Officerare anklagas ha avrättat 17 värnpliktiga som vägrade att skjuta på sina landsmän

 

Officerare anklagas ha avrättat 17 värnpliktiga som vägrade att skjuta på sina landsmän

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-21 / Nya uppgifter och vittnesmål i Bolivia anklagar officerare inom den bolivianska krigsmakten för att ha avrättat 17 värnpliktiga som vägrade öppna eld mot sina landsmän.

Uppgifterna, som publicerades av nyhetsbyrån Bolpress, talar om att i fredags (den 17 oktober), vid sextiden på eftermiddagen, hämtades kropparna av åtta döda värnpliktiga upp av kriminalpolisen PTJ i en massgrav. Enligt vittnesmål från invånarna i stadsdelen Villa Cooperativa, i staden El Alto, centrum för striderna på högplatån ovanför La Paz, hade de värnpliktiga skjutits av sina överordnade efter att de vägrat öppna eld mot demonstrerande och protesterande landsmän.

– De åtta ungdomarna var klippta som militärer och de hade skjutits i huvudet och i bröstet, uppgav invånarna i området till Bolpress.

De enda uppgifterna som framkom under massprotesterna handlade om den unge soldaten Egnar García, som tillsammans med hundratals andra soldater hade transporterats från östra Bolivia i El Chaco, för att sättas in mot upprorsrörelsen i La Pazregionen. När han vägrade att skjuta mot demonstranter avrättades han kallblodigt av sitt befäl.

Under protesterna vittnade många människor direkt i radiosändning, bland dem föräldrarna till värnpliktiga, hur officerare torterade, misshandlade eller avrättade soldater som vägrade öppna eld mot folkmassorna. Sexton värnpliktiga är försvunna sedan protesterna inleddes den 17 september.

En annan uppgift som florerar om de döda kropparna som påträffades i fredags, handlar om att de skulle utgöra en grupp av värnpliktiga som deserterade från det bolivianska flygvapnet och som avrättades av sina befäl.

Den andra ronden inledd mot nyliberalismen och en interrimspresident

 

Carlos Mesa

Den andra ronden inledd mot nyliberalismen

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-21 / Den nye presidenten Carlos Mesa har bråda dagar. Han sitter på nåder, mer exakt 90 dagar. Ställer han inte om Bolivias politiska kurs 180 grader riskerar han gå samma öde till möte som sin politiske lärofader, Gonzalo Sanchez de Lozada.

Detta förklarade såväl den bolivianska landsorganisationen COB:s utvidgade möte i söndags som de främsta oppositionsledarna Evo Morales och Felipe Quispe.

– Vi har kämpat mot de transnationella företagen, världshegemonin och dess representanter här, men även mot ALCA, ett ekonomiskt instrument för att dominera oss att tvinga oss in i en rekolonialisering. Men vi har också stridit mot militaristiska projekt som Plan Colombia. Därför ville de skrämma oss med massakrer och repression, förklarade Evo Morales.

Kriget om marknaden

Den man som berövades på presidentposten förra året, enligt alla uppgifter, uppmanar nu Bolivias folk att förbereda sig på det nya kriget ”som inte bara kommer att handla om naturresurserna som olja, gas och vatten, utan också marknaden”.

– Vi har sagt att vi måste ta den striden så att marknaden ställs under folkens kontroll och inte de transnationella bolagen. Bolivia har tagit ett steg, med mycket smärta och uppoffringar.

MAS-ledaren underströk också att de åtta miljoner invånarna, varav majoriteten är quechua-, aymara- och guaraniindianer måste fortsätta den inledda kampen för att förändra den katastrofala politiska modellen.

– Vi har sett att det är möjligt att bygga en alternativ politisk rörelse mot den nyliberala politiken som medfört ett allvarligt mot folkens existens. Därför har de rest sig.

Nye presidenten vädjar

Bolivias nye president, Carlos Mesa, är sedan länge en politisk lärjunge till den störtade Lozada. I måndags utsågs den nya regeringen som innehåller 15 medlemmar, varav bara två har förflutet från de partier som ingick i Lozadas regering. I måndags eftermiddag, på ett massmöte på Plaza San Francisco, i centrala La Paz, fick Mesa respit av den rörelse som under fyra veckor har skakat om den ekonomiska och politiska makten i Bolivia.

– I all min ödmjukhet ber jag er om tid och att ni skapar ett utrymme för att kunna arbeta. Att världen ska se, att Aymará (indianfolket på högplatån, reds anm.) är heroisk i striden men generös när en verklig öppning skapas för demokrati, sa Mesa i ett försök att vinna förtroende hos massorna i Bolivia.

DN i Bolivia, i tjänst hos USA och borgerskapet

Tre dagar efter att det bolivianska folket hade störtat `El Gringo´, toppade DN:s utsände, som bara kom till Santa Cruz sin krönika med ovanstående text.

 

DN i Bolivia, i tjänst hos USA och borgerskapet

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-18 / Nu inleds den andra fasen i den psykologiska krigföringen mot det bolivianska folkets erövring, sa en krönikör i Colombia, efter att ”Bolivias folk hade jagat ’El Gringo’ på flykten”, som också Evo Morales, den främste upprorsledaren sammanfattade situationen.

Det är en annan slutsats och den står i bjärt kontrast till vad CNN, internationella nyhetsbyråer och Sveriges viktigaste dagstidning, Dagens Nyheter, har slagit fast.

Den illustrerar skillnaden i hur vi ska se den politiska utvecklingen under den senaste månaden i Bolivia: Det vill säga, att Gonis beslut att kasta in handduken inte berodde på att han inte längre hade majoritet i kongressen utan att Bolivias folk hade rest sig och inte gav gruvmagnaten och miljonären Lozada något alternativ.

Dagens Nyheters utsände Nathan Shachar kom aldrig längre än till Santa Cruz, vid gränsen mot Brasilien i sydöstra Bolivia. Det är en plats där storgodsägarna och den inhemska politiska eliten, som oftast är samma personer, i colombiansk stil har organiserat paramilitära väpnade grupper för att stoppas rörelsen för en jordreform. Det är samma halvfeodala situation som råder där som på Brasiliens landsbygd. Det är med hjälp av sina ”klassbröder” i grannlandet som storgodsägarna har beväpnat sig och mördat många bolivianska bondeledare.

Om detta skriver inte Shachar, trots att han är väl medveten om situationen. Det förvånar inte, för ”DN:s utsände” har också en politisk uppgift, som oss flesta reportrar, nämligen att misskreditera både upprorets ledare som dess målsättningar.

”Libyen, Colombia och Peru bakom upproret”

”Oberoende” DN:s utsände repeterar för den svenska läsekretsen Lozadas uppgifter från intervjuer med CNN och den spanska radiokedjan RGL:s om att upproret finansierades och styrdes från Libyen, Colombia och Peru av Khadaffi, respektive den colombianska och peruanska gerillarörelsen.

