Kommentar: Lozada, USA och DN-Shachar

Lozada, USA och DN-Shachar

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-15 / I all nyhets- och utrikesrapportering är det lätt för en slipad reporter att spela på läsarens okunnighet. Även om reportern inte direkt framför sakligt sett felaktiga uppgifter kan han ändå manipulera sanningen på ett önskat sätt. Dagens Nyheters Nathan Shachar är exempel på en sådan manipulation.

I onsdagens Dagens Nyheter intervjuar han på mobiltelefon från Buenos Aires Felipe Quispe, en av oppositionsledarna i den massrörelse som uppstått i Bolivia mot den nyliberala modellen. Men det är inte mot modellen som Shachar vill fokusera intervjun utan mot ett för västerlänningar diffust medeltids solrike då det ”äldstes råd” ska styra. Med andra: demokrati handlar protesterna inte om, snarare något patriarkatiskt odemokratiskt gammelråd.

Shachar är duktig på att förlöjliga såväl Quispe men framför allt de 37 skilda indianfolken som lever i Bolivia och som står enade mot den nyliberale presidenten.

Shachar är ett illustrativt exempel på kolonial respektlöshet inför flera ursprungsfolk med en enorm rik historia av riter, kultur och kamp för att bevara sina folks bästa traditioner under en tidsepok då MTV-kulturen hos våra ungdomar hotar att radera ut det bästa av nationsstaternas kultur och historia.

Han, Gonzalo Sanchez de Losada, talar med engelsk brytning. Det är också ett illustrativt exempel på hur en gruvmagnat som har vuxit upp i USA med pengar och makt kan svinga sig upp på ett fattigt lands högsta post trots att han inte ens kan tala språket och än mindre förstå hur kylan på 5.000 meters höjd känns, eller hur det är att lägga sig med en skrikande svullen mage som Bolivias folk gör i dag. Det är dessa ”demokratiska institutioner” som för Lozada och DN-Shachar är heliga men som för folket symboliserar misär och gator nerstänkta av arbetarblod.

För Lozada, USA och DN-Shachar handlar det om att slå vakt om privategendomen. Därför kallas nu stridsvagnarna ut på gatorna i La Paz, därför beskjuter de gruvarbetarna som anländer i tusentals till La Paz för att störta DN-Shachars ”president”.

Protesterna i Bolivia, i Latinamerika kallad för ”Nyliberalismens svagaste länk”, handlar inte om att införa Solriket utan en gång för alla slå sönder den nyliberala modellen. Och det var när medlemmarna i landets fackföreningar den 8 oktober gick ut från fabrikerna och kontoren och ut på gatorna som protesterna fick en landsomfattande omfattning och kraft. Så även i El Alto, där Felipe Quispe har starkt stöd.

Två gruvarbetare dödade av arméstyrkor under marsch mot La Paz

 

Två gruvarbetare dödade av arméstyrkor under marsch mot La Paz

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-15 / Två gruvarbetare uppges ha dödat när arméstyrkor stoppade 2.500 gruvarbetare som var på väg till La Paz för att förstärka massprotesterna mot regeringen Gonzalo Sanchez de Lozada.

I La Paz finns redan 800 gruvarbetare från Huanunigruvan, belägen i gruvdistriktet Oruro. Förra veckan sköts en gruvarbetare ihjäl när de anlände till El Alto i La Pazregionen. Ett dussintals andra skadades av soldaternas kulor. Sammanlagt uppges nu 74 bolivianer har dödats sedan generalstrejken bröt ut den 8 oktober.

De 2.500 gruvarbetarna som nu befinner sig 100 kilometer från La Paz stoppades när de befann sig vid samhället Patacamaya. Stridsvagnar som stod utposterade vid vägen besköt gruvarbetarna för att förhindra dem att fortsätta i sina lastbilar.

Det är mycket folk på vägen och plötsligt dök de upp och började beskjuta arbetarna, sa ett vittne till radiostationen Erbol som har en reporter som följer gruvarbetarnas färd mot La Paz.

När militärerna sköt sönder däcken och försökte stjäla gruvarbetarnas tillhörigheter jagades de dock på flykten med hjälp av dynamitstavar som kastades mot de väpnade styrkorna.

