martes, 27 de diciembre de 2011

Tio år sedan när McDonalds drog från Bolivia

TEGUCIGALPA / 2011-12-27 / I december 2002 stängde den amerikanska hamburgerjätten McDonalds sina åtta filialer i Bolivia för gott. USA:s flaggskepp, vid sidan av Coca Cola, insåg att dess variant av ”The American Way of Life” inte var något för bolivianerna.

Dessa ansåg att företaget representerade skräpmat. Bolivianerna föredrar bland annat sin egen pirog, den starkkryddade saftiga salteñas.

Nu har brittiska BBC producerat en dokumentär som bekräftar bolivianernas skepsis för USA-burgarna.

– I Bolivia vann (mat)kulturen mot ett transnationellt företag och mot den globaliserade världen, sammanfattade Fernando Martinez, mannen bakom BBC-dokumentären, varför McDonaldsfilialerna stod tomma.

Och som fenomenen inte upphör att förvåna, registrerar världens mest köttkonsumerande folk i grannlandet Argentina, det högsta antalet McDonaldsfilialer, 192, trots en delikat Churrasco.

Dick Emanuelsson

lunes, 4 de julio de 2011

IMF: En miljon bolivianer lämnar den extrema fattigdomen

 



IMF: En miljon bolivianer lämnar den extrema fattigdomen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2011-07-04 / År 2004 var sju av tio bolivianer fattiga, tre av tio extremt fattiga. Tack var regeringen Evo Morales´ socialpolitik har en miljon bolivianer lämnat den extrema fattigdomen, menar den Internationella Valutafondens man i Bolivia, Gabriel Lopetegui.

Enligt IMF överlevde 37 procent av bolivianerna på mindre än en dollar per dygn fram till 2007, ett knappt år efter Morales´ valseger. År 2009 hade denna siffra reducerats till 26 procent. Dessa elva procent av befolkningen betyder 1,11 miljoner av en befolkning på tio miljoner människor.

Under tidsperioden 2007-2009 lagstiftade vänsterregeringen i La Paz om en blygsam folkpension på 260-346 per år för befolkningen som omfattar 800,000 bolivianer som tidigare aldrig ens hade drömt om en pension.

Gravida eller förgravida kvinnor får i dag 246 dollar fram tills deras fyller två år.

Regeringen fattade också beslutet att betala ut cirka 30 dollar/år för 1,6 miljoner skolelever i årskurserna 1-8 klass. Motivet var att bekämpa att föräldrarna tar ut sina barn från skolan och i stället låter dem arbeta. År 2006 var den öppna och funktionella analfabetismen närmare 26 procent av befolkningen. I dag har Bolivia av UNESCO förklarats fritt från analfabetism.

I Latinamerika uppgår den extrema fattigdomen till åtta procent av befolkningen. Enligt IMF-chefen återstår det dock mycket att göra i Bolivia:

– En av de viktigaste uppgifterna för att tillfredsställa basbehoven i en socialpolitik, det är att öka tjänsterna inom hälsovård och utbildning, att uppnå målet med en utbildad befolkning.

Och trots framgångarna Ander regeringen Morales, är det fortfarande 26 av 100 bolivianer som är extremt fattiga som överlever på mindre än en dollar.

Enligt uppskattningar från IMF kommer antalet människor på jorden som livnär sig på mindre än en dollar om dagen, överstiga 880 miljoner år 2015

 

domingo, 26 de junio de 2011

Bolivia: ”Moder Jord eller Döden”!



”Moder Jord eller Döden”!

Ett Bolivia i förändring leder den internationella miljökampen för att rädda planeten. Flammans Dick Emanuelsson är på plats i högplatåns La Paz.


Av Dick Emanuelsson 

LA PAZ / 2011-06-26 / Pachamama, Moder Jord, hade ingen som helst pardon. Flera hus i bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de högsta punkterna i La Paz, rasade ner minst hundra meter och krossades. Ytterligare 65 hus i riskzonen har utrymts.

Det är de ihärdiga regnen som har gjort att i städer som La Paz, där miljoner fattiga har byggt sina enkla hus efter bergens sluttningar, lever i dag människorna i ständig fara av att vakna i luften. Med klimatförändringen har de mänskliga tragedierna ökat dramatiskt, som till exempel för Maxima Arokapitina.