Kokainpengar fördes in via dess tentakler till ”kokaledaren” Evo Morales som betalade de hundratusentals indianerna, bönderna men framför allt den bolivianska landsorganisationen COB för att gå ut på gatorna och konfronteras med stridsvagnar och maskingevärsskyttar.

Det är ett cyniskt men framför allt journalistiskt självmord.

I DN:s lördagsupplaga, som jag läst via dess internetsida, står det att läsa:

”Bolivianska underrättelsekällor upprepade under fredagen anklagelserna mot Morales för att finansieras av Libyen, som han gästade nyligen, av colombianska FARC och peruanska Sendero Luminoso, bägge djupt involverade i den kokainindustri som utgör de bolivianska kokaodlarnas marknad.”

Morales tillåts att dementera detta men Nathan Shachar insisterar på sitt sätt genom att själv peka ut Morales som ledare för ”kokaodlarnas MAS”, det vill säga det parti som inom rymmer sig det bredaste spektrum av social och folkliga organisationer som något politiskt parti under modern tid i Bolivia kan uppvisa.

Inte heller det nämner DN-reportern för sina läsare.

Friedmanutbildade Chicagoekonomer

Mot Morales’ dementi intervjuar Nathan Shachar en rad motståndare, påstådda ”politisk bedömare” och därmed i DN-läsarens ögon ”politiskt självständiga”.

” – Morales är slugast av detta lands politiker, han gör inget på känsla, allt är noggrant förberett”, säger till DN Jose Luis Cela, politisk bedömare i Santa Cruz”.

Skriver Shachar och ger läsaren en känsla av en framtida ovisshet.

Ekonomin som i tidigare artiklar påstods uppvisa framgångar under Lozada har nu förvandlats till ”en extremt polariserad ekonomi”, mot vem den är polariserad skriver inte Shachar, som naturligtvis vet mot vem.

Liberala DN:s utsände är också nu mycket orolig för det ”demokratiska systemet, som motstått påfrestningarna”. Att det är just mot den nyliberala formen av demokrati, det vill säga i den modell där folket utesluts och där ekonomin styrs av Friedmanutbildade Chicagoekonomer som folket har rest sig, berättar heller inte DN-reportern.

”Civilkupp”?

 Slutklämmen i Nathan Shachars artikel över upprorets seger över en folkmördare avslöjar var reporterns sympatier återfinns:

”- Om militära styrkor i ett land agerat såsom Morales och hans anhängare gjort, så hade vi kallat det en militärkupp. Detta är en civilkupp, ett framgångsrikt försök att störta en vald regering med våld. Ve oss, detta är inte slutet, det är början till slutet, sade statsvetaren Roberto Laserna.”

Också han ”oberoende”?

Shachars rörelse för det politiska kadavret Jaime Paz Zamora, ordförande för MIR och vägrad inresevisum till USA för sina affärer med den bolivianska knarkkartellen, (därav USA-ambassadens utpressning mot Zamora att stödja Lozadas regering i augusti 2002) som in i slutet stod vid ’El Gringos’ sida, är nästan för mycket:

”- Presidenten är på väg att fatta ett avgörande och patriotiskt beslut, sade Paz Zamora med en stämma som stockade sig av rörelse.”

Kanske Mauricio Rojas

Presidents beslut var att lämna Bolivia i en helikopter till flygplatsen i Santa Cruz, den enda staden som var någorlunda säker för att Goni inte skulle lynchas för överlagt mord på 74 bolivianer och ha sårats minst 400 andra. På någpt sätt är det ett ödets ironi att just här befann sig DN:s utsände. Knappast en ”politisk tillfällighet”.

Det är inte alltid lätt att vara liberal och demokrat. Det har både Goni och Nathan Shachars fått erfara under den senaste veckan. I synnerhet om man ska tvingas förklara varför det liberala systemet lidit nederlag. Kanske Mauricio Rojas kan förklara det, han är ju också numera liberal, och dessutom en ”oberoende” sådan.

Chavez kritiserar OAS för cynism och dubbelmoral i Bolivia

 

Chavez och Evo

Chavez kritiserar OAS för cynism och dubbelmoral i Bolivia

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-19 / Venezuelas president Hugo Chavez kritiserade i söndags de Amerikanska Staternas Organisation OAS för cynism och dubbelmoral och passivitet inför den ”bolivianska tragedin”.

Chavez anklagade OAS för dess passivitet i fallet Bolivia, där massaker efter massaker utfördes av de militära styrkorna och jämförde det med OAS’ snabba agerande i Venezuela.

När statskuppen mot Chavez ägde rum den 11 april förra året uttalade OAS en vädjan till den nya kuppregeringen att snabbt utlysa val till Nationalförsamlingen, vilket i praktiken var ett erkännande av kuppjuntan som tog makten. Dessutom hade parlamentet en majoritet av Chaveztrogna.

– Minsta lilla sak som händer här (Venezuela, reds anm.) och som uttalas av oppositionen, innebär en anklagelse av OAS och den Interamerikanska kommissionen för att ”regeringen Chavez undergräver demokratin och de mänskliga rättigheterna”, dundrade Chavez i sitt söndagsprogram ’Aló Presidente’.

OAS, `USA:s Ministerium för koloniala angelägenheter´.

“Nyliberalismen den skyldige” i Bolivia

– Vad hände i Bolivia? Dessa organ (OAS och CIDH) varken tänker, ser eller hör någonting och det verkar som de bara är inställda mot ett håll: Venezuelas regering. Men se på dem (OAS) i Bolivia där en verklig massaker ägde rum som vi uppriktigt beklagar och som smärtar oss oerhört. Bara så att ni ser cynismen i vad de kallar för ”det interamerikanska systemet”, en verklig cynism.

Chavez underströk att vad som stod på spel inte handlade så mycket om en man som “nyliberalismen som är den skyldige för den bolivianska tragedin”.

Den avsatte Gonzalo Sanchez de Lozada beskyllde på sin andra dag i exilen i Miami Chavez för att aldrig ha gett honom ett uttalat stöd. Venezuelas president var den ende av de latinamerikanska statscheferna som intog ”en låg profil” när USA, OAS och övriga statscheferna på den latinamerikanska kontinenten skyndade till gruvmagnaten Lozadas hjälp. Lula och Argentinas president Nestor Kirchner utsåg var sin medlare som skulle medla mellan oppositionen och Lozada, men det var då redan försent.

”Första fackliga knarkstaten i Sydamerika”

Lozada uppgav till Miami Heralds söndagsupplaga att han i ett telefonsamtal med Chavez hade bett denne att ”tala med sina vänner”, det vill säga Evo Morales och Felipe Quispe samt Bolivias fackföreningsledare ”och uppmana dem att stoppa blodspillan”, en märklig vädjan eftersom de 140 dödade begicks av de väpnade styrkorna.

Lozada uppgav att han blev ett offer för en konspiration med målsättningen skapa den ”första fackliga knarkstaten i Sydamerika”. Han anklagade också USA för att ha övergivit den avsatte presidenten. Sina forna regeringsvänner så som vicepresidenten Carlos Mesa och det högerpopulistiska partiet NFR, lett av den förre militären Manfred Reyes, betraktade han som förrädare.