I huvudstaden La Paz är generalstrejken total, inte en enda aktivitet märks, rapporterar i dag alla medier. Massdemonstrationerna är större och förstärks hela tiden. President Gonzalo Lozada uppger att han inte kommer att avgå och understryker stödet han har fått från USA-regeringen.

Sextio dödade i armémassakrer i Bolivia under generalstrejk

 

Sextio dödade i armémassakrer i Bolivia under generalstrejk

AV DICK EMANUELSSON

• Soldat som vägrade öppna eld dödades av befäl

LA PAZ / 2003-10-14 / Vid denna pressläggning är de flesta av Bolivias större städer lamslagna av en generalstrejk som inleddes den 8 oktober. Massprotesterna är på väg att störta president Gonzalo Sanchez de Lozada, alias ”El Gringo”.

Men denna 70-årige man som har vuxit upp i USA och som talar spanska med brytning på engelska, svarade i CNN på måndagskvällen:

– Det finns folk som vill ta död på demokratin i Bolivia och införa en fackföreningsdiktatur (!).

Generalstrejken är en upptrappning på de massprotester som äger rum i Bolivia sedan mitten av september. Orsaken är folkets missnöje med att sälja ut Latinamerikas näst största naturgasfyndigheter till olika multinationella bolag som ska utvinna, bygga och transportera gasen till Kalifornien.

Men protesterna har förvandlats till ett uppror mot landets sittande högerregering. I Latinamerika kallas Bolivia för ”nyliberalismens svagaste länk”. Fattigdomen, hungern och misären har brett ut sig dramatiskt sedan gruvnäring och annan offentlig verksamhet privatiserades i mitten av 1980-talet. Men nu säger folk ”Basta Ya”!, nu räcker det.

Gruvarbetare dödad

Fyrahundra gruvarbetare från Bolivias största tenngruva Huanuni, i gruvdistriktet Oruro, inledde förra veckan en marsch mot La Paz. När de anlände till samhället Ventilla, 20 kilometer från La Paz i torsdags, öppnade armén eld mot dem och dödade gruvarbetaren José Atahuichi, 41, och sårade dussintals andra. Mot maskingevär och stridsvagnar svarade gruvarbetarna med dynamitstavar som avfyrades med hjälp av slangbellor i de trånga gränderna.

– Det var rena slakten, säger Roberto de la Cruz, ordförande för det regionala LO-distriktet i El Alto, en förstad till La Paz med 800.000 invånare.

Men mordet var bara en ”aptitretare” för armén. I söndags och måndags massakrerades 36 respektive 20 personer i El Alto och La Paz. I övriga delar av landet dödades ett tiotal personer. Mot dessa massakrer beslutade Bolivias landsorganisation COB i måndags att ”förstärka och intensifiera generalstrejken på obestämd tid tills president Lozada har avgått”. De utesluter en dialog med Lozada, ”det är försent efter alla mord på oskyldiga”, sa flera av facket, indianerna och bondeledarna. ”Lozada bör ställas inför rätta skyldig till massmord”.

Soldat som vägrade skjuta dödades av befäl

Skräckscener uppstod när militärlastbilar med tungt beväpnade armésoldater anlände till La Paz och El Alto i söndags där en soldat, Seinar García, dödades av sitt befäl när han vägrade att skjuta mot sitt eget folk, främst aymaráindianer som dominerar högplatån i La Pazregionen. Befolkningen i El Alto uppgav till lokala media att flera andra soldater misshandlades av sina befäl när de vägrade skjuta.

– Detta är kulornas demokrati, detta är Dödens demokrati! sa uppgav Jaime Solares, gruvarbetare och ordförande för COB Bolivias LO. COB har gett instruktioner till sina medlemmar och avdelningar att paralysera landet i en total strejk tills president Lozada avgår.

Solares sa på en presskonferens i La Paz i måndags att ”om inte Sanchez de Lozada avgår frivilligt utan fortsätter massakrera folket, tar Bolivias LO inte ansvar för om folket beväpnar sig”.

Solares uppmanade befolkningen att organisera sig i självförsvarskommittéer i bostadskvarteren.

