Bolivia: ”Moder Jord eller Döden”!

”Moder Jord eller Döden”!

Ett Bolivia i förändring leder den internationella miljökampen för att rädda planeten. Flammans Dick Emanuelsson är på plats i högplatåns La Paz.

Av Dick Emanuelsson 

LA PAZ / 2011-06-26 / Pachamama, Moder Jord, hade ingen som helst pardon. Flera hus i bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de högsta punkterna i La Paz, rasade ner minst hundra meter och krossades. Ytterligare 65 hus i riskzonen har utrymts.

Det är de ihärdiga regnen som har gjort att i städer som La Paz, där miljoner fattiga har byggt sina enkla hus efter bergens sluttningar, lever i dag människorna i ständig fara av att vakna i luften. Med klimatförändringen har de mänskliga tragedierna ökat dramatiskt, som till exempel för Maxima Arokapitina.

– I lördags rasade allt, säger hon och pekar mot stupet cirka 20-30 meter från hennes hus. Vi har sagt adjö till vårt hus, tjugo års hårt arbete i spillror, säger hon med sorg i ögonen. Maxima Arokapitinas familj lever nu i tält efter att hennes och 65 andra hus har förklarats obeboeliga av myndigheterna.

Arbetare från kommunkontoret, polisen och brandkåren är på plats och har spärrat av ytterligare tre kvarter längre in i bostadsområdet. Flamman har fått polisens tillstånd att gå ända fram till kanten för raset, men på egen risk. Flera hus hänger bokstavligen i luften och sprickorna i väggar hos andra är så stora som 20-30 centimeter. En flera meter bred och 50 meter lång remsa av marken har sjunkit ned en halvmeter och verkar ha stannat upp i det totala raset några dagar tidigare. Utsikten över La Paz är vidunderlig och himlen klarblå med sina vita mjuka moln som touchar Andernas toppar i horisonten.

 

Bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de
högsta punkterna i La Paz. Foto: Dick E.

DET SOM HÄNDE I LA PAZ är numera nästan dagliga händelser i dagens Latinamerika. En vecka tidigare har jag lämnat Honduras och Centralamerika och nära åtta månaders torka. Landskapet är fullständigt förbränt och i vattenkällorna för huvudstaden Tegucigalpa syns nu sedimentet på botten. Två gånger i veckan och 1,15 tim/gång, pumpar de vatten i vårt bostadsområde. Då gäller det att tvätta kläder och fylla de två tankarna. Den som inte har levt med vattenbrist vet inte hur desperat livet kan gestalta sig när det bränner till.

Medan Centralamerika drabbas av halvårslång torka har länder som Argentina, Brasilien, Venezuela, Bolivia och Colombia bokstavligen dränkts i vatten. Kasten mellan extrema väderlekar är enorma. Människorna lider.

När jag 1980 flög första gången mellan Ecuador-Peru-Bolivia-Chile syntes glaciärerna på Andernas toppar. När jag flyger från Panama-Ecuador-Peru-Bolivia 31 år senare, har stora delar av dessa glaciärer smält, enligt forskarna. Men det hindrar inte kapitalstarka gruvintressen från Canada och USA att ansöka om att få spränga bort ytterligare glaciär för att utvinna guld i den chilenska delen av Anderna. Skamlösheten i Guldkalvens jakt efter högsta möjliga profiter har inga som helst skrupler.

 

DET ÄR MED DEN BAKGRUNDEN som Bolivia har trätt fram på den internationella arenan som en Miljökampens Förtrupp. Den enkle men rebelliske indianen från Cochabamba, Evo Morales, citeras alltmer i pressen, i miljö- och NGO-rörelsernas skrifter.

På Köpenhamnskonferensen för ett och ett halvt år sedan, stoppade Bolivia och ALBA-lägret ett bokstavligt mordförsök på planeten av en grupp av stater med USA i spetsen. Evo, som han kallas av sina landsmän, nöjde sig inte bara med att stoppa Kapitalets hejdukar. Han har sedan Köpenhamnskonferensen dragit samman den samlade miljörörelsen i världen och arrangerat seminarium och konferenser i Bolivia med tusentals deltagare. Han visar stormakternas ledare att han inte går att manipulera, köpa eller hota. För, som Evo själv utropade med sin knutna näve mot den blå himlen den 22 april 2010 i Cochabamba, det handlar om “¡Pachamama o muerte!” ”Moder Jord eller Döden”!

