USA installerar militärbas i Paraguay vid gränsen till Bolivia
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2005-07-12 / USA är på väg att bygga upp en av de största militärbaserna i Latinamerika, denna gång i Paraguay. Basen som byggs har kapacitet för 16000 man och är belägen i det nordliga och oljerika länet Chaco i Paraguay.
Men denna militärbas ligger också i närheten av det bolivianska länet Tajira som har de största tillgångarna av boliviansk naturgas. Denna är sedan 2002 föremål för en stenhård konfrontation mellan centralregeringen i La Paz och en majoritet av Bolivias folk som i en folkomröstning och gigantiska manifestationer är för en nationalisering av naturgasen som uppgår till 28 triljoner kubikmeter.
I dag utvinns den i första hand av spanska transnationella Repsol och statliga brasilianska Petrobras.
USA-bolag kontrakterades för byggandet av en jättelik pipeline från gasfyndigheterna över Anderna ut mot Stilla Havet. Den förrförre president Sanchez de Lozada ville att gasen skulle dras till en chilensk hamn där gasen skulle lastas av USA-rederier som skulle transportera den till Kalifornien där den skulle förädlas till energi av USA-bolag. Det var en jättelik affär som USA-bolagen skulle ta över och där kubikmeterpriset skulle ligga fem-sex gånger lägre än de traditionella priserna.
Bakom detta kontroversiella ställningstagande återfanns "El Gringo", president Sanchez de Lozada. Denne kallades "El Gringo” eftersom han tillbringade halva livet i USA och talade spanska sämre än en ABF-studerande som ska resa till Mallorca första gången.
Han har stora aktieinnehav i transnationella gruvbolag som utvinner koppar i norra Chile. Det är gruvor som är i desperat behov av stora mängder energi och där den bolivianska naturgasen skulle passa som hand i handske.
Bolivianerna såg ett gyllene tillfälle att kräva en smal remsa som en utfart till Stilla havet, en remsa som de fråntogs i Stillahavskriget 1879, ett krig som utlöstes av Chile och som riktades mot Bolivia och Peru.
Bakom Chile stod brittiska imperialistiska intressen som ville åt vad som i dag är norra Chile, dess enorma tillgångar på salpeter.
Bolivia hade tillgång till Stilla havet vid det som i dag är Chiles fjärde största stad, Antofagasta.
Men "El Gringo" störtades av Bolivias folk den 17 oktober 2003 och sågs som en stor fosterlandsförrädare av värsta sort, eftersom han tjänade både USA:s som Chiles industriella och finansiella intressen. Ett 80-tal bolivianer dödades av armén och närmare 500 skadades i upproret mot Lozada.
En annan faktor enligt bolivianerna till etableringen av militärbasen på paraguayanskt territorium, är USA:s allt större desperation att hitta nya energikällor.
Redan i dag importerar landet 27 procent, eller cirka tolv miljoner fat olja per dag för att tillfredsställa den egna energikonsumtionen. År 2020 kommer detta underskott ha ökat till cirka 25-30 miljoner fat.
Det är med den bakgrunden som USA-basen på paraguayanskt territorium och i närheten av bolivianska gaskällor ska ses. Detta väcker både oro som vrede hos bolivianerna.
Parlamentsledamoten för det bolivianska vänsterpartiet MAS, (Movimiento al Socialismo) Santos Ramirez, säger i en kommentar angående USA-basen till den kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina att varje nordamerikansk militär anläggning i Latinamerika är ett hot mot suveräniteten, demokratin och hållbarheten för de mänskliga rättigheterna i hela den västliga hemisfären.
Ramirez uppmanar latinamerikanska folk och regeringar att försvara dessa rättigheter och tillägger samtidigt att den militära framflyttningen från USA:s sida gynnas av det avtal om immunitet för USA-soldater som slöts med den störtade Sanchez de Lozada. Avtalet ratificerades av Lozadas stödpartier i deputeradekammaren men förkastades av den stora majoriteten bolivianer.
USA-ambassaden i La Paz har flera gånger lagt sig i boliviansk inrikespolitik. Inför parlamentsvalen i juni 2002, varnade USA-ambassadören det bolivianska folket att lägga sin röst på "kokaledaren" Evo Morales. Denne hade valts som parlamentsledamot 1999 men uteslöts av majoriteten ledamöter i januari 2001, anklagad för att vilja störta den valda regimen i La Paz via vägblockader.
Men USA-ambassadörens oblyga inblandning i den bolivianska valrörelsen fick en bumerangeffekt och blev en kalldusch för både högerregimen som USA:s State Departement när Morales' MAS fick en halv procent mindre, cirka 20,6 procent, mot MNR och El Gringos 21 procent. En tredjedel av parlamentsledamöterna valdes på listor från MAS och MIP, det indianska partiet som leds av bondeledaren Felipe Quispe.
Ramirez menar nu att den nya USA-basen på paraguayanskt territorium hotar den bolivianska suveräniteten.
Militäranalytikern och den före detta högt uppsatt officeren i den bolivianska armén, Juan Ramón Quintana, säger å sin sida att den nya USA-basen i Paraguay utgör en del av den nordamerikanska strategin att etablera sig militärt i regioner rika på energiresurser.
– Denna militära närvaro borde oroa oss ty den syftar till att tvinga de sociala folkrörelserna att hålla tillbaka sina krav i frågor som handlar om natur- och energiresurser.
Men Bolivias utrikesdepartement har avstått att uttala sig i frågan men insisterade i att USA-basen inte utgör en fara för landets säkerhet.
Samma inställning har också de väpnade styrkorna högste chef, Marco Justiniano samt försvarsminister Gustavo Avila och tillade att de dessutom inte har informerats om USA-basen i Paraguay.
Parlamentsledamoten Willman Cardoso från den bolivianska sidan av det oljerika länet Chaco (har samma namn på bägge sidor av gränsen) sa att regeringen bör kräva av grannlandet förklaringar till motivet för byggandet av USA-basen, som har kapacitet att härbärgera 16.000 man, i Paraguay.
Ordföranden för Bolivias främsta människorättskommitté, Sacha Llorenti, underströk å sin sida att interrimspresidenten Eduardo Rodriguez, som tillsattes efter att Carlos Mesa avgått efter en månads protester i juni, borde uttala sig över installationen av USA-basen i grannlandet.
– Vi anser att militariseringen av Latinamerika är ett hot mot tillämpandet av mänskliga rättigheter och medför att andra beslut tas som står i motsättning till suveräniteten och värdigheten hos folken i dessa regioner, menar Sacha Llorenti.
