Valet 2002: Regering, parlament, lön och allierade

 

Regering, parlament, lön och allierade

AV DICK EMANUELSSON

LA PAZ / 2002-08-05 / MNR, Movimiento Nacionalista Revolucionario, segrade i valet med 22,4 procent över vänsterrörelsen MAS, Movimiento al Socialismo, ledd av bondeledaren Evo Morales. Eftersom valet inte kunde ge någon av kandidaterna var det parlamentet som under en maratondebatt som pågick i två dagar och nätter, utsåg president.

Valet föll på Gonzalo Sanchez de Losada, alias ”El Gringo” eftersom han talar spanska med nordamerikansk brytning.

de Losada fick 84 röster och Evo Morales 43. Det republikanska partiet, NFR, valde att inte stödja någon kandidat i likhet med det lilla FRI, Frente Revolucionario de Izquierda. (2 röster).

Av de 84 rösterna till förmån för Losada kom från regeringsbrodern MIR, UCS, ADN, de verkliga förlorarna i valet den 26 juni.

KLICKA FÖR STORT FORMAT

Miljonär på privatisering

”Goni”, 72, som han också kallas i folkmun, genomförde sina högre studier i USA. Var president i Bolivia 1993-1997, Var minister 1986-1988 i planeringsministeriet och föraktades av gruvarbetarna för den privatisering av det statliga gruvbolaget som då ägde rum. Tiotusentals gruvarbetare med familjer blev utan inkomster när gruvnäringen stängde eller såldes till privata intressen. Goni var själv miljonär på gruvnäringen.

MIR får för sitt stöd till MNR och Losada, sju ministerier. USC och MBL får var sitt ministerium.

Det är något patetiskt över MIR:s agerande, som många parlamentariker påpekade efter tillkännagivandet att MIR skulle stödja MNR, ty det vara Losadaregeringen som ”fabricerade” vittnesmål mot MIR:s ledning och fram för allt dess ordförande, Jaime Paz Zamora i början av 1990-talet, där det hävdades att Paz Zamora var inblandad i narkotikahandel.

Allierad med kuppmakare

Men alliansen bryter också mot MIR:s ursprung. Partiet bildades i Chile 1970 mitt under militärdiktaturen. Partiet ansågs tillhöra den revolutionära vänstern, och många av dess medlemmar mördades också av de olika bolivianska militärdiktaturerna, som t.ex. Hugo Banzer.

Detta hindrade inte, att MIR också blev regeringsallierade med Banzers ADN och med den forne kuppmakaren och generalen som president.

När MIR nu också ger sitt stöd till det nyliberala MNR är det egentligen inte många som är förvånade. Felimon Escobar, (MAS) gruvarbetare i 34 år från det legendariska Oruro med gruvor som Siglo XX, karaktäriserade i debatten till ny president MIR som ett parti av ”politiska kadaver” som nu går i allians med en fosterlandsförrädare som saluför Bolivia till de transnationella bolagen”.

I Bolivia tjänar en genomsnittsarbetare med arbete cirka 450 bolivianos, cirka 600 kronor i månaden.

En parlamentariker uppbär 20.000 bolivianos, cirka 27.000 kronor per månad, eller nästan fyra genomsnittsliga årslöner för en arbetare.

En het höst är att vänta i Bolivia

Efter valet: Med pil och båge för att jaga de korrumperade i parlamentet, ursprungsbefolkningen gör sig hörd

 

Med pil och båge för att jaga de
korrumperade i parlamentet

AV DICK EMANUELSSON

Vänstern tågar in med indianer, bönder och arbetare i det bolivianska parlamentet.

LA PAZ/BOLIVIA/2002-08-03/ Med sin pil och båge och en mössa av en fälld tiger, blev han rejält dokumenterad av massmedia när han intog sin parlamentsstol den 1 augusti. Det nya parlamentet i Bolivia är inte som förr. Det är indianen och vänstermannen José Bailaba ett bevis på.