– I lördags rasade allt, säger hon och pekar mot stupet cirka 20-30 meter från hennes hus. Vi har sagt adjö till vårt hus, tjugo års hårt arbete i spillror, säger hon med sorg i ögonen. Maxima Arokapitinas familj lever nu i tält efter att hennes och 65 andra hus har förklarats obeboeliga av myndigheterna.

Arbetare från kommunkontoret, polisen och brandkåren är på plats och har spärrat av ytterligare tre kvarter längre in i bostadsområdet. Flamman har fått polisens tillstånd att gå ända fram till kanten för raset, men på egen risk. Flera hus hänger bokstavligen i luften och sprickorna i väggar hos andra är så stora som 20-30 centimeter. En flera meter bred och 50 meter lång remsa av marken har sjunkit ned en halvmeter och verkar ha stannat upp i det totala raset några dagar tidigare. Utsikten över La Paz är vidunderlig och himlen klarblå med sina vita mjuka moln som touchar Andernas toppar i horisonten.

 

Bostadsområdet Pampahasi Bajo, en av de
högsta punkterna i La Paz. Foto: Dick E.



DET SOM HÄNDE I LA PAZ är numera nästan dagliga händelser i dagens Latinamerika. En vecka tidigare har jag lämnat Honduras och Centralamerika och nära åtta månaders torka. Landskapet är fullständigt förbränt och i vattenkällorna för huvudstaden Tegucigalpa syns nu sedimentet på botten. Två gånger i veckan och 1,15 tim/gång, pumpar de vatten i vårt bostadsområde. Då gäller det att tvätta kläder och fylla de två tankarna. Den som inte har levt med vattenbrist vet inte hur desperat livet kan gestalta sig när det bränner till.

Medan Centralamerika drabbas av halvårslång torka har länder som Argentina, Brasilien, Venezuela, Bolivia och Colombia bokstavligen dränkts i vatten. Kasten mellan extrema väderlekar är enorma. Människorna lider.

När jag 1980 flög första gången mellan Ecuador-Peru-Bolivia-Chile syntes glaciärerna på Andernas toppar. När jag flyger från Panama-Ecuador-Peru-Bolivia 31 år senare, har stora delar av dessa glaciärer smält, enligt forskarna. Men det hindrar inte kapitalstarka gruvintressen från Canada och USA att ansöka om att få spränga bort ytterligare glaciär för att utvinna guld i den chilenska delen av Anderna. Skamlösheten i Guldkalvens jakt efter högsta möjliga profiter har inga som helst skrupler.

 

DET ÄR MED DEN BAKGRUNDEN som Bolivia har trätt fram på den internationella arenan som en Miljökampens Förtrupp. Den enkle men rebelliske indianen från Cochabamba, Evo Morales, citeras alltmer i pressen, i miljö- och NGO-rörelsernas skrifter.

På Köpenhamnskonferensen för ett och ett halvt år sedan, stoppade Bolivia och ALBA-lägret ett bokstavligt mordförsök på planeten av en grupp av stater med USA i spetsen. Evo, som han kallas av sina landsmän, nöjde sig inte bara med att stoppa Kapitalets hejdukar. Han har sedan Köpenhamnskonferensen dragit samman den samlade miljörörelsen i världen och arrangerat seminarium och konferenser i Bolivia med tusentals deltagare. Han visar stormakternas ledare att han inte går att manipulera, köpa eller hota. För, som Evo själv utropade med sin knutna näve mot den blå himlen den 22 april 2010 i Cochabamba, det handlar om “¡Pachamama o muerte!” ”Moder Jord eller Döden”!

 

”Medan vi hävdar att kapitalismen är orsaken till klimatförändringen, förstörelsen av våra skogar och självaste Moder Jord, söker de (USA, m.fl.) utvidga kapitalismen genom att kommersialisera naturen via den så kallade ´gröna ekonomin´,” skrev Evo Morales i ett öppet brev till världens ursprungsbefolkningar förra året. Han är skoningslös mot vad han kallar för kapitalets och de transnationella bolagens hyckleri som försvaras av de så kallade västregeringarna.