LO-ledningen på mordlistor

Uppgifter om att COB:s ledning hade gått under jorden cirkulerade i söndags men dementerades av Solares som ett spel i den psykologiska krigföringen. Sju journalister på den statliga TV-kanalen sade upp sig när de vägrade att publicera direkta lögner som regeringen ville få ut.

Men det finns listor på ledare inom COB som ska likvideras av regeringens specialstyrkor.

En av dessa är Oscar Olivera, ordförande för landets fabriksarbetare och en “motor” i kampen mot USA-företaget Bechtel som kastades ut efter fyra månaders kamp i staden Cochabamba 2001. Det kommunala vattenbolaget som hade sålts till Bechtel blev återkommunaliserat som resultat av en enorm folkresning.

De legendariska gruvdistrikten i Potosi och Oruro står nu stilla som stora delar av Bolivia. President Gonzalo Sanchez de Lozadas enda stöd med tyngd är USA, det land som favoriseras av gasexporten från Bolivia.

Amnesty International fördömde på tisdagen Bolivias regering för att överdrivet användande av våld mot civilbefolkningen från arméns sida.

Indian- och bondefolken i världen fördömer massakern på sina bolivianska bröder

Den 12 oktober sköts 36 bolivianer, en majoritet av dessa från Aymaráindianerna, ihjäl av USA-byggda stridsvagnar och automatkarbiner. Samma dag högtidlighölls i Caracas ”Ursprungsbefolkningens Dag” av 3.000 delegater från hela världens olika indianfolk.

I ett skarpt uttalande från konferensen fördöms massakrerna mot de ”bolivianska bröderna” och Caracaskonferensen uppmanar alla folk i världen att göra det samma.

Kommunikén som lästes upp av den kvinnliga indianledaren Leonilda Zurita underströk att protesterna mot exporten till USA av Bolivias naturresurser bemöts med repression mot ”fackliga och folkliga ledare som grips, en politik som är underställd kraven från USA-imperialismen, via IMF och Världsbanken. Målsättningen är en villkorslös anslutning till ALCA”

I kommunikén konstaterar också indianernas världskonferens, att under det år som regeringen Lozada suttit vid makten har 101 bolivianer mördats och det finns inte en enda gripen för dessa mord. ”Straffriheten råder i Bolivia.” 

Dick Emanuelsson  

 

USA, OAS och Aznar stöder president Lozada

USA, OAS och Aznar stöder president Lozada

LA PAZ / 2003-10-14 / Medan president Gonzalo Sanchez de Lozada bara har uttalat stöd från regeringspartner MIR, är det internationella stödet från USA, OAS och Spaniens Aznar desto större.

På måndagen uttalade sig språkröret Richard Boucher från State Department samt Condoleezza Rice, rådgivare i det Nationella Säkerhetsrådet:

“Det internationella samfundet och USA tolererar inte något avbrott i den grundlagsenliga ordningen och kommer inte att erkänna någon som helst regering som är resultatet av antidemokratiska händelser (…) USA:s folk och regering stöder den demokratiskt valde presidenten i Bolivia, Gonzalo Sánchez de Lozada och hans ansträngningar för att skapa en mer löftesrik och rättvis framtid för bolivianerna.”

Den centrala frågan för upproret i Bolivia har varit Lozadas och regeringens beslut att sälja gas till Kalifornien via flera transnationella USA-bolag. Kalifornien är i desperat behov av gas för sin växande gaskonsumtion.

Dick Emanuelsson

BOLIVIA I UPPROR: ”Detta är kulornas och Dödens demokrati”!

 

BOLIVIA I UPPROR: 

”Detta är kulornas och Dödens demokrati”!

AV DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2003-10-14 / Armén massakrerar befolkningen. Mer än 60 döda och flera hundra skottskadade. USA och OAS uttalar sitt stöd för presidenten som anklagar den colombianska gerillan för att ligga bakom upproret. Upproret sprider sig till fem andra län.

