Nya separatistiska högerkonspirationer mot centralmakten

 

Nya högerkonspirationer mot centralmakten

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2008-09-08 / Den separatistiska högeroppositionen i Bolivia går nu samman i en nationell enhetsfront mot regeringen Evo Morales. Strategiska vägar för Bolivias gas- och oljeexport till Brasilien och Argentina blockeras. Målet är att stoppa folkomröstningen i december om den nya författningen.

President Evo Morales kallade de fem länsprefekternas programförklaring för en ”konspiration för att frammana en civil statskupp”. Han har all anledning att vara orolig för fem av de nio länsprefekterna uppmanar nu öppet till civil olydnad mot centralmaktens beslut där målet, enligt regeringen, är att ta över makten.

De fem länsprefekterna som samlades den 1 september under ett dygnslångt möte offentliggjorde ett 5-punktersprogram. De fem samordnar nu sina uppgifter i det nybildade Nationella Demokratiska Rådet (Consejo Nacional Democrático, Conalde). De uppmanar sina anhängare att förstärka vägblockaderna, förhindra folkomröstningen om den nya författningen i december, riva upp regeringens beslut om att finansiera den lilla men viktiga pensionsreformen via beskattning av olje- och gasresurserna, pengar som tidigare gick till länsprefekterna går nu i stället direkt till pensionärerna. Oppositionen hotar även med att ockupera de för landet ekonomiskt strategiska olje- och gaskällorna som återfinns inom oppositionens geografiska kontroll om Morales inte river upp pensionsreformen som årligen kostar cirka 200 miljoner dollar.

Men bakom dessa för regeringen totalt oacceptabla krav, för vilken 67,48 procent röstade den 2 juli, finns målsättningen att konsolidera oligarkins makt i de östra och södra regionerna, menar nyhetsbyrån Econoticias i en artikel under rubriken ”fascistisk orgie i Bolivias mitt”. I dessa regioner har våldet trappats upp dramatiskt. Flygplatser, statliga institutioner, framför allt Bolivias Riksskatteverk, har ockuperats medan militär och polis har blivit konfronterade av grupper som står under direkt skydd och ledning av dessa fem länsprefekter. Bakom dessa står en grupp av cirka 100 familjer som kontrollerar en förkrossande del av Bolivias odlingsbara mark. Det är denna som i den nya författningen ska få ha högst 5.000 eller 10.000 hektar som störst areal vilket har fått landägarklassen att mer eller mindre ta till vapen.

Oppositionen kontrollerar även delar av den nationella industrin och massmedia. Också större delen av domstolsväsendet kontrolleras av oppositionen. Därför var det ingen överraskning när Bolivias Valdomstol, samtidigt med oppositionens krigsförklaring, offentliggjorde att Valdomstolen vägrar acceptera regeringsdekretet om att utlysa regionala val i december i de regioner där länsprefekten inte fick majoritet för ett förnyat mandat i folkomröstningen den 2 juli, vilket går helt i linje med oppositionen.

Över hela Bolivia mobiliseras nu folkrörelsen bland bönder, indianer och fackföreningar med kravet på att ”Förändringen”, som president Morales gick till val på, ska fortsätta och intensifieras.

“Vad som står på spel i denna kritiska period är Bolivias framtid och president Evo Morales uppmaningar (till försvar av förändringarna) kan inte bli ohörda”, skriver Bolivias Kommunistiska Parti i ett uttalande och fortsätter: 

“Vårt parti uppmanar folket att sluta leden och förbereda en nationell folklig kontraoffensiv genom en organiserad mobilisering och revolutionär vaksamhet för att slå tillbaka den civila statskuppen”.

Tre tusen guaraniindianer i slavliknande förhållanden i Bolivia

 

Tre tusen guaraniindianer i slavliknande förhållanden i Bolivia

Av Dick Emanuelsson

• Jordreformsinstitutet INRA möts av gevärskulor från en storgodsägare från USA som förfogar över 57.000 hektar, tre gånger ytan för Bolivias näst största stad, Santa Cruz.
  
  
• Den politiska högern, som kontrollerar sex av nio län i Bolivia, förbereder via egna regionala folkomröstningar utan internationellt stöd, en splittring av landet likt Jugoslavien.