Siffrorna över koldioxidutsläpp ger honom rätt. För att begränsa uppvärmningen av planeten till 1,5 grad fram till 2050, tillåts ett utsläpp av 420 gigaton (Gt), något som forskarna kallar för ”kolbudgeten”. De industrialiserade länderna slogs i Köpenhamn för ett accepterande av en uppvärmning på 2 grader vilket gör 750 Gt CO2, vilket för I-länderna blir 120 Gt. Men enligt Pablo Solón, Bolivias chefsförhandlare i klimatfrågor, är dessa siffror är inte konsistenta och håller inte vid en prövning.

– Enligt förslaget i Köpenhamn kommer I-länderna att släppa ut 133 Gt fram till 2020, en siffra som står i bjärt kontrast mot de 120 Gt som de tillåts släppa ut under 40 år, räknat på befolkningsproportionerna i världen. De representerar 16 procent av världsbefolkningen och 16 procent är 120 Gt. Nu vill de under tio släppa år ut mer än hela sin kvot för 40 år! De har dessutom en klimatskuld på 600 Gt. Den nämndes inte ens i Köpenhamn.

 


VARFÖR ÄR DET BOLIVIA och ursprungsbefolkningarna som går i spetsen för miljöarbetet? frågar sig många. Har inte det fattiga Bolivia fullt upp med sin egen överlevnad?

På det andra Kontinentala Toppmötet för Ursprungsfolk, Nationer och Folk i juli 2004, myntade Evo Morales att ”Våra förfäder, våra mor- och farföräldrar lärde oss att älska och vörda vår givande Pachamama, att leva i harmoni och frihet med de naturliga och andliga arterna som samexisterar (. . . ) ”Vi avvisar [...] alla planer för prospektering eller utvinning av mineraler och kolväten”.

Och den punkten oroar de transnationella bolagen och de stater som i dag inte vill veta av Kyotoprotokollet. För kampen för en planet utan miljöförstörelse går hand i hand med folkens kontroll över naturresurserna, den enda garanten för mänsklighetens överlevnad. Jordreformer, nationalisering av vatten, olja, gas och mineraler, är den enda vägen, menar Morales.

 

DET VAR PÅ DET POLITISKA programmet som Evo vann valet i december 2005. När han svor presidenteden den 21 januari 2006, tackade Morales Pachamama för sin valseger. Den 1 maj samma år nationaliserade han och tog kontrollen över olja och gas och inledde en kartläggning av jordegendomarna i Bolivia för att dela ut jord till de jordlösa. Samtidigt inleddes arbetet med att utarbeta en ny grundlag där ursprungsbefolkningarna ges stor rätt och kontroll över både jord och naturresurser.

I slutdeklarationen från Cochabamba-mötet i april 2010 kritiseras skarpt den kapitalistiska modellen. Den kräver ett slut på ”förstörelsen av planeten”. Världen måste inte bara ”återupptäcka och lära sig av de uråldriga principerna och arbetssätten för ursprungsbefolkningarna, utan även känna igen Moder Jord som en levande varelse”, en fras som får en västeuropé eller gringo att se ut som ett frågetecken, dränkt av el-prylar som han är i dag.

I september 2008 fick denna princip ytterligare kraft när den nya författningen i Ecuador antogs. Denna slog fast att ”Naturen eller Pachamama, där livet levs och reproduceras, ska respekteras för sin existens”. De många indianfolken i Ecuador började återvinna sina rättigheter.


LÄKAREN NILA HEREDIA tillhörde 1970 den underjordiska urbana gerillan som fortsatte i Che Guevaras spår efter hans död 1967 i Bolivia. Hennes man försvann i händerna på militärdiktaturen. I dag är hon hälso- och idrottsminister i Evo Morales regering och är som alla bolivianer orolig över klimatförändringen för den kan omkullkasta i ett slag alla ambitiösa hälsovårdsprogram. Och det hjälper inte att hundratals kubanska läkare finns på plats sedan 2006 och mildrar hälsovårdssituationen, som dock har förbättras markant.

– Katastrofen i det japanska kärnkraftverket illustrerar dramatiken. Den industrialiserade världen inte bara skickar sina sopor, avfall och skrot till den underutvecklade världen. Hela dess livsform och energiuttag övervältrar klimatförändringens tragiska konsekvenser över våra länder. Men effekterna av den dramatiska situationen kommer slutligen även att drabba dem, säger Heredia när Flamman träffar henne på det enkla ministeriet.