*  *  *

När jag ska in i den bolivianska parlamentsbyggnaden där den nya kongressen ska installeras, råder det bokstavligt kaos. De beväpnade vakterna är totalt förvirrade när indianskor med sina cylinderhattar ska in, gruvarbetare i sin bästa söndagskostym, som dock är trasig på flera ställen, hävdar inför de förvirrade vakterna att de är nyvalda ledamöter för MAS, Rörelsens för Socialism, dessa människor som förr stod utanför på torget med dynamitgubbar i händerna och protesterade mot den rika politiska eliten inne i kongressbyggnaden, nu påstår de att de ska sitta där inne.

En kvinna i 65-årsåldern, som vill in som åskådare, säger utan rädsla upp i ansiktet på den AK-beväpnade säkerhetsagenten att ”nu ska ni upphöra att mörda Bolivias söner och döttrar”! Mannen fingrar nervöst på sin automatkarbin och har uppenbarligen aldrig upplevt något liknande.

”Han dansade”. . .

Översatt betyder hans namn ”Jose dansade”, tog ingen notis om att CNN ville ha en intervju med honom ”på en gång”. Här går vi tur och ordning, sa han och gav mig den tid jag ville ha och ett leende som ungefär sa: ”Los Gringos ska inte komma här och tro att de ska kunna bestämma”.

Vem är Jose Bailaba, undrar jag och han svarar lågmält men på klanderfri spanska:

– Jag föddes 1959, min fru heter Victoria och vi har åtta barn och har fyra kvar att klara av, säger han gravallvarligt. Men jag kan inte hålla mig för skratt, och då skrattar han också.

Han räknar upp sju och när jag påpekar att han glömt ett barn så skiner han och minns: ”visst ja, Rosa Julia, 6, också”.

Indianfackets man

Han är en typisk parlamentsledamot för vänsterrörelsen MAS. Hans fru säljer bröd på gatan som hundratusentals andra fattiga bolivianer. Familjen hyr två rum av en vän och betalar 200 bolivianer, cirka 270 kronor i månaden.

Han själv är ”anställd” av indianfacket Central Indígena del Oriente Boliviano (CIDOB).

– Jag anställdes av facket men där får du inte många pesos i lön.

Men nu blir det ändring. För vilken politiker som helst som inte har en ideologisk övertygelse, måste parlamentsposten i Bolivia för en fattig person vara som att vinna högsta vinsten i Penninglotteriet. Varje ledamot uppbär 20.000 Bolivianos, cirka 27.000 kronor i månaden. En vanlig minimilön, som de flesta arbetande bolivianer uppbär, får 450 Bolivianos, eller 60 dollar i månaden.

Brännvin och röstköp

Han premiärtalade på kongressens öppning på sitt eget språk, guarani, samma språk som 80 procent av grannfolket i Paraguay också talar.

Han är från indianfolket Chiquitano men trettiosex indianfolk i ”Tierra Baja”, i regionen Santa Cruz, valde honom med ett stort röstetal.

I alla andra val har de traditionella partierna kommit under valrörelsen för att överlämna gåvor av alla dess slag för att på så sätt få garanterade röster i valet. Vid alla dessa tillfällen har brännvin alltid förekommit. Av okunnighet, politisk manipulation lät indianerna sig köpas.

Men inte längre, de sa stopp, utsåg sin egen representant som valdes med stora röstsiffror till den bolivianska underkammaren.

– Mitt folk räknas till ungefär 80.000 personer. Men eftersom ingen riktig folkräkning har gjorts, för det har aldrig intresserat herrarna i La Paz, vet vi inte riktigt hur många vi är. För makten finns indianerna överhuvudtaget inte, säger den originelle mannen med en sammetsmjuk röst men med ett beslutsamt innehåll.

Korruptionen

Under hela Bolivias parlamentariska existens, har en politisk nepotism av familjer, kaster eller ekonomiska intressegrupper styrt landet efter eget bevåg. Korruptionen är, enligt internationella undersökningar, den näst värsta i Latinamerika. Bailaba bekräftar denna bild.

– För denna politiska elit har det bolivianska folkets framtid inte betytt ett skvatt. Därför har vi genom MAS fått ett verktyg som nu finns i parlamentet i Bolivia. Här kommer vi att tala om hur verkligheten ser ut, ty vi har levt och lever med denna och för det behövs det inga studier i rikemansskolor i utlandet.