* * *

Länet Santa Cruz är den politiska högerns centrum i Bolivia. Där lever över tre tusen guaraniindianer under slavliknande förhållanden, i praktiken fångar hos sina ”slavägare”, rika bolivianska och utländska storgodsägare som beväpnar paramilitära grupper för att slå vakt om sina enorma egendomar.

Det var när landets vice jordbruksminister Alejandro Almaraz, tjänstemän från Jordreformsinstitutet INRA och ett 80-tal guaraniindianer från Guaraníindianernas organisation APG hälsades ”välkomna” med kulor som situationen uppdagades, skriver den bolivianska nyhetsbyrån AIB. INRA utreder ägandeförhållandena över hela Bolivia och skulle i regionen Santa Cruz utföra samma uppgift. De visste att det skulle bli ett tufft och till och med farligt arbete och farhågorna bekräftades när de möttes de av gevärseld från godsägarna.

Händelsen visar hur komplicerat och vilka mäktiga motståndare som den bräckliga vänsterregeringen i La Paz möter. Om den ska överleva konfrontationen med högeroppositionen beror mycket på framgången för den utlovade jordreformen.

Tre gånger Santa Cruz

I spetsen för att motsätta sig en dokumentation av jordinnehaven i Santa Cruz går Ronald Larsen, en USA-medborgare med det svenskklingande namnet. Denne håller 167 familjer som slavar på de 17 storgods i tre olika distrikt inom länet Santa Cruz.

Familjen Larsen består av Ronald Dean Larsen, 64, Andre Ronald Larsen Zurita, Duston Larsen Metenbrink och Hans Aaron Larsen. De 17 egendomarna representerar total 57.000 hektar eller tre gånger ytan i Bolivias näst största stad, Santa Cruz (samma namn som länet).

Feodal klass

Familjen Larsen är ett klassiskt exempel på hur utländska potentater med kapital i ryggen och politiska kontakter på högsta nivå kan komma över gigantiska markarealer utan att ens ha ett bolivianskt ID-kort. När en regering med stort folkligt stöd väljs på löftet att genomföra en moderat jordreform och samtidigt försäkrar godsägarklassen att den inte kommer att röra deras marker, så till vida att de har legala papper, då slår denna feodala klass bakut och tar fram gevären. För de vet att deras marker i många fall har bestulits från indianer och fattiga bönder i Bolivia. Och via korrumperade politiker som tagit betalt för ”myndighetspapper”, som i fallet med guaraniindianerna, har dessa fördrivits från sina marker som överlämnats till familjer som Larsen. Och som kronan på verket förvandlas indianerna i många fall till fångar och slavar på storgodsen, hävdar INRA:s tjänstemän och regeringen Morales.

Larsen föddes den 12 juni 1944 och anlände till Bolivia för flera år sedan med Passnummer 710968397 och har, enligt AIB, inget registrerat ID-kort i Bolivia, vilket är lag. Nu utreder polismyndigheterna hans legala situation i Bolivia.

– Det är en utlänning som varken har bolivianskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i vårt land, sa regeringsministern Alfredo Rada,.

INRA:s tjänstemän befinner sig fortfarande i närheten av Larsens egendomar men för att förhindra INRA:s arbete har han och andra land- och boskapsägare upprättat vägblockader på de viktigaste vägarna som leder till Santa Cruz.

Separatistiskt hot mot Bolivia

Den 4 maj har oppositions- och länsprefekten Rubén Costas i Santa Cruz utlyst en folkomröstning. Men de som har utarbetat förslaget till ”Autonomisk Länsförfattning” har inte valts av människorna i länet Santa Cruz. I stället utgör de en grupp inom den politiska eliten organiserade i den så kallade Medborgarkommittén, en slags regional frimurarloge för den politiska och ekonomiska eliten i Santa Cruz.

President Evo Morales har under det senaste året vädjat till denna och de fem andra separatistiska prefekterna att inte genomföra egna folkomröstningar och i stället stödja det grundlagsförslag som har utarbetats av de deputerade som valdes i juli 2006 över hela Bolivia. Det arbetet skulle ta fem månader men avslutades efter 18 månader under tumultartade former. Ledamöterna tvingades i praktiken fly från den formella huvudstaden Sucre och sökte sin tillflykt till gruvcentret Oruro där de beskyddades av gruvarbetare med dynamit. Detta grundlagsförslag, som också innehåller rätt till autonomi för länen men inom republiken Bolivia, ska nu prövas av bolivianerna i en nationell folkomröstning.

