Bolivia: Terroristattentat mot Venezuelas konsulat i staden Santa Cruz

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2007-10-22 / I  söndags kväll utsattes det venezuelanska konsulatet i Bolivias näst största stad Santa Cruz för ett terroristattentat. Nästan samtidigt attackerades med dynamit ett härbärge som hyser ett antal av de 500 kubanska läkarna som är stationerade i staden.

Bakom de två dynamitexplosionerna, som inte orsakade fysiska skador men däremot materiella, utpekas Santa Cruz’ Civilkommitté. Den grundades för 50 år sedan av stadens mäktiga invandrare från Tyskland, Italien, Frankrike och Kroatien. Efter andra världskriget begav sig många av dåtidens nazister sig till Latinamerika där de fann en fristad och kunde inleda en lysande ekonomisk karriär. I dag är Civilkommittén en slags högerextrem frimurarloge i Santa Cruz som är  ett centrum för den bolivianska oppositionen mot Evo Morales’ vänsterregering.

Militariserad flygplats

I torsdags i förra veckan militariserades Bolivias viktigaste internationella flygplats som ligger just i Santa Cruz. Motivet för aktionen var korruption inom den regionala delen av landets Flygfartsverk. Prefekten, en slags länsguvernör som heter Ruben Costa, sa i fredags i ett tal inför 600 högerextremister som anlände till flygplatsen, att han skulle förbjuda ”Venezuelas president Hugo Chavez att sätta sin fot på flygplatsen” i Santa Cruz. Han öste samtidigt adjektiv över Chavez som bland annat kallades ”råtta” och andra rasistiska tillmälen. Många av de utkallade demonstranterna kallade Evo Morales för ”en djävla Kolla”, en förnedrande förolämpning mot landets många indianfolk. Det kom till sammanstötningar där en soldat och sex andra demonstranter skadades. Costas uppmanade invånarna i Santa Cruz att ”återta flygplatsen” i ett tal som av regeringen och folkrörelsen betraktades som en signal om uppror mot president Evo Morales.

– Prefektens våldsamma uttalande i fredags utgjorde en verbal aggression just mot de länder som igår kväll utsattes för attentat, sa Bolivias inrikesminister Alfredo Rada i måndags och som fördömde både Costas som terroristattentaten.

Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro fördömde också attentatet och sa att ”detta terroristattentat har sin upphovsman i den rasistiska och reaktionära oligarkin som står avklädd inför Bolivia och världen”.

Maduro försäkrade att ”Venezuela kommer att fortsätta sitt stöd till president Evo Morales i hans arbete för att bygga ett fredligt Bolivia med social jämlikhet”.

Opererade Che Guevaras mördare

Femhundra av de totalt 2000 kubanska läkarna i Bolivia återfinns i Santa Cruzregionen. Kubanerna har återgett synen för 110.000 bolivianer de senaste 18 månaderna. Bland de mest kända patienterna återfinns Mario Terán, den sergeant som beordrades att avrätta Che Guevara för 40 år sedan, den 9 oktober 1967. Terán levde helt bortglömd och blind i slummen i just Santa Cruz tills hans son en dag fick höra om programmet ”Misión Milagro”, Uppgift Mirakel. En dag i augusti i år gick sonen upp till redaktionen på högertidningen El Deber och berättade den uppseendeväckande historien om sin fars levnadsöde, att fadern i augusti 2005 hade opererats av kubanska ögonläkare. Sonen bad samtidigt tidningen om att offentligt få tacka de kubanska läkarna för deras insats som gav synen tillbaka för Che Guveras bödel.

Bolivia lämnar School of America medan Uruguay skickar militärer till USA för ”antiterroristbekämpning”

Två olika slags vänster i Latinamerika

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2007-10-20 / Bolivias president Evo Morales meddelade i början av veckan att landets väpnade styrkor gradvis kommer att upphöra att skicka bolivianska militärer till USA:s krigsakademi för utbildning av latinamerikanska officerare, även känt som den vanärade School of America.

Offentliggörandet äger rum samtidigt som förbindelserna mellan de bägge länderna har försämrats den senaste tiden. När Morales anlände till den 62:a sessionen av FN:s generalförsamling nyligen utsattes den bolivianska delegationen för en förnedrande behandling och hade till och med problem med visering. I sitt tal uppmanade Morales FN:s medlemsstater att föreslå ett annat säte för FN. USA:s ambassadör i Bolivia, Philip Goldberg, en av arkitekterna av Jugoslaviens splittring, kommenterade den bolivianske presidentens uttalande med orden: ­”Det skulle inte förvåna mig om de också vill att Disneyland ska förläggas på annan ort”. Morales portförbjöd Goldberg i presidentpalatset om han inte gör självkritik.