– Vi vet att det inte kommer bli lätt, för de som finns i parlamentet och som återvalts, är experter på att bluffa, konspirera och lura. Men successivt ska vi förändra Bolivia.

Livets källa

* Har indianfolken som föreslog Er haft någon parlamentarisk representant tidigare?

– De politiska partierna har alltid utnyttjat våra bröder för att lura till sig röster. Därför är vårt intåg i parlamentet en verklig utmaning mot makten eftersom vi har bevisat, att ”Vi kan genom egna krafter”.

Indianfolken i Oriente, sur och Amazonas lever huvudsakligen på en rad olika sysselsättningar som jordbruk, fiske och indianernas kunskap och kännedom av naturens rika möjligheter.

I söder med regionen Charinga i södra Bolivia, är klimatet torrt. I öster, med Santa Cruz som centrum, är klimatet mer förmånligt för jordbruk. I Amazonasområdet är vattentillgångarna mycket stora, djungel och vacker natur som vi indianer vårdar med kärlek ty det är livets källa som vi sammanlever med.

Rasande storgodsägare

Vilka är då hans ”väljares” främsta krav i parlamentet?

– Vid sidan om att utarbeta lagar som gynnar folkflertalet i Bolivia, kräver vi att ”biopirateriet” i Bolivia upphör. Indianfolken kräver juridiska lagar och garantier för våra territorier. Så ska vi ges rättigheter för att administrera, kontrollera och regera. Dessa krav är inte nya, för vi har som indianrepresentanter tidigare framfört dessa krav utan att man har brytt sig om dem. Men nu är vi innanför maktens murar och kommer att arbeta intensivt för att uppnå våra gamla historiska krav.

Jose Bailaba ler när jag frågar honom om det finn ”ekonomiska krafter som är intresserade av indianernas marker”.

Visst! Storgodsägarna har i alla tider försökt och också tagit mark från våra folk. Därför är de nu rasande när vi befinner oss inne i parlamentet, för det är ett monopol som de innehaft tidigare.

Nu får de stå ut med oss, ty vi har valts av folket.

Borgerlig-socialdemokratisk allians mot Morales

 Borgerlig-socialdemokratisk allians mot Morales

AV DICK EMANUELSSON

Parlamentet utser president den 6 augusti.

Den politiska bilden efter valet är komplicerad och fragmenterad. Det traditionella MNR-partiets kandidat Gonzalo Sánchez de Lozada fick flest röster, 22,4 procent eller cirka 625.000 röster. Men MNR:s problem fram till den 25 juli var att uppnå en egen majoritet i parlamentet.

Den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR:s (socialdemokratisk) kandidat, Jaime Paz Zamora, som i valet har fått blygsamma 16,5 procent, uttalade efter valet att han förmodligen skulle stödja Morales. Men USA:s påtryckningar inför den 6:e augusti har varit enorma och Zamora och MIR vände på klacken en vecka senare och ger nu sitt stöd åt nyliberalen Lozada. Det talas om ”miljoner dollar under bordet” för att åstadkomma en allians som ute stänger Morales och vänstern från den politiska makten.

’Plan Bolivia’

MIR och MNR slöt en överenskommelse och en politisk plattform kallad ’Plan Bolivia’ där en av de viktigaste komponenterna är att skapa folkomröstningar när så behövs. Motivet är inte, enligt MAS och Morales, att bredda det demokratiska inflytandet, utan att undvika nya val för att utse ledamöter till konstituerande församling som ska utarbeta en ny grundlag.

De traditionella partierna, som har lidit ett svidande nederlag, räds denna politiska reform, som föreslagits av vänstern och breda sektorer i det bolivianska samhället. MIR och MNR har allt stöd av USA som inte vill se några ”politiska experiment”.

När det nya parlamentet inledde sin första session den 24 juli, var det en brokig samling som fylkades i det gamla koloniala palatset i centrala La Paz. Indiankvinnor med sina traditionella ”cylinderhattar”, bönder i ponchos satt i bänkarna tillsammans med högerpolitiker i oantastliga kostymer av senaste snitt med moderna italienska slipsar á 200 dollar.