Men det är just detta förslag som oppositionen i sex av de nio länen försöker ”neutralisera”. Orsaken är att den nya författningen har som mål att reducera markinnehavet till högst 5.000 eller 10.000 hektar, vilket trots allt är en enorm areal som bryter landägarnas makt, menar kritikerna från vänster.

Nya statsbildningar

Den centrala punkten i separatisternas ”författning” i Santa Cruz är Artikel 6. Den handlar om innehållet och de nya maktbefogenheterna för denna parallellmakt:

• Lagstiftande befogenheter för det egna länsparlamentet.
• Autonoma offentliga institutioner, bland dem polis som INTE ska vara avhängigt centralmakten i La Paz.
• En regional makt som kontrollerar och övervakar valen.
• Kontroll och administration av land, jordbruk och boskapsskötsel, skog- och naturskyddsområden, biodiversitet, gas, olja, regionala skatter, finanser, utbildning, marktransporter med mera.

I dessa fyra punkter återfinns utmaningen och krigsförklaringen mot integriteten i republiken Bolivia men också mot Evo Morales’ vänsterregering; ett underkännande av staten. Vad som blir kvar i La Paz är ett administrativt kontor som snabbt kommer att förlora existensberättigande om inte dessa separatistiska krafter stoppas, annars är Bolivia som statsbildning ett minne blott.

Morales har sagt att polis och militär inte kommer att ingripa för att förhindra folkomröstningen I Santa Cruz. Men Ruben Costas vill försäkra sig om att ingen ska förhindra den regionala folkomröstningen.

Ustasjaman

– Vi uppmanar våra universitetsstuderande, arbetare och andra sociala grupper att utgöra en civilpolis som ska ansvara för valurnorna den 4 maj inför en eventuell frånvaro av polisen och de väpnade styrkorna, säger Costas. Denna ”civilpolis” uppfattas av regeringen som bildande av fascistiska stormtrupper.

I spetsen för dessa aktioner och grupper går Branco Marinkovic, ”Medborgarkommitténs” ordförande i Santa Cruz. Han är en kroat med sympatier för Ustasja, den fascistiska kroatiska organisation som under andra världskriget var allierade med de tyska nazisttrupperna. Det är samma Ustasja som mördades Jugoslaviens ambassadör i Stockholm 1970 och tvingade Olof Palme att släppa ett antal Ustajamördare från svenskt fängelse efter att de kapade ett flygplan. Ustasja utmärkte sig genom att tortera sina offer genom att trycka in pinnar i ögonen på fångarna under förhören med fängslade jugoslaviska partisaner. Marinkovic är en typisk ”medborgaraktivist” i Santa Cruz. Han förfogar över 26.000 hektar av den bördigaste marken i regionen.

USA:s ambassadör

USA:s ambassadör i Bolivia sedan två år är Philip Goldberg, en man som utpekas som en av arkitekterna bakom splittringen av Jugoslavien. Regeringen i La Paz har anklagat honom för att vara ute i samma ärende i Bolivia. Efter den 4 maj kan en splittring av republiken Bolivia i sju olika småstater bli ett faktum.

Latinamerika i sin helhet vägrar godkänna dessa aktioner och Venezuelas president Hugo Chavez anklagar öppet USA för att ligga bakom de regionala folkomröstningarna som ett försök att slå sönder den växande latinamerikanska integrationen, vilket USA fasar för.

De Amerikanska Staternas Organisation OAS och EU har vägrat att skicka valobservatörer till Santa Cruz men det krävs mer för att dessa separatistiska krafter ska känna att de kommer vara lika ensamma över sina små ”statsbildningar” som den sydafrikanska apartheidregimen var under sin existens.

Dick Emanuelsson

FAKTA: 100 familjer förfogar över 25 miljoner hektar mark

Enligt en rapport från FN-organet PNUD förfogar 100 familjer över 25 miljoner hektar av den bördigaste jorden i Bolivia. Mot dessa står två miljoner av de fattigaste jordbrukarna och bönderna som förfogar över fem miljoner hektar överexploaterad dålig mark.