 


HON HÄNVISAR TILL att 355.000 människor i tredje världen avlider per år som en konsekvens av klimatförändringen. I Evo Morales´ brev till indianfolken i världen förra året uppgav han att ”varje dag försvinner skog och djungel motsvarande 36.000 fotbollsplaner i världen. Varje år försvinner 13 miljoner hektar och med denna takt kommer skogarna att vara försvunna innan till nästa sekelskifte”.

– Förändringarna kan inte bli formellt kosmetiska utan strukturella. För medan det pågår en skenande industriell utveckling med hjälp av all slags okontrollerad teknologi, och medan världens stater på Cancunkonferensen (i december 2010) vägrar att binda sig för att minska växthuseffekterna, har de själva utfärdat domen över sin egen undergång, säger en allvarlig hälsovårdsminister.

På denna Cancunkonferens beslutade staterna att skapa en miljöfond som ska administreras av Världsbanken, trots att alla är överens om att banken är den tygellösa kapitalismens nyliberala flaggskepp, till stor del ansvarig för situationen, menar Heredia:

– Modellen och den ekonomiska strukturen är otvivelaktigt på väg mot sin självförstörelse. Därför fortsätter regeringen och Bolivia att slåss med alla medel för att skapa medvetenhet i världen om det dramatiska tillståndet. Och vi talar av erfarenhet, vi har tusentals landsmän som lever i tält, offer för denna klimatförändring. Pachamama är vred och inte att leka med.

 

MEN DET FINNS OCKSÅ kritik i Bolivia mot den egna förda miljöpolitiken. David Inka arbetade i flera år som konsult på miljöministeriet och menar att det finns ingen klar politisk linje från statens sida, att på mellannivå finns det statstjänstemän som inte rapporterar till presidenten om reella problem.

– Parollen är ”Pachamama muerte” men det finns ingen utveckling i riktning mot den sociala rörelsen. Bolivia har i dag en erkänd position på den internationella arenan men på det nationella planet finns det en rad motsättningar, menar Inka.

Han kritiserar också det officiella dubbla budskapet för syvende och sist kommer bolivianerna att göra uppror än en gång om inte deras sociala materiella villkor förbättras. I ett anförande den 20 april 2010 sa Bolivias utrikesminister David Choquehuanca: ”Det viktigaste är floderna, luften, bergen, stjärnorna, myrorna, fjärilarna (. . . ) Människan kommer sist ”.

Trots detta lyriska tal om indianernas förhållande till Pachamama, accepterade regeringen Morales den franska industriföretagsjätten Bollorés förslag att utvinna Bolivias litiumreserver, som är de största i världen, med löftet att ”arbeta i harmoni med Pachamama”.

 

I SLUTDEKLARATIONEN FRÅN ”Folkens Överenskommelse” om miljön 20-22 april 2010 i Cochabamba, slår de 5000 deltagarna, miljökämpar från hela världen fast:

”Under kapitalismen förvandlas Moder Jord bara till en källa av råvaror medan människorna blir produktionsmedel och konsumenter. Personer värderas för vad de har och inte vad de är. Mänskligheten står framför en stor oförenlighet: fortsätta på kapitalismens väg av plundring, skövling eller slå in på en väg av harmoni i samklang med naturen och respekt för livet”.

 

BOLIVIA är det 15:e landet i världen med mest mångfald av flora och fauna

  • 650 olika fiskarter.
  • 200 olika amfibier
  • 270 olika reptiler
  • 1400 olika fågelarter
  • 400 däggdjursarter
  • 20 000 växtarter (exklusive ormbunkar, mossor och alger)

Källa: ”Madre Tierra”, av Miljö- och Vattenministeriet

 

Fakta:

  • Kyotoprotokollet slöts den 11 december 1997. USA har inte undertecknat.
  • Målet var att från 1990-2008-2012 minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 5,2 %.
  • I stället för att minska gaserna av växthusgaseffekten ökade i-världen dessa med 11,2 % 1990-2007.
  • USA ökade sina utsläpp av växthuseffekten med 16,8 %. Varje USA-medborgare representerar 20-23 ton av koldioxidutsläpp. Det är nio gånger mer än genomsnittet i tredje världen.
  • Bolivia är det 15:e landet i världen med mest biologisk mångfald.
  • Om temperaturen höjs med två grader kommer 50 % av nuvarande miljöskador bli oåterkalleliga, 20-30 % av alla arter försvinna och många ö-stater förvinna.

