammans Dick Emanuelsson är på plats i högplatåns La Paz.


Av Dick Emanuelsson 

LA PAZ / 2011-06-26 / Pachamama, Moder Jord, hade ingen som helst pardon. Flera hus i bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de högsta punkterna i La Paz, rasade ner minst hundra meter och krossades. Ytterligare 65 hus i riskzonen har utrymts.

Det är de ihärdiga regnen som har gjort att i städer som La Paz, där miljoner fattiga har byggt sina enkla hus efter bergens sluttningar, lever i dag människorna i ständig fara av att vakna i luften. Med klimatförändringen har de mänskliga tragedierna ökat dramatiskt, som till exempel för Maxima Arokapitina.

– I lördags rasade allt, säger hon och pekar mot stupet cirka 20-30 meter från hennes hus. Vi har sagt adjö till vårt hus, tjugo års hårt arbete i spillror, säger hon med sorg i ögonen. Maxima Arokapitinas familj lever nu i tält efter att hennes och 65 andra hus har förklarats obeboeliga av myndigheterna.

Arbetare från kommunkontoret, polisen och brandkåren är på plats och har spärrat av ytterligare tre kvarter längre in i bostadsområdet. Flamman har fått polisens tillstånd att gå ända fram till kanten för raset, men på egen risk. Flera hus hänger bokstavligen i luften och sprickorna i väggar hos andra är så stora som 20-30 centimeter. En flera meter bred och 50 meter lång remsa av marken har sjunkit ned en halvmeter och verkar ha stannat upp i det totala raset några dagar tidigare. Utsikten över La Paz är vidunderlig och himlen klarblå med sina vita mjuka moln som touchar Andernas toppar i horisonten.

 

Bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de
högsta punkterna i La Paz. Foto: Dick E.



DET SOM HÄNDE I LA PAZ är numera nästan dagliga händelser i dagens Latinamerika. En vecka tidigare har jag lämnat Honduras och Centralamerika och nära åtta månaders torka. Landskapet är fullständigt förbränt och i vattenkällorna för huvudstaden Tegucigalpa syns nu sedimentet på botten. Två gånger i veckan och 1,15 tim/gång, pumpar de vatten i vårt bostadsområde. Då gäller det att tvätta kläder och fylla de två tankarna. Den som inte har levt med vattenbrist vet inte hur desperat livet kan gestalta sig när det bränner till.

Medan Centralamerika drabbas av halvårslång torka har länder som Argentina, Brasilien, Venezuela, Bolivia och Colombia bokstavligen dränkts i vatten. Kasten mellan extrema väderlekar är enorma. Människorna lider.

När jag 1980 flög första gången mellan Ecuador-Peru-Bolivia-Chile syntes glaciärerna på Andernas toppar. När jag flyger från Panama-Ecuador-Peru-Bolivia 31 år senare, har stora delar av dessa glaciärer smält, enligt forskarna. Men det hindrar inte kapitalstarka gruvintressen från Canada och USA att ansöka om att få spränga bort ytterligare glaciär för att utvinna guld i den chilenska delen av Anderna. Skamlösheten i Guldkalvens jakt efter högsta möjliga profiter har inga som helst skrupler.

 

DET ÄR MED DEN BAKGRUNDEN som Bolivia har trätt fram på den internationella arenan som en Miljökampens Förtrupp. Den enkle men rebelliske indianen från Cochabamba, Evo Morales, citeras alltmer i pressen, i miljö- och NGO-rörelsernas skrifter.

På Köpenhamnskonferensen för ett och ett halvt år sedan, stoppade Bolivia och ALBA-lägret ett bokstavligt mordförsök på planeten av en grupp av stater med USA i spetsen. Evo, som han kallas av sina landsmän, nöjde sig inte bara med att stoppa Kapitalets hejdukar. Han har sedan Köpenhamnskonferensen dragit samman den samlade miljörörelsen i världen och arrangerat seminarium och konferenser i Bolivia med tusentals deltagare. Han visar stormakternas ledare att han inte går att manipulera, köpa eller hota. För, som Evo själv utropade med sin knutna näve mot den blå himlen den 22 april 2010 i Cochabamba, det handlar om “¡Pachamama o muerte!” ”Moder Jord eller Döden”!

 

”Medan vi hävdar att kapitalismen är orsaken till klimatförändringen, förstörelsen av våra skogar och självaste Moder Jord, söker de (USA, m.fl.) utvidga kapitalismen genom att kommersialisera naturen via den så kallade ´gröna ekonomin´,” skrev Evo Morales i ett öppet brev till världens ursprungsbefolkningar förra året. Han är skoningslös mot vad han kallar för kapitalets och de transnationella bolagens hyckleri som försvaras av de så kallade västregeringarna.