Men beslutet att trappa ned det militära samarbetet med USA har framför allt sin bakgrund i hur den bolivianska militären har satts in mot sitt eget folk av tidigare korrumperade och maktfullkomliga regeringar eller rena militärdiktaturer. I upproret mot ”El Gringo”, president Sanchez de Lozada i september-oktober 2003, sattes militären in och massakrerade 67 bolivianer och sårade över 500. I förra veckan krävde landets åklagarmyndigheter att USA utlämnar Lozada som flydde den 17 oktober till Miami där han anklagade Venezuelas president Hugo Chavez för att ha legat bakom upproret mot hans regering.

Skola i ”smutsigt krig”

School of America har ett smutsigt förflutet som en institution i tjänst hos USA:s ”Nationella Säkerhetsdoktrin”. Här har några av Latinamerikas mest blodbesudlade militärer och diktatorer utbildats, som till exempel Argentinas general Jorge Videla, ansvarig för ”försvinnandet” av 30.000 argentinare 1976-1983, eller flera av topparna i den chilenska militärdiktaturen. Det är också under de mest blodiga åren av repression och förtryck som School of America, 2001 omdöpt till Försvarsinstitutet för Samarbete för Hemisfärens Säkerhet, tog emot det största antalet ”elever” i sina aulor. Det är också de mest repressiva perioderna där länder som Colombia, El Salvador, Guatemala, Argentina och Chile (under militärdiktaturerna) toppar antalet militärer i den militära institutionen i USA.

– Jag vill förvarna er om att vi kommer att sluta skicka bolivianska militärer för att tränas i School of America, sa Morales och tillade:

– I USA tränas de bästa eleverna hur de ska konfronteras med sina egna folk och identifiera de sociala rörelserna som sina fiender.

Allt färre länder

Krigsakademin inrättades 1946 i den panamanska kanalzonen där den fungerade till 1984. Då flyttades den till Fort Benning, Columbus, Georgia efter att Panama tagit kontrollen över kanalzonen där USA förfogade över 14 militärbaser. Sammanlagt utbildades 60,000 militärer och poliser från 23 länder i Latinamerika. USA:s strategiska syfte med den militära akademin har varit och är att via dessa militära officerare och polischefer ha en både militär och politisk kontroll eller inflytande av Latinamerika. Den politiska doktrinen på School of America har varit och är antikommunism och kallt krig där den egna befolkningen utpekas som den ”Inre fienden”.

År 2004 upphörde Venezuela med allt militärt samarbete med USA efter att höga generaler och militärer varit inblandade i statskuppen mot president Hugo Chavez den 11 april 2002, några av dessa generaler har utbildats i School of America. I maj i år upphörde Costa Rica att skicka poliser.

Uruguay: Vänsterns korta minne

Men i Uruguay, som led under en blodig militärdiktatur från 1973 till 1985, har vänsterregeringen under socialisten Tabaré Vazquez hamnat i blåsväder. Orsaken är att uruguayanska militärer utbildas av USA-militärer med ”smutsigt krig” som specialitet. Dessa ”Rangers”, som de kallas, är en elitstyrka som lär ut ”kamp mot den internationella terrorismen”, skriver den uruguayanska nyhetsbyrån COMCOSUR som citerar högertidningen El Observador.

Tusentals uruguayaner torterades, mördades eller försvann under diktaturen av militären som tillämpade doktrinen ”den Inre fienden” som de hade lärt sig på School of America. Landsmännen förvandlades av generalerna till ”terrorister”, samma term som USA-lärarna nu använder.

Vad som dessutom väcker ont blod i Uruguay är att det är en vänsterregering som skickar dessa militärer till krigsakademin och nu får träning i Bushdoktrinen om att ”den som inte är med oss (USA) i världen, är också vår fiende”. Och eftersom den politiska situationen i Latinamerika knappast går i Vita husets smak, kan Uruguay få problem med sina förbindelser med övriga Latinamerika.

Att regeringen agerar på samma sätt som de tidigare högerregeringarna, vittnar hemlighetsmakeriet kring den militära utbildningen. Inte ens den egna parlamentsgruppen inom regeringspartiet Frente Amplio informerades om det anmärkningsvärda beslutet att skicka uruguayanska militärer till USA för specialträning i ”antiterrorism”. Ordföranden i representanthusets Försvarskommission, socialisten Jorge Menéndez, erkände skamset att han fick vetskap om frågan först efter att han läst om den i pressen.