• I länet Santa Cruz förfogar 15 familjer, bland dem USA-familjen Larsen, över 500.000 hektar med en strategisk närhet till transportknutpunkter för export till Brasilien, Argentina och Paraguay.
• De 100 största jordägarna är samtidigt de främsta aktieägarna och rådgivarna till de främsta bankerna i Bolivia.
• De äger TV-kanaler, sammansättningsfabriker, livsmedelsindustrier, stormarknader och företag i utrikeshandeln.
• I oppositionslänet Beni förfogar tio (10) familjer över 534.000 hektar mark. I Pando har åtta familjer en miljon hektar bördig jord.
• Men denna maktstruktur av klan-familj inom oligarkin sträcker sig mycket längre än ekonomisk makt. Maktklanerna innehar strategiska positioner inom den civila administrationen, rättsväsendet, militären, i massmedia och andra samhällsinstitutioner.
• Det är denna maktkoloss som nu vässar tänderna för att med alla medel försvara sin maktställning och privilegier som lyser med stor kontrast på minimilönen för miljoner fattiga bolivianer som 2008 slutar på 76 dollar i månaden, en höjning med sex dollar eller tio procent från 2007.

Dick Emanuelsson

 

ALBA är verktyget i Latinamerikas enande

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2008-02-12 / DECEMBER 2004 / Bara några månader efter att den venezuelanska oppositionen led ett förödande nederlag när den försökte få president Hugo Chavez avsatt i en folkomröstning, satte två herrar sina namnunderskrifter på dokumentet med rubriken ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika.

Kuba och Venezuela hade tre starka kort på hand. Å ena sidan Kubas mänskliga kapital, ett överskott på drygt 30.000 läkare och ett avancerat utbildningssystem med en bredd och erfarenhet som är svår att överträffa i Latinamerika. Å andra sidan Venezuela med enorma olje- och gasreserver och ett oljepris på väg uppåt.

Under de tre år som har gått efter att ALBA sjösattes av Castro och Chavez har den latinamerikanska integrationen och arbetet för ”La Patria Grande”, det Stora Fosterlandet, intensifierats. ALBA har inte bara hållit sig strikt inom sin egen sfär av fyra medlemmar. Tusentals argentinska varvsarbetare har sett sina arbetstillfällen räddas när Venezuela beställt egna tankbåtar för sin oljedistribution. En miljon fattiga latinamerikaner har ögonopererats och fått synen tillbaka. Nicaraguanska och bolivianska bönder får i dag långa krediter till en extremt låg ränta via utvecklingsbanken BANDES. Venezuelanska ingenjörer, tekniker och experter ersätter transnationella Repsol eller Exxon Mobile och bidrar till att den bolivianska staten kan ta kontroll över både sina gas- och oljereserver och skapa ett starkt statligt oljebolag. Kubanska läkare och lärare drar fram över kontinenten och kurerar sjuka och lär analfabeter att lära sig skriva och läsa. Fröen till ett Annat Latinamerika har såtts.

 

Bolivia

DEN 29 APRIL 2006 anslöt sig Bolivia till ALBA efter att Evo Morales den 3 december 2005 hade vunnit presidentvalet. Venezuela donerade 5.000 stipendier för att utbilda bolivianska ungdomar inom petrokemiindustrin och överlämnade samtidigt en check på 100 miljoner dollar för en fond för utvecklingsprojekt i Bolivia. Kuba satte in drygt två tusen läkare och ett stort antal lärare för att dra i gång den framgångsrika pedagogiska metoden ”Yo si puedo”, visst kan jag, för att eliminera den omfattande analfabetismen.

– I slutet av detta år tror vi att president Evo Morales kan utropa Bolivia fritt från analfabetism, uppgav Bolivias ambassadör i Venezuela, Jorge Alvarado Rivas den 24 januari i år [1].

Sedan Bolivia blev medlem i ALBA har över 70 procent av analfabeterna förvandlats till läs- och skrivkunniga bolivianer. Bolivia är på väg att bli det tredje landet i Latinamerika fritt från analfabetism efter Kuba och Venezuela, tillade Rivas.

Trehundra tusen fattiga bolivianer, bosatta i de mest oundgängliga trakter och som aldrig sett en läkare tidigare, har tack vare Kuba och Venezuela inom ramen för ALBA, nu en garanterad sjukvård. ALBA har gett 180.000 av de fattigaste bolivianerna synen tillbaka efter att ha opererats av kubanska läkare.