 

”Medan vi hävdar att kapitalismen är orsaken till klimatförändringen, förstörelsen av våra skogar och självaste Moder Jord, söker de (USA, m.fl.) utvidga kapitalismen genom att kommersialisera naturen via den så kallade ´gröna ekonomin´,” skrev Evo Morales i ett öppet brev till världens ursprungsbefolkningar förra året. Han är skoningslös mot vad han kallar för kapitalets och de transnationella bolagens hyckleri som försvaras av de så kallade västregeringarna.

Siffrorna över koldioxidutsläpp ger honom rätt. För att begränsa uppvärmningen av planeten till 1,5 grad fram till 2050, tillåts ett utsläpp av 420 gigaton (Gt), något som forskarna kallar för ”kolbudgeten”. De industrialiserade länderna slogs i Köpenhamn för ett accepterande av en uppvärmning på 2 grader vilket gör 750 Gt CO₂, vilket för I-länderna blir 120 Gt. Men enligt Pablo Solón, Bolivias chefsförhandlare i klimatfrågor, är dessa siffror är inte konsistenta och håller inte vid en prövning.

– Enligt förslaget i Köpenhamn kommer I-länderna att släppa ut 133 Gt fram till 2020, en siffra som står i bjärt kontrast mot de 120 Gt som de tillåts släppa ut under 40 år, räknat på befolkningsproportionerna i världen. De representerar 16 procent av världsbefolkningen och 16 procent är 120 Gt. Nu vill de under tio släppa år ut mer än hela sin kvot för 40 år! De har dessutom en klimatskuld på 600 Gt. Den nämndes inte ens i Köpenhamn.

 

VARFÖR ÄR DET BOLIVIA och ursprungsbefolkningarna som går i spetsen för miljöarbetet? frågar sig många. Har inte det fattiga Bolivia fullt upp med sin egen överlevnad?

På det andra Kontinentala Toppmötet för Ursprungsfolk, Nationer och Folk i juli 2004, myntade Evo Morales att ”Våra förfäder, våra mor- och farföräldrar lärde oss att älska och vörda vår givande Pachamama, att leva i harmoni och frihet med de naturliga och andliga arterna som samexisterar (. . . ) ”Vi avvisar [...] alla planer för prospektering eller utvinning av mineraler och kolväten”.

Och den punkten oroar de transnationella bolagen och de stater som i dag inte vill veta av Kyotoprotokollet. För kampen för en planet utan miljöförstörelse går hand i hand med folkens kontroll över naturresurserna, den enda garanten för mänsklighetens överlevnad. Jordreformer, nationalisering av vatten, olja, gas och mineraler, är den enda vägen, menar Morales.

 

DET VAR PÅ DET POLITISKA programmet som Evo vann valet i december 2005. När han svor presidenteden den 21 januari 2006, tackade Morales Pachamama för sin valseger. Den 1 maj samma år nationaliserade han och tog kontrollen över olja och gas och inledde en kartläggning av jordegendomarna i Bolivia för att dela ut jord till de jordlösa. Samtidigt inleddes arbetet med att utarbeta en ny grundlag där ursprungsbefolkningarna ges stor rätt och kontroll över både jord och naturresurser.

I slutdeklarationen från Cochabamba-mötet i april 2010 kritiseras skarpt den kapitalistiska modellen. Den kräver ett slut på ”förstörelsen av planeten”. Världen måste inte bara ”återupptäcka och lära sig av de uråldriga principerna och arbetssätten för ursprungsbefolkningarna, utan även känna igen Moder Jord som en levande varelse”, en fras som får en västeuropé eller gringo att se ut som ett frågetecken, dränkt av el-prylar som han är i dag.

I september 2008 fick denna princip ytterligare kraft när den nya författningen i Ecuador antogs. Denna slog fast att ”Naturen eller Pachamama, där livet levs och reproduceras, ska respekteras för sin existens”. De många indianfolken i Ecuador började återvinna sina rättigheter.

LÄKAREN NILA HEREDIA tillhörde 1970 den underjordiska urbana gerillan som fortsatte i Che Guevaras spår efter hans död 1967 i Bolivia. Hennes man försvann i händerna på militärdiktaturen. I dag är hon hälso- och idrottsminister i Evo Morales regering och är som alla bolivianer orolig över klimatförändringen för den kan omkullkasta i ett slag alla ambitiösa hälsovårdsprogram. Och det hjälper inte att hundratals kubanska läkare finns på plats sedan 2006 och mildrar hälsovårdssituationen, som dock har förbättras markant.

– Katastrofen i det japanska kärnkraftverket illustrerar dramatiken. Den industrialiserade världen inte bara skickar sina sopor, avfall och skrot till den underutvecklade världen. Hela dess livsform och energiuttag övervältrar klimatförändringens tragiska konsekvenser över våra länder. Men effekterna av den dramatiska situationen kommer slutligen även att drabba dem, säger Heredia när Flamman träffar henne på det enkla ministeriet.

