Gruvornas kvinnor organiserar eget nätverk

Gruvarbetarkvinna med Potosi i bakgrunden.
FOTO: DICK E.

 

Gruvornas kvinnor organiserar eget nätverk

Av Dick Emanuelsson

POTOSI  / 2001-06-01 / Gruvarbetarkvinnorna från La Paz, Oruro, Potosi och Huanuni samlades i mitten av mars för att organisera sig och kräva sina rättigheter i de bolivianska gruvsamhällena, framför allt kravet på hälsovård är en prioriterad fråga. Miljögifterna är en annan fråga som uppmärksammades av de kvinnliga delegaterna.

Det var på den 2:a internationella konferensen för gruvarbetarkvinnor som beslut togs om att organisera ett nationellt nätverk av gruvarbetarkvinnor. Därefter skapades läns- och regionala nätverk som också inkluderar hemmafruar (som har ett verkligt slavgöra, reds anm) i gruvsamhällena. Målsättningen är att även lokala politiker och fackliga ledare ska ingå i nätverken.
Paniagua Revollo, landsorganisationen COB:s generalsekreterare, understryker vikten av att kvinnorna organiserar sig bättre.

– Kvinnoarbetstiden på 40 timmar vill regeringen förlänga (!) till 48 timmar, samtidigt som de pompöst talar om “jämlikhet” och “kampanjer mot de interfamiliära våldet”, uppger Paniagua med ironi i rösten.

– Det är en monstruös modell där arbetarkvinnornas menstruationscykel kontrolleras av de transnationella bolagens personalchefer. Mot den modellen kräver COB en radikal förändring.

Nätverkets aktionsplan som antogs i mars innefattar allt från försvaret av den offentliga hälsovården (som riskerar att privatiseras och exkludera alla fattiga bolivianer), de elementära rättigheterna för kvinnorna och barnen. Dessa krav ställs nu mot staten och myndigheterna, de privata- och transnationella företagen samt andra institutioner.

Vad kvinnorna i grunden kräver är att landets maktelit ska uppfylla grundlagens olika delar; arbetsmarknadslagstiftningen, mot barnarbete och interfamiliärt våld samt lika rättigheter för kvinnor och män.

Så kanske simpla uppgifter som att organisera sophämtningen och att plantera träd i gruvsamhällenas sterila och karga landskap ingår också i nätverkets uppgifter. Så undviker människorna att förgiftas. Enorma mängder av tungmetaller från gruvornas utsläpp i floderna är ett jätteproblem som medför att genomsnittsåldern bland gruvfolket uppgår till bara 48 år. Gifterna stiger mot himlen och faller ner som  surt regn över människorna.