 

Nicaragua

Januari 2007: Tre högerregeringar (1990-2006) hade under 16 år infört en brutal nyliberal kapitalism. 350 statliga och offentliga företag togs över av transnationella företag inom el, vatten, telekommunikationer, banker, byggnation i Latinamerikas näst fattigaste land [2]. Åttio procent av nicaraguanerna var fattiga och hade ingen tillgång till sjukvård eller utbildning. Analfabetismen som nästan hade eliminerats under Sandinistregeringen (1979-1990) var 2006 uppe i 35 procent och 800.000 skolbarn, i ett land med sex miljoner invånare, var exkluderade från skolgång.

Nicaragua inte bara anslöt sig till ALBA utan även PetroCaribe eftersom landet i januari 2007 var nära en energikollaps. PetroCaribe och ALBA blev räddningen, menar Ortega.

– De mest hårda kritikerna av Sandinistfronten och den Bolivianska revolutionen säger att utan denna hjälp hade vi inte överlevt. Vår ekonomi skulle ha kollapsat.

ALBA kom till undsättning och Chavez överlämnade i Managua för ett år sedan de två första el-transformatorerna av totalt 32 anläggningar för att generera totalt 120 megawatt elektricitet. Tack vare PetroCaribe importerar Nicaragua billig olja till låga priser och långfristiga krediter och med Venezuela byggs ett nytt samägt raffinaderi som ska göra landet oberoende av de multinationella oljebolagen.

Tack vare ALBA har regeringen infört gratis sjukvård och utbildning. De mest fattiga barnen får också gratis skoluniform och skor och i projektet ”Noll Hunger”, får över 70.000 barn gratis mellanmål i skolan. Analfabetismen ska elimineras under de kommande fem åren.

Trots svåra naturkatastrofer växte den nicaraguanska ekonomin under 2007 med 3,7 procent i ett land med en minimal BNP på 5,7 miljarder dollar.

 

Kuba och Venezuela

Både Kuba och Venezuela har haft en stor ekonomisk tillväxt 2004-2007. Men Venezuela genomgår för närvarande samma ekonomiska sabotage i form av hamstring av billiga basprodukter som vänsterregeringen i Chile 1971-1973. Då var det en hamstring och ekonomiskt sabotage som blev förspelet till statskuppen den 11 september 1973.

Kuba har dragit enorm nytta av samarbetet med ALBA. Venezuela levererar dagligen 90.000 fat raffinerad olja till den nation som under 47 år har varit utsatt för en blockad som kostat landet 86 miljarder dollar.

De två länderna har bildat det samägda energiföretaget PDVSA-CUPET och i slutet av 2007 kunde det nya raffinaderiet i staden Cienfuegos premiärraffinera dagskvoten 65.000 fat olja. En gasanläggning och ett nytt petrokemiskt center med en stor variation av produkter ska byggas, allt inom ramen för samarbetet inom ALBA.

En 55 mil lång underjordisk optisk fiberkabel ska förbinda Kuba med det sydamerikanska fastlandet och frigöra ön från tvånget att ansluta sig till en satellit under kontroll av USA för Internet och telekommunikationer. Denna kabel ska också kunna knyta ihop Jamaica, Haiti och Centralamerika.

Och en egen bank

Men alla utvecklingsprojekt kostar pengar. IMF och Världsbanken och olika internationella finansorgan, kontrollerade av främst USA, har fram tills nu satt villkoren för låntagarländerna. Även om Banco del Sur, Sydbanken öppnade sina portar i december 2007, behöver ALBA sin egen bank. Därför fattade de fem medlemmarna i ALBA beslutet den 26 januari i år att inrätta ALBA BANK då det 6:e toppmötet inom ALBA genomfördes. Organisationen fick också en ny medlem, den lilla karibiska ön Dominica.

– Den kapitalistiska utvecklingsmodellen är helt enkelt ohållbar. Om din ekonomi är kontrollerad av det spekulativa kapitalet som bara är intresserad av profiterna går det inte att lösa de enorma problemen som drabbar mänskligheten. Så fort vi gör oss av med frihandelsmodellen kan vi börja lösa de massiva problemen som arbetslöshet, fattigdom och klimatförändringar, underströk Daniel Ortega.

ALBA BANK kommer att starta med 1-1,5 miljarder dollar i en fond som främst kommer att finansiera projekt inom jordbruk och energi.

Vem hotar vem?