Upproret som startade som en allmän protest mot regeringens beslut att sälja ut sina naturgasfyndigheter till en rad transnationella bolag, förvandlas allt mer till ett allmänt uppror mot den nyliberala ekonomiska politiken. Krav ställs att president Gonzalo Sanchez de Lozada omedelbart avgår på presidentposten.

I stället förklarade Lozada att bakom protesterna återfinns den colombianska gerillan som Lozada påstod ”finansierade de subversiva aktiviteterna” i Bolivia.

Efter söndagens och måndagens blodbad i städerna La Paz och El Alto som officiellt har kostat 60 människor livet, har till och med vicepresidenten Sacha Llorenti uttalat att han inte kan stödja en politik som massakrerar Bolivias folk.

Lozada avvisade också en dialog med de främsta oppositionsledarna så som Evo Morales.

– Han (Morales) uppmanar till uppror och kräver att jag ska avgå, hävdade president Lozada.

Men det är inte helt sant. I en intervju med en argentinsk radiostation i lördags förklarade Morales att han inom den bolivianska konstitutionen var beredd att diskutera med Lozada om en fredlig lösning. Villkoret var att denne uttalar ett upphävande av den nuvarande energilagen som innebär försäljning av gasfyndigheterna till utlandet. Men efter massakern i söndags och måndags har MAS, Rörelsen mot Socialism, landets största parti som Morales företräder, beslutat att med full kraft ansluta sig till kravet om presidentens avgång.

”Fackföreningsdiktatur”

I CNN-intervjun, avsedd för den nordamerikanska opinionen, spelade Lozada på ”kommunist- och terroristspöket”:

– Det finns folk som vill ta död på demokratin i Bolivia och införa en fackföreningsdiktatur (!).

Men protesterna mot regeringens energipolitik och ekonomiska modell har inte avtagit efter att presidenten, i ett TV-sänt tal klockan 1 på natten mellan söndag-måndag förklarade att regeringen har suspenderat alla planer på gasexport till andra marknader än de som Bolivia har med Brasilien och Argentina sedan 30 år.

På måndagsmorgonen var La Paz centrum fullt av demonstrerande människor som ”inte uppvisade minsta rädsla mot ordningsmakten”, informerade dagstidningen La Razon. Människorna var indignerade efter söndagens massaker i El Alto där 26 personer dödades och ett 60-tal skottskadades. Av dessa avled åtta på måndagsmorgonen.

LO-ledning går under jord

– Kampen kommer att bli långvarig, uppgav Jaime Solares, gruvarbetare och en av ledarna för landets Landsorganisation, COB. COB har gett instruktioner till sina medlemmar och avdelningar att paralysera landet i en total strejk.

Solares har i likhet med andra fackliga och politiska oppositionsledare gått under jorden. Orsaken är uppgifter om att de finns uppsatta på en lista på personer som säkerhetsstyrkorna vill likvidera.

– Detta är kulornas demokrati, sammanfattade Solares, detta är Dödens demokrati!

Protesterna som hittills har varit koncentrerade till El Alto, fortsatte i måndags till La Paz där 28 människor dödades av tusentals utkallade och tungt beväpnade soldater och poliser. Stridsvagnar, pansarvagnar och andra militärfordon bröt igenom barrikader av bolivianer som med stenar, slangbellor och dynamitstavar försökte göra motstånd i de trånga gränderna i La Paz. Men resultatet blev fatalt och det andra blodbadet på två dagar var ett faktum.

I södra delen av miljonstaden La Paz föll en militärlastbil i ett bakhåll och som tändes på och förstördes.

Övriga landet

I övriga delar av landet intensifierades protesterna. I Bolivias andra stad Santa Cruz, dödades en medan åtta personer skadades i protesterna.

I den upproriska staden Cochabamba placerade befolkningen ut stora containrar och stenar på vägarna för att göra vägblockaderna mer effektiva. ”Vad som tills i söndag hade varit ett uppror koncentrerat till den andinska högplatån spriddes i måndags till ytterligare fyra län”, skrev La Razon i tisdags.

I städerna Potosi och gruvdistriktet Oruro inledde befolkningen total arbetsnedläggelse. Gruvarbetarna, som marscherade till La Paz förra veckan, stoppades vid El Alto och besköts av armén med resultatet av en död gruvarbetare och flera skottskadade.

