ALBA – ett annat Amerika växer fram
i samarbete och solidaritet
Ett nytt samarbete mellan folken
i Latinamerika växer fram. I spetsen för detta samarbete, som har som
målsättning att eliminera underutvecklingen och bygga ett mänskligare samhällssystem,
går Kuba och Venezuela. Med ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika och
TCP, Folkens avtal för handel, går Vita husets uttalade fiender fram utan att
begära tillstånd av Bush&Rice. Latinamerikareportern DICK
EMANUELSSON beskriver hur Bolivia integreras genom 202 projekt
i ALBA.
* * *
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / 2006-08-28 / Jag minns det som igår när
Paulina Apace med stammande gråt frågade mig hur hon skulle överleva med fem
barn, den yngsta flickan bara tre veckor, efter att hennes man hade skjutits
ihjäl av Sanchez de Lozadas utkallade militär. Det var i oktober 2003 i staden El
Alto, det revolutionära centret för upproret mot ”El Gringo”. Den söndagen hade
elva bolivianer massakrerats av armén i Paulinas bostadsområde. Hon kunde
varken läsa eller skriva och någon socialförsäkring var det inte frågan om. Jag
blev hennes svaret skyldigt.
Min vän och följeslagare, läkaren Nila Heredia, före detta
gerillakamrat till Che Guevara, förklarade att mänskliga rättigheter i Bolivia
inte existerade trots USA-ambassadens tal om motsatsen. Samma år som ”El
Gringo” störtades avled 15 000 bolivianska barn under fem år, enligt
officiell statistik, av undernäring och hunger. Varje dag gick tre förlösande
mödrar samma väg. Drygt en miljon av åtta miljoner av hennes landsmän är
analfabeter och över 60 procent av bolivianerna lever, som Paulina, i extrem fattigdom.
Det var mot denna omänskliga diktatur som Bolivias folk hade rest sig.
Den 22 januari i år såg jag Nila igen, men nu i
presidentpalatset i
PÅ DET LILLA KAPELLETS vägg i El Alto stod det: “Ingen
älskar dig som jag!” Och en bild på Jesus i mitten. Men vad hjälper den
kärleken om makten förvägrar sina egna invånare rätten att kunna läsa och
skriva? Den kubanske frihetshjälten José Martí uttryckte det så här: “Att bilda
sig är det enda sättet att bli fri”. Hans odiskutabla efterträdare i Kuba,
Fidel Castro, sa i år inför 700 deltagare från 33 länder som deltog i en
internationell konferens om alfabetisering i Havanna, att ”vi lär ut att läsa
och skriva och vi kommer att ha hundratals miljoner revolutionärer, kämpar som
är kapabla att förändra världen”.
Valsegern för vänsterpartiet MAS och dess presidentkandidat
Evo Morales den 5 december förra året var ytterligare en plump i protokollet
för Vita huset. Det dröjde bara fyra månader innan Bush placerade in Bolivia
som ny medlem i ”Ondskans makter” i Latinamerika:
– Låt mig bara säga att jag är orolig för demokratins erosion
i dessa länder som ni har nämnt, sa Bush på en fråga från en journalist om
utvecklingen i Venezuela och Bolivia.
Men vad är det då som Bush och Rice oroas över som får dem att
från den 1 oktober införa totalt vapenembargo mot Venezuela (i vilket svenska
SAAB-Bofors redan har anslutit sig till genom att avbryta sina vapenleveranser
av luftvärnsrobotar) och hota Bolivia med att säga upp tullfri import av
bolivianska exportprodukter till USA i december?
ORDET SOM FÅR State Departement och CIA att bli
nervösa heter ”ALBA”, det Bolivarianska Alternativet för Amerika. Det
sammanfattar det mest grundläggande som slås fast i FN:s Charta för de
universella mänskliga rättigheterna. Naturligtvis finns det en politisk och
ideologisk baktanke på att utbilda och kurera miljoner latinamerikaner, som
Fidel nämnde i sitt avslutningstal på alfabetiseringskonferensen. Ty här
handlar det inte om en borgerlig humanism i största allmänhet utan att
målmedvetet och systematiskt bygga upp en social och politisk bas i de olika
länderna som ska utgöra delar av ett kontinentalt motstånd mot USA:s anspråk på
att se Latinamerika som sin ”bakgård” och att lägga basen för det Förenade
Amerika som Simón Bolivar gav sitt liv för, ett Amerika med social rättvisa.
