lunes, 29 de julio de 2002

Borgerlig-socialdemokratisk allians mot Morales

 Borgerlig-socialdemokratisk allians mot Morales

AV DICK EMANUELSSON

Parlamentet utser president den 6 augusti.

Den politiska bilden efter valet är komplicerad och fragmenterad. Det traditionella MNR-partiets kandidat Gonzalo Sánchez de Lozada fick flest röster, 22,4 procent eller cirka 625.000 röster. Men MNR:s problem fram till den 25 juli var att uppnå en egen majoritet i parlamentet.

Den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR:s (socialdemokratisk) kandidat, Jaime Paz Zamora, som i valet har fått blygsamma 16,5 procent, uttalade efter valet att han förmodligen skulle stödja Morales. Men USA:s påtryckningar inför den 6:e augusti har varit enorma och Zamora och MIR vände på klacken en vecka senare och ger nu sitt stöd åt nyliberalen Lozada. Det talas om ”miljoner dollar under bordet” för att åstadkomma en allians som ute stänger Morales och vänstern från den politiska makten.

’Plan Bolivia’

MIR och MNR slöt en överenskommelse och en politisk plattform kallad ’Plan Bolivia’ där en av de viktigaste komponenterna är att skapa folkomröstningar när så behövs. Motivet är inte, enligt MAS och Morales, att bredda det demokratiska inflytandet, utan att undvika nya val för att utse ledamöter till konstituerande församling som ska utarbeta en ny grundlag.

De traditionella partierna, som har lidit ett svidande nederlag, räds denna politiska reform, som föreslagits av vänstern och breda sektorer i det bolivianska samhället. MIR och MNR har allt stöd av USA som inte vill se några ”politiska experiment”.

När det nya parlamentet inledde sin första session den 24 juli, var det en brokig samling som fylkades i det gamla koloniala palatset i centrala La Paz. Indiankvinnor med sina traditionella ”cylinderhattar”, bönder i ponchos satt i bänkarna tillsammans med högerpolitiker i oantastliga kostymer av senaste snitt med moderna italienska slipsar á 200 dollar.

”Kriget fortsätter och kommer att vinnas”

Även om det ser ut som parlamentet utser Lozada den 6 augusti, har Morales inte gett upp. I lördags (27 juli) samlades över 10.000 anhängare till Evo Morales i staden Cochabamba. På cyklar, bussar och hästkärror hade de kommet från hela regionen för att hylla och kräva att deras ledare ska utses till Bolivias nästa president. Ingen som Morales samlar så stora skaror.

Leonilda Zurita, ordföranden för kvinnorna inom bondefederationen (Federación de Trabajadoras Campesinas de Bolivia Bartolina Sisa) sa i sitt tal på indianspråket quechua att MAS fortsätter kampen för att komma till makten och att ”de fattiga kommer att ta makten”!

I sitt avslutningstal darrade inte Evo Morales på stämman när han eldade massorna:

– Även om Evo Morales inte utses till president, är det bara ett förlorat slag. Men kriget fortsätter och kommer att vinnas.


BOLIVIA: Vänstern starkt framåt i president- och parlamentsvalen

 
Evo Morales (MAS) snuvades på valsegern år 2002 i ett flagrant valfusk.




BOLIVIA:

Vänstern starkt framåt i president- och parlamentsvalen

USA utövar starka påtryckningar för att isolera Evo Morales som ny president i Bolivia. Regeringsallians mellan MNR och MIR.

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA 2002-07-29 Evo Morales, stridbar ledare för de kokaproducerande bönderna, indianerna och fackföreningarna i Bolivia, blev den stora överraskningen när bolivianerna gick till val den 30 juni. Med 21 procent av rösterna och bara en procent efter MNR-partiets Gonzalo Sánchez de Lozada, uppnådde Morales en andraplats i presidentvalet.

USA genomlider just nu en politisk mardröm i det andinska landet, Bushadministrationens män har satsat allt på att isolera och misskreditera Morales. Men försöket blev i stället en politisk bumerang.

Den 6 augusti utser landets parlament vem av de två som ska ta över presidentposten. Av allt att döma blir det Sánchez de Lozada som utses, eftersom en allians mellan MIR och MNR, som representerar 22,4 respektive 16,5 procent, har uppnåtts.

Stäng DEA:s kontor!

”Skapa flera Kuba i Latinamerika, bryt med USA-imperialismen, vi kommer att stänga DEA:s kontor”, har varit några av Morales’ slogan i valet. Drygt tio år efter Berlinmurens fall, har parollerna sänt bokstavliga elchocker genom nyliberalismens ideologer i Latinamerika, som aldrig trodde att de återigen skulle få höra Che-liknande uttalanden. Men nu är det dags för dem att vakna.

Valet den 30 juni blev en kalldusch för de traditionella högerpartierna. Det förra regeringspartiet ADN, som leddes av f.d. armégeneralen och kuppmakaren Hugo Banzer, fick bara 3,4 procent. Det arbetsgivarvänliga UCS, lett av sonen till en av de stora bryggeriägarna i landet, fick också blygsamma 5,5 procent.