”Mördararmé”

Dessa “Rangers” är i allra högsta grad aktiva i de militära ockupationerna av Irak och Afghanistan där de anklagas för att ha utfört grova krigsbrott mot både mänskliga rättigheter som mänskligheten.

Comcosur skriver med sarkasm att “regeringen Dr. Tabaré Vásquez mottog igår den ‘humanitära’ hjälpen av USA:s Södra Kommando i form av bygget av en poliklinik i stadsdelen Santa Catalina i Montevideo. Det är samma mördararmé som ostraffat bombar sjukhus i världen och som nu sätter upp en poliklinik i Uruguay. Det är mer än ett dåligt skämt. Vad gör Frente Amplios medlemmar med sin historiska antiimperialistiska kamp som kostade så många liv? Var och när förlorade den uruguayanska vänstern sitt minne?!”

Beslutet att skicka en närmast hemlig “militär kontingent för att tränas i USA visar också den allvarliga undervärdering regeringen gör av sin egen politiska rörelse och sin egen politiska bas. Det som är dåligt, är dåligt. Det som är bra, är bra. Men detta nya underordnade av imperialismen, av Bush, är dåligt, mycket dåligt, alldeles för dåligt”, sammanfattar Comcosur.

Historisk seger i FN för världens ursprungsbefolkningar

 

Historisk seger i FN för världens ursprungsbefolkningar

Mellan den 12-14 oktober samlades i Bolivia 150 representanter för ursprungsbefolkningar från 136 länder i vad arrangörerna kallade för Samling för Ursprungsbefolkningarnas Historiska Seger i Världen. En månad innan, den 13 september, hade FN efter 20 års debatter med 143 röster mot 4 antagit 46 artiklar som ger ursprungsbefolkningarna i världen de rättigheter de många gånger har gett livet för. Bara USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland röstade nej medan elva länder avstod.

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2007-10-15 / Den gamle mapucheindianen drog upp skjortan och visade det 40 centimeter långa ärret i magtrakten där kulsprutekärven nära nog hade kluvit hans kropp i två delar.

– I fyra månader svävade jag mellan liv och död. Men Pachamama beskyddade mig, sa han helt odramatiskt när han guidade mig runt i den lilla byn i södra Chile den dagen för drygt 20 år sedan.

Mapucheindianerna i närheten av staden Lumaco hade tagit tillbaka sina marker från den italienske storgodsägaren den 11 september 1986. Det var 13 år efter att general Pinochet hade genomfört en blodig militärkupp och gett grönt ljus till de stora land- och boskapsägarna att lägga under sig indianernas historiska marker.

Militärdiktaturens klassiska svar i Latinamerika på indianernas historiskt berättigade krav ägde rum nästan samtidigt som FN inledde debatten om ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Men det skulle dröja över 20 år innan världsorganisationen nästan enhälligt slog fast ursprungsbefolkningarnas ”rätt att förfoga över sin jord och territorier, som inkluderar naturresurserna som återfinns på deras områden”, som Artikel 26 och 28 säger.

– Denna deklaration är ytterligare en milstolpe i den långa processen för befrielse och avkolonialisering för mer än 370 miljoner indianer, fördelade på 5.000 olika indianfolk i 70 länder, säger journalisten Jubenal Quispe i en värdering av FN-deklarationen.

Han menar att nästa steg måste vara att förmå de stater som röstade för deklarationen att förvandla FN-deklarationen till ett internationellt avtal med juridisk bindning. I länder som Bolivia, som har en indian som president, bör denna deklaration förvandlas till lag, vilket Evo Morales försäkrade att han hade gett kongressen i uppdrag att genomföra när han öppningstalade på Världskonferensen i La Paz.

President Evo Morales var lyrisk när han på världskonferensen sammanfattade slutdeklarationen betydelse för ursprungsbefolkningarna: Uppgiften att ta den från land till land, parlament till parlament, sa Morales och uppmanade det Amerikanska Parlamentet för Ursprungsfolken att besöka alla presidenter och parlament i Latinamerika och ställa krav på att dessa bör ratificera FN-deklarationen.

Nobels fredspristagare 1992, Rigoberta Menchu underströk å sin sida att FN-organets historiska deklaration ”inte är slutet på en kamp”.

– Det är inledningen på den största kampen hittills, ingen får stå kvar utan låt oss alla marschera tillsammans! sa Menchu samtidigt som hon fördömde USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland som hade röstat emot FN-resolutionen [*].

I den politiska slutdeklarationen från Världskonferensen konstaterar deltagarna att ”trots 515 år av förtryck och dominans, här är vi, de har inte kunnat likvidera oss. Vi har slagit tillbaka och gjort motstånd mot folkmordspolitiken. De påtvingade oss ekonomiska system som kapitalism, krigen och de sociala och miljömässiga katastroferna, system som utgör hot mot vårt levnadssätt”.

Ursprungsbefolkningarna uppmanar världen att förändra hela formen för existens ”ty Moder Jord är dödligt sårad, vi upplever en klimatförändring utan jämförelse”.

”Vi hälsar godkännandet av FN-deklarationen för Ursprungsbefolkningarnas Rättigheter, som är elementär för 370 miljoner indianers överlevnad och väl. Efter mer än 20 års kamp, besvaras våra historiska anspråk på folkens rätt att fritt bestämma och erkännandet av de kollektiva rättigheterna”.

Dick Emanuelsson

FN-deklarationens viktigaste artiklar

• Rätt till fullt självbestämmande (Art. 3 och 4) vilket är helt annorlunda än ”politisk autonomi”.
• Rätt att delta med sina egna institutioner och, om de så önskar, i nationalstaterna (Art. 5).
• Rätt att utöva utbildning i sina territorier enligt sina egna filosofiska och pedagogiska principer (Art. 12).
• Rätt att återställa och förstärka sina egna kommunikationssystem (Art. 16).
• Rätt att förfoga över och återta mark och områden, inklusive egendomar som naturresurser (Art. 26 och 28).
• Rätt över intellektuell egendom (copyright) (Art. 31).
• Rätt att tillämpa egna politiska, juridiska, ekonomiska, själsliga och kulturella system på sina territorier (Art. 11, 14, 20, 25 och 27).
• Rätt till en nationell ursprungsidentitet, vid sidan av den nationella republikanska (nationalstatens) (Art. 33).
• Rätt till återförening i händelse av att folken har delats av internationell gränsdragning. (Art.36º)

Dick Emanuelsson

USA-ambassadör anklagad för rasism i Bolivia

USA:s ambassadör i La Paz, Philip Goldberg

USA-ambassadör anklagad för rasism i Bolivia

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2007-10-05 / ­– Det skulle inte förvåna mig om de också vill att Disneyland ska förläggas på annan ort, sa USA:s ambassadör i La Paz, Philip Goldberg, i en kommentar till president Evo Morales´ förslag på FN:s Generalförsamlings 62:a möte i New York nyligen att flytta världsorganisationen till annat land.

Den ironiska kommentaren och knappast diplomatiska kommentaren föll inte väl ut hos det bolivianska utrikesdepartementet som kände sig ytterst förolämpat.

– Goldbergs uttalande har en rasistisk attityd, sa utrikesministern och aymaraindianen David Choquehuanca som tillade:

– Vi hoppas att han gör självkritik. Under tiden är han ingen legitim interlokutör för oss. Ty hans uttalanden saknar värdighet en ambassadör, de är en förolämpning mot landet och hela den indianska bonderörelsen på kontinenten. De är rasistiska uttalanden, dundrade en indignerad Choquehuanca.

FN är heller inte en privat egendom för USA utan utgörs av alla medlemmar i världsorganisationen som har rätt att göra anspråk på var FN bör ligga, uppgav andre vice ordföranden för regeringspartiet MAS, César Navarro. Senatorn Antonio Peredo, från samma parti, var sarkastisk i sin kommentar när han fördömde Goldbergs jämförelser mellan FN och Disneyland ”vilket reflekterar hans okunskap och hans brist på respekt för presidenterna som anländer till Förenta Nationernas högkvarter”.

Men senatens ordförande, i händerna på högeroppositionen i Bolivia, uppmanade utrikesminister Choquehuanca att var mer försiktig i sina uttalanden för att inte provocera Giganten i Norr och fick det anmärkningsvärda rådet att ”studera lite mer”.

En av orsakerna till Morales´ förslag att flytta FN till annat land är bland annat Bushs tal där han, enligt Morales, ”kastade ut sig flera förolämpningar” mot ett stort antal medlemsstater.

– Vi anlände hit och hotades av värden (läs Bush), sa Morales som också uppgav att hans delegation hade stora problem att få visum för att kunna delta i FN-mötet.

Varje gång bolivianerna, kubanerna eller venezuelanerna ska delta i FN:s arbete utsätts de för trakasserier av USA-myndigheterna. Också inför det 62:a mötet. För att spara på den bolivianska statskassan ”liftade” president Morales och hans delegation med ett venezuelanskt flygplan som skulle ha landat på John F. Kennedyflygplatsen men avleddes till flygplatsen i Newark i New Jersey. Där tvingades planet stå i 90 minuter på landningsbanan med passagerarna i sina stolar utan några förklaringar av USA-regeringen.

Dick Emanuelsson

Rykten om förestående statskupp i Bolivia

Av Dick Emanuelsson

TEGCUCIGALPA / 2007-09-14 / Samtidigt som den bolivianska vänsterregeringen presenterar framgångar på nästan varje samhällsområde så som ekonomi, hälsovård och utbildning, intensifieras ryktena om en förestående statskupp i landet.

Enligt den bolivianska säkerhetstjänsten SSB, är det de separatistiska krafterna kring ”Santa Cruzoligarkin” och dess fascistiska förgrening i den rasistiska organisationen Nación Camba som står bakom kupplanerna.

I Bolivia pågår det en unik politisk process. Den politiska och ekonomiska maktgrupp som kontrollerat Bolivia sedan spanjorerna besegrades i början av det 19:e seklet, slåss desperat för att inte förlora sina privilegier trots att deras privategendomar mer eller mindre är intakta. Men bara det faktum att det är en indian som är president är för mycket för denna rasistiska och högmodiga överklass som exploaterade och massakrerade sin egen befolkning under sin regeringsutövning.

Medan de lät sina barn studera i Miami eller Madrid, högg godsägaren av händerna, stack ut ögonen och skar av tungan på de indianer som i hemlighet lärde sig att läsa och skriva, en mänsklig rättighet som bara förunnades den besuttna klassen, uppgav kultur- och utbildningsministern Magdalena Cajías när hon tillsammans med president Evo Morales överlämnade diplom till 4.000 före detta analfabeter som nu kan läsa och skriva. Bolivia är på väg att bli det tredje landet i Latinamerika och Karibien, efter Kuba och Venezuela, där analfabetismen är utrotad. Över 60 procent av de 1,2 miljoner bolivianer som var analfabeter för 18 månader sedan kan nu upptäcka en helt ny värld.

Och det är denna ”okunnighetens epok” som vänsterregeringen Evo Morales vill begrava men som är en kapplöpning med tiden, ty samtidigt som den ekonomiska och sociala processen förstärks, intensifieras samtidigt det politiska sabotaget mot den med målet att störta regeringen och mörda den ”jävla indianen”, Evo Morales genom att stimulera fram motsättningar mellan folken och mellan de olika länen.

Fyrstegsraket

Enligt säkerhetstjänsten består statskupplanerna av en fyrstegsraket. Det första steget består av att ge allt stöd till universitetsstudenterna i staden Sucre, som ytligt sett har tagit gatorna i besittning för att kräva att landets huvudstad ska ligga i Sucre. I bakgrunden handlar det om att sabotera arbetet för den grundlagsstiftande församlingen som sedan 18 månader utarbetar förslag till en ny grundlag som ska föreläggas folket i en folkomröstning.

Det andra steget är att “öppna en kampfront” mellan länen Oruro och Potosi med stora gruvfyndigheter. Taktiken går ut på att begära att huvudkontoret för det statliga gruvbolaget Comibol ska flyttas från La Paz till Potosi vilket skapar en konflikt med Oruro. Till sin hjälp ska de ta arbetarna i gruvkoperativen som förra året attackerade de fast anställda arbetarna med 20 döda och hundra skadade. Ledarna för överklasstudenterna i staden ”och naturligtvis privatföretagarna” ska delta i konspirationen. Kalkylen är att regeringen ska ta ställning för Oruro och på så sätt komma i motsättning till folket i länet Potosi som erövras för kupplanerna.

Det tredje steget går ut på att utlysa ”permanenta manifestationer” organiserade av de så kallade “Medborgarkommittéerna” i sju län som påstås stå bakom oppositionen. Dessa är inte något annat än separatisternas och kuppmakarnas ”civila frontorganisationer”.