Under Morales’ första halvår som president har han slutit över
200 samarbetsprojekt med Venezuela och Kuba som i grunden kommer att förändra
Bolivia. Fem grundläggande faktorer för utveckling står i förgrunden
·
Utbildning: Skapa en läs- och skrivkunnig
befolkning som kan förstå sin omvärld, alfabetisering av en dryg miljon
analfabeter i Bolivia. Fram till augusti har ett tusen lärt sig läsa och skriva
medan 100 000 bolivianer för närvarande sitter på skolbänken på kvällarna.
·
Hälsovård: Skapa en sund och frisk befolkning som
kan fortbilda sig ännu mer och som har fysiska och mentala krafter för att
delta i landets produktiva utveckling
·
Skapa en materiell industribas inom energisektorn,
gas och olja. Återerövra Bolivias naturresurser från de transnationella
bolagen.
·
Skapa en nationell livsmedelsförsörjning;
industrialisera landets jordbruk, jord åt de jordlösa via en jordreform, bilda
en industribas för export av soja, koka, mjölkprodukter och te.
·
För att försvara den politiska processen och Bolivias
suveränitet; försvarssamarbete.
Latinamerika befinner sig i dag i en slags vattendelare mellan
USA:s diktat om frihandel och en ytlig parlamentarisk demokrati som allt fler
folk vänder ryggen till och, å den andra sidan, en stark rörelse för nationellt
oberoende där Chavez attraherar miljoner latinamerikaner med sitt projekt ALBA.
Men detta projekt skulle aldrig kunna sjösättas om det inte vore för Kuba och
landets imponerande utveckling inom hälsovård och utbildning. Tjugo tusen
kubanska läkare håller det venezuelanska hälsovårdssystemet under armarna och
utbildar samtidigt tusentals unga latinamerikaner till läkare i Havanna. I
mitten av augusti utexaminerades 1600 läkare från 26 länder. Hundratals var
bolivianer och venezuelaner.
GAS-OLJA-GRUVOR Venezuela erbjuder Bolivia fyra
olika projekt inom energisektorn till ett värde av 1,5 miljarder dollar. Det
inkluderar en petrokemisk anläggning och två anläggningar för filtrering av
flytande gas och olja. Det statliga venezuelanska oljebolaget PDVSA investerar
också 800 miljoner dollar i explorerande och exploatering av Bolivias
energikällor i allians med det statliga utfattiga bolivianska YPFB som får 51
procent medan PDVSA får 49 procent av aktierna.
– Bolivia inleder en ny etapp i sin historia, från att vara
ett ’tiggarland’ och öppnar nu möjligheter till utveckling, underströk Manuel
Morales Olivera, en av cheferna inom YPFB i en kommentar.
Inom gruvsektorn bildar Venezuela och Bolivia ett statligt gruvbolag,
Minera del Sur (Minsur), som ger det statliga Comibol möjlighet
att operera i alla delar av gruvindustrin. Venezuela kommer också att förse
Bolivia med diesel, vilket Bolivia inte producerar, i utbyte mot soja. Denna
viktiga bolivianska exportprodukt riskerade att slås ut när den förlorade hela
sin marknad när Colombia, som årligen importerade 225.000 ton, undertecknade
ett frihandelsavtal (TLC) med USA som säljer starkt subventionerad soja och som
enkelt skulle ha slagit ut den bolivianska sojan.
UTBILDNING OCH HÄLSOVÅRD I världen finns det 800
miljoner analfabeter. I Latinamerika är elva procent av befolkningen, eller 40
miljoner personer, analfabeter och cirka 110 miljoner är funktionella
analfabeter. Den miljon analfabeter som finns i Bolivia är i hög grad
koncentrerad hos de olika indianfolken som talar cechua, aymara eller guarani.
De får genom den kubanska metodiken ”Yo si puedo”, Visst kan jag, lära sig läsa
och skriva på sina modersmål och därefter på spanska.
Rätten till sjukvård var fram till kubanernas ankomst i
februari en exklusivitet för 22 procent av befolkningen medan resten litade
till högre makter när de insjuknade, säger Oscar Lanza, chef för den
Internationella Hälsovårdsaktionen. Kuba erbjuder sex tusen bolivianer gratis
läkarutbildning på Kuba.
Närmare 2 000 kubanska läkare har kommit till Bolivia. I
El Alto kan nu Paulina Apace kostnadsfritt gå till någon av de många kubanska
läkarna för att kurera sig eller sina fem barn. Kuba har donerat modern
utrustning för 20 sjukhus och nio center för ögonoperationer. Målet är att 100 000
bolivianer ska opereras mot bland annat grå starr, hittills har 27 596
bolivianer ögonopererats och räddats från att bli blinda. Totalt har
1 198 240 bolivianer behandlats av kubanska läkare fram till den 14
augusti vilket utgör 13 procent av Bolivias befolkning.
Fram till den 5 augusti hade de kubanska läkarna räddat livet
på 692 personer. Till skillnad mot sina bolivianska kollegor befinner sig
kubanerna i första hand på landsbygden, i bergen, djungeln och otillgängliga
trakter där sjukvård har varit en sällsynthet för människorna.
– Med Sydamerikas integration kan drömmarna om den enhet som
Tupac Katari, Simón Bolívar och massor av andra martyrer stred för bli
verklighet, sa Evo Morales. Han fällde dessa ord när han tillsammans med Hugo
Chavez och Kubas Ricardo Alarcón, talman i Nationalförsamlingen, inför 50 000
bolivianer i staden Cochabamba, sammanfattade de fem huvudprojekten som
förbinder hans Bolivia med Kuba och Venezuela.
MÅNGA AV LÄNDERNA i Centralamerika och Karibien,
men även Colombia, Peru och Ecuador, har under USA:s och IMF:s ”recept” förvandlats
till simpla reproducenter av billig arbetskraft, antingen illegalt i USA eller
på de maquilasfabriker som knappt betalar någon skatt. Den främsta posten i de
nationella budgetarna i dessa länder är i dag ”remesas”, de pengar som skickas
hem från ”gästarbetarna” i USA.
I Honduras ville den nya liberala regeringen i juni inleda ett
samarbete med det venezuelanska PDVSA och Chavez’ Petrocaribe, för att
få bukt med det strypgrepp som Texaco och Chevron, som enda distributörer av
bränsle, håller om landet. Omedelbart stoppade USA-ambassaden utfärdandet av alla
visum för honduraner som skulle resa till USA. I USA arbetar en (1) miljon
honduraner av en befolkning på sju miljoner. Det är mot denna utpressning och
utsugning av Latinamerika som allt fler länder och regeringar nu reagerar.
– Den nyliberala imperialismen, den högsta fasen av
kapitalismen, har trätt in i sin galna fas. Under detta sekel måste de förenade
folken i Latinamerika kasta av sig imperialismens ok för att rädda världen.
Socialismen är folkens väg till den verkliga befrielsen, för jämlikhet och
rättvisa, sa Chavez när han summerade den nya integration mellan dessa
”ondskans makter” vars enda ”brott” är att rädda liv och öka bildningsnivån för
dem som igår förvägrades denna mänskliga rättighet.
NÄR JAG HÖRDE Chavez uttala dessa ord gick mina
tankar osökt till Cochabamba 2002 och en militär parad för att hylla landets
väpnade styrkor som så många gånger har dränkt detta folks kamp i blod. Men det
var inte så mycket denna skamfulla historia utan affischen som uppmanade folk
att söka sig till paraden. Coca Cola stod som sponsor för arrangemanget.
Händelsen illustrerar väl en USA-presidents ord om att ”USA har inga vänner,
bara intressen”.
Kontrasten till Kubas och Venezuelas solidaritet med Bolivia är,
som Evo Morales sa denna varma kväll i tropiska Cochabamba, himmelsvid. De
kräver inget i utbyte, de samarbetar för att utveckla hälsovård, utbildning och
en utveckling av Bolivia industri och naturresurser.