Carlos Mesa har under flera år uttalat en offentlig beundran för den nu avsatte Lozada. Kritikerna menar att den nya regeringen i Bolivia består av personer som tidigare har stött den nyliberala politiken i Bolivia.

Morales & Chavez och ”Petroamerika”

Mellan Venezuelas president Hugo Chavez och Bolivias främste oppositionsledare, Evo Morales, råder det hjärtliga relationer. Morales har aldrig vacklat i sitt stöd till Chavez och den Bolivarianska revolutionen. Han har också öppet uttalat och verkat för att Bolivia ska förenas med Venezuela och andra Latinamerikanska stater och bilda vad Chavez kallar för ett ”Petroamerika”. Målsättningen är att skapa ett starkt latinamerikanskt företag som inom sig samlare energiresurserna på kontinenten och dess tekniska kapacitet för att stå emot de transnationella oljebolagen. Dessa påtvingar det fattiga Latinamerika koncessioner som oftast är rena förlusterna för länderna.

När Morales deltog i ett telefonsamtal för en månad sedan med Chavez i hans söndagsprogram, kritiserades han våldsamt av både Gonzalo Sanchez de Lozada som dennes regeringspartner. När Lozada nu anklagar Chavez för att ha ”svikit honom”, handlar det naturligtvis om politisk taktik och principer.

Dick Emanuelsson

 

Efter störtandet av `El Gringo´: Bolivias LO kräver ett ”politiskt minimiprogram”

 

Efter störtandet av `El Gringo´: Bolivias LO kräver ett ”politiskt minimiprogram”

BOGOTA / 2003-10-17 / Landsorganisationen COB kräver att övergångsregeringen måste acceptera ett politiskt minimiprogram som innebär att staten tar över landets energitillgångar och upphäver de tidigare lagar som ger de transnationella företagen koncession över bland annat naturgasen.

Den nya regeringen måste också uttala sitt avståndstagande mot USA:s förslag på frihandelsorganisationen ALCA.

Enligt COB bör följande politiska punkter utgöra grund för en politisk lösning av krisen i Bolivia som kostade, enligt COB, 140 liv och 500 skadade:

• Annullering av Lagdekretet 24806 som slår fast att staten frånsäger sig rätten att exploatera gas- och energifyndigheterna. Staten bör ta kontroll över denna strategiska naturresurs och använda den i industrialiseringen av Bolivia.
• En genomgång och revision av alla kontrakt som utgör ”samriskprojekt”, Joinventures, samt uthyrning av oljekällor, gruvor och statliga företag.
• Annullering av lagen om ”jordreform” som ser jorden som en kommersiell resurs. COB kräver utdelning av jord men en integrerad jordreform med jord, teknisk assistens och krediter.
• Respekt för den kollektiva och kooperativa egendomen, en artikel som ger de 37 indianfolken en historisk rätt över marker och områden.
• Återställande av de sociala och arbetsrättsliga rättigheterna för Bolivias arbetare.
• Omedelbart upphävande av lagen om fritt anställningsförehavande, vilket innebär att arbetsgivaren när han vill kan avskeda en anställd.
• Reaktivering av den nationella produktionsapparaten, avståndstagande från den fria marknaden som USA:s förslag till frihandelsorganisation kallad ALCA innebär.
• ”Nej till straffrihet för slaktarna från oktober”, straff för dess brott mot mänskligheten och mord på bolivianer.
• Annullering av antiterroristlagen “Ley de Seguridad Ciudadana”, med vilken folket mördades.
• Oavsett vilken regering som utses har den skyldigheten att uppfylla folkets krav. Om inte, kommer gatorna och vägarna i fosterlandet återigen att förvandlas till våra barrikader. 

Fragment från uttalandet den 17 oktober 2003,
av COB:s exekutivkommitté.

 

’El Gringo’ besegrades av ett fattigt obeväpnat folk i hjärtat av Latinamerika!

 

’El Gringo’ besegrades av ett fattigt obeväpnat folk i hjärtat av Latinamerika!

• 100 USA-medborgare i Bolivia kräver av Bush att inte lägga sig i Bolivias inre angelägenheter!
• Nu inleds andra ronden mot ”modellen”.

BOGOTA / 2003-10-17 / El Gringo, Gonzalo Sanchez de Lozada, har flytt Bolivia och återvänt till sitt hemland, Miami, USA. Där kommer han att sitta vid playorna med andra avsatta diktatorer och melankoliskt drömma sig tillbaka till storforna dagar.

USA är skakat över utvecklingen i ett av de fattigaste länderna i Latinamerikas ”hjärta” och i Bolivia blev situationen ohållbar. Både för Bushadministrationen som först gav allt stöd till 'Goni' men efter tre dagars massdemonstrationer som inte skrämdes av blodbad utförda av de väpnade styrkorna, insåg att de gällde att byta häst.

Därför tvingade de i fredags eftermiddag sina lokala stödtrupper i Jaime Paz Zamora, från MIR och Manfred Reyes, från det högerpopulistiska FNR, att sadla om. Reyes avgång på förmiddagen var samordnad med USA-ambassaden och State Departement. Hade regeringskoalitionen naglat sig fast vid makten, hade USA:s utsikter för att behålla greppet över Bolivia också i framtiden varit avsevärt sämre. Carlos de Mesa tog i helgen över och han är en pålitlig anhängare av fortsatt USA-beroende.

Terroristspöket

Inför CNN och den spansk-colombianska radiokedjan RLG anklagade Gonzalo Sanchez de Lozada det bolivianska upproret för att vara styrt av den colombianska Farc- och ELN-gerillan och att upproret finansierades av knarkpengar. Med dessa pengar påstod Lozada att Evo Morales och Felipe Quispe finansierade tiotusentals marscherande gruvarbetare och bönder med ”tre dollar per dag”. De häpna journalisterna fann inga följdfrågor, men Dagens Nyheters utsände, som bara befann sig i storgodsägarnas centrum Santa Cruz, fann uttalandet så viktigt att det citerades med största allvar.

När dessa uppgifter blev allmän kännedom bland de hundratusentals demonstranterna på fredagsmorgonen exploderade en våg av indignation bland massorna. Den USA-stödde Goni insinuerade också över bristen på stöd från Venezuelas president Hugo Chavez som han trodde var ”upptagen” eftersom han inte hade uttalat sitt stöd för Goni i likhet med OAS och resten av de latinamerikanska statscheferna.

I Batistas och Somozas spår

Detta var också det enda stöd som Gonzalo Sanchez de Lozada lutade sig tillbaka emot. Men när USA insåg att klockan var slagen, beslöt sig Lozada för att skriva ett kort brev till kongressen och med en helikopter, i likhet med gamla diktatorer som Kubas Fulgencio Batista (1 januari, 1959) och Nicaraguas Anastasio Somoza (19 juli, 1979), lämnade han ett folk som jublade på Bolivias gator, landsbygd och i Andernas högplatåer.