Siffrorna över koldioxidutsläpp ger honom rätt. För att begränsa uppvärmningen av planeten till 1,5 grad fram till 2050, tillåts ett utsläpp av 420 gigaton (Gt), något som forskarna kallar för ”kolbudgeten”. De industrialiserade länderna slogs i Köpenhamn för ett accepterande av en uppvärmning på 2 grader vilket gör 750 Gt CO2, vilket för I-länderna blir 120 Gt. Men enligt Pablo Solón, Bolivias chefsförhandlare i klimatfrågor, är dessa siffror är inte konsistenta och håller inte vid en prövning.

– Enligt förslaget i Köpenhamn kommer I-länderna att släppa ut 133 Gt fram till 2020, en siffra som står i bjärt kontrast mot de 120 Gt som de tillåts släppa ut under 40 år, räknat på befolkningsproportionerna i världen. De representerar 16 procent av världsbefolkningen och 16 procent är 120 Gt. Nu vill de under tio släppa år ut mer än hela sin kvot för 40 år! De har dessutom en klimatskuld på 600 Gt. Den nämndes inte ens i Köpenhamn.

 


VARFÖR ÄR DET BOLIVIA och ursprungsbefolkningarna som går i spetsen för miljöarbetet? frågar sig många. Har inte det fattiga Bolivia fullt upp med sin egen överlevnad?

På det andra Kontinentala Toppmötet för Ursprungsfolk, Nationer och Folk i juli 2004, myntade Evo Morales att ”Våra förfäder, våra mor- och farföräldrar lärde oss att älska och vörda vår givande Pachamama, att leva i harmoni och frihet med de naturliga och andliga arterna som samexisterar (. . . ) ”Vi avvisar [...] alla planer för prospektering eller utvinning av mineraler och kolväten”.

Och den punkten oroar de transnationella bolagen och de stater som i dag inte vill veta av Kyotoprotokollet. För kampen för en planet utan miljöförstörelse går hand i hand med folkens kontroll över naturresurserna, den enda garanten för mänsklighetens överlevnad. Jordreformer, nationalisering av vatten, olja, gas och mineraler, är den enda vägen, menar Morales.

 

DET VAR PÅ DET POLITISKA programmet som Evo vann valet i december 2005. När han svor presidenteden den 21 januari 2006, tackade Morales Pachamama för sin valseger. Den 1 maj samma år nationaliserade han och tog kontrollen över olja och gas och inledde en kartläggning av jordegendomarna i Bolivia för att dela ut jord till de jordlösa. Samtidigt inleddes arbetet med att utarbeta en ny grundlag där ursprungsbefolkningarna ges stor rätt och kontroll över både jord och naturresurser.

I slutdeklarationen från Cochabamba-mötet i april 2010 kritiseras skarpt den kapitalistiska modellen. Den kräver ett slut på ”förstörelsen av planeten”. Världen måste inte bara ”återupptäcka och lära sig av de uråldriga principerna och arbetssätten för ursprungsbefolkningarna, utan även känna igen Moder Jord som en levande varelse”, en fras som får en västeuropé eller gringo att se ut som ett frågetecken, dränkt av el-prylar som han är i dag.

I september 2008 fick denna princip ytterligare kraft när den nya författningen i Ecuador antogs. Denna slog fast att ”Naturen eller Pachamama, där livet levs och reproduceras, ska respekteras för sin existens”. De många indianfolken i Ecuador började återvinna sina rättigheter.


LÄKAREN NILA HEREDIA tillhörde 1970 den underjordiska urbana gerillan som fortsatte i Che Guevaras spår efter hans död 1967 i Bolivia. Hennes man försvann i händerna på militärdiktaturen. I dag är hon hälso- och idrottsminister i Evo Morales regering och är som alla bolivianer orolig över klimatförändringen för den kan omkullkasta i ett slag alla ambitiösa hälsovårdsprogram. Och det hjälper inte att hundratals kubanska läkare finns på plats sedan 2006 och mildrar hälsovårdssituationen, som dock har förbättras markant.

– Katastrofen i det japanska kärnkraftverket illustrerar dramatiken. Den industrialiserade världen inte bara skickar sina sopor, avfall och skrot till den underutvecklade världen. Hela dess livsform och energiuttag övervältrar klimatförändringens tragiska konsekvenser över våra länder. Men effekterna av den dramatiska situationen kommer slutligen även att drabba dem, säger Heredia när Flamman träffar henne på det enkla ministeriet.