”Med detta skapar vi ett instabilt klimat som kommer att orsaka gatuvåld i vilket offer kommer att utkrävas som ska användas för vår Sak”, understryker planen som fortsätter:

När regeringen en gång har fallit är tanken att en “duttig idiot till indian” tar över. Ingen av Nación Cambas egna ledare har en chans att få majoriteten av bolivianerna bakom sig. Den man som utpekas till Quislingposten är borgmästaren i staden Potosi, René Joaquino Cabrera.

När regeringen en gång har fallit är tanken att en “duttig idiot till indian” tar över. Ingen av Nación Cambas egna ledare har en chans att få majoriteten av bolivianerna bakom sig. Den man som utpekas Quislingposten är borgmästaren i staden Potosi, René Joaquino Cabrera.

Antonio Peredo Leigue är parlamentsledamot för Evo Morales parti MAS och en före detta gerillasoldat i Ches Boliviagerilla. I en varning om statskuppen skriver Peredo att polis- och militära befäl har dränkts med e-post om att ansluta sig till planerna på en statskupp i Bolivia.

CIA:s ”civila samhälle”

Den kända venezuelanska och USA-advokaten Eva Golinger, som avslöjade den venezuelanska kuppositionens USA-finansiering, varnar också bolivianerna om att CIA är aktivt och via sina underorgan i det ”civila samhället” i Bolivia pumpar in miljoner dollar för att störta Morales’ regering.

År 2004 öppnade USAID en filial i La Paz via det kontrakterade USA-företaget Casals Associates, Inc. (CA). Detta fick 13,3 miljoner dollar i budget som fördelades på 379 organisationer, partier och ”NGO”-projekt i Bolivia. Enligt Golinger är uppgifterna hos detta USA-kontor att påverka den grundlagsstiftande församlingens deputerade och förstärka separatismen i de av naturresurser rika regioner så som Santa Cruz och Tarija. USA-advokaten anklagar också sin regering för att använda dessa 13,3 miljoner dollar, nära 100 miljoner kronor, för att ”förstärka regionala regeringar” (under kontroll av denna kuppopposition). Målsättningen är att försvaga den centrala regeringen Evo Morales till den grad att han tvingas lämna in sin avskedsansökan eller framtvinga en militärkupp.

En annan uppgift för USA-kontoret är att infiltrera indiansamhällen, driva den kapitalistiska modellen och påverka massmedia med antisocialistisk USA-propaganda.

Högern går ut på gatorna i Bolivia för att stoppa förslaget till ny grundlag

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2007-08-27 / Den bolivianska högern går nu ut på gatorna för att stoppa förslaget till den nya grundlagen. Aktionen är en protest mot det förslag till ny grundlag som växer fram i den grundlagsstiftande församlingen i huvudstaden Sucre. Men regeringen Evo Morales mobiliserar bönder, indianer och folkrörelsen för att garantera ledamöternas säkerhet.

Med knytnävar försökte oppositionen, som är i minoritet i den grundlagstiftande församlingen, att obstruera debatten och besluten i förra veckan. Målsättningen var att förslaget till en ny grundlag skulle vara klart tills september, men oppositionen har försökt att stoppa lagförslaget med alla medel. Nu också rent fysiska.

Vänsterregeringen Evo Morales har egen enkel majoritet i kongressen och i den grundlagstiftande församlingen. Men i senaten har oppositionen en rösts övervikt. Den har hela tiden förfäktat, med stöd av delar av den Högsta domstolen, att förslaget till ny grundlag måste beslutas med två tredjedelars majoritet. Men detta har varit omöjligt eftersom nästan alla förslag omedelbart skulle ha fällts. President Morales har därför sagt att utarbetandet av ny grundlag kan fattas med enkel majoritet men att det blir folket som fäller avgörandet slutgiltigt i en folkomröstning. Oppositionen vågar inte ta den fighten och går, vid denna pressläggning på tisdagen (28 augusti), ut i vägblockader i sex länshuvudstäder där den har organisation och framför allt pengar.

Samtidigt agerar högern och arbetsgivarföreningarna parallellt på det internationella planet. En delegation kommer at tas emot av OAS, de Amerikanska Staternas Organisation samt i FN där de kommer anklaga Morales för att införa en ”totalitär regim” medan oppositionen slår vakt om demokratin.

Men regeringspartiet MAS och stora delar av folkrörelsen i Bolivia går till motoffensiv och vicepresident Alvaro Garcia Linare uppgav vid denna pressläggning att 100.000 indianer, bönder och arbetare är på väg att samlas i Sucre för ”att inte ens en fluga ska våga förolämpa ledamöterna i den grundlagstiftande församlingen”.