I Argentina demonstrerade i måndags 1.000 bolivianer framför Bolivias ambassad i Buenos Aires. Kravet var enhälligt: ”Avgå Goni!” som anklagades för att vara ”mördare”.

Katolska kyrkans ärkebiskop i Cochabamba Monseñor Tito Solari, försökte undvika sammandrabbningar mellan ordningsmakten och arbetare och bönder ledda av regionens LO-distrikt. Prelaten nästan grät när han beklagade slakten på demonstranter i landet.

Gruvarbetarna marscherar mot La Paz

AV DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2003-10-07 / Vi är inte intresserade av en dialog med regeringen. Vad vi vill är att presidenten avgår, annars kommer vi att lyfta honom ur presidentpalatset, säger Jaime Solares, generalsekreterare i COB, Bolivias LO.

Den tre veckor långa protesten mot regeringspolitiken i det andinska landet har skakat om makten. Enligt pressen är president Gonzalo Sanchez de Losada, kallad ”El Gringo” för att han tillbringat större delen av sitt liv i USA, helt isolerad i presidentpalatset. Demonstrationerna, marscherna, vägblockaderna hotar att störta regeringen om inte en uppgörelse nås. Hittills har sju personer dödats och ett hundratals skadats när armétrupper öppnade eld mot bönder och indianer.

I måndags anslöt sig COB, landets LO, till protesterna och inledde en generalstrejk på obestämd. Vid denna pressläggning marscherar gruvarbetare från de legendariska gruvorna ”Siglo XX” mot huvudstaden i vad som antas vara en inringning av ”El Gringo” en, miljonär och gruvmagnat som är medlem i exklusiva sällskap som Society Of The Americas Or Council Of The Americas, som leds av David Rockefeller, sonson till John D. Rockefeller, grundare av Standard Oil.

Detta sällskap har också organiserat el Consejo Internacional de Asesores de Presidentes, det Internationella rådet för presidentrådgivare, också kallad ”Världsregeringen” för dess enorma makt som dess medlemmar innehar.

 

”El Gringo” och hans transnationella kontakter

AV DICK EMANUELSSON

• Vad har Bolivias president för personligt intresse i gasexport?

BOGOTA / 2003-10-04 / Gonzalo Sanchez de Losada, även kallad “El Gringo” för hans brytning på spanska, är nära att störtas av ett folk som har fått nog av nyliberala modeller. Han har gått i spetsen för en av de mest hårdhänta omstruktureringar av en statsapparat i Latinamerika. Därför betraktas också Bolivia som ”nyliberalismens svagaste länk”, på väg att brista. I bakgrunden agerar Rockefeller, företag som Enron och British Petroleum.

Den utlösande katalysatorn är kampen mot en total privatisering av det statliga prospekteringsföretaget YPFB (Yacimientos Petrolíferos Fiscales Bolivianos) inom energinäringen och ett bokstavligt överlämnande av få återstående naturresurser i Bolivia. Detta pionjärföretag inom prospektering har successivt urholkats och har blivit föremål för en privatisering där de stora gigantiska energi- och gruvbolagen i världen är med på en huggsexa som regeringen påstår ska gynna det bolivianska.

Men uppenbart tror inte folket på ”El Gringo”, som tillbringar mer tid i USA än i sitt eget land, Bolivia. Liknelser görs med de spanska kolonisatörernas utplundring av tenn och silver som var så mycket att det skulle ha blivit en ”bro till Spanien”, som ordspråket säger. Bakom lämnade spanjorerna ett land och folk i misär.

Privatiserade gruvor

I augusti 1993 inledde Losada sin första av två presidentperioder. 7-8 år tidigare, hade den stora bolivianska gruvindustrin privatiserats eller stängt igen med skäl att verksamheten inte var lönsam och att tillgångarna mer eller mindre var slut. Det bolivianska gruvproletariatet, detta stolta och den bolivianska arbetarklassens förtrupp, drog sig tillbaka och slickade de dödliga såren. I bakgrunden agerade ”El Gringo” som tog över flera lönsamma statliga företag.