Dick Emanuelsson

Källa: ”Madre Tierra”, av Bolivias Miljö- och Vattenministerium

 

 


martes, 26 de abril de 2011

¡“Pacha Mama o Muerte”! Bolivia, Vanguardia en la lucha por la Pachamama



Bolivia, Vanguardia en la lucha por la Pachamama
¡“Pacha Mama o Muerte”!

Por Dick Emanuelsson

Bolivia lidera la lucha para salvar el planeta de un desastre climático. ¿Pero que pasa ahora cuando indígenas, respaldados por sectores poderosos tanto internos como externos, marchan hacia La Paz para tumbar al gobierno que impidió en Copenhague a poderes como Estados Unidos, Alemania, Inglaterra y otros países, enterrar definitivamente el Acuerdo de Kyoto?

 

 

LA PAZ / BOLIVIA / La Pacha Mama es agredida. Varias casas en Pampahasi Bajo, uno de los barrios situados en los puntos más altos de La Paz, desplomaron más de cien metros abajo y fueron demolidas con la caída. Otras 65 casas están en riesgo y han sido evacuados sus moradores.

Eran las intensas lluvias en el mes de marzo y abril la que transformó ciudades como La Paz en verdaderas trampas mortales. Viven millones ciudadanos en los cerros, en ciudades como Caracas, La Paz, Bogotá o Río de Janeiro. Han construido sus casas frágiles en esos lugares por falta de recursos económico y por que el estado no ha contemplado el derecho a una vivienda digna y segura como merece cualquier ser humano. Y con el cambio climático, pues las tragedias humanas han aumentado dramáticamente. Como explica, por ejemplo, la señora Máxima Arokapitina.

– El sábado pasado nos cayó todo, dice con tristeza en sus ojos y señala hacia la orilla y la quebrada donde había una línea de casas.




ESTAMOS AL LADO DE SU CASA. La policía ha cercado el barrio por lo menos cuatro cuadras de la quebrada hacia adentro y en esas cuadras se encuentra la casa de Máxima Arokapitina.

– Hemos dicho adiós a nuestra casa, dice y mira hacia el segundo piso de una casa digna y robusta que no ya es la suya. Veinte años de trabajo, sudor y sacrificio convertido en nada, dice con dolor en la voz.

La evacuación es necesaria. Es cuestión de tiempo, si viene más lluvia, pueden caer otras casas. Varias ya están literalmente colgadas en el aire y solo bastaría un simple “empujón” para dar lugar al desmoronamiento. El panorama de La Paz es hermoso, con los Andes como horizonte, nubes blancas se desplazan sobre ese cielo azul y un sol ardiente descarga su fuerza en estos casi 4000 metros sobre el nivel del mar.



LO QUE PASÓ EN LA PAZ en los meses de marzo y abril de este mismo año, son casi sucesos a la Orden del Día en América Latina y el Caribe. Una semana antes salí de Honduras y Centroamérica con casi ocho meses de sequía. El paisaje era desolador; vegetación quemada y en el embalse del agua dulce para la capital, Tegucigalpa, se podía ver el sedimento en el fondo, el embalse casi sin agua y el medio ambiente contaminado para una ciudad de un millón de habitantes. Él o ella que no ha vivido con escasez de agua, no comprende la desesperación humana cuando falta este recurso básico.

En Tegucigalpa y sus más de mil barrios y colonias, con centenares de miles de habitantes hacinados en barrios pobres, sufren esa carencia desde hace décadas. En muchos barrios no hay agua potable, los carro tanques cobran caro por repartir el necesario elemento. En otros casos, como en nuestra casa, por mencionar uno, la presión llega dos veces por semana y durante 75 minutos, más nada.