I en 45-sidig rapport [3] som Michael McConnell, chef för USA:s samlade underrättelsetjänster presenterade den 6 februari inför USA-senaten, skriver världens mäktigaste spionchef att Chavez’ ambitioner är att ”fortsätta söka ena Latinamerika bakom hans ledarskap med en radikal vänsteragenda och antiamerikanism som ser Kuba som en ideologisk nyckelallierad”. Detta påstått dåliga inflytande ”har försvagat massmedia och de civila rättigheterna”, hävdar McConnell.

– Medan vi talar här på toppmötet om hur vi ska förbättra livet för våra folk, är de konservativa medierna på offensiven och talar om ”ekonomisk ruin, kommunistinflytande, iranierna tar över och ett slut för turismen”. Vi kommer att rida ut stormen men det blir inte lätt, sa en bekymrad Roosevelt Skerrit, Dominicas premiärminister på ALBA-mötet [4].

Militär försvarsstyrka

Dagen efter gjorde Daniel Ortega Chavez sällskap till Caracas där han deltog i söndagsprogrammet ’Aló Presidente’. Chavez ventilerade tanken om att ALBA borde inrätta en militär försvarsstyrka med anledning av förnyade attacker mot Venezuela från både Vita huset och Colombia. ALBA:s försvarsstyrka skulle ställa upp för medlemsländerna i händelse av en militär konflikt.

Alla seriösa bedömare av Latinamerika vet att USA inte kommer att sitta med armarna i kors och beskåda hur Latinamerika enas och stärks på alla nivåer på bekostnad av USA:s inflytande.  Situationen i Bolivia är kritisk med en stark separatistisk högerrörelse i flera olika regioner som är allierad med USA. I Nicaragua agerar USA-ambassaden nästan öppet fientligt mot sandinistregeringen.

Venezuela är utsatt för en växande colombiansk invasion av paramilitärer som i gränsregionerna har mördat minst 150 lantarbetarledare som går i spetsen för regeringens jordreform. Colombias president Alvaro Uribe utpekas av Chavez som en ”dräng i tjänst hos Imperiet.

USA-blockad mot Venezuela?

Just när jag lägger sista handen på denna artikel uppger media i USA att ett 30-tal republikanska och demokratiska kongressledamöter vill att justitie- och utrikesdepartementet samt landets underrättelsetjänst ska göra en översyn om Venezuela bör placeras i gruppen av vad Vita huset anser vara ”terroriststater”. Den 12 februari ställdes Condoleezza Rice mot väggen i en utfrågning i underhusets kommission för internationella relationer [5] där den republikanska gruppens ledare, kubansk-amerikanskan Eliana Ross-Lehtinen krävde att Venezuela ska klassas som Kuba, Iran Nordkorea och Syrien. Motivet skulle vara Venezuelas nära relationer med Kuba och att den venezuelanska regeringen, för att uppnå fred i Colombia, anser att FARC och ELN inte är terroristorganisationer, som USA men inte FN hävdar. Lehtinen påstår också, utan bevis, att Venezuela förser gerillan med vapen och att denna har baser på venezuelanskt territorium.

– Rör Venezuela och det betyder att de sätter regionen i brand. Ingen kommer att förbli passiv, ty slå mot Venezuela betyder att slå mot Latinamerika och Karibien, sammanfattar Daniel Ortega [6].

Det är helt tydligt att USA ser med stor oro över hur den latinamerikanska integrationen i allmänhet och ALBA i synnerhet förstärks och hur folk, rörelser, regeringar och stater ser allt fler konkreta resultat i att ett Nytt Amerika är möjligt. Den stående frågan är hur långt ALBA tillåts utvecklas?

Dick Emanuelsson

Noter:

[1] Alba brinda salud y educación a Bolivia, ABN 24/1-2008.

[2] Nicaragua, a un año sin neoliberalismo, av Hedelberto López Blanch, Rebelión.

[3] “EE.UU. advierte sobre Chávez”, av BBC Mundo

[4] Dominica reitera compromiso con los principios de integración solidaria del ALBA, av Telesur, 26/1-2008.

[5] Republicanos en el Congreso de E.U. buscan declarar a Venezuela como nación que apoya el terrorismo, El Tiempo, 13/2-2008.

[6] Daniel Ortega:  Tocar a Venezuela es incendiar la región, av ABN 27/1-2008