Samma dag som ’El Gringo’ kastade in handduken, krävde 100 USA-medborgare som finns i Bolivia att USA-administrationen ”inte ska lägga sig i den politiska utvecklingen i landet”. De påminde också sin president att ”bolivianerna har rätt att själva bestämma över sin politiska framtid, fritt från påtryckningar och USA-sanktioner”.

 

 

Goni: “Drogrörelser bakom protesterna i Bolivia” AV DICK EMANUELSSON BOGOTA / 2003-10-16 / Bolivias hårt pressade president Gonzalo Sanchez de Lozada uppgav i dag in en intervju för den spansk-colombianska radiokedjan RGL att bakom protesterna döljer sig “Knarkfackliga rörelser” med finansiellt och logistiskt stöd av de bägge gerillarörelserna Farc och Eln. ”Goni”, som han också kallas, intervjuades av journalister såväl i Bogota, Mexiko som Panama City. Den bolivianske presidenten anklagade de två främsta oppositionsledarna Evo Morales och Felipe Quispe för att leda organisationer som med hjälp av knarkpengar från kokaodlingarna finansierar varje gruvarbetare som marscherar från gruvdistriktet Oruro med tre dollar per dag. Men några bevis för detta påstående presenterade han inte. Goni uppgav att han inte kommer att avgå, för det skulle innebära ”slut på demokratin och en upplösning av landet”. Han menade också, att för oppositionsledarna handlar det inte om att protestera mot utförsäljningen av gasfyndigheterna i landet, utan att störta demokratin och ersätta det med ett ”korporativistiskt system”. Från den colombianske reportern kom den logiska frågan om den bolivianska underrättelsetjänsten kan rapportera om ”någon representant för Colombias Väpnade Revolutionära Styrkor, FARC, har något med den folkliga mobiliseringen att göra”? – Vi vet att FARC har haft fyllt en roll som är mer än bara träning, som till exempel förberedelser men i dag är de inte aktiva. Vi har häktat en person från denna organisation som greps med material från Evo Morales parti (läs kokain, reds anm.) och som greps på bar gärning när han tränade (bolivianer). – Vi är oerhört oroade även om det inte finns synbara uttryck för detta (det vill säga bevis och en gerillarörelse, reds anm.). Men om denna rörelse har framgångar kommer den enda exportprodukten att utgöras av droger och landet kommer att förvandlas till ett slagfält, en sak som jag försöker förhindra. REFLEKTION: Goni försöker skrämma USA-opinionen ”Man kan göra mycket med bajonetter men det går inte att sitta på dem” President Goni inte bara är dåligt påläst, hela hans utspel och svar bygger på att skrämma upp den nordamerikanska opinionen, inte den bolivianska eller colombianska eller latinamerikanen i största allmänhet. Gonis uttalanden baseras på att det folkliga upproret i Bolivia bygger på en konspiration av terrorister från Peru (Sendero Luminoso), knarkproduktion och Farc-gerillan som för närvarande håller tre USA-medborgare som krigsfångar. Dessa var entreprenörer, bl.a. med förflutet i Vietnamkriget, inhyrda av Pentagon för sofistikerat underrättelsearbete i gerillaområde. I början av veckan visades en film och en intervju med dem som skakade om den känsliga USA-publiken. ”Detta är ingen film, detta är verklighet”, sa den ene av de tre krigsfångarna och vädjade till Bush att inte ge sig ut på ett äventyr med att försöka befria dem i djungeln. Goni är säkert medveten om att denna film har visats och försöker ge sken av att hela Bolivia kan förvandlas till ett ”gerillanäste med kokain som ekonomisk bas”. En USA-medborgare i allmänhet kan inte skilja på kokaodlares produkter, som framställer tolv olika medicinska produkter, och en kemiingenjör som framställer kokain. När han säger att det sitter en medlem av Farc fängslad, ljuger presidenten rakt in i mikrofonerna. Den fängslade är en ledande medlem i en av Colombias bondeorganisationer, fängslad i februari i år och anklagad för att vara medlem i ELN. Han är ett typiskt offer för en konspiration där man ”planterar” ut misshagligt bevismaterial som både drabbar offret men även misskrediterar den främsta politiska kraften i Bolivia, MAS, Rörelsen mot Socialism som leds av Evo Morales. Gonis uttalande tyder på att han helt vänder den inhemska opinionen ryggen och i stället lutar sig tillbaka på USA:s stöd. I dag, torsdag, har det också framkommit uppgifter om att både militärt material från USA är på väg till Bolivia men framför allt, att ledande USA-officerare är direkt indragna i den högsta befälstaben och mer eller mindre styr hur de bolivianska väpnade styrkorna ska agera för att neutralisera det breda folkliga upproret mot Goni. För USA är krisen i Bolivia av högsta prioritet. State Departement och det Nationella Säkerhetsrådets språkrör gick omedelbart ut i måndags och tog Goni till sin barm. De närmaste dagarna kommer att bli avgörande för utvecklingen i landet. Kan oppositionen splittra de väpnade styrkorna och paralysera dem, har Goni förlorat det egentligen enda massiva stöd han fortfarande har kvar. De bägge partierna FNR och framför allt MIR är i dag mer eller mindre politiska kadaver. Men, som ordspråket säger, ”Man kan göra mycket med bajonetter men det går inte att sitta på dem”. Dick Emanuelsson

Kommentar: Lozada, USA och DN-Shachar

Lozada, USA och DN-Shachar

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-15 / I all nyhets- och utrikesrapportering är det lätt för en slipad reporter att spela på läsarens okunnighet. Även om reportern inte direkt framför sakligt sett felaktiga uppgifter kan han ändå manipulera sanningen på ett önskat sätt. Dagens Nyheters Nathan Shachar är exempel på en sådan manipulation.

I onsdagens Dagens Nyheter intervjuar han på mobiltelefon från Buenos Aires Felipe Quispe, en av oppositionsledarna i den massrörelse som uppstått i Bolivia mot den nyliberala modellen. Men det är inte mot modellen som Shachar vill fokusera intervjun utan mot ett för västerlänningar diffust medeltids solrike då det ”äldstes råd” ska styra. Med andra: demokrati handlar protesterna inte om, snarare något patriarkatiskt odemokratiskt gammelråd.

Shachar är duktig på att förlöjliga såväl Quispe men framför allt de 37 skilda indianfolken som lever i Bolivia och som står enade mot den nyliberale presidenten.

Shachar är ett illustrativt exempel på kolonial respektlöshet inför flera ursprungsfolk med en enorm rik historia av riter, kultur och kamp för att bevara sina folks bästa traditioner under en tidsepok då MTV-kulturen hos våra ungdomar hotar att radera ut det bästa av nationsstaternas kultur och historia.