 

HON HÄNVISAR TILL att 355.000 människor i tredje världen avlider per år som en konsekvens av klimatförändringen. I Evo Morales´ brev till indianfolken i världen förra året uppgav han att ”varje dag försvinner skog och djungel motsvarande 36.000 fotbollsplaner i världen. Varje år försvinner 13 miljoner hektar och med denna takt kommer skogarna att vara försvunna innan till nästa sekelskifte”.

– Förändringarna kan inte bli formellt kosmetiska utan strukturella. För medan det pågår en skenande industriell utveckling med hjälp av all slags okontrollerad teknologi, och medan världens stater på Cancunkonferensen (i december 2010) vägrar att binda sig för att minska växthuseffekterna, har de själva utfärdat domen över sin egen undergång, säger en allvarlig hälsovårdsminister.

På denna Cancunkonferens beslutade staterna att skapa en miljöfond som ska administreras av Världsbanken, trots att alla är överens om att banken är den tygellösa kapitalismens nyliberala flaggskepp, till stor del ansvarig för situationen, menar Heredia:

– Modellen och den ekonomiska strukturen är otvivelaktigt på väg mot sin självförstörelse. Därför fortsätter regeringen och Bolivia att slåss med alla medel för att skapa medvetenhet i världen om det dramatiska tillståndet. Och vi talar av erfarenhet, vi har tusentals landsmän som lever i tält, offer för denna klimatförändring. Pachamama är vred och inte att leka med.

 

MEN DET FINNS OCKSÅ kritik i Bolivia mot den egna förda miljöpolitiken. David Inka arbetade i flera år som konsult på miljöministeriet och menar att det finns ingen klar politisk linje från statens sida, att på mellannivå finns det statstjänstemän som inte rapporterar till presidenten om reella problem.

– Parollen är ”Pachamama muerte” men det finns ingen utveckling i riktning mot den sociala rörelsen. Bolivia har i dag en erkänd position på den internationella arenan men på det nationella planet finns det en rad motsättningar, menar Inka.

Han kritiserar också det officiella dubbla budskapet för syvende och sist kommer bolivianerna att göra uppror än en gång om inte deras sociala materiella villkor förbättras. I ett anförande den 20 april 2010 sa Bolivias utrikesminister David Choquehuanca: ”Det viktigaste är floderna, luften, bergen, stjärnorna, myrorna, fjärilarna (. . . ) Människan kommer sist ”.

Trots detta lyriska tal om indianernas förhållande till Pachamama, accepterade regeringen Morales den franska industriföretagsjätten Bollorés förslag att utvinna Bolivias litiumreserver, som är de största i världen, med löftet att ”arbeta i harmoni med Pachamama”.

 

I SLUTDEKLARATIONEN FRÅN ”Folkens Överenskommelse” om miljön 20-22 april 2010 i Cochabamba, slår de 5000 deltagarna, miljökämpar från hela världen fast:

”Under kapitalismen förvandlas Moder Jord bara till en källa av råvaror medan människorna blir produktionsmedel och konsumenter. Personer värderas för vad de har och inte vad de är. Mänskligheten står framför en stor oförenlighet: fortsätta på kapitalismens väg av plundring, skövling eller slå in på en väg av harmoni i samklang med naturen och respekt för livet”.

 

BOLIVIA är det 15:e landet i världen med mest mångfald av flora och fauna

• 650 olika fiskarter.
• 200 olika amfibier
• 270 olika reptiler
• 1400 olika fågelarter
• 400 däggdjursarter
• 20 000 växtarter (exklusive ormbunkar, mossor och alger)

Källa: ”Madre Tierra”, av Miljö- och Vattenministeriet

 

Fakta:

• Kyotoprotokollet slöts den 11 december 1997. USA har inte undertecknat.
• Målet var att från 1990-2008-2012 minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 5,2 %.
• I stället för att minska gaserna av växthusgaseffekten ökade i-världen dessa med 11,2 % 1990-2007.
• USA ökade sina utsläpp av växthuseffekten med 16,8 %. Varje USA-medborgare representerar 20-23 ton av koldioxidutsläpp. Det är nio gånger mer än genomsnittet i tredje världen.
• Bolivia är det 15:e landet i världen med mest biologisk mångfald.
• Om temperaturen höjs med två grader kommer 50 % av nuvarande miljöskador bli oåterkalleliga, 20-30 % av alla arter försvinna och många ö-stater förvinna.

Dick Emanuelsson

Källa: ”Madre Tierra”, av Bolivias Miljö- och Vattenministerium