”Kriget fortsätter och kommer att vinnas”

Även om det ser ut som parlamentet utser Lozada den 6 augusti, har Morales inte gett upp. I lördags (27 juli) samlades över 10.000 anhängare till Evo Morales i staden Cochabamba. På cyklar, bussar och hästkärror hade de kommet från hela regionen för att hylla och kräva att deras ledare ska utses till Bolivias nästa president. Ingen som Morales samlar så stora skaror.

Leonilda Zurita, ordföranden för kvinnorna inom bondefederationen (Federación de Trabajadoras Campesinas de Bolivia Bartolina Sisa) sa i sitt tal på indianspråket quechua att MAS fortsätter kampen för att komma till makten och att ”de fattiga kommer att ta makten”!

I sitt avslutningstal darrade inte Evo Morales på stämman när han eldade massorna:

– Även om Evo Morales inte utses till president, är det bara ett förlorat slag. Men kriget fortsätter och kommer att vinnas.

BOLIVIA: Vänstern starkt framåt i president- och parlamentsvalen

 

Evo Morales (MAS) snuvades på valsegern år 2002 i ett flagrant valfusk.

BOLIVIA:

Vänstern starkt framåt i president- och parlamentsvalen

USA utövar starka påtryckningar för att isolera Evo Morales som ny president i Bolivia. Regeringsallians mellan MNR och MIR.

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA 2002-07-29 Evo Morales, stridbar ledare för de kokaproducerande bönderna, indianerna och fackföreningarna i Bolivia, blev den stora överraskningen när bolivianerna gick till val den 30 juni. Med 21 procent av rösterna och bara en procent efter MNR-partiets Gonzalo Sánchez de Lozada, uppnådde Morales en andraplats i presidentvalet.

USA genomlider just nu en politisk mardröm i det andinska landet, Bushadministrationens män har satsat allt på att isolera och misskreditera Morales. Men försöket blev i stället en politisk bumerang.

Den 6 augusti utser landets parlament vem av de två som ska ta över presidentposten. Av allt att döma blir det Sánchez de Lozada som utses, eftersom en allians mellan MIR och MNR, som representerar 22,4 respektive 16,5 procent, har uppnåtts.

Stäng DEA:s kontor!

”Skapa flera Kuba i Latinamerika, bryt med USA-imperialismen, vi kommer att stänga DEA:s kontor”, har varit några av Morales’ slogan i valet. Drygt tio år efter Berlinmurens fall, har parollerna sänt bokstavliga elchocker genom nyliberalismens ideologer i Latinamerika, som aldrig trodde att de återigen skulle få höra Che-liknande uttalanden. Men nu är det dags för dem att vakna.

Valet den 30 juni blev en kalldusch för de traditionella högerpartierna. Det förra regeringspartiet ADN, som leddes av f.d. armégeneralen och kuppmakaren Hugo Banzer, fick bara 3,4 procent. Det arbetsgivarvänliga UCS, lett av sonen till en av de stora bryggeriägarna i landet, fick också blygsamma 5,5 procent.

Vänsterns framgång

I stället är vänstern som är den stora segraren. Evo Morales’ parti MAS, Rörelsen mot Socialism, fick nästan 600.000 röster. MIP, Movimiento Indígena Pachacuti, den indianska bonderörelsen, lett av Felipe Quispe från den starka bondefederationen CSUCTB, fick 6,7 procent eller drygt 170.000 röster. Quispe slapp innan valet ur fängelset där han avtjänade ett straff för anklagelsen att ha bildat en gerillarörelse bland aymaráindianerna.

Den ”rena” vänstern har alltså fått nästan 28 procent av rösterna. Mer än en tredjedel av parlamentsledamöterna kommer att tillhöra detta politiska block, en enorm framgång efter 15 års tillbakagång.

För favoriten i presidentvalet, Manfred Reyes Villa, en f.d. armékapten och borgmästare i Cochabamba, blev valet en besvikelse. Reyes kom på tredje plats med ett par tusen röster färre än Morales.

Evo Morales å sin sida har uppmanat folket att organisera sig och försvara valframgången. Han gjorde klart att han och MAS är beredda att inta regeringspalatset.

– Inom MAS finns det kapabelt folk, det blir inga större problem. Evo kommer att utses till president men folket kommer att regera, uppgav han trosvisst.