Han, Gonzalo Sanchez de Losada, talar med engelsk brytning. Det är också ett illustrativt exempel på hur en gruvmagnat som har vuxit upp i USA med pengar och makt kan svinga sig upp på ett fattigt lands högsta post trots att han inte ens kan tala språket och än mindre förstå hur kylan på 5.000 meters höjd känns, eller hur det är att lägga sig med en skrikande svullen mage som Bolivias folk gör i dag. Det är dessa ”demokratiska institutioner” som för Lozada och DN-Shachar är heliga men som för folket symboliserar misär och gator nerstänkta av arbetarblod.

För Lozada, USA och DN-Shachar handlar det om att slå vakt om privategendomen. Därför kallas nu stridsvagnarna ut på gatorna i La Paz, därför beskjuter de gruvarbetarna som anländer i tusentals till La Paz för att störta DN-Shachars ”president”.

Protesterna i Bolivia, i Latinamerika kallad för ”Nyliberalismens svagaste länk”, handlar inte om att införa Solriket utan en gång för alla slå sönder den nyliberala modellen. Och det var när medlemmarna i landets fackföreningar den 8 oktober gick ut från fabrikerna och kontoren och ut på gatorna som protesterna fick en landsomfattande omfattning och kraft. Så även i El Alto, där Felipe Quispe har starkt stöd.

Två gruvarbetare dödade av arméstyrkor under marsch mot La Paz

 

Två gruvarbetare dödade av arméstyrkor under marsch mot La Paz

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-15 / Två gruvarbetare uppges ha dödat när arméstyrkor stoppade 2.500 gruvarbetare som var på väg till La Paz för att förstärka massprotesterna mot regeringen Gonzalo Sanchez de Lozada.

I La Paz finns redan 800 gruvarbetare från Huanunigruvan, belägen i gruvdistriktet Oruro. Förra veckan sköts en gruvarbetare ihjäl när de anlände till El Alto i La Pazregionen. Ett dussintals andra skadades av soldaternas kulor. Sammanlagt uppges nu 74 bolivianer har dödats sedan generalstrejken bröt ut den 8 oktober.

De 2.500 gruvarbetarna som nu befinner sig 100 kilometer från La Paz stoppades när de befann sig vid samhället Patacamaya. Stridsvagnar som stod utposterade vid vägen besköt gruvarbetarna för att förhindra dem att fortsätta i sina lastbilar.

Det är mycket folk på vägen och plötsligt dök de upp och började beskjuta arbetarna, sa ett vittne till radiostationen Erbol som har en reporter som följer gruvarbetarnas färd mot La Paz.

När militärerna sköt sönder däcken och försökte stjäla gruvarbetarnas tillhörigheter jagades de dock på flykten med hjälp av dynamitstavar som kastades mot de väpnade styrkorna.

I huvudstaden La Paz är generalstrejken total, inte en enda aktivitet märks, rapporterar i dag alla medier. Massdemonstrationerna är större och förstärks hela tiden. President Gonzalo Lozada uppger att han inte kommer att avgå och understryker stödet han har fått från USA-regeringen.

Bolivias folk på marsch under en ledning

 

Bolivias folk på marsch under en ledning

AV DICK EMANUELSSON

”Det finns en lukt och arom av koka, av fattigdom, av inbördeskrig” 

BOGOTA / 2003-10-15 / Bolivias folk är på fötter, bokstavligen. 2500 gruvarbetare marscherar mot La Paz och konfronterar stridsvagnar med dynamit tio mil från staden. Tre gruvarbetare och ett oräkneligt antal såras av kulspruteelden.

Medelklassen i La Paz är också i rörelse och genomför demonstrationer från sina stadsdelar och ansluter sig till generalstrejken. Tusentals bönder är på marsch mot La Paz. I gruvdistriktet Oruro spränger militären en av antennerna för en oberoende radiosändare för att bryta kommunikationerna med omvärlden.

Från Cochabamba och Santa Cruz är situationen spänd och i morgon torsdag meddelar COB att nya större manifestationer och aktioner förbereds. Hela tiden ansluter sig allt fler organisationer och samhällsgrupper till generalstrejken och samlas bakom kravet att president Gonzalo Sanchez de Lozada måste avgå och stoppa blodbadet på Bolivias folk.

Nu rapporteras också att ett 40-tal organisationer som hittills har protesterat var och en på sitt håll mot den nyliberala regimen, nu har samlats under en samlad ledning med COB, Bolivias LO, som samlande kraft.

Samordning

Bakom denna nya organisation, som innebär att striden mot Lozada förs upp på en högre organiserad nivå, ingår de främsta oppositionsledarna så som Evo Morales (MAS), Roberto de La Cruz (COB) och Felipe Quispe (MIP). Ingen av de 40 organisationerna har mandat att själva förhandla på egen hand med motparten. 

Enigheten och enheten växer för varje timme och det enade kommandot har beslutat att förstärka och intensifiera generalstrejken.  

I morgon torsdag uppmanar COB alla kvinnor att fylla kyrkorna och genomföra "Piqueteros", manifestationer mot regimen som för varje timme blir allt mer isolerad.

I El Alto, på 4.000 meters höjd och där protesterna inleddes i mitten av september, ligger staden med 800.000 invånare under kvarterskommittéernas kontroll, vittnar nyhetsbyrån Econoticiasbolivia.

– Strejken är total. Efter att bokstavligen ha stridit med stenar kvarter för kvarter, med käppar i gränderna, efter att ha blodet har flutit lördag och söndag, motstått de galna kulsprutorna och stridsvagnarna och de krigsmålade soldaterna, råder sedan måndag en annan makt, den folkliga makten, skriver Econoticiasbolivias utsände reporter.

Parallell makt

I dag varken lämnar eller kommer det in främmande personer utan tillstånd av de 800.000 invånarnas organiserade kommunkommittéer. Där finns det soppkök i varje gränd där fattigdomen är gemensam men solidariteten outtömlig.

– Nu gråter de, kropparna skakar när de tar adjö av sina döda anhöriga. Men det är också skrik på hämnd och rättvisa. ”Jag ber till Gud att de inte ska dyka upp här, militärerna”, säger en av fäderna i Villa Ingenio. Det finns en lukt och arom av koka, av fattigdom, av inbördeskrig, summerar Econoticiasbolivias reporter.

Sextio dödade i armémassakrer i Bolivia under generalstrejk

 

Sextio dödade i armémassakrer i Bolivia under generalstrejk

AV DICK EMANUELSSON

• Soldat som vägrade öppna eld dödades av befäl

LA PAZ / 2003-10-14 / Vid denna pressläggning är de flesta av Bolivias större städer lamslagna av en generalstrejk som inleddes den 8 oktober. Massprotesterna är på väg att störta president Gonzalo Sanchez de Lozada, alias ”El Gringo”.

Men denna 70-årige man som har vuxit upp i USA och som talar spanska med brytning på engelska, svarade i CNN på måndagskvällen:

– Det finns folk som vill ta död på demokratin i Bolivia och införa en fackföreningsdiktatur (!).

Generalstrejken är en upptrappning på de massprotester som äger rum i Bolivia sedan mitten av september. Orsaken är folkets missnöje med att sälja ut Latinamerikas näst största naturgasfyndigheter till olika multinationella bolag som ska utvinna, bygga och transportera gasen till Kalifornien.