Under sin mandatperiod fortsatte han privatiseringen av statliga företag till förmån för de transnationella. Varför, är det inte svårt att förstå, när vi synar mannen med en bättre lupp än den officiella massmedia som bara koncentrerar son bevakning av kampen i Bolivia till en påstådd chauvinistisk aversion från bolivianernas sida mot Chile. Orsaken sägs vara att bolivianerna är sura för förlusten i Stillahavskriget 1879. Bolivia förlorade då sin utfart mot havet efter att Chile, ledda av de engelska kolonisatörerna som ville åt salpetern i Atacamasöknen, erövrat detta territorium där i dag staden Antofagasta är beläget.

Korsvist ägande

”Goni”, som han också kallas, förfogar över företaget COMSUR. I november 1993, tre månader efter att han tillträdde presidentposten, köpte det engelska företaget Rio Tinto Zinc (RTZ), 33 procent i COMSUR. RTZ är världens största handlare i koppar.

Men företaget inte bara köper och säljer koppar, det innehar också 30 procent i gruvbolaget, La Escondida, som förfogar över Chiles största privata gruva. IFC-Banco Mundial, (The International Finance Corporation) är också aktieägare i såväl La Escondida som COMSUR.

Vad betyder detta?

Bolivia gränsar till norra Chile, där de flesta av de chilenska gruvorna finns. För närvarande exporterar Argentina termoelektrisk energi till den energislukande gruvbrytningen, men de argentinska gasreserverna är, enligt alla rapporter, på väg att ta slut. En export av boliviansk naturgas är av extrem brådskande betydelse, skriver Andrés Soliz Rada, expert på gasfrågor i Bolivia och en stark kritiker av den nuvarande regeringens politik.

De inblandade företagen och den bolivianska presidenten har därför allt intresse för att Bolivias’ gas går via norra Chile. Om vi också betänker att 80 procent av chilensk konsumtion av gas kommer från Argentina, som nu själv står inför en ”gaskris”, blir situationen ännu mer gynnsam för Bolivia, såväl vad gäller förhandlingarna om priset på gasen som dess krav på en utfart till Stilla havet. Men detta har inte ens tagits upp i förhandlingarna av Goni med Chile och de inblandade företagen. Det är kanske inte så konstigt eftersom han själv har ekonomiska intressen i de inblandade företagen.

President och företagsledare

Den 4 mars 2002 uppgav det kanadensiska gruvföretaget Orvana Minerals Corp. ORVANA, att den nya bolagsstyrelsen hade utsetts och att aktieägarna utsett Gonzalo Sanchez de Losada till styrelseordförande. Till sin hjälp fick ”El Gringo” ett antal dignitärer som inte går får hackor.

George Hamilton, VD, från Ernest&Young i Toronto. José Convay och Robert A. Watts, bägge VD med verksamhet i flera stora gruvföretag. Donald French, rådgivare och spekulant i utvinningen av guldgruvan Kori Kollo, i Bolivia.

Den 27 augusti 1999 påstod Goni att han på grund av sina politiska aktiviteter inte hade ägnat sig åt gruvverksamheten på 20 år. Men, som Andrés Soliz Rada skriver, hur är detta möjligt när det USA-baserade ”Instituto de las Américas” den 27 augusti 1997, i sin årsrapport, hävdar att Goni 1996 hade ingått i deras högsta ledning, samtidigt som Goni innehade presidentposten? Han satt också i Orvanas bolagsstyrelse fram till den 31 juli 2002, trots att han den 26 juni detta år hade gått till val om presidentposten.  

BP och Repsol i samma sällskapsklubb

Gonzalo Losada rör sig i de mest exklusiva kretsarna i världens finans- och näringslivskretsar. I samma ledning för ”Instituto de las Américas”, också kallat ”Institutet”, återfinns Richard Flury, från oljebolaget BP-Amoco, en av ägarna till Pacific LNG, det kanske viktigaste företaget som ska utvinna och distribuera den bolivianska naturgasen. BP-Amoco (från British Petroleum).

Det formella välkomnandet av Losada i denna mäktiga grupp gjordes av den förre USA-diplomaten Paúl H. Boeker. Men detta år fanns också James Bannantine, från företaget Enron med i bilden och William L. Friend från USA-företaget Bechtel.

Detta företag hade bokstavligt kastats ut från staden Cochabamba 2001 i det s.k. ”Vattenkriget”. Befolkningen reste sig och höll makten under flera veckor i staden tills regeringen gick med på att ”återförstatliga” vattenbolaget. I styrelsen för ”Institutet” fanns också representanter för Consorcio Pacific LNG, British Petroleum, British Gas, Marathon Oil, Shell, CMS Energy y Sempra, företag som har det gemensamma att de är indragna av produktion, transport och distribution av gasen. De är alla för att gasen ska levereras via en chilensk hamn.

Men vad är Institutet?

Med Rockefeller för avreglering

Enligt Andrés Soliz handlar det om ett sällskap som bildades 1983 av universitetet i San Diego. Målsättningen är att ”minska alla barriärer som lagligt eller enligt politiska beslut, reglerar och drabbar den regionala handeln och investeringar”. I detta sällskap invaldes Goni som styrelseledamot.

Men ”El Gringo” var inte nöjd med detta sällskap. Nästa steg var att ansluta sig till Society Of The Americas Or Council Of The Americas, som leds av David Rockefeller, sonson till John D. Rockefeller, grundare av Standard Oil.

Detta sällskap har också organiserat el Consejo Internacional de Asesores de Presidentes, det Internationella rådet för presidentrådgivare, också kallad ”Världsregeringen” för dess enorma makt som dess medlemmar innehar.

Även detta råd leds av David Rockefeller. Men bland dess medlemmar återfinns några av Chiles mäktigaste industri- och finansmän. Skaran förstärks med oljemagnater som Pepe Fanjul, från spanska Repsol-YPF-Trilateral, och Kenneth Lay, från det havererade Enron. Ordföranden i “Sällskapet” är William Rhodes, vice styrelseordförande i Citygroup.

Källa: Andrés Soliz Rada, Rebelión  

 

USA står inför en gaskris

AV DICK EMANUELSSON

BOGOTA / 2003-10-03 / USA:s Nationella Energiråd säger i ett uttalande att produktionen i USA och Kanada endast täcker 75 procent av behovet. De amerikanska energimyndigheterna förväntaR att den resterande delen, 339 miljarder kubikfot, ska täckas av andra gasprojekt, som till exempel den bolivianska naturgasen.

Nyheten om det stora ”hålet” i USA:s behov av naturgas kommer synnerligen olämpligt, för Bush, eftersom Bolivia står på randen till en folkresning just på grund av de orättvisa kontrakten mellan den bolivianska staten och i huvudsak två USA-företag.

Enligt samma studier har gasproduktionen i USA och Canada gått i taket och man förväntar en stagnering och ett historiskt produktionsunderskott de närmaste åren.

“Nordamerika träder in i en historisk period där de inte kommer att vara självförsörjande i det växande gasbehovet. De traditionella produktionsområdena i USA och Canada har stagnerat”, säger rapporten.

Bolagen bakom gasutvinningen

Det utländska konsortiet som vill exploatera den bolivianska naturgasen heter Pacific LNG. Det bygger och gör investeringarna i Bolivia till den eventuella utskeppningshamnen i Chile eller Peru. Pacific LNG utgörs av spanska transnationella Repsol-YPF samt de två brittiska bolagen British Gas, BG, och British Petroleum, BP. Men Pacific LNG opererar via det USA-ägda PAE, Pan American Energy. Bolaget som ska sälja gasen till USA-bolaget Pacific LNG heter Semora Energy.

De 25 procent gas som fattas för att täcka USA:s konsumtionsbehov utgör 12,5 biljoner kubikfot gas per dag. Bolivia exporterar för närvarande 15 miljarder kubikfot gas till Brasilien men den maximala exporten är kalkylerat till 30 miljarder.

Utredarna befarar också att priserna på naturgasen kommer att nå historiska mål, varför bolivianerna inte behöver stressa för att uppnå ett ”historiskt pris”, som utredarna talar om. USA kan då för första gången kallt konstatera att landet inte längre har tillgång till ett lågt pris.