Denne unge karismatiske bondeledare har varit en ständig ”plåga” för den politiska eliten i Boliva. Han uteslöts från parlamentet förra året efter att han lett flera bonde- och indianmarscher mot den nyliberala politiken. De traditionella partiernas traditionella politik att bemöta folkliga protester med statlig repression har kommit att vändas emot dem, vilket valresultatet nu visar.

USA-ambassadörens klavertramp

Frågan är om inte Morales’ och vänsterns framgång är ett ännu större bakslag för USA och regeringen Bush. Redan förra året varnade USA bolivianerna för Morales och hans krav på att USA skulle upphöra med att bespruta kokafälten i landet. Inför valet den 30 juni gjorde USA-ambassadören Manuel Rocha, ett utspel som han i dag med all sannolikhet ångrar:

– Jag vill påminna valmanskåren, att om ni väljer någon som vill att Bolivia återigen ska bli en betydelsefull kokainexportör, kan detta valresultat få följder för det framtida stödet från USA till Bolivia.

Uttalandet sände en elektrisk chock genom de andra presidentkandidaterna eftersom de visste att det skulle bli Morales som skulle vinna röster, inte de som hittills har genomfört USA:s påstådda krig mot kokabladsproduktionen, som inte på något sätt är det samma som framställning av kokain.

Hela folkrörelsen bakom Evo

Evo Morales har under de senaste åren gått till frontalattack och organiserat bolivianerna mot ”USA-regeringen och den nyliberala politiken som bara har medfört fattigdom för Bolivia”.

Oavsett om Morales intar presidentposten, kommer den politiska situationen att förändras radikalt. Morales, som backades upp av hela den bolivianska organiserade folkrörelsen, fackföreningar, bostadskommittéer, indian- och bondeorganisationer, har sagt att landet inte kommer att acceptera en nyliberal politik i framtiden. Han kommer heller inte att gå i allians med de traditionella partierna som har lidit ett förödande nederlag. Men än är de inte dödligt sårade. ”Husbonden i norr” har stor makt och framför allt, likvida medel.

MAS, en kort bakgrund

Av Dick Emanuelsson

MAS är ännu egentligen inte ett parti, utan ett politiskt konglomerat av fackföreningar, bondeorganisationer och andra sociala rörelser i Bolivia.

LA PAZ / 020930 / Dess förgrundsgestalt är Evo Morales, av USA-ambassaden utpekad som kokaproducent. I själva verket är han ledare för en rörelse bland kokabönderna som naturligtvis inte är samma sak som laboratorieingenjör som  processerar fram kokain av kokapastan som  i sin tur framställs av kokablad. Det är dessa blad som Bolivias bönder och indianer i sekel har odlat och skördat som nu DEA och USA-administrationen vill utrota. Reaktionen från bönderna är konfrontation. Och i Evo Morales har en ledare utkristalliserats som lett flera marscher till La Paz och regeringen.

Den 24 januari i år uteslöts helt han sonika efter att ha lett just en sådan marsch. Den politiska eliten i huvudstaden skämdes inför USA-ambassaden och fattade beslutet om att Morales inte längre hade tillträde till parlamentet, till vilket han hade valts av sina väljare.

Men Evo kom  tillbaka, och det med besked.

Den 26 juni fick han och MAS 21 procent av rösterna i president- och parlamentsvalet och blev den andra politiska kraften i Bolivia efter MNR, som fick 22,4 procent. Resultatet sände förmodligen chockvågor i USA-ambassadören Manuel Rocha, som i ett tal under valkampanjen varnade människorna för att rösta på Morales och hans MAS.

Alla de traditionella partierna i Bolivia förlorade i valet, den enda segraren blev Evo  Morales och indianpartiet MIP, Movimiento Indígena Pachakuti, lett av en f.d. gerilla- och bondeledare, Felipe Quispe, kompromisslös kritiker mot den politiska eliten och USA.

För många människor i Bolivia ses Evo nästan som en nationell Messias. Medan den f.d. presidenten Jaime Paz Zamora samlar 500 personer i Cochabamba, samlar Evo Morales 30.000-40.000 personer. Så var det på nästan alla platser där Morales framträdde under valrörelsen.