Men protesterna har förvandlats till ett uppror mot landets sittande högerregering. I Latinamerika kallas Bolivia för ”nyliberalismens svagaste länk”. Fattigdomen, hungern och misären har brett ut sig dramatiskt sedan gruvnäring och annan offentlig verksamhet privatiserades i mitten av 1980-talet. Men nu säger folk ”Basta Ya”!, nu räcker det.

Gruvarbetare dödad

Fyrahundra gruvarbetare från Bolivias största tenngruva Huanuni, i gruvdistriktet Oruro, inledde förra veckan en marsch mot La Paz. När de anlände till samhället Ventilla, 20 kilometer från La Paz i torsdags, öppnade armén eld mot dem och dödade gruvarbetaren José Atahuichi, 41, och sårade dussintals andra. Mot maskingevär och stridsvagnar svarade gruvarbetarna med dynamitstavar som avfyrades med hjälp av slangbellor i de trånga gränderna.

– Det var rena slakten, säger Roberto de la Cruz, ordförande för det regionala LO-distriktet i El Alto, en förstad till La Paz med 800.000 invånare.

Men mordet var bara en ”aptitretare” för armén. I söndags och måndags massakrerades 36 respektive 20 personer i El Alto och La Paz. I övriga delar av landet dödades ett tiotal personer. Mot dessa massakrer beslutade Bolivias landsorganisation COB i måndags att ”förstärka och intensifiera generalstrejken på obestämd tid tills president Lozada har avgått”. De utesluter en dialog med Lozada, ”det är försent efter alla mord på oskyldiga”, sa flera av facket, indianerna och bondeledarna. ”Lozada bör ställas inför rätta skyldig till massmord”.

Soldat som vägrade skjuta dödades av befäl

Skräckscener uppstod när militärlastbilar med tungt beväpnade armésoldater anlände till La Paz och El Alto i söndags där en soldat, Seinar García, dödades av sitt befäl när han vägrade att skjuta mot sitt eget folk, främst aymaráindianer som dominerar högplatån i La Pazregionen. Befolkningen i El Alto uppgav till lokala media att flera andra soldater misshandlades av sina befäl när de vägrade skjuta.

– Detta är kulornas demokrati, detta är Dödens demokrati! sa uppgav Jaime Solares, gruvarbetare och ordförande för COB Bolivias LO. COB har gett instruktioner till sina medlemmar och avdelningar att paralysera landet i en total strejk tills president Lozada avgår.

Solares sa på en presskonferens i La Paz i måndags att ”om inte Sanchez de Lozada avgår frivilligt utan fortsätter massakrera folket, tar Bolivias LO inte ansvar för om folket beväpnar sig”.

Solares uppmanade befolkningen att organisera sig i självförsvarskommittéer i bostadskvarteren.

LO-ledningen på mordlistor

Uppgifter om att COB:s ledning hade gått under jorden cirkulerade i söndags men dementerades av Solares som ett spel i den psykologiska krigföringen. Sju journalister på den statliga TV-kanalen sade upp sig när de vägrade att publicera direkta lögner som regeringen ville få ut.

Men det finns listor på ledare inom COB som ska likvideras av regeringens specialstyrkor.

En av dessa är Oscar Olivera, ordförande för landets fabriksarbetare och en “motor” i kampen mot USA-företaget Bechtel som kastades ut efter fyra månaders kamp i staden Cochabamba 2001. Det kommunala vattenbolaget som hade sålts till Bechtel blev återkommunaliserat som resultat av en enorm folkresning.

De legendariska gruvdistrikten i Potosi och Oruro står nu stilla som stora delar av Bolivia. President Gonzalo Sanchez de Lozadas enda stöd med tyngd är USA, det land som favoriseras av gasexporten från Bolivia.

Amnesty International fördömde på tisdagen Bolivias regering för att överdrivet användande av våld mot civilbefolkningen från arméns sida.

Indian- och bondefolken i världen fördömer massakern på sina bolivianska bröder

Den 12 oktober sköts 36 bolivianer, en majoritet av dessa från Aymaráindianerna, ihjäl av USA-byggda stridsvagnar och automatkarbiner. Samma dag högtidlighölls i Caracas ”Ursprungsbefolkningens Dag” av 3.000 delegater från hela världens olika indianfolk.

I ett skarpt uttalande från konferensen fördöms massakrerna mot de ”bolivianska bröderna” och Caracaskonferensen uppmanar alla folk i världen att göra det samma.

Kommunikén som lästes upp av den kvinnliga indianledaren Leonilda Zurita underströk att protesterna mot exporten till USA av Bolivias naturresurser bemöts med repression mot ”fackliga och folkliga ledare som grips, en politik som är underställd kraven från USA-imperialismen, via IMF och Världsbanken. Målsättningen är en villkorslös anslutning till ALCA”

I kommunikén konstaterar också indianernas världskonferens, att under det år som regeringen Lozada suttit vid makten har 101 bolivianer mördats och det finns inte en enda gripen för dessa mord. ”Straffriheten råder i Bolivia.” 

Dick Emanuelsson  

 

USA, OAS och Aznar stöder president Lozada

USA, OAS och Aznar stöder president Lozada

LA PAZ / 2003-10-14 / Medan president Gonzalo Sanchez de Lozada bara har uttalat stöd från regeringspartner MIR, är det internationella stödet från USA, OAS och Spaniens Aznar desto större.

På måndagen uttalade sig språkröret Richard Boucher från State Department samt Condoleezza Rice, rådgivare i det Nationella Säkerhetsrådet:

“Det internationella samfundet och USA tolererar inte något avbrott i den grundlagsenliga ordningen och kommer inte att erkänna någon som helst regering som är resultatet av antidemokratiska händelser (…) USA:s folk och regering stöder den demokratiskt valde presidenten i Bolivia, Gonzalo Sánchez de Lozada och hans ansträngningar för att skapa en mer löftesrik och rättvis framtid för bolivianerna.”

Den centrala frågan för upproret i Bolivia har varit Lozadas och regeringens beslut att sälja gas till Kalifornien via flera transnationella USA-bolag. Kalifornien är i desperat behov av gas för sin växande gaskonsumtion.

Dick Emanuelsson

BOLIVIA I UPPROR: ”Detta är kulornas och Dödens demokrati”!

 

BOLIVIA I UPPROR: 

”Detta är kulornas och Dödens demokrati”!

AV DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2003-10-14 / Armén massakrerar befolkningen. Mer än 60 döda och flera hundra skottskadade. USA och OAS uttalar sitt stöd för presidenten som anklagar den colombianska gerillan för att ligga bakom upproret. Upproret sprider sig till fem andra län.

Upproret som startade som en allmän protest mot regeringens beslut att sälja ut sina naturgasfyndigheter till en rad transnationella bolag, förvandlas allt mer till ett allmänt uppror mot den nyliberala ekonomiska politiken. Krav ställs att president Gonzalo Sanchez de Lozada omedelbart avgår på presidentposten.

I stället förklarade Lozada att bakom protesterna återfinns den colombianska gerillan som Lozada påstod ”finansierade de subversiva aktiviteterna” i Bolivia.

Efter söndagens och måndagens blodbad i städerna La Paz och El Alto som officiellt har kostat 60 människor livet, har till och med vicepresidenten Sacha Llorenti uttalat att han inte kan stödja en politik som massakrerar Bolivias folk.

Lozada avvisade också en dialog med de främsta oppositionsledarna så som Evo Morales.

– Han (Morales) uppmanar till uppror och kräver att jag ska avgå, hävdade president Lozada.

Men det är inte helt sant. I en intervju med en argentinsk radiostation i lördags förklarade Morales att han inom den bolivianska konstitutionen var beredd att diskutera med Lozada om en fredlig lösning. Villkoret var att denne uttalar ett upphävande av den nuvarande energilagen som innebär försäljning av gasfyndigheterna till utlandet. Men efter massakern i söndags och måndags har MAS, Rörelsen mot Socialism, landets största parti som Morales företräder, beslutat att med full kraft ansluta sig till kravet om presidentens avgång.

”Fackföreningsdiktatur”

I CNN-intervjun, avsedd för den nordamerikanska opinionen, spelade Lozada på ”kommunist- och terroristspöket”:

– Det finns folk som vill ta död på demokratin i Bolivia och införa en fackföreningsdiktatur (!).

Men protesterna mot regeringens energipolitik och ekonomiska modell har inte avtagit efter att presidenten, i ett TV-sänt tal klockan 1 på natten mellan söndag-måndag förklarade att regeringen har suspenderat alla planer på gasexport till andra marknader än de som Bolivia har med Brasilien och Argentina sedan 30 år.

På måndagsmorgonen var La Paz centrum fullt av demonstrerande människor som ”inte uppvisade minsta rädsla mot ordningsmakten”, informerade dagstidningen La Razon. Människorna var indignerade efter söndagens massaker i El Alto där 26 personer dödades och ett 60-tal skottskadades. Av dessa avled åtta på måndagsmorgonen.

LO-ledning går under jord

– Kampen kommer att bli långvarig, uppgav Jaime Solares, gruvarbetare och en av ledarna för landets Landsorganisation, COB. COB har gett instruktioner till sina medlemmar och avdelningar att paralysera landet i en total strejk.

Solares har i likhet med andra fackliga och politiska oppositionsledare gått under jorden. Orsaken är uppgifter om att de finns uppsatta på en lista på personer som säkerhetsstyrkorna vill likvidera.

– Detta är kulornas demokrati, sammanfattade Solares, detta är Dödens demokrati!

Protesterna som hittills har varit koncentrerade till El Alto, fortsatte i måndags till La Paz där 28 människor dödades av tusentals utkallade och tungt beväpnade soldater och poliser. Stridsvagnar, pansarvagnar och andra militärfordon bröt igenom barrikader av bolivianer som med stenar, slangbellor och dynamitstavar försökte göra motstånd i de trånga gränderna i La Paz. Men resultatet blev fatalt och det andra blodbadet på två dagar var ett faktum.

I södra delen av miljonstaden La Paz föll en militärlastbil i ett bakhåll och som tändes på och förstördes.

Övriga landet

I övriga delar av landet intensifierades protesterna. I Bolivias andra stad Santa Cruz, dödades en medan åtta personer skadades i protesterna.

I den upproriska staden Cochabamba placerade befolkningen ut stora containrar och stenar på vägarna för att göra vägblockaderna mer effektiva. ”Vad som tills i söndag hade varit ett uppror koncentrerat till den andinska högplatån spriddes i måndags till ytterligare fyra län”, skrev La Razon i tisdags.

I städerna Potosi och gruvdistriktet Oruro inledde befolkningen total arbetsnedläggelse. Gruvarbetarna, som marscherade till La Paz förra veckan, stoppades vid El Alto och besköts av armén med resultatet av en död gruvarbetare och flera skottskadade.

I Argentina demonstrerade i måndags 1.000 bolivianer framför Bolivias ambassad i Buenos Aires. Kravet var enhälligt: ”Avgå Goni!” som anklagades för att vara ”mördare”.

Katolska kyrkans ärkebiskop i Cochabamba Monseñor Tito Solari, försökte undvika sammandrabbningar mellan ordningsmakten och arbetare och bönder ledda av regionens LO-distrikt. Prelaten nästan grät när han beklagade slakten på demonstranter i landet.

Gruvarbetarna marscherar mot La Paz

AV DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2003-10-07 / Vi är inte intresserade av en dialog med regeringen. Vad vi vill är att presidenten avgår, annars kommer vi att lyfta honom ur presidentpalatset, säger Jaime Solares, generalsekreterare i COB, Bolivias LO.

Den tre veckor långa protesten mot regeringspolitiken i det andinska landet har skakat om makten. Enligt pressen är president Gonzalo Sanchez de Losada, kallad ”El Gringo” för att han tillbringat större delen av sitt liv i USA, helt isolerad i presidentpalatset. Demonstrationerna, marscherna, vägblockaderna hotar att störta regeringen om inte en uppgörelse nås. Hittills har sju personer dödats och ett hundratals skadats när armétrupper öppnade eld mot bönder och indianer.

I måndags anslöt sig COB, landets LO, till protesterna och inledde en generalstrejk på obestämd. Vid denna pressläggning marscherar gruvarbetare från de legendariska gruvorna ”Siglo XX” mot huvudstaden i vad som antas vara en inringning av ”El Gringo” en, miljonär och gruvmagnat som är medlem i exklusiva sällskap som Society Of The Americas Or Council Of The Americas, som leds av David Rockefeller, sonson till John D. Rockefeller, grundare av Standard Oil.

Detta sällskap har också organiserat el Consejo Internacional de Asesores de Presidentes, det Internationella rådet för presidentrådgivare, också kallad ”Världsregeringen” för dess enorma makt som dess medlemmar innehar.

 

”El Gringo” och hans transnationella kontakter

AV DICK EMANUELSSON

• Vad har Bolivias president för personligt intresse i gasexport?

BOGOTA / 2003-10-04 / Gonzalo Sanchez de Losada, även kallad “El Gringo” för hans brytning på spanska, är nära att störtas av ett folk som har fått nog av nyliberala modeller. Han har gått i spetsen för en av de mest hårdhänta omstruktureringar av en statsapparat i Latinamerika. Därför betraktas också Bolivia som ”nyliberalismens svagaste länk”, på väg att brista. I bakgrunden agerar Rockefeller, företag som Enron och British Petroleum.

Den utlösande katalysatorn är kampen mot en total privatisering av det statliga prospekteringsföretaget YPFB (Yacimientos Petrolíferos Fiscales Bolivianos) inom energinäringen och ett bokstavligt överlämnande av få återstående naturresurser i Bolivia. Detta pionjärföretag inom prospektering har successivt urholkats och har blivit föremål för en privatisering där de stora gigantiska energi- och gruvbolagen i världen är med på en huggsexa som regeringen påstår ska gynna det bolivianska.

