Svar på insändare i Norrskensflamman: Kokablad är INTE kokain

Kokablad är INTE kokain

 

I en insändare till Norrskensflamman, kritiseras denne reporter för reportaget ”ERSÄTT TUGGTOBAK MED KOKAPRILLA, Dubbelomoral bakom USA:s krig mot kokaodlingarna i Latinamerika”, för att stimulera och förhärliga kokaodlingarna. Nedan är svaret.

 

BOGOTA / 2004-05-18 / Det är svårt att dra en entydig slutsats av vad Jonas Wikström från Uppsala egentligen vill och menar med sin kritik av reportaget och intervjun med bondeledaren Rufo Calle i Bolivia. Men Wikström bekräftar fördomarna som bygger på okunskap om att kokablad är liktydigt med kokain när han skriver att ”Somliga tror att koka är liktydigt med kokain", skriver Emanuelsson. Det är möjligt att det inte är.”

 

USA:s krigföring mot bönderna i de tre nämnda länderna har en långsiktig strategi som bygger på en politisk helhetssyn av kontinenten. Den sammanfattas bäst i Bushs förslag till ALCA, en enda frihandelszon från Alaska till Patagonien. Förevändningen för krigföringen är kampen mot kokaodlingarna. I blickpunkten finns Amazonas med sina enorma naturtillgångar som olja, vatten och syre. I sken av ”Plan Colombia” undertecknades i länet Putumayo i södra Colombia år 2000 inte mindre än 32 kontrakt med 13 utländska oljebolag, bland dem flera USA-bolag.

 

Jag varken bagatelliserar eller ursäktar kokaodlingarna, varför skulle jag göra det? Jag refererar till att folken i dessa länder i tusentals år har använt kokan bl.a. som läkemedel i olika former. Att 25 miljoner USA-medborgare har drogproblem och för tillfället föredrar kokain framför heroin är naturligtvis inte böndernas problem. De har nog med att överleva för dagen. Däremot är det starka ekonomiska intressen i framför allt USA, där 80-90 procent av vinsterna från kokainframställningen stannar, som skapat denna efterfrågan på kokaodlingar som för bönderna blivit ett alternativ att överleva.

 

I åratal har bönderna och deras organisationer föreslagit, för att bland annat dra undan mattan på knarkmaffiorna, att kokaodlingarna ska legaliseras och ersättas av en industriell produktion. Där kan man förädla kokabladen till produkter i mänsklighetens tjänst, som läkemedel. Men vad säger de starka ekonomiska läkemedelsintressena i USA, Sverige och Schweiz om ett sådant förslag?

 

Att förbjuda tusentals år av kokaodlingar är inte bara dumt, det är enfaldigt och löser inte problemet med USA:s kokainberoende. I Colombia inledde USA besprutningar av 110.000 hektar kokaodlingar år 2000. I slutet konstaterade USA:s ”Antidrog-Tsar”, att 400.000 hektar hade besprutats under de tre åren men att det fortfarande återstod cirka 80.000 hektar. Summan är alltså att hundratusentals hektar har förgiftats av växtgiftet glisofat. Samtidigt drar sig bönderna ännu längre in i djungeln där de hugger ner fyra hektar skog för varje hektar besprutat kokafält. Det är det verkliga saldot av USA:s politik mot de tre länderna.

 

Tanken om att utrota kokaodlingarna för att denna utgör råvaran för kokain är inte bara naiv utan också ologisk, för då skulle man även kräva förbud för eter, cement eller bensin som är tillsatser till framställningen av kokain i de amerikanska laboratorierna.

 

Kampen mot knarket i USA, Sverige eller Tyskland är en helt annan fråga än att slå sönder kokabönders enda utkomst. Politiskt oberoende länder i Latinamerika är för USA-administrationerna en mardröm. Ekonomiskt starka länder som kontrollerar sina egna råvaror som olja, gas eller – kokablad för läkemedelsproduktion, vore förödande för de transnationella bolagen (däribland de svenska).

 

Som jag skrev i reportaget, brittiska företaget Windsor är inte helt bakom flötet. De inser att de kan göra pengar på kokabladen och framställa ett gott och nyttigt te. Tänk om kokainisterna i USA drack kokabladen i stället för att sniffa ett kemisk dödligt pulver?

 

Dick Emanuelsson

Bogota