Vänsterns framgång

I stället är vänstern som är den stora segraren. Evo Morales’ parti MASRörelsen mot Socialism, fick nästan 600.000 röster. MIPMovimiento Indígena Pachacuti, den indianska bonderörelsen, lett av Felipe Quispe från den starka bondefederationen CSUCTB, fick 6,7 procent eller drygt 170.000 röster. Quispe slapp innan valet ur fängelset där han avtjänade ett straff för anklagelsen att ha bildat en gerillarörelse bland aymaráindianerna.

Den ”rena” vänstern har alltså fått nästan 28 procent av rösterna. Mer än en tredjedel av parlamentsledamöterna kommer att tillhöra detta politiska block, en enorm framgång efter 15 års tillbakagång.

För favoriten i presidentvalet, Manfred Reyes Villa, en f.d. armékapten och borgmästare i Cochabamba, blev valet en besvikelse. Reyes kom på tredje plats med ett par tusen röster färre än Morales.

Evo Morales å sin sida har uppmanat folket att organisera sig och försvara valframgången. Han gjorde klart att han och MAS är beredda att inta regeringspalatset.

– Inom MAS finns det kapabelt folk, det blir inga större problem. Evo kommer att utses till president men folket kommer att regera, uppgav han trosvisst.

Denne unge karismatiske bondeledare har varit en ständig ”plåga” för den politiska eliten i Boliva. Han uteslöts från parlamentet förra året efter att han lett flera bonde- och indianmarscher mot den nyliberala politiken. De traditionella partiernas traditionella politik att bemöta folkliga protester med statlig repression har kommit att vändas emot dem, vilket valresultatet nu visar.

USA-ambassadörens klavertramp

Frågan är om inte Morales’ och vänsterns framgång är ett ännu större bakslag för USA och regeringen Bush. Redan förra året varnade USA bolivianerna för Morales och hans krav på att USA skulle upphöra med att bespruta kokafälten i landet. Inför valet den 30 juni gjorde USA-ambassadören Manuel Rocha, ett utspel som han i dag med all sannolikhet ångrar:

– Jag vill påminna valmanskåren, att om ni väljer någon som vill att Bolivia återigen ska bli en betydelsefull kokainexportör, kan detta valresultat få följder för det framtida stödet från USA till Bolivia.

Uttalandet sände en elektrisk chock genom de andra presidentkandidaterna eftersom de visste att det skulle bli Morales som skulle vinna röster, inte de som hittills har genomfört USA:s påstådda krig mot kokabladsproduktionen, som inte på något sätt är det samma som framställning av kokain.

Hela folkrörelsen bakom Evo

Evo Morales har under de senaste åren gått till frontalattack och organiserat bolivianerna mot ”USA-regeringen och den nyliberala politiken som bara har medfört fattigdom för Bolivia”.

Oavsett om Morales intar presidentposten, kommer den politiska situationen att förändras radikalt. Morales, som backades upp av hela den bolivianska organiserade folkrörelsen, fackföreningar, bostadskommittéer, indian- och bondeorganisationer, har sagt att landet inte kommer att acceptera en nyliberal politik i framtiden. Han kommer heller inte att gå i allians med de traditionella partierna som har lidit ett förödande nederlag. Men än är de inte dödligt sårade. ”Husbonden i norr” har stor makt och framför allt, likvida medel.




MAS, en kort bakgrund

Av Dick Emanuelsson

MAS är ännu egentligen inte ett parti, utan ett politiskt konglomerat av fackföreningar, bondeorganisationer och andra sociala rörelser i Bolivia.

LA PAZ / 020930 / Dess förgrundsgestalt är Evo Morales, av USA-ambassaden utpekad som kokaproducent. I själva verket är han ledare för en rörelse bland kokabönderna som naturligtvis inte är samma sak som laboratorieingenjör som  processerar fram kokain av kokapastan som  i sin tur framställs av kokablad. Det är dessa blad som Bolivias bönder och indianer i sekel har odlat och skördat som nu DEA och USA-administrationen vill utrota. Reaktionen från bönderna är konfrontation. Och i Evo Morales har en ledare utkristalliserats som lett flera marscher till La Paz och regeringen.

Den 24 januari i år uteslöts helt han sonika efter att ha lett just en sådan marsch. Den politiska eliten i huvudstaden skämdes inför USA-ambassaden och fattade beslutet om att Morales inte längre hade tillträde till parlamentet, till vilket han hade valts av sina väljare.

Men Evo kom  tillbaka, och det med besked.

Den 26 juni fick han och MAS 21 procent av rösterna i president- och parlamentsvalet och blev den andra politiska kraften i Bolivia efter MNR, som fick 22,4 procent. Resultatet sände förmodligen chockvågor i USA-ambassadören Manuel Rocha, som i ett tal under valkampanjen varnade människorna för att rösta på Morales och hans MAS.

Alla de traditionella partierna i Bolivia förlorade i valet, den enda segraren blev Evo  Morales och indianpartiet MIP, Movimiento Indígena Pachakuti, lett av en f.d. gerilla- och bondeledare, Felipe Quispe, kompromisslös kritiker mot den politiska eliten och USA.

För många människor i Bolivia ses Evo nästan som en nationell Messias. Medan den f.d. presidenten Jaime Paz Zamora samlar 500 personer i Cochabamba, samlar Evo Morales 30.000-40.000 personer. Så var det på nästan alla platser där Morales framträdde under valrörelsen.