Men uppenbart tror inte folket på ”El Gringo”, som tillbringar mer tid i USA än i sitt eget land, Bolivia. Liknelser görs med de spanska kolonisatörernas utplundring av tenn och silver som var så mycket att det skulle ha blivit en ”bro till Spanien”, som ordspråket säger. Bakom lämnade spanjorerna ett land och folk i misär.

Privatiserade gruvor

I augusti 1993 inledde Losada sin första av två presidentperioder. 7-8 år tidigare, hade den stora bolivianska gruvindustrin privatiserats eller stängt igen med skäl att verksamheten inte var lönsam och att tillgångarna mer eller mindre var slut. Det bolivianska gruvproletariatet, detta stolta och den bolivianska arbetarklassens förtrupp, drog sig tillbaka och slickade de dödliga såren. I bakgrunden agerade ”El Gringo” som tog över flera lönsamma statliga företag.

Under sin mandatperiod fortsatte han privatiseringen av statliga företag till förmån för de transnationella. Varför, är det inte svårt att förstå, när vi synar mannen med en bättre lupp än den officiella massmedia som bara koncentrerar son bevakning av kampen i Bolivia till en påstådd chauvinistisk aversion från bolivianernas sida mot Chile. Orsaken sägs vara att bolivianerna är sura för förlusten i Stillahavskriget 1879. Bolivia förlorade då sin utfart mot havet efter att Chile, ledda av de engelska kolonisatörerna som ville åt salpetern i Atacamasöknen, erövrat detta territorium där i dag staden Antofagasta är beläget.

Korsvist ägande

”Goni”, som han också kallas, förfogar över företaget COMSUR. I november 1993, tre månader efter att han tillträdde presidentposten, köpte det engelska företaget Rio Tinto Zinc (RTZ), 33 procent i COMSUR. RTZ är världens största handlare i koppar.

Men företaget inte bara köper och säljer koppar, det innehar också 30 procent i gruvbolaget, La Escondida, som förfogar över Chiles största privata gruva. IFC-Banco Mundial, (The International Finance Corporation) är också aktieägare i såväl La Escondida som COMSUR.

Vad betyder detta?

Bolivia gränsar till norra Chile, där de flesta av de chilenska gruvorna finns. För närvarande exporterar Argentina termoelektrisk energi till den energislukande gruvbrytningen, men de argentinska gasreserverna är, enligt alla rapporter, på väg att ta slut. En export av boliviansk naturgas är av extrem brådskande betydelse, skriver Andrés Soliz Rada, expert på gasfrågor i Bolivia och en stark kritiker av den nuvarande regeringens politik.

De inblandade företagen och den bolivianska presidenten har därför allt intresse för att Bolivias’ gas går via norra Chile. Om vi också betänker att 80 procent av chilensk konsumtion av gas kommer från Argentina, som nu själv står inför en ”gaskris”, blir situationen ännu mer gynnsam för Bolivia, såväl vad gäller förhandlingarna om priset på gasen som dess krav på en utfart till Stilla havet. Men detta har inte ens tagits upp i förhandlingarna av Goni med Chile och de inblandade företagen. Det är kanske inte så konstigt eftersom han själv har ekonomiska intressen i de inblandade företagen.

President och företagsledare

Den 4 mars 2002 uppgav det kanadensiska gruvföretaget Orvana Minerals Corp. ORVANA, att den nya bolagsstyrelsen hade utsetts och att aktieägarna utsett Gonzalo Sanchez de Losada till styrelseordförande. Till sin hjälp fick ”El Gringo” ett antal dignitärer som inte går får hackor.

George Hamilton, VD, från Ernest&Young i Toronto. José Convay och Robert A. Watts, bägge VD med verksamhet i flera stora gruvföretag. Donald French, rådgivare och spekulant i utvinningen av guldgruvan Kori Kollo, i Bolivia.

Den 27 augusti 1999 påstod Goni att han på grund av sina politiska aktiviteter inte hade ägnat sig åt gruvverksamheten på 20 år. Men, som Andrés Soliz Rada skriver, hur är detta möjligt när det USA-baserade ”Instituto de las Américas” den 27 augusti 1997, i sin årsrapport, hävdar att Goni 1996 hade ingått i deras högsta ledning, samtidigt som Goni innehade presidentposten? Han satt också i Orvanas bolagsstyrelse fram till den 31 juli 2002, trots att han den 26 juni detta år hade gått till val om presidentposten.  

BP och Repsol i samma sällskapsklubb

Gonzalo Losada rör sig i de mest exklusiva kretsarna i världens finans- och näringslivskretsar. I samma ledning för ”Instituto de las Américas”, också kallat ”Institutet”, återfinns Richard Flury, från oljebolaget BP-Amoco, en av ägarna till Pacific LNG, det kanske viktigaste företaget som ska utvinna och distribuera den bolivianska naturgasen. BP-Amoco (från British Petroleum).

Det formella välkomnandet av Losada i denna mäktiga grupp gjordes av den förre USA-diplomaten Paúl H. Boeker. Men detta år fanns också James Bannantine, från företaget Enron med i bilden och William L. Friend från USA-företaget Bechtel.

Detta företag hade bokstavligt kastats ut från staden Cochabamba 2001 i det s.k. ”Vattenkriget”. Befolkningen reste sig och höll makten under flera veckor i staden tills regeringen gick med på att ”återförstatliga” vattenbolaget. I styrelsen för ”Institutet” fanns också representanter för Consorcio Pacific LNG, British Petroleum, British Gas, Marathon Oil, Shell, CMS Energy y Sempra, företag som har det gemensamma att de är indragna av produktion, transport och distribution av gasen. De är alla för att gasen ska levereras via en chilensk hamn.

Men vad är Institutet?

Med Rockefeller för avreglering

Enligt Andrés Soliz handlar det om ett sällskap som bildades 1983 av universitetet i San Diego. Målsättningen är att ”minska alla barriärer som lagligt eller enligt politiska beslut, reglerar och drabbar den regionala handeln och investeringar”. I detta sällskap invaldes Goni som styrelseledamot.

Men ”El Gringo” var inte nöjd med detta sällskap. Nästa steg var att ansluta sig till Society Of The Americas Or Council Of The Americas, som leds av David Rockefeller, sonson till John D. Rockefeller, grundare av Standard Oil.

Detta sällskap har också organiserat el Consejo Internacional de Asesores de Presidentes, det Internationella rådet för presidentrådgivare, också kallad ”Världsregeringen” för dess enorma makt som dess medlemmar innehar.

Även detta råd leds av David Rockefeller. Men bland dess medlemmar återfinns några av Chiles mäktigaste industri- och finansmän. Skaran förstärks med oljemagnater som Pepe Fanjul, från spanska Repsol-YPF-Trilateral, och Kenneth Lay, från det havererade Enron. Ordföranden i “Sällskapet” är William Rhodes, vice styrelseordförande i Citygroup.

Källa: Andrés Soliz Rada, Rebelión