 

MIENTRAS CENTROAMÉRICA SUFRE DE SEQUÍA medio año, algunas zonas de países como Argentina, Brasil, Venezuela, Bolivia y Colombia han sido literalmente ahogados por las fuertes lluvias, producto del cambio climático, que golpeó con todo en el 2011

Cuando volé por primera vez entre Ecuador-Perú-Bolivia-Chile, se veían los glaciales impresionantes, majestuosos, sobre las aguas enmarcados por la Cordillera de los Andes. Ahora, en esta gira entre Panamá-Ecuador-Perú-Bolivia-Argentina, 31 años después, gran parte de esos glaciales se han derretido, según los científicos. Paradójicamente, ello no impide a los capitalistas del sector minero canadiense y estadounidense, solicitar al gobierno chileno, de dinamitar y volar gran parte de los glaciales para extraer el oro que esconde esa cordillera hermosa y majestuosa y hasta hay acuerdos entre Argentina y Chile para llevar a cabo ese desastre ecológico. El descaro de un sistema económico no tiene límite ni vergüenza, sabiendo que acelera la muerte del planeta. Y lo mismo ocurre en Argentina, donde se firmaron acuerdos fuertes que sólo benefician a las mineras.

 

ES CON ESTOS ANTECEDENTES QUE BOLIVIA bajo el mando del presidente Evo Morales, ha entrado en el escenario mundial como un hombre en la vanguardia por la lucha para salvar el planeta de un desastre climático. Cada día es más citado en los diferentes textos, libros o revistas de los movimientos por el medio ambiente.

En la Conferencia de Copenhague, en el mes de diciembre de 2009, Bolivia y el campo del ALBA, impidieron un intento consciente de asesinar al planeta por un grupo de estados encabezados por Estados Unidos. No contento de haber impedido a estos salvajes sectores, desde esa fecha ha convocado y ha organizado varias conferencias y eventos internacionales en Bolivia sobre cómo impedir que nos muera el planeta y con ello la humanidad. Ha mostrado a los jefes de los grandes y poderosos estados que no es accesible pretender hacerlo cambiar de postura por manipulación, compra o por amenazas. Porque, como gritaba el mismo Evo con su puño hacia el cielo azul el 22 de abril de 2010, en Cochabamba, ante 5.000 participantes de asociaciones ecologistas, políticas y antiglobalistas, llegados de todo el mundo, se trata de “¡Pachamama o muerte!”





NADIE, NI SIQUIERA LOS VIOLADORES del Acuerdo de Kyoto, dicen estar a favor del cambio climático. Los agroindustriales, la industria pesada y contaminante que generalmente también controlan los medios, hacen un shows mediáticos y presentan propuestas en donde pretenden mostrar que su actividad no tiene nada que ver con el cambio climático. Pero les da pavor si el estado quiere regular sus operaciones. Hablan todo sobre el “desarrollo sustentable” pero cuando gobiernos quieren regular ese desarrollo patean como caballos para evitarlo.

Evo Morales sostiene que el sistema capitalista es el bandido. No puede haber “desarrollo sustentable” y al mismo tiempo una cacería de más utilidades sin reglas. Es el propio carácter o naturaleza del capitalismo.

En la declaración final de la Cumbre en Cochabamba, los cinco mil participantes se unieron en declarar que:

El sistema capitalista nos ha impuesto una lógica de competencia, progreso y crecimiento ilimitado. Este régimen de producción y consumo busca la ganancia sin límites, separando al ser humano de la naturaleza, estableciendo una lógica de dominación sobre ésta, convirtiendo todo en mercancía: el agua, la tierra, el genoma humano, las culturas ancestrales, la biodiversidad, la justicia, la ética, los derechos de los pueblos, la muerte y la vida misma. Bajo el capitalismo, la Madre Tierra se convierte en fuente sólo de materias primas y los seres humanos en medios de producción y consumidores, en personas que valen por lo que tienen y no por lo que son.”

En una carta de Evo Morales, dirigida a los jefes de los estados industriales y poderosos, el presidente indígena sostiene que el capitalismo es el esencial ejecutor del desastre del cambio climático, la destrucción de los bosques y hasta la Pacha Mama. Sin embargo estos poderosos no toman cartas en el asunto, sino que intentan extender el capitalismo por la Vía de la Economía Verde, una vía que comparten muchas ONG´s por no topar con sus donantes; los estados capitalistas y las empresas transnacionales.

 

¿PORQUÉ SON BOLIVIA Y LOS PUEBLOS originarios los que encabezan la lucha por salvar el planeta de una catástrofe ambiental? se pregunta mucha gente. ¿No tienen tareas suficientes para la propia supervivencia física?

