KOMMUNALVAL I BOLIVIA:
Vänstern stärker sin position
som främsta politiska kraft
AV DICK EMANUELSSON
BOGOTA / 2004-12-06 / De traditionella center-högerpartierna förvandlades i
söndagens kommunalval till organisatoriska lik medan vänsterpartiet MAS,
Rörelsen för Socialism, ökade starkt jämfört med valet 1999. Oberoende etniska
och lokala rörelser ökade också starkt. Valresultatet är ett starkt avvisande
av den nyliberala modellen.
Det historiska partiet MNR, som ledde
regeringen som störtades i oktober 2003 fick endast fem kommunalrådsplatser i
de större städerna medan dess regeringsallierade i UCS, NFR, MIR och ADN
raderades ut som nationella partier och bara erhöll stöd i ett fåtal regioner
där de har starka personligheter. Så är fallet för socialdemokratiska MIR som
erövrade borgmästarposten i staden Tarija.
De bolivianska partierna som krossades i
söndags har med få undantag praktiskt taget styrt Bolivia sedan den
självständigheten från den spanska kolonialismen, med undantag för de upprepade
militärregimerna. Vänstern hade också sett fram emot att skörda stora segrar
efter att det bolivianska folket reste sig mot den avskydde president Gonzalo
Sanchez de Losada och störtade ”El Gringo” den 17 oktober förra året.
Men vid en första anblick av valresultaten
gav det intrycket att det inte hade gått särskilt bra för vänsterpartiet MAS
med den karismatiske Evo Morales i spetsen. Orsaken ska ses i att MAS förhöll
sig passivt till de första aktionerna som startade i augusti förra året i
försvaret av den bolivianska naturgasen. Morales befann sig stor del utomlands
vilket han kritiserades starkt för av resten av den folkliga rörelsen.
De partier som utgjorde ”El Gringos”
politiska stöd försvann nästan i söndagens val. Men de mer slipade politiska
rävarna inom dessa partier hade redan långt innan valet lämnat de sjunkande
skeppen och startat nya partier och rörelser som såg de första ljusen i
söndags. Flera populistiska ledare intog de flesta av de större städernas
borgmästarposter och kommunfullmäktige, kamouflerade i ”civila oberoende”
rörelser men vars ideologiska grund i flera fall återfinns i de gamla
korrumperade partierna.
Ett exempel är förre MIR-ledaren José Luis
Paredes som i den revolutionära bastionen El Alto, som utgjorde upprorets
centrum förra året, vann med 55 procent av rösterna. Där vann även Roberto de
la Cruz, den karismatiske fackföreningsledaren som ledde upproret i El Alto, en
viktig kommunalrådsplats i kommunalfullmäktige.
Det historiska regeringspartiet MNR som
1999 fick 20 procent av rösterna fick i söndags mindre än fem procent. De
övriga, MIR och ADN, fick 1999 15 respektive 12 procent men i söndags hamnade
de på fem och tre procent.
MAS, Rörelsen mot socialism,
som fick tre procent i kommunalvalen 1999, fick i söndags stora framgångar och
bekräftade sin roll som det enda partiet med nationellt inflytande och
organisation. MAS har framför allt ett stort inflytande på landsbygden och
bland bönderna, särskilt de kokabladsodlande bönderna. Målsättningen var därför
att göra inbrytningar i städerna vilket partiet delvis har lyckats med.
MAS har fått allt från 3-31 procent och
fortfarande återstår det 280 kommuner som ska räknas, främst kommuner på
landsbygden där MAS har ett större stöd än i städer som La Paz där partiet
ökade till drygt 20 procent och från två till tre kommunalråd och blev näst
största parti.
Enligt den förre gerillasoldaten Antonio Paredes,
som stred med Che Guevara i Bolivia, har MAS förvandlats till ett starkt
nationellt parti med politiskt inflytande i nästan alla bolivianska städer.
Enligt Paredes utsattes MAS för en ful förtalskampanj och på valdagen spreds
rykten om att en militärkupp var förestående varför många av vänsterns röster
av rädsla blev kvar i hemmet. Trots det blev MAS det största partiet i
söndagens kommunalval.
Det 60 kandidater från
ursprungsbefolkningen, främst indianbefolkningen, som ställde upp och
representerade mer än 400 politiska rörelser och partier i Bolivia, fick ingen
större framgång i valet. Den främsta orsaken är dess bristande organisatoriska
erfarenhet och bristen på pengar, som de stora partierna, med undantag för MAS,
har ett överflöd av.
För MAS var valet en värdefull erfarenhet
inför president- och parlamentsvalen 2006 men också valet till en
grundlagsstiftande församling som förmodligen kommer att äga rum under 2005.
MAS har en relativ stor chans att kunna bilda regering om ett par år.