 


HON HÄNVISAR TILL att 355.000 människor i tredje världen avlider per år som en konsekvens av klimatförändringen. I Evo Morales´ brev till indianfolken i världen förra året uppgav han att ”varje dag försvinner skog och djungel motsvarande 36.000 fotbollsplaner i världen. Varje år försvinner 13 miljoner hektar och med denna takt kommer skogarna att vara försvunna innan till nästa sekelskifte”.

– Förändringarna kan inte bli formellt kosmetiska utan strukturella. För medan det pågår en skenande industriell utveckling med hjälp av all slags okontrollerad teknologi, och medan världens stater på Cancunkonferensen (i december 2010) vägrar att binda sig för att minska växthuseffekterna, har de själva utfärdat domen över sin egen undergång, säger en allvarlig hälsovårdsminister.

På denna Cancunkonferens beslutade staterna att skapa en miljöfond som ska administreras av Världsbanken, trots att alla är överens om att banken är den tygellösa kapitalismens nyliberala flaggskepp, till stor del ansvarig för situationen, menar Heredia:

– Modellen och den ekonomiska strukturen är otvivelaktigt på väg mot sin självförstörelse. Därför fortsätter regeringen och Bolivia att slåss med alla medel för att skapa medvetenhet i världen om det dramatiska tillståndet. Och vi talar av erfarenhet, vi har tusentals landsmän som lever i tält, offer för denna klimatförändring. Pachamama är vred och inte att leka med.

 

MEN DET FINNS OCKSÅ kritik i Bolivia mot den egna förda miljöpolitiken. David Inka arbetade i flera år som konsult på miljöministeriet och menar att det finns ingen klar politisk linje från statens sida, att på mellannivå finns det statstjänstemän som inte rapporterar till presidenten om reella problem.

– Parollen är ”Pachamama muerte” men det finns ingen utveckling i riktning mot den sociala rörelsen. Bolivia har i dag en erkänd position på den internationella arenan men på det nationella planet finns det en rad motsättningar, menar Inka.

Han kritiserar också det officiella dubbla budskapet för syvende och sist kommer bolivianerna att göra uppror än en gång om inte deras sociala materiella villkor förbättras. I ett anförande den 20 april 2010 sa Bolivias utrikesminister David Choquehuanca: ”Det viktigaste är floderna, luften, bergen, stjärnorna, myrorna, fjärilarna (. . . ) Människan kommer sist ”.

Trots detta lyriska tal om indianernas förhållande till Pachamama, accepterade regeringen Morales den franska industriföretagsjätten Bollorés förslag att utvinna Bolivias litiumreserver, som är de största i världen, med löftet att ”arbeta i harmoni med Pachamama”.

 

I SLUTDEKLARATIONEN FRÅN ”Folkens Överenskommelse” om miljön 20-22 april 2010 i Cochabamba, slår de 5000 deltagarna, miljökämpar från hela världen fast:

”Under kapitalismen förvandlas Moder Jord bara till en källa av råvaror medan människorna blir produktionsmedel och konsumenter. Personer värderas för vad de har och inte vad de är. Mänskligheten står framför en stor oförenlighet: fortsätta på kapitalismens väg av plundring, skövling eller slå in på en väg av harmoni i samklang med naturen och respekt för livet”.

 

BOLIVIA är det 15:e landet i världen med mest mångfald av flora och fauna

  • 650 olika fiskarter.
  • 200 olika amfibier
  • 270 olika reptiler
  • 1400 olika fågelarter
  • 400 däggdjursarter
  • 20 000 växtarter (exklusive ormbunkar, mossor och alger)

Källa: ”Madre Tierra”, av Miljö- och Vattenministeriet

 

Fakta:

  • Kyotoprotokollet slöts den 11 december 1997. USA har inte undertecknat.
  • Målet var att från 1990-2008-2012 minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 5,2 %.
  • I stället för att minska gaserna av växthusgaseffekten ökade i-världen dessa med 11,2 % 1990-2007.
  • USA ökade sina utsläpp av växthuseffekten med 16,8 %. Varje USA-medborgare representerar 20-23 ton av koldioxidutsläpp. Det är nio gånger mer än genomsnittet i tredje världen.
  • Bolivia är det 15:e landet i världen med mest biologisk mångfald.
  • Om temperaturen höjs med två grader kommer 50 % av nuvarande miljöskador bli oåterkalleliga, 20-30 % av alla arter försvinna och många ö-stater förvinna.

Dick Emanuelsson

Källa: ”Madre Tierra”, av Bolivias Miljö- och Vattenministerium