En la II Cumbre Continental de los Pueblos y Naciones Indígenas (julio de 2004) expresaron con contundencia: “Nuestros antepasados, nuestros abuelos nos enseñaron a amar y a venerar a nuestra fecunda Pachamama, a vivir en armonía y en libertad con las especies naturales y espirituales que coexisten en su seno. (…) Rechazamos todo plan de prospección o de explotación de minerales y de hidrocarburos”.

Y ese punto les preocupa a las empresas transnacionales y aquellos estados que no quieren saber de regulaciones o del Protocolo de Kyoto. Porque la lucha por un planeta sin el desastre del medio ambiente, va mano en mano del control popular de los recursos naturales, sostiene Morales, la única garantía para la supervivencia de la humanidad. Reformas agrarias, nacionalización del agua, petróleo, gas y minerales son el único camino, dice el presidente Morales y reta, sin temor, a los grandes poderes en el mundo.

Fue por ese programa político que Morales ganó la presidencia en diciembre de 2005. Cuando juró, el 21 de enero de 2006, el que había sido el muchacho de Cochabamba que le gustaba jugar fútbol, agradeció a la Pacha Mama por la victoria electoral. El 1 de mayo de ese mismo año, nacionalizó y tomó control del petróleo y el gas y comenzó el censo sobre la tenencia y propiedad de la tierra. Comenzó una moderada distribución de tierra a los campesinos sin tierra. Paralelamente inició la elaboración de una nueva Constitución donde los pueblos originarios tienen bastante derechos y un cierto control tanto de la tierra como los recursos naturales.

 

LA DECLARACIÓN DE COCHABAMBA puntualiza que sólo hay dos caminos:

La humanidad está frente a una gran disyuntiva: continuar por el camino del capitalismo, la depredación y la muerte, o emprender el camino de la armonía con la naturaleza y el respeto a la vida”.

O. . .

“Requerimos forjar un nuevo sistema que restablezca la armonía con la naturaleza y entre los seres humanos. Sólo puede haber equilibrio con la naturaleza si hay equidad entre los seres humanos. Planteamos a los pueblos del mundo la recuperación, revalorización y fortalecimiento de los conocimientos, sabidurías y prácticas ancestrales de los Pueblos Indígenas, afirmados en la vivencia y propuesta de “Vivir Bien”, reconociendo a la Madre Tierra como un ser vivo, con el cual tenemos una relación indivisible, interdependiente, complementaria y espiritual”.

En septiembre de 2008 las fuerzas progresistas en Latinoamérica se reforzaron con la nueva Constitución de Ecuador que ya era un hecho después la victoria electoral de Rafael Correa. En esta se constata que la Pachamama, donde la vida nace y se reproduce, tiene que ser respetada sin demoras. Sin duda las voces de los diferentes pueblos indígenas comenzaron a recuperar sus derechos pisoteados por los diferentes gobiernos corruptos y vendepatrias de turno, que gobernaron hasta ese momento histórico.


Nila Heredia


LA MÉDICA NILA HEREDIA pertenecía en 1970 a la guerrilla urbana que había formado el Che antes de su muerte en octubre de 1967. El esposo de Nila desapareció como miles de otros revolucionarios en la Operación Cóndor. Pero esta joven mujer siguió en la pista del “Guerrillero Heroico” sin vacilación.

Hoy es ministra de Salud y Deporte en el gobierno de Evo Morales. Esta, como todos los bolivianos, preocupada por el cambio climático porque puede impedir todos los planes y programas ambiciosos de salud de su gobierno. Y no importa si se encuentran en suelo boliviano centenares de médicos cubanos desde el 2006, la situación tal como está puede empeorar el estado de salud para millones de bolivianos, dice cuando nos recibe en su despacho.

– El desastre que tuvimos en Japón en la planta de energía nuclear, esta mostrando la magnitud del problema. Las grandes potencias ha desarrollado también una capacidad lograr que los efectos negativos los sufra el mundo no desarrollado. El mundo industrial en su comodidad, no solo envía su desecho y chatarra al mundo subdesarrollado sino todo su modo de vida. Descarga las consecuencias trágicas del cambio climático encima de nuestros países. Pero los efectos de la situación dramática finalmente les afectarán también, dice Nila que antes de ser ministra, pertenecía la Comisión de Derechos Humanos en Bolivia.

