¡“Pacha Mama o Muerte”! Bolivia, Vanguardia en la lucha por la Pachamama

Bolivia, Vanguardia en la lucha por la Pachamama
¡“Pacha Mama o Muerte”!

Por Dick Emanuelsson

Bolivia lidera la lucha para salvar el planeta de un desastre climático. ¿Pero que pasa ahora cuando indígenas, respaldados por sectores poderosos tanto internos como externos, marchan hacia La Paz para tumbar al gobierno que impidió en Copenhague a poderes como Estados Unidos, Alemania, Inglaterra y otros países, enterrar definitivamente el Acuerdo de Kyoto?

 

VIDEO:

NILA HEREDIA, ministra de Salud y Deporte de Bolivia, ex guerrillera en la década ´70 en al pista del Che: http://www.vimeo.com/29932036
AUDIO: http://www.box.net/shared/pay7z7ekfo3bhjdczptj

Entrevista con DAVID INCA, ex funcionario del ministerio de Medio Ambiente y Agua: 
http://www.vimeo.com/29916746
AUDIO: http://www.box.net/shared/92eqgd1bxmb7aqnov0ci

LEER MÀS:

Los pueblos no aman las armas pero a veces son obligados de levantarse con ellas
http://dickema24.blogspot.com/2009/11/los-pueblos-no-aman-las-armas-pero.html

¡Que pena, Evo!
http://dickema24.blogspot.com/2009/08/que-pena-evo.html

Un nuevo paso hacia la refundación del país
http://dickema24.blogspot.com/2009/01/un-nuevo-paso-hacia-la-refundacin-del.html

 

LA PAZ / BOLIVIA / La Pacha Mama es agredida. Varias casas en Pampahasi Bajo, uno de los barrios situados en los puntos más altos de La Paz, desplomaron más de cien metros abajo y fueron demolidas con la caída. Otras 65 casas están en riesgo y han sido evacuados sus moradores.

Eran las intensas lluvias en el mes de marzo y abril la que transformó ciudades como La Paz en verdaderas trampas mortales. Viven millones ciudadanos en los cerros, en ciudades como Caracas, La Paz, Bogotá o Río de Janeiro. Han construido sus casas frágiles en esos lugares por falta de recursos económico y por que el estado no ha contemplado el derecho a una vivienda digna y segura como merece cualquier ser humano. Y con el cambio climático, pues las tragedias humanas han aumentado dramáticamente. Como explica, por ejemplo, la señora Máxima Arokapitina.

– El sábado pasado nos cayó todo, dice con tristeza en sus ojos y señala hacia la orilla y la quebrada donde había una línea de casas.

ESTAMOS AL LADO DE SU CASA. La policía ha cercado el barrio por lo menos cuatro cuadras de la quebrada hacia adentro y en esas cuadras se encuentra la casa de Máxima Arokapitina.

– Hemos dicho adiós a nuestra casa, dice y mira hacia el segundo piso de una casa digna y robusta que no ya es la suya. Veinte años de trabajo, sudor y sacrificio convertido en nada, dice con dolor en la voz.

La evacuación es necesaria. Es cuestión de tiempo, si viene más lluvia, pueden caer otras casas. Varias ya están literalmente colgadas en el aire y solo bastaría un simple “empujón” para dar lugar al desmoronamiento. El panorama de La Paz es hermoso, con los Andes como horizonte, nubes blancas se desplazan sobre ese cielo azul y un sol ardiente descarga su fuerza en estos casi 4000 metros sobre el nivel del mar.

LO QUE PASÓ EN LA PAZ en los meses de marzo y abril de este mismo año, son casi sucesos a la Orden del Día en América Latina y el Caribe. Una semana antes salí de Honduras y Centroamérica con casi ocho meses de sequía. El paisaje era desolador; vegetación quemada y en el embalse del agua dulce para la capital, Tegucigalpa, se podía ver el sedimento en el fondo, el embalse casi sin agua y el medio ambiente contaminado para una ciudad de un millón de habitantes. Él o ella que no ha vivido con escasez de agua, no comprende la desesperación humana cuando falta este recurso básico.

En Tegucigalpa y sus más de mil barrios y colonias, con centenares de miles de habitantes hacinados en barrios pobres, sufren esa carencia desde hace décadas. En muchos barrios no hay agua potable, los carro tanques cobran caro por repartir el necesario elemento. En otros casos, como en nuestra casa, por mencionar uno, la presión llega dos veces por semana y durante 75 minutos, más nada.

 

MIENTRAS CENTROAMÉRICA SUFRE DE SEQUÍA medio año, algunas zonas de países como Argentina, Brasil, Venezuela, Bolivia y Colombia han sido literalmente ahogados por las fuertes lluvias, producto del cambio climático, que golpeó con todo en el 2011

Cuando volé por primera vez entre Ecuador-Perú-Bolivia-Chile, se veían los glaciales impresionantes, majestuosos, sobre las aguas enmarcados por la Cordillera de los Andes. Ahora, en esta gira entre Panamá-Ecuador-Perú-Bolivia-Argentina, 31 años después, gran parte de esos glaciales se han derretido, según los científicos. Paradójicamente, ello no impide a los capitalistas del sector minero canadiense y estadounidense, solicitar al gobierno chileno, de dinamitar y volar gran parte de los glaciales para extraer el oro que esconde esa cordillera hermosa y majestuosa y hasta hay acuerdos entre Argentina y Chile para llevar a cabo ese desastre ecológico. El descaro de un sistema económico no tiene límite ni vergüenza, sabiendo que acelera la muerte del planeta. Y lo mismo ocurre en Argentina, donde se firmaron acuerdos fuertes que sólo benefician a las mineras.

 

ES CON ESTOS ANTECEDENTES QUE BOLIVIA bajo el mando del presidente Evo Morales, ha entrado en el escenario mundial como un hombre en la vanguardia por la lucha para salvar el planeta de un desastre climático. Cada día es más citado en los diferentes textos, libros o revistas de los movimientos por el medio ambiente.

En la Conferencia de Copenhague, en el mes de diciembre de 2009, Bolivia y el campo del ALBA, impidieron un intento consciente de asesinar al planeta por un grupo de estados encabezados por Estados Unidos. No contento de haber impedido a estos salvajes sectores, desde esa fecha ha convocado y ha organizado varias conferencias y eventos internacionales en Bolivia sobre cómo impedir que nos muera el planeta y con ello la humanidad. Ha mostrado a los jefes de los grandes y poderosos estados que no es accesible pretender hacerlo cambiar de postura por manipulación, compra o por amenazas. Porque, como gritaba el mismo Evo con su puño hacia el cielo azul el 22 de abril de 2010, en Cochabamba, ante 5.000 participantes de asociaciones ecologistas, políticas y antiglobalistas, llegados de todo el mundo, se trata de “¡Pachamama o muerte!”

NADIE, NI SIQUIERA LOS VIOLADORES del Acuerdo de Kyoto, dicen estar a favor del cambio climático. Los agroindustriales, la industria pesada y contaminante que generalmente también controlan los medios, hacen un shows mediáticos y presentan propuestas en donde pretenden mostrar que su actividad no tiene nada que ver con el cambio climático. Pero les da pavor si el estado quiere regular sus operaciones. Hablan todo sobre el “desarrollo sustentable” pero cuando gobiernos quieren regular ese desarrollo patean como caballos para evitarlo.

Evo Morales sostiene que el sistema capitalista es el bandido. No puede haber “desarrollo sustentable” y al mismo tiempo una cacería de más utilidades sin reglas. Es el propio carácter o naturaleza del capitalismo.

En la declaración final de la Cumbre en Cochabamba, los cinco mil participantes se unieron en declarar que:

“El sistema capitalista nos ha impuesto una lógica de competencia, progreso y crecimiento ilimitado. Este régimen de producción y consumo busca la ganancia sin límites, separando al ser humano de la naturaleza, estableciendo una lógica de dominación sobre ésta, convirtiendo todo en mercancía: el agua, la tierra, el genoma humano, las culturas ancestrales, la biodiversidad, la justicia, la ética, los derechos de los pueblos, la muerte y la vida misma. Bajo el capitalismo, la Madre Tierra se convierte en fuente sólo de materias primas y los seres humanos en medios de producción y consumidores, en personas que valen por lo que tienen y no por lo que son.”

En una carta de Evo Morales, dirigida a los jefes de los estados industriales y poderosos, el presidente indígena sostiene que el capitalismo es el esencial ejecutor del desastre del cambio climático, la destrucción de los bosques y hasta la Pacha Mama. Sin embargo estos poderosos no toman cartas en el asunto, sino que intentan extender el capitalismo por la Vía de la Economía Verde, una vía que comparten muchas ONG´s por no topar con sus donantes; los estados capitalistas y las empresas transnacionales.

 

¿PORQUÉ SON BOLIVIA Y LOS PUEBLOS originarios los que encabezan la lucha por salvar el planeta de una catástrofe ambiental? se pregunta mucha gente. ¿No tienen tareas suficientes para la propia supervivencia física?

En la II Cumbre Continental de los Pueblos y Naciones Indígenas (julio de 2004) expresaron con contundencia: “Nuestros antepasados, nuestros abuelos nos enseñaron a amar y a venerar a nuestra fecunda Pachamama, a vivir en armonía y en libertad con las especies naturales y espirituales que coexisten en su seno. (…) Rechazamos todo plan de prospección o de explotación de minerales y de hidrocarburos”.

Y ese punto les preocupa a las empresas transnacionales y aquellos estados que no quieren saber de regulaciones o del Protocolo de Kyoto. Porque la lucha por un planeta sin el desastre del medio ambiente, va mano en mano del control popular de los recursos naturales, sostiene Morales, la única garantía para la supervivencia de la humanidad. Reformas agrarias, nacionalización del agua, petróleo, gas y minerales son el único camino, dice el presidente Morales y reta, sin temor, a los grandes poderes en el mundo.

Fue por ese programa político que Morales ganó la presidencia en diciembre de 2005. Cuando juró, el 21 de enero de 2006, el que había sido el muchacho de Cochabamba que le gustaba jugar fútbol, agradeció a la Pacha Mama por la victoria electoral. El 1 de mayo de ese mismo año, nacionalizó y tomó control del petróleo y el gas y comenzó el censo sobre la tenencia y propiedad de la tierra. Comenzó una moderada distribución de tierra a los campesinos sin tierra. Paralelamente inició la elaboración de una nueva Constitución donde los pueblos originarios tienen bastante derechos y un cierto control tanto de la tierra como los recursos naturales.

 

LA DECLARACIÓN DE COCHABAMBA puntualiza que sólo hay dos caminos:

“La humanidad está frente a una gran disyuntiva: continuar por el camino del capitalismo, la depredación y la muerte, o emprender el camino de la armonía con la naturaleza y el respeto a la vida”.

O. . .

“Requerimos forjar un nuevo sistema que restablezca la armonía con la naturaleza y entre los seres humanos. Sólo puede haber equilibrio con la naturaleza si hay equidad entre los seres humanos. Planteamos a los pueblos del mundo la recuperación, revalorización y fortalecimiento de los conocimientos, sabidurías y prácticas ancestrales de los Pueblos Indígenas, afirmados en la vivencia y propuesta de “Vivir Bien”, reconociendo a la Madre Tierra como un ser vivo, con el cual tenemos una relación indivisible, interdependiente, complementaria y espiritual”.

En septiembre de 2008 las fuerzas progresistas en Latinoamérica se reforzaron con la nueva Constitución de Ecuador que ya era un hecho después la victoria electoral de Rafael Correa. En esta se constata que la Pachamama, donde la vida nace y se reproduce, tiene que ser respetada sin demoras. Sin duda las voces de los diferentes pueblos indígenas comenzaron a recuperar sus derechos pisoteados por los diferentes gobiernos corruptos y vendepatrias de turno, que gobernaron hasta ese momento histórico.

Nila Heredia

LA MÉDICA NILA HEREDIA pertenecía en 1970 a la guerrilla urbana que había formado el Che antes de su muerte en octubre de 1967. El esposo de Nila desapareció como miles de otros revolucionarios en la Operación Cóndor. Pero esta joven mujer siguió en la pista del “Guerrillero Heroico” sin vacilación.

Hoy es ministra de Salud y Deporte en el gobierno de Evo Morales. Esta, como todos los bolivianos, preocupada por el cambio climático porque puede impedir todos los planes y programas ambiciosos de salud de su gobierno. Y no importa si se encuentran en suelo boliviano centenares de médicos cubanos desde el 2006, la situación tal como está puede empeorar el estado de salud para millones de bolivianos, dice cuando nos recibe en su despacho.

– El desastre que tuvimos en Japón en la planta de energía nuclear, esta mostrando la magnitud del problema. Las grandes potencias ha desarrollado también una capacidad lograr que los efectos negativos los sufra el mundo no desarrollado. El mundo industrial en su comodidad, no solo envía su desecho y chatarra al mundo subdesarrollado sino todo su modo de vida. Descarga las consecuencias trágicas del cambio climático encima de nuestros países. Pero los efectos de la situación dramática finalmente les afectarán también, dice Nila que antes de ser ministra, pertenecía la Comisión de Derechos Humanos en Bolivia.

 

SE REFIERE A LOS 355 000 SERES HUMANOS que muere anualmente en el mundo solo como consecuencia del cambio climático. En la carta de Evo Morales a los pueblos originarios mencionó que cada día desaparecen bosques equivalentes a 36.000 canchas de fútbol, cada año desaparece 13 millones de hectáreas y con este ritmo los bosques serán desaparecidos en el próximo cambio de siglo.

– Los cambios no pueden ser cosméticos sino estructurales, agrega Nila. Porque mientras tenemos un desarrollo galopante respaldado por todo tipo de tecnología descontrolada, y mientras los estados del mundo en la Conferencia de Cancún (diciembre de 2010) se niegan a comprometerse para disminuir los gases de emisión de CO2, dice una preocupada ministra.

Como ironía de esta vida, la Conferencia de Cancún decidió crear un fondo de 100 mil millones de dólares para proteger el medio ambiente que será administrado por el Banco Mundial, bajo la batuta del estado que se niega con todos sus recursos a suscribir cualquier acuerdo que regule o interfiera en el llamado “Libre Mercado”, ese mercado intocable para Estados Unidos. Banco Mundial que ha sido la vanguardia para implementar el modelo neoliberal que ha sido en cierta medida el detonante y causante de la aceleración del desastre del cambio climático, ahora será el Guía y Jefe en el reparto de los recursos económicos en el mundo para combatir el empeoramiento del medio ambiente.

 

EL MODELO Y LA ESTRUCTURA ECONÓMICA sin duda están en camino a su propia autodestrucción. Por eso el gobierno de Bolivia, apoyado por el ALBA, sigue luchando con todos los medios de que dispone, para crear conciencia en el mundo sobre el estado dramático en que se encuentra el planeta. Y hablamos con experiencia porque tenemos en este momento miles de compatriotas que viven en carpas, víctimas de las agresiones que produjeron este cambio climático. La Pachamama esta furiosa. O tal vez esté triste.

– Pena que los gobiernos, en su mayoría, no escuchen sus lamentos…

Pero también hay bolivianos que son críticos a la política de Evo Morales. David Inka trabajó varios años en el ministerio de Medio Ambiente y Agua y dice que no hay una línea política clara por parte del estado, que funcionarios en nivel medio no entregan sus reportes al presidente sobre los problemas reales en Bolivia.

– La consigna es ”Pachamama o Muerte”, pero no hay un desarrollo hacia el movimiento social. Bolivia es hoy reconocida en el plano internacional, pero en el plano nacional existen una serie de contradicciones, sostiene Inka.

TAMBIÉN CRITICA LO QUE ÉL LLAMA el doble mensaje oficial, por que a fin y a cabo los bolivianos se levantarán de nuevo en una insurrección si no sus condiciones sociales y materiales se mejoran. En un discurso el 20 de abril de 2010, el canciller David Choquehuanca decía:

“Lo más importante son los ríos, el aire, las montañas, las estrellas, las hormigas, las mariposas […] El hombre viene último”.

Una semana más tarde, el gobierno boliviano aceptaba la proposición del grupo Bolloré de explotar las reservas de litio de Bolivia (las más importantes del mundo), porque el industrial francés prometió trabajar “en armonía con la Pachamama” [1].

El hecho ilustra el gran dilema que tiene un gobierno progresista, porque de todas maneras, las alternativas muchas veces son pocas y el gobierno de Evo Morales lo que sí puede hacer es poner las reglas claras para la explotación del suelo de la Pachamama.

Nota: [1] El fantasma del pachamamismo, por Renaud Lambert

 

Entrevista con David Inca, ex funcionario del ministerio de Medio ambiente y agua, Bolivia

DAVID INCA

Entrevista con David Inca, ex funcionario del ministerio de Medio ambiente y agua, Bolivia: http://www.vimeo.com/29916746

AUDIO:

ARRASTRA LA NUBE BLANCAENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO

 

¿Es Bolivia una vanguardia en la lucha por la pacha mama?

 

¿Es Bolivia una vanguardia en la lucha por la pacha mama?

VIDEO: NILA HEREDIA, ministra de Salud y Deporte de Bolivia, ex guerrillera en la década ´70 en al pista del Che: http://www.vimeo.com/29932036

AUDIO:

ARRASTRA LA NUBE BLANCAENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO

AUDIO:

 

Vänsterns fortsätter skörda valsegrar i Bolivia

TEGUCIGALPA / 2010-04-06 / Regeringspartiet MAS ökade sin valpotential i söndagens lokal, regional- och autonomival med 100-200 procent, enligt en nöjd Evo Morales, Bolivias president.

– I valet 2005 vann vi tre länsguvernörer och nu har vi sex.

Valet i söndags sågs fram emot med spänning, särskilt med tanke på att det är från fem av Bolivias nio län (regioner) som försöken att genomföra en statskupp mot centralregeringen i La Paz har genomförts. I valen i december 2009 sopade MAS mattan med den nationella högeroppositionen. MAS erövrade kvalificerad majoritet i både senaten som underkammaren.

Men i regionerna har en annan högeropposition, aktivt stödd av USA, fortfarande ett relativt inflytande hos befolkningen. Trots valframgångarna jämfört med 2005, minskade röstantalet starkt för MAS i söndags jämfört med valet i december 2009. Det visar att väljarna straffar kandidater som de inte anser fyller ”måtten” och som tror sig kunna rida på Evo Morales’ popularitet.

Dick Emanuelsson 

Storseger för Evo Morales i Bolivias president- och parlamentsval

 

Storseger för Evo Morales i Bolivia

• Nu inleds industrialiseringen och fördjupandet av medborgarmakten

 Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2009-12-07 / Två av tre bolivianer röstade för Evo Morales och hans vänsterregering i söndagens president och parlamentsval. Det förstärker vänstern i Latinamerika och den komplicerade vägen mot socialism i det 21:a seklet som ALBA-lägret har slagit in på. Den återvalde aymaraindianen tillägnade de antiimperialistiska folken sin seger.

Plaza Murillo vibrerade av tiotusentals segerrusiga bolivianer som framför presidentpalatsets balkong i La Paz skanderade !VIVA EVO”! Och med knutna nävar riktade mot himlen denna sena och iskalla decembernatt med lysande stjärnor sjöng Evo Morales och en stor del av MAS-regeringen Bolivias nationalsång. Den revolutionära förändringen och nyfödandet av Bolivia kan fortsätta, denna gång med ett enormt förtroendekapital från folket.

– Nu har vi ett enormt ansvar med Bolivia, med livet och mänskligheten av att fördjupa och accelerera förändringen, sa Morales från balkongen.

Oppositionen kring den förre arméofficeren Manfred Reyes Villa, som bara fick 27 procent, vann tre av nio län men förlorade det kanske det viktigaste, Tarija, med Latinamerikas näst största gasreserver. Evo Morales tog där 53 procent av rösterna, valets verkliga överraskning. MAS erövrade deputerarkammaren och senaten med mer än två tredjedelar av vad som ska bli kongressens efterträdare; den Mångnationella Nationalförsamlingen.

Tre miljoner MAS-röster

Det är den andra presidentsegern för Evo Morales. Den första registrerade han i december 2005 då MAS erövrade 53,7 procent eller 1,8 miljoner röster av 3,8 miljoner bolivianer som fanns på röstlängderna. Vänsterregeringen har under fyra års styre medvetet dragit in dem som normalt inte röstar men som objektivs sett har allt intresse att registrera sig, de fattiga och framför allt landsbygdsbefolkningen. Därför uppgick söndagens totala röstberättigade till fem miljoner bolivianer och närmare 90 procent av dessa röstade.

– Nu har nära tre miljoner medborgare röstat på oss och gett oss sitt förtroende, vilket betyder att vi har lyckats vinna folkets förtroende, sa en salig Morales.

Trefrontsstrategin

Vad är hemligheten bakom den kolossala valframgången, för vanligtvis brukar en latinamerikansk president föraktas av folket när mandatperioden går mot sitt slut? Svaret kan ses i MAS-regeringens strategiska mål 2005 som innebar att arbeta på minst tre fronter under madnatperioden:

• EN NY FÖRFATTNING som innebär en fördjupning och demokratisering av Bolivia, medborgarmakt och regional autonomi, mångkulturellt och etniskt inflytande över framtiden. Kamp mot separatismen och imperialismens intriger för att slå sönder Bolivia som nationalstat och på så sätt ”Balkanisera” Bolivia vilket vid ett fullbordande skulle vara ett lätt byte för USA.
• MATERIELLA, INDUSTRIELLA OCH FINANSIELLA satsningar vilket handlar om att ta kontroll, inte expropriera, över naturresurser som gas och olja, höja skatterna kraftigt för de transnationella energiföretagens operationer i landet. Återförstatliga telekommunikationerna och gruvorna som en nödvändig strategisk samhällsfunktion och resurs.
• SOCIALA REFORMER; En fördjupning med ALBA och främst Kuba och Venezuela, utrota analfabetismen. Unesco konstaterade och förklarade Bolivia “Fritt från Analfabetism” tidigare i år. En kraftig satsning på gratis hälsovård med en ökad kvalité. Pensionärer och barn gynnades för första gången av en regering i Bolivia som satsade de ökade skatteintäkterna från olja och gas på dessa utsatta grupper i form av gratis skolgång respektive en liten pension för dem som aldrig haft det tidigare.

Nu går Bolivia mot en ökad industrialisering och redan i måndags samlade Evo Morales sin regering för att inleda nästa etapp av Förändringen av Bolivia. Industrialisering av litium, järn och andra naturresurser, skapande av nya arbetstillfällen mitt under den djupaste internationella kapitalistiska krisen sedan 1929 och en central kamp mot fattigdomen.

Valet mot USA:s separatister

Men valrörelsen tar bara julpaus för senast den 4 januari 2010 ska nomineringar vara inne hos den Nationella Valkommissionen för valen till borgmästare och länsprefekter som äger rum den 4 april 2010. Detta val är oerhört viktigt eftersom fem av de nio länen kontrolleras av en separatistisk opposition som har opererat med USA-ambassaden i avsikt att slå sönder nationalstaten Bolivia, menar MAS.

Men inte bara dessa regionala maktpositioner är viktiga för folket att kontrollera. Valresultatet medför att senaten, där en rad viktiga reformer har saboterats under flera år, nu kan fatta besluten. Det rör bland annat Lagen mot korruption som när den skulle behandlas i senaten arkiverades. Eller den Allmäna Sjukvårdsreformen som under tre år har gått i stå i senaten. Nu har MAS 26 av de 36 senatorerna och kan i egenskap av kvalificerad majoritet med lätthet få effektivitet på det parlamentariska arbetet.

Vita husets katastrofval

Evo Morales sa från presidentbalkongen i söndags att både han personliga som hans motto för att utöva presidentposten är att ”leva för att tjäna” folket. Utan tvivel är det detta som de tre miljoner bolivianerna betygsatte när de gick till urnorna i söndags.

Segern var en katastrof för en politisk höger som Evo karaktäriserade som ”landsförrädisk” men också ett nederlag för Vita huset som efter statskuppen i Honduras trodde sig kunna manövrera med större utrymme i Latinamerika.

 

 

Folket sa JA i historisk folkomröstning om grundlagen i Bolivia

Av Dick Emanuelsson

Folkregeringen i Bolivia registrerar en ny valseger, den fjärde sedan Evo Morales intog presidentposten i januari 2006.

TEGUCIGALPA / 2009-01-29 / Med närmare 62 procent mot högeroppositionens 38 procent av de avlagda rösterna, kunde en nöjd president Evo Morales förkunna att Bolivia från och med den 25 januari har återgrundats, denna gång utan de gamla koloniala kedjorna. Att folkomröstningen om förslaget till ny konstitution i Bolivia har full legitimitet bekräftas av valdeltagandet som var det högsta i Bolivias historia, 91 procent. I Latinamerika är det sällsynt med ett deltagande på över 50 procent.

Inför tusentals jublande anhängare nedanför presidentpalatset i La Paz, slog presidenten fast att nu är naturresurser som vatten, gas, olja och telekommunikationer allmän egendom som inte får privatiseras och än mindre säljas ut till utländska transnationella bolag.

Av de 3,8 miljoner röstberättigade i Sydamerikas hjärta, röstade drygt två miljoner bolivianer på förslaget till ny författning. Parallellt med detta förslag, som innehåller 411 artiklar, ställdes också frågan om högsta jord/markinnehav skulle vara 5.000 eller 10.000 hektar. Över 80 procent av bolivianerna sa 5.000 hektar.

Även om regeringens grundlagsförslag inte uppnådde majoritet i de naturresursrika länen Santa Cruz, Pando, Beni och Tajira, som kontrolleras av högeroppositionen, var det en kraftig majoritet i dessa län som röstade för att ’Los Terratenientes’, jordägarna, per person inte ska förfoga över mer än 5.000 hektar.

Högerns konfederation

Just jorden och frågan om en jordreform har varit regeringen Morales’ käpphäst, både innan som under mandatperioden. I länet Santa Cruz, som är oppositionens bastion styr inte läns- eller kommunalfullmäktige utan den så kallade Civilkommittén. I ledningen sitter gräddan av dessa ’terratenientes’ och agroexportörer av soja och säd. Ordföranden för civilkommittén är Bruno Marinkovic. Han skrev dagen efter folkomröstningen ett brev till president Evo Morales där han förslog denne en ”pakt” och en ”Konfederation” där de län som hade majoritet av nejröster, det vill säga halva Bolivias territorium, skulle de regionala författningarna med full regional autonomi som infördes förra året i strid mot regeringens och det oberoende nationella valrådet, ledas av, just det, den politiska högern. Idén för en konfederation har han fått, enligt spanska nyhetsbyrån EFE, från hur det ”socialistiska Kina och liberala Hong Kong samlever”. För denne bankir, storgodsägare och agroexportör kan ”MAS’ bysocialism” samleva med de ”autonoma länens frihet”.

Vem är Marinkovic?

Han leder civilkommittén som är den politiska grenen av den ekonomiska eliten i länet och staden Santa Cruz. Länsprefekten Ruben Costas innehade ordförandeposten innan Marinkovic men är i praktiken andremannen i praktisk politisk betydelse.

Marinkovic förfogar över enorma markarealer, som:

• 10.000 hektar risodlingar.
• 10.000 hektar sojaodlingar.
• 10.000 hektar solrosodlingar.
• 10.000 hektar majsodlingar.
• 15.000 kor.

Förutom de 40.000 uppodlade jordarealerna som han förfogar över anklagas han för att ha beslagtagit och stulit 26.000 hektar från indianbefolkningen Guarayos. På hans haciendor anklagas han även för att utöva semislaveri bland ett par andra indianfolk i länet Santa Cruz.

Marinkovic förfogar över en fabrik med 400 anställda, IOL, som producerar matolja och som har en årsomsättning på 100 miljoner dollar. Han äger en bank, Banco Economico, som genererar en årsvinst på cirka 300 miljoner dollar per år.

Minister i Ustasjaregimen

Som namnet antyder har Bruno Marinkovic kroatiska rötter och hans föräldrar, Silvio Marinkovic och Radmila Jovicevic, anlände till Bolivia efter andra världskriget från Kroatien där de kommunistiska partisanerna under ledning av Tito befriade Jugoslavien från den Hitlerfascistiska ockupationen. I Kroatien var Marinkovics far en av ledarna för Ustasja och satt i den tyska-kroatiska quislingregimen. Att sympatierna fortfarande återfinns där vittnar hakkorsen som är impregnerade i de bilar som används av den paramilitära grenen av Civilkommittén i Santa Cruz; ”Unión Juvenil Cruceñista”, Santa Cruz’ Ungdomsunion. Den kan ses som en motsvarighet till tyskarnas Hitlerjugend. ”Hagan Patria, mata un indio”! står det på husväggarna vilket betyder: döda en indian, skapa fosterland. För Marinkovic hatar indianer och svarta. Sin förmögenhet skapades i samarbete med korrumperade militärer i Bolivia som till och från har gjort stats- och militärkupper mot alla slags progressiva tendenser som vunnit folkets förtroende i valen.

EU:s och USA:s intriger

’Inte bara Marinkovic vill ha en pakt, en politisk uppgörelse som möjliggör att hans enorma egendomar och makt förblir intakta. Även den bolivianska högern kastar ut sina trevare för den är rädd, skakad över hur regeringen Evo Morales inte förlorar utan vinner nya anhängare för de nödvändiga och historiska genomgripande förändringarna som Bolivia genomgår. Till sin hjälp har högern delar av de internationella valobservatörerna från Carter-Centret, OAS och EU.

Jennifer McCoy, chef för Carter-Centrets utsända, uppgav efter folkomröstningen att det kommer bli nödvändigt med en överenskommelse mellan regeringen och oppositionen för att utarbeta de nya lagarna som ska möjliggöra tillämpandet av den nya författningen. Andrea Malnati, EU:s språkrör menar å sin sida att ”vi anser det nödvändigt att söka en dialog mellan parterna på alla nivåer”.

Blodbesudlade dialoganhängare

Men de som i Bolivia i dag talar om dialog, försoning eller pakt är den politiska höger som under de drygt två åren som författningen utarbetades kidnappade de valda ledamöterna av den konstituerande församlingen, vilket skedde i slutet av 2007 i staden Sucre. Högerns fascistiska horder misshandlade ledamöter som tvingades söka sin tillflykt på stadens militärgarnison. ”Försoningsmännen” tvingade regeringen att flytta utarbetandet av författningsförslaget till gruvcentret Oruro där de demokratiskt valda ledamöterna beskyddades av dynamitbeväpnade gruvarbetare. Det är samma politiska höger som har misshandlat, förnedrat bönder och indianer som halvnakna har tvingats ned på knä och sjunga de separatistiska sångerna och skandera slagord mot regeringspartiet MAS och president Morales. Dialoganhängarna har försökt genomföra statskupper och är ansvariga för massakern på ett 30-tal bönder i länet Pando. De försökte separera hälften av Bolivias nationella territorium med sina egna regionala författningar. Och trots detta barbariska humana och politiska saldo fick de drygt 100 artiklar modifierade i en dramatisk försoningsgest och kompromiss från regeringens sida i slutet av oktober 2008. Trots det var den inte nöjd utan vill att allt ska förbli vid det gamla, menar regeringen Morales.

Att politiskt mäktiga USA- och EU-intressen, som dessutom har finansierat denna reaktionära fascistoida opposition, nu försöker peka finger för hur regeringen Morales ska leda landet och ge upp centrala delar av författningen, kommer aldrig att accepteras av Bolivias folk. Över 91 procent av de röstberättigade bolivianerna gick till valurnorna och att revidera ett redan reviderat och kompromissat författningsförslag för att tillfredsställa en minoritet på 38 procent, utgör ett bedrägeri av värsta sort mot Bolivias folk, anser den breda sociala folkrörelsen i Bolivia.

– Om de vill ha en pakt så gör vi en pakt för att tillämpa den nya politiska konstitutionen. Men det blir ingen pakt för att revidera eller förändra författningen, folkets suveräna beslut ska respekteras och jag, som regeringschef, vet att respektera beslutet, klargjorde president Morales bestämt och uteslöt alla slags kompromisser. Han avvisade bestämt Marinkovic’ erbjudande om en pakt och konfederation.

USA-ambassadens konspiration

USA-ambassadörens konspirationer mot Bolivia förra året ledde till att han kastades ut. Reaktionen överraskade ingen, den aggressiva höger som hade försökt att genomföra en civil statskupp stod plötsligt helt lamslagen, konstaterar Evo Morales. Sedan dess har inga som helst våldsamheter ägt rum i landet och alla småler i dag över det faktum att när USA har ”sin man” på plats konspireras det men när han är frånvarande inställer sig rent av en politisk harmoni.

Luis Gomez är mexikansk reporter som bland annat har levt och bevakat Bolivia de senaste elva åren för La Jonada. Han menar att de strukturella förändringarna i Bolivia, övertagandet och kontrollen av olja och gas, strategiska sektorer inom samhällslivet, satsningarna i samarbete med Kuba och Venezuela inom utbildning, hälsovård och energiområdet, ledde till att aktiviteten på den amerikanska ambassaden i La Paz ökade efter 2007. Bush utsåg då Philip Goldberg, med förflutet från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, att ta över arbetet på ambassaden i La Paz.

– Goldberg inledde omedelbart kontakter med en rad organisationer och personer som var och är motståndare till vänsterregeringen, säger Gomez. Det är svårt att uppskatta hur många miljoner dollar som USA har finansierat högeroppositionen i Bolivia med. Men aktiviteterna följer samma mönster som i Venezuela och Nicaragua, tillägger den mexikanske reportern.

Han är osäker på om Obama kommer att förändra USA:s politik mot Bolivia. Men efter den övertygande segern i folkomröstningen den 25 januari sa Robert Wood, språkrör på State Departement, att ”vi lyckönskar Bolivias folk för folkomröstningen”, men vägrade inför pressen uppge hur relationerna med regeringen Evo Morales kommer att se ut i framtiden.

Evo-mördare söks i Facebook

Att den politiska processen i Bolivia har utmanat starka politiska och ekonomiska intressen är uppenbart. I Facebook skapades en grupp under namnet ”Världskampanj för att kontraktera en krypskytt som likviderar Evo Morales”. Gruppen fick så många som 8.069 medlemmar och hatet mot Bolivias president uttrycktes i de 497 inlägg som gjordes i gruppen. Den 27 januari togs gruppen bort efter att nyhetsbyrån AP hade larmat Facebook, som i sin företagsledning har personer med förflutet USA:s från Nationella Säkerhetsråd och CIA.

Skaparen av Mordgruppen mot Morales är den 20-årige bolivianen Hony Piérola som till AP förnekade att målet verkligen var att mörda presidenten. Men han förklarar sig inte ångerfull och uttryckte förhoppningen om att ”Bolivia inte förvandlas till en kommunistisk stat”.

 

Län…………….Ant. inv.:

La Paz…………..2.349,885
Santa Cruz…….2.029.471
Cochabamba…1.455.711
Potosí……………..709.013
Chuquisaca………531.522
Oruro……………….392.451
Tarija……………….391.226
Beni…………………362.521
Pando………………..52.525

På den följande grafiken kan du se hur folkmängden ser ut i respektive län där grönt är ”SI” för den nya författningen och grönt är ”NO”, d.v.s. de som röstade nej.

Det är alltså en förkrossande majoritet för JA och de finns famför allt i de folkrika länen. Oppositionen har lyckats manipulera många av de egna invånarna i sina län med löften om rikedom och paradis som ska inträffa när länsprefekterna tar lver gas, olja och de bördiga lågländesområdena.

 

Ny grundlag mot gammal kolonialism i nytt segerval för vänsterregeringen i Bolivia

”Här börjar det Nya Bolivia”!

Ny grundlag mot gammal kolonialism i nytt segerval för vänsterregeringen i ”Sydamerikas Hjärta”

Av Dick Emanuelsson

Trots att oppositionen och delar av den reaktionära katolska kyrkan i sin desperation uppmanade bolivianerna med “Välj Gud, rösta Nej”! röstade i söndags drygt sex av tio bolivianer på förslaget till ny författning. I frågan om det ansåg att det maximala jordinnehavet skulle sättas till 5.000 eller 10.000 hektar mark, röstade nästan 80 procent mot jordägarväldet i ”Sydamerikas Hjärta”. President Evo Morales förkunnade att ”Här börjar det Nya Bolivia”!

 

TEGUCIGALPA / 2009-01-25 / Vad som stod på spel är hur och vem som ska styra Bolivia, ett av de fattigaste länderna i Latinamerika. Vänsterregeringen hade i slutet av oktober 2008 in i det sista försökt att få till stånd en så bred uppgörelse med högeroppositionen i Bolivias kongress. Eftergifter till högern gjordes i ett hundratal av de 411 artiklarna som utgör förslaget till Bolivias sjätte författning, men efter uppgörelsen vände högern snabbt på klacken och uppmanade bolivianerna att rösta nej i söndags. Men folkomröstningen i söndags blev en ny seger för den folkliga vänsterregeringen.

– Sedan 2005 har vi gått från seger till seger mot nyliberaler, mot de ständiga fosterlandsförrädarna som besegras tack vare det bolivianska folkets medvetenhet, sa Evo Morales med en knuten näve mot den kyliga natten i La Paz på 3800 meters höjd.

Hundratal stats- och militärkupper

I likhet med övriga Latinamerika är det i Bolivia en politisk och ekonomisk elit, oligarkin, som historiskt sett har skött statsrodret. Den har backats upp av Vita huset och Pentagon som ansvarat för att utbilda de latinamerikanska officerarna på krigsakademin ”School of America”. På så sätt har militären, som yttersta garant, hjärntvättad i antikommunism och teorin om den ”Nationella Säkerhetsdoktrinen”, kunnat genomföra ett hundratal statskupper och störtat lika många regeringar i Bolivia som velat gå sin egen väg, uppburna och valda av sin egen befolkning. I februari 2008 informerade president Evo Morales Vita huset att bolivianska militärer inte längre skulle infinna sig längre i skolsalarna där USA:s militära rådgivare via manualer har lärt ut sofistikerad tortyr av ”Den Inre fienden”.

Det är mot denna korrumperade modell, där oligarkin privatiserade och mer eller mindre skänkte bort landets stora naturresurser som gas, olja och metaller, främst tenn, zink och guld i mitten av 1980-talet till de transnationella bolagen, som bolivianerna i december 2005 valde den unge kokabladsodlande bondeledaren från aymaraindianerna till sin president. Den vita rasistiska överklassen, som tidigare styrt Bolivia som sin egen egendom, chockades. Hur skulle det bli möjligt att låta sig regeras av en ”smutsig indian med bara folkskola i ryggen”, som de sa?

Grundläggande strukturella reformer

– Vänsterregeringen Morales har genomfört en rad grundläggande strukturella reformer, säger Luis Gomez, mexikansk reporter som bevakat Bolivia de senaste tolv åren.

Han menar att statens övertagande av gas- och oljefälten från de transnationella bolagen, som till exempel spanska Repsol, har varit avgörande för att utveckla Bolivia. På så sätt har regeringen kunnat reglera skatteuttaget från dessa multinationella giganter som för första gången i Bolivias historia har inneburit ett överskott i statens finanser.

Stora satsningar har därför kunnat genomföras inom bland annat utbildningen. Där har det kubanska utbildningsprogrammet ”Yo Si Puedo”, visst kan jag, inneburit att Bolivia i dag är det tredje landet på den amerikanska kontinenten som deklarerats fritt från analfabetism av UNESCO. De två andra länderna är Kuba och Venezuela. Satsningar har också genomförts inom hälsovården med stöd av Kuba och Venezuela och de fattigaste skolbarnen och landets pensionärer har för första gången fått blygsamma barnbidrag respektive pensioner, reformer som högern har motsatt sig med våldsamma medel.

USA-ambassadens konspiration

Dessa strukturella förändringar ökade aktiviteten på den amerikanska ambassaden i La Paz efter 2007. Bush utsåg Philip Goldberg, med förflutet från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, att ta över arbetet på ambassaden i La Paz.

– Goldberg inledde omedelbart kontakter med en rad organisationer och personer som var och är motståndare till vänsterregeringen, säger Gomez. Det är svårt att uppskatta hur många miljoner dollar som USA har finansierat högeroppositionen i Bolivia med. Men aktiviteterna följer samma mönster som i Venezuela och Nicaragua, tillägger den mexikanske reportern.

Antonio Peredo stred tillsammans med Che Guevara i gerillan som 1967 försökte ta över Bolivia. Han överlevde till skillnad mot Che. Han bytte ut geväret och deltog tillsammans med Evo Morales i bildandet av MAS, Rörelsen för Socialism i mitten av 1990-talet. I dag är han senator för MAS och en av de mest tongivande i försvaret av den nya författningen.

– Den nya grundlagen slår fast ett antal rättigheter i sin helhet som rätten till liv, arbete, hälsa, utbildning och bostad som de grundläggande rättigheterna. Dessa rättigheter finns även i rådande författning men dessa har i alla tider varit ointagliga för majoriteten av befolkningen. Förklaringen har varit att det inte funnits ekonomiska resurser. Därför har denna regering sagt att vi måste skapa villkor för att alla bolivianer ska ha rätt till att åtnjuta dessa rättigheter, att de aldrig mer ska finnas arbetslösa, undernärda, analfabeter eller människor utan socialt skydd.

Bönekampanjen för ett NEJ

I dagarna överlämnade president Evo Morales sin årliga rapport om tillståndet i republiken och saldot av regeringens arbete under 2008. I denna framgår det att hans och regeringens popularitet är baserad på de stora ekonomiska och sociala framgångar som avspeglas i förbättrade levnadsförhållanden för bolivianerna. Oppositionen har begripit detta och därför riktat in sin Nej-kampanj på att försöka skrämma det troende bolivianska folket med ”ateistspöket”.

– Kampanjen kan liknas vid den på 1960-talet som hävdade att ”kommunister äter barn”, säger Luis Gomez och skrattar.

I början av januari genomfördes en ”Bönekampanj” med sin udd riktad mot det nya författningsförslaget. Kostsamma annonser i TV och radio påstår att om Gud skulle rösta den 25:e januari så skulle han rösta nej, eftersom regeringen är ateister och ogudaktiga.

De fyra länsprefekterna, som har genomfört våldsamma aktioner för att störta regeringen Morales, bland dem en massaker på ett 30-tal bönder i länet Pando den 10 september förra året, ett blodbad som regeringen ansåg hade USA-ambassaden som intellektuell ansvarig och vilket ledde till att Goldberg utvisades, samlades den 7 januari i den katolska katedralen i staden Sucre till en ”Bönekampanj” med mottot: ”Försvara din tro”, riktad mot författningsförslaget. Sucres ärkebiskop Jesus Perez stod som värd och fick utstå en hård kritik från regeringen men även från en rad präster på basnivå.

“Välj Gud, Rösta Nej”

– De ber för ett NEJ i kyrkorna. De anklagar dem som försvarar JA-sidan för att vara ateister och demoner. De skriker om att tron är i fara om förslaget till ny konstitution antas. Varje argument tas fram för att motsätta sig förändringar. Men det är inget nytt. Så gjorde de 1952 i Bolivia och ropade på ”Kung Kristus” på La Paz’ gator för att fördöma den Nationella Revolutionen. Så gjorde i Chile mot president Salvador Allende. Även i Nicaragua, där de attackerade Sandinisterna, sa Antonio Peredo innan folkomröstningen och avvisade talet om att den nya författningen skulle stå i motsättning till religionsfriheten.

Och det är uppenbart att den reaktionära katolska kyrkans ledning, som historiskt sett alltid har uppträtt på oligarkins sida, har gjort en missbedömning för kritiken har rasat mot ”bönekampanjen” för ett NO. Biskopsrådets generalsekreterare, kardinal Jesus Juarez, tvingades gå ut och förklara att kyrkan som institution inte hade något med bönekampanjen att göra, även om han försvarade den:

– Bönekampanjen var inte programmerad eller understödd av katolska kyrkan. Det handlade bara om en bön för landets enhet, för dess myndigheter och Bolivias folk, sa Juarez som omedelbart angreps av Gustavo Torrico, parlamentsledamot för MAS som menade att katolska kyrkan har förlorat sitt anseende och i stället för att bedriva politik, borde den ägna sig åt det den är till för:

– Prästerna tillåter att man utnyttjar Gudaikonen via en slogan i TV i vilken det påstås: “Välj Gud, Rösta Nej”! Jag anser att kyrkan agerar på ett irrationellt sätt.

Kraftig majoritet för JA

Det var med den bakgrunden som bolivianerna gick till valurnorna i söndags för att ta ställning till om de skulle ersätta den nuvarande grundlagen, som har varit en garanti för överklassens maktställning. Eller om Bolivia, som president Evo Morales och MAS hävdar, skulle ta det första steget mot att bryta de koloniala bojor som binder Bolivia till en utlevad politisk och ekonomisk modell och i stället införa en författning som stimulerar landets utveckling och skapar grundläggande politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för ett folk som misshandlats under sekel.

Och bolivianerna röstade för den nya författningen. Från balkongen på presidentpalatset vände sig president Evo Morales till de tusentals jublande bolivianerna som samlats för att invänta valresultatet:

– Jag vill säga följande: Från och med nu upphör den interna och externa kolonialismen, Bolivia ska grundas på nytt!

Den Centrala Valkommissionen fick utstå både spott och spe under valkampanjen från oppositionen som gjort allt möjligt för att förhala eller stoppa folkomröstningen som de vet innebär att de som i dag äger Bolivia är de som inte kan basera sin makt längre på den nya författningen.

– Vatten, energi och telekommunikationer kommer nu att garanteras juridiskt vara i det allmännas ägo. Men för att det ska lyckas måste folket stärkas och organisera sig bättre frö att möta framtiden, sa den bolivianske presidenten och avslutade sitt tal:

– PATRIA O MUERTE, VENCEREMOS! Ett fritt Fosterland eller döden, vi ska segra!

Kampen om makten

Även om bolivianerna nu också har en grundlag på sin sida, stadsfäst i en folkomröstning, kommer kongressen slutgiltigt att fatta beslut i cirka 100 lagar som måste ratificeras. Och flera av den politiska högerns senatorer, som har en liten majoritet i senaten, har offentligt uttryckt att de inte kommer att infinna sig eller att rösta nej till lagarna. Morales har därför hotat med att använda sin grundlagsrätt att genomföra lagarna via presidentdekret.

Folkregeringen Evo Morales har vunnit viktiga val, men än har den inte den politiska eller ekonomiska makten i Bolivia. Den har också en lång väg att gå för att ta definitiv kontroll över statsapparaten. Rättssystemet i Bolivia, bland dem den Högsta domstolen, befinner sig i händerna på den ekonomiska politiska klass som styrt landet sedan de spanska kolonisatörerna innehade makten i landet. Därför har stora delar av Evo Morales eget parti, landets stridbara gruvarbetare och indianer och bondeklass uppmanat regeringen att fatta nya beslu

Bolivia: Habla reportero mejicano sobre el Referendo para una nueva constitución

 

Bolivia: Referendo para una nueva constitución

Un nuevo paso hacia la refundación del país

Por Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2009-01-14 / El referendo sobre la propuesta de una nueva constitución el 25 de enero en Bolivia, será una nueva victoria electoral del gobierno presidido por el presidente Evo Morales.

A esa conclusión llega el reportero mexicano Luis Gómez, corresponsal en el país andino durante de doce años, en una entrevista realizada por el reportero Dick Emanuelsson.

ARRASTRA LA NUBE BLANCAENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO

El contenido de la propuesta a una nueva Constitucion no es muy avanzado, dice Gómez pero cambia las bases para avanzar y romper con el pasado. Los enemigos a esta propuesta es una oposicion racista y clasista que utiliza hasta la creencia de un pueblo mayoritariamente católica acusando al gobierno de Morales por ser mateos y que Dios no votaría por la nueva Constitución.

Los prefectos separatistas pierden en este referendo incluso en sus propios departamentos en donde las encuestas dan una mayoria comoda a Morales con más de dos tercios de los votos. Por eso, sostiene Gómez, la oposicion intenta de asustar a los bolovianos de no votar y así argumentar que la nueva constitución no es legitima. Esta es también la no declarada táctica del Departamento de Estado de Condoleeza Rice.

La politica del Imperio hacia Bolivia es la misma contra Nicaragua. En ambos países fueron designados por Bush personajes que en su hoja de vida tienen experiencias de conspiraciones e intrigas para dividir al país y frenar y derrotar el proceso poilitico. Philip Goldberg, con pasado en la ex Jugoslavia, fue acusado por espionaje y financiamiento de la oposición de la derecha a través diferentes fachadas de ONG’s. Lo mismo en el caso de Nicaragua, donde un bloque de más de 4.000 ONG’s son, en su mayoría, financiado por los Estados Unidos y la Unión Europea ha desatado una ferroz campaña contra “la dictadura de Ortega”, identico lenguaje de la derecha latinoamericana. El 16 de Diciembre, en una rueda de prensa, el Embajador Robert J. Callahan explicó la suspensión del resto de la ayuda a Nicaragua de parte de la “Corporación Reto del Milenio” que mantenía un acuerdo de 175 millones de dólares con Nicaragua. Tanto USA como UE esta en la misma tónica; congelar o cancelar auyuda economica al segunodo país más pobre del continente porque los resultados electorales en los comicios municipales el 9 de noviembre no les han caido bien.

A Bolivia fue lo mismo. Después de la expulsión del embajador gringo, el pais perdió preferencias comerciales con Estados Unidos a una suma equivalente a 250 millones de dólares. Además, el gobierno de Evo Morales esta considerado de estimular el narcotráfico por no permitir a la DEA operar en el departamento de Cochabamba, ya que ese organismo estadounidense, ha sido involucrado en actividades contrarevolucionarias en el país y no precisamente actividades antinarcóticas.

Dos paises, dos gobiernos de izquierda, dos paises miembros del ALBA y un proceso de integración latinoamericana es castigado por el imperialismo estadounidense y europeo. Pero el proceso sigue y el domingo el 25 de enero, el pueblo de Bolivia reconfirma su decisión de continuar su marcha para la refundación de la republica boliviana.

 

Bolivia föds på nytt via en ny författning

Oppositionen allt mer desperat: “Välj Gud, rösta Nej”!

AV DICK EMANUELSSON               

TEGUCIGALPA / 2009-01-14 / På söndag den 25 januari folkomröstar Bolivia om en ny författning. Alla opinionsundersökningar pekar på att vänsterregeringen Evo Morales kommer att registrera en ny stor valseger. En desperat högeropposition tar Gud till hjälp med påståendet att Gud skulle rösta nej mot författningsförslaget.

 

Vad som står på spel är hur och vem som ska styra Bolivia, ett av de fattigaste länderna i Latinamerika. Vänsterregeringen har in i det sista försökt att få till stånd en så bred uppgörelse som möjligt och gjorde stora eftergifter till den politiska högern i Bolivias kongress. Men trots att oppositionen i slutet av oktober sa att den nu var nöjd efter ett hundratal förändringar av de drygt 400 artiklarna som utgör förslaget till den nya författningen, vände högern snabbt på klacken och går nu ut och uppmanar bolivianerna att rösta nej på söndag.

Hundratal stats- och militärkupper

I likhet med övriga Latinamerika är det i Bolivia en politisk och ekonomisk elit, oligarkin, som historiskt sett har skött statsrodret. Den har backats upp av Vita huset och Pentagon som ansvarat för att utbilda de latinamerikanska officerarna på krigsakademin ”School of America”. På så sätt har militären, som yttersta garant, hjärntvättad i antikommunism och teorin om den ”Nationella Säkerhetsdoktrinen”, kunnat genomföra ett hundratal statskupper och störtat lika många regeringar i Bolivia som velat gå sin egen väg, uppburna och valda av sin egen befolkning. I februari 2008 informerade president Evo Morales Vita huset att bolivianska militärer inte längre skulle infinna sig längre i skolsalarna där USA:s militära rådgivare via manualer har lärt ut sofistikerad tortyr av ”Den Inre fienden”.

Det är mot denna korrumperade modell, där oligarkin privatiserade och mer eller mindre skänkte bort landets stora naturresurser som gas, olja och metaller, främst tenn, zink och guld i mitten av 1980-talet till de transnationella bolagen, som bolivianerna i december 2005 valde den unge kokabladsodlande bondeledaren från aymaraindianerna till sin president. Den vita rasistiska överklassen, som tidigare styrt Bolivia som sin egen egendom, chockades. Hur skulle det bli möjligt att låta sig regeras av en ”smutsig indian med bara folkskola i ryggen”, som de sa?

Grundläggande strukturella reformer

– Vänsterregeringen Morales har genomfört en rad grundläggande strukturella reformer, säger Luis Gomez, mexikansk reporter som bevakat Bolivia de senaste tolv åren.

Han menar att statens övertagande av gas- och oljefälten från de transnationella bolagen, som till exempel spanska Repsol, har varit avgörande för att utveckla Bolivia. På så sätt har regeringen kunnat reglera skatteuttaget från dessa multinationella giganter som för första gången i Bolivias historia har inneburit ett överskott i statens finanser.

Stora satsningar har därför kunnat genomföras inom utbildningen. Där har det kubanska utbildningsprogrammet ”Yo Si Puedo”, visst kan jag, inneburit att Bolivia i dag är det tredje landet på den amerikanska kontinenten som deklarerats fritt från analfabetism av UNESCO. Satsningar har också genomförts inom hälsovården med stöd av Kuba och Venezuela och de fattigaste skolbarnen och landets pensionärer har för första gången fått blygsamma barnbidrag respektive pensioner, reformer som högern har motsatt sig med våldsamma medel.

USA-ambassadören Philip Goldberg (till vänster) i samtal med Ruben Costas, ordförande för Civilkommittén i Santa Cruz, som Goldberg ville uppvigla och separera regionen från centralmakten i La Paz.

USA-ambassadens konspiration

Dessa strukturella förändringar ökade aktiviteten på den amerikanska ambassaden i La Paz efter 2007. Bush utsåg Philip Goldberg, med förflutet från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, att ta över arbetet på ambassaden i La Paz.

– Goldberg inledde omedelbart kontakter med en rad organisationer och personer som var och är motståndare till vänsterregeringen, säger Gomez. Det är svårt att uppskatta hur många miljoner dollar som USA har finansierat högeroppositionen i Bolivia med. Men aktiviteterna följer samma mönster som i Venezuela och Nicaragua, tillägger den mexikanske reportern.

Antonio Peredo stred tillsammans med Che Guevara i gerillan som 1967 försökte ta över Bolivia. Men han bytte ut geväret och deltog tillsammans med Evo Morales i bildandet av MAS, Rörelsen för Socialism i mitten av 1990-talet. I dag är han senator för MAS och en av de mest tongivande i försvaret av den nya författningen.

– Den nya grundlagen slår fast ett antal rättigheter i sin helhet som rätten till liv, arbete, hälsa, utbildning och bostad som de grundläggande rättigheterna. Dessa rättigheter finns även i rådande författning men dessa har i alla tider varit ointagliga för majoriteten av befolkningen. Förklaringen har varit att det inte funnits ekonomiska resurser. Därför har denna regering sagt att vi måste skapa villkor för att alla bolivianer ska ha rätt till att åtnjuta dessa rättigheter, att de aldrig mer ska finnas arbetslösa, undernärda, analfabeter eller människor utan socialt skydd.

Bönekampanjen för ett NEJ

I dagarna överlämnade president Evo Morales sin årliga rapport om tillståndet i republiken och saldot av regeringens arbete under 2008. I denna framgår det att hans och regeringens popularitet är baserad på de stora ekonomiska och sociala framgångar som avspeglas i förbättrade levnadsförhållanden för bolivianerna. Oppositionen har begripit detta och därför riktat in sin Nej-kampanj på att försöka skrämma det troende bolivianska folket med ”ateistspöket”.

– Kampanjen kan liknas vid den på 1960-talet som hävdade att ”kommunister äter barn”, säger Luis Gomez och skrattar.

I början av januari genomfördes en ”Bönekampanj” med sin udd riktad mot det nya författningsförslaget. Kostsamma annonser i TV och radio påstår att om Gud skulle rösta den 25:e januari så skulle han rösta nej, eftersom regeringen är ateister och ogudaktiga.

De fyra länsprefekterna, som har genomfört våldsamma aktioner för att störta regeringen Morales, bland dem en massaker på ett 30-tal bönder i länet Pando den 10 september förra året, ett blodbad som regeringen ansåg hade USA-ambassaden som intellektuell ansvarig och vilket ledde till att Goldberg utvisades, samlades den 7 januari i den katolska katedralen i staden Sucre till en ”Bönekampanj” med mottot: ”Försvara din tro”, riktad mot författningsförslaget. Sucres ärkebiskop Jesus Perez stod som värd och fick utstå en hård kritik från regeringen men även från en rad präster på basnivå.

“Välj Gud, Rösta Nej”

– De ber för ett NEJ i kyrkorna. De anklagar dem som försvarar JA-sidan för att vara ateister och demoner. De skriker om att tron är i fara om förslaget till ny konstitution antas. Varje argument tas fram för att motsätta sig förändringar. Men det är inget nytt. Så gjorde de i Chile mot president Salvador Allende. Även i Nicaragua, där de attackerade Sandinisterna. 1952 ropade de på ”Kung Kristus” på La Paz’ gator för att fördöma den Nationella Revolutionen, säger Antonio Peredo och avvisar talet om att den nya författningen skulle stå i motsättning till religionsfriheten.

Och det är uppenbart att den reaktionära katolska kyrkans ledning, som historiskt sett alltid har uppträtt på oligarkins sida, har gjort en missbedömning för kritiken har rasat mot ”bönekampanjen” för ett NO. Biskopsrådets generalsekreterare, kardinal Jesus Juarez, tvingades gå ut och förklara att kyrkan som institution inte hade något med bönekampanjen att göra, även om han försvarade den:

– Bönekampanjen var inte programmerad eller understödd av katolska kyrkan. Det handlade bara om en bön för landets enhet, för dess myndigheter och Bolivias folk, sa Juarez som omedelbart angreps av Gustavo Torrico, parlamentsledamot för MAS som menade att katolska kyrkan har förlorat sitt anseende och i stället för att bedriva politik, borde den ägna sig åt det den är till för:

– Prästerna tillåter att man utnyttjar Gudaikonen via en slogan i TV i vilken det påstås: “Välj Gud, Rösta Nej”! Jag anser att kyrkan agerar på ett irrationellt sätt.

Kraftig majoritet för JA

Det är med den bakgrunden som bolivianerna går till valurnorna på söndag för att ta ställning till om de ska ersätta den nuvarande grundlagen, som har varit en garanti för överklassens maktställning. Eller om Bolivia, som president Evo Morales och MAS hävdar, ska ta det första steget mot att bryta de koloniala bojor som binder Bolivia till en utlevad politisk modell och i stället införa en författning som stimulerar landets utveckling och skapar grundläggande politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för ett folk som misshandlats under sekel.

– Det råder ingen tvekan. Den nya författningen kommer att få minst två tredjedelars majoritet, säger en Luis Gomez, som har svårt att dölja på vilken sida han står.

Evos 10 budord för att rädda jorden, livet och mänskligheten

Inför FN:s Permanenta konferens för Ursprungsbefolkningarna den 21 april förra året, lade Bolivias president Evo Morales fram sina ” 10 budord för att rädda jorden, livet och mänskligheten” som han sammanfattade med orden: ”Om vi inte gör slut på det kapitalistiska systemet så är det omöjligt att rädda jorden.” Ayamaraindianen som drog ned applådåskor för sitt tal drar slutsatsen att kapitalismen är den utlösande faktorn för krig och elände som dragit fram över världen.

– Det är Imperierna, inte folken, som vinner på krig. Det är de transnationella bolagen, inte nationerna, som vinner på krig. Vi strävar mot verkliga demokratier, inte ett system som underordnar oss Imperiet.

– Det får inte vara möjligt att kapitalismen förvandlar jorden till en handelsvara (…) Om vi inte upphör med det kapitalistiska systemet blir det omöjlig att rädda världen. (…) Låt länderna i Norr betala miljöskulden i stället för att de fattiga länderna ska tvingas betala utlandsskulderna, sa Morales med hänvisning till den globala nedsmutsningen som Nord är ansvarig för.

Bolivias president sammanfattade sin regerings och Latinamerikas ursprungsbefolkningar ståndpunkt i de 10 Budorden:

1. Upphöra med det kapitalistiska systemet.

2. Upphöra med krigen.

3. En värld utan imperialism och kolonialism.

4. Rätt till vatten.

5. Rätt till ren energi (med anspelning på ”bioenergi” som majs som förvandlas till etanol).

6. Respekt för Moder Jord.

7. Grundläggande mänskliga rättigheter.

8. Bekämpa ojämlikheter.

9. Utöva ekonomisk och kulturell mångfald.

10. Leva väl men inte på bekostnad av din medmänniska.

Dick Emanuelsson

 

TVÅ ÅRS ARBETE FÖR EN NY GRUNDLAG

• Den konstituerande församlingen inledde sitt arbete den 6 augusti 2006 i staden Sucre och avslutade det den 14 december 2007 i en militärgarnison, beskyddad av dynamitbeväpnade gruvarbetare i staden och gruvcentret Oruro.
• Mellan maj-juni 2008 genomförde de separatistiska länsprefekterna i Santa Cruz, Pando, Beni, Tajira, Chuiqisaca regionala folkomröstningar om en egen regional författning som fick majoritet och som ställde den utarbetade politiska konstitutionen för staten Bolivia åt sidan.
• Den 10 augusti 2008 genomfördes en folkomröstning som tog ställning till om presidenten, vicepresidenten samt länsprefekternas mandat skulle fortsätta eller avbrytas och i konsekvens med detta utlysa nyval på dessa poster. Evo Morales fick 67 procent av rösterna för förnyat förtroende.
• I september 2008 inledde länsprefekterna och de högerextrema “civilkommittéerna” i dessa län omfattande och våldsamma protester som bland annat innebar ockupering och förstörelse av offentliga statliga myndigheter och en massaker på ett 30-tal bönder i länet Pando i protest mot regeringens beslut om att utlysa en folkomröstning om den nya författningen.
• Den 21 oktober, klockan 03.00 ratificerade president Evo Morales inför 100.000 bolivianer, den bolivianska kongressens beslut om att utlysa en folkomröstning den 25 januari där folket får ta ställning för eller emot det utarbetade grundlagsförslaget.
• I december 2009 utlyses val till president, vicepresident och kongressen.