 

SE REFIERE A LOS 355 000 SERES HUMANOS que muere anualmente en el mundo solo como consecuencia del cambio climático. En la carta de Evo Morales a los pueblos originarios mencionó que cada día desaparecen bosques equivalentes a 36.000 canchas de fútbol, cada año desaparece 13 millones de hectáreas y con este ritmo los bosques serán desaparecidos en el próximo cambio de siglo.

– Los cambios no pueden ser cosméticos sino estructurales, agrega Nila. Porque mientras tenemos un desarrollo galopante respaldado por todo tipo de tecnología descontrolada, y mientras los estados del mundo en la Conferencia de Cancún (diciembre de 2010) se niegan a comprometerse para disminuir los gases de emisión de CO2, dice una preocupada ministra.

Como ironía de esta vida, la Conferencia de Cancún decidió crear un fondo de 100 mil millones de dólares para proteger el medio ambiente que será administrado por el Banco Mundial, bajo la batuta del estado que se niega con todos sus recursos a suscribir cualquier acuerdo que regule o interfiera en el llamado “Libre Mercado”, ese mercado intocable para Estados Unidos. Banco Mundial que ha sido la vanguardia para implementar el modelo neoliberal que ha sido en cierta medida el detonante y causante de la aceleración del desastre del cambio climático, ahora será el Guía y Jefe en el reparto de los recursos económicos en el mundo para combatir el empeoramiento del medio ambiente.

 

EL MODELO Y LA ESTRUCTURA ECONÓMICA sin duda están en camino a su propia autodestrucción. Por eso el gobierno de Bolivia, apoyado por el ALBA, sigue luchando con todos los medios de que dispone, para crear conciencia en el mundo sobre el estado dramático en que se encuentra el planeta. Y hablamos con experiencia porque tenemos en este momento miles de compatriotas que viven en carpas, víctimas de las agresiones que produjeron este cambio climático. La Pachamama esta furiosa. O tal vez esté triste.

Pena que los gobiernos, en su mayoría, no escuchen sus lamentos…

Pero también hay bolivianos que son críticos a la política de Evo Morales. David Inka trabajó varios años en el ministerio de Medio Ambiente y Agua y dice que no hay una línea política clara por parte del estado, que funcionarios en nivel medio no entregan sus reportes al presidente sobre los problemas reales en Bolivia.

– La consigna es ”Pachamama o Muerte”, pero no hay un desarrollo hacia el movimiento social. Bolivia es hoy reconocida en el plano internacional, pero en el plano nacional existen una serie de contradicciones, sostiene Inka.



TAMBIÉN CRITICA LO QUE ÉL LLAMA el doble mensaje oficial, por que a fin y a cabo los bolivianos se levantarán de nuevo en una insurrección si no sus condiciones sociales y materiales se mejoran. En un discurso el 20 de abril de 2010, el canciller David Choquehuanca decía:

“Lo más importante son los ríos, el aire, las montañas, las estrellas, las hormigas, las mariposas […] El hombre viene último”.

Una semana más tarde, el gobierno boliviano aceptaba la proposición del grupo Bolloré de explotar las reservas de litio de Bolivia (las más importantes del mundo), porque el industrial francés prometió trabajar “en armonía con la Pachamama [1].

El hecho ilustra el gran dilema que tiene un gobierno progresista, porque de todas maneras, las alternativas muchas veces son pocas y el gobierno de Evo Morales lo que sí puede hacer es poner las reglas claras para la explotación del suelo de la Pachamama.

Nota: [1] El fantasma del pachamamismo, por Renaud Lambert


 


lunes, 28 de marzo de 2011

Entrevista con David Inca, ex funcionario del ministerio de Medio ambiente y agua, Bolivia

DAVID INCA



Entrevista con David Inca, ex funcionario del ministerio de Medio ambiente y agua, Bolivia: http://www.vimeo.com/29916746



AUDIO:

ARRASTRA LA NUBE BLANCAENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO

 


¿Es Bolivia una vanguardia en la lucha por la pacha mama?

 


¿Es Bolivia una vanguardia en la lucha por la pacha mama?


VIDEO: NILA HEREDIA, ministra de Salud y Deporte de Bolivia, ex guerrillera en la década ´70 en al pista del Che: http://www.vimeo.com/29932036



AUDIO:

ARRASTRA LA NUBE BLANCAENCIMA
LA OSCURA PARA ABRIR EL AUDIO

AUDIO: