BOLIVIA: abril 2008

Tre tusen guaraniindianer i slavliknande förhållanden i Bolivia

Av Dick Emanuelsson

Jordreformsinstitutet INRA möts av gevärskulor från en storgodsägare från USA som förfogar över 57.000 hektar, tre gånger ytan för Bolivias näst största stad, Santa Cruz.
Den politiska högern, som kontrollerar sex av nio län i Bolivia, förbereder via egna regionala folkomröstningar utan internationellt stöd, en splittring av landet likt Jugoslavien.

* * *

Länet Santa Cruz är den politiska högerns centrum i Bolivia. Där lever över tre tusen guaraniindianer under slavliknande förhållanden, i praktiken fångar hos sina ”slavägare”, rika bolivianska och utländska storgodsägare som beväpnar paramilitära grupper för att slå vakt om sina enorma egendomar.

Det var när landets vice jordbruksminister Alejandro Almaraz, tjänstemän från Jordreformsinstitutet INRA och ett 80-tal guaraniindianer från Guaraníindianernas organisation APG hälsades ”välkomna” med kulor som situationen uppdagades, skriver den bolivianska nyhetsbyrån AIB. INRA utreder ägandeförhållandena över hela Bolivia och skulle i regionen Santa Cruz utföra samma uppgift. De visste att det skulle bli ett tufft och till och med farligt arbete och farhågorna bekräftades när de möttes de av gevärseld från godsägarna.

Händelsen visar hur komplicerat och vilka mäktiga motståndare som den bräckliga vänsterregeringen i La Paz möter. Om den ska överleva konfrontationen med högeroppositionen beror mycket på framgången för den utlovade jordreformen.

Tre gånger Santa Cruz

I spetsen för att motsätta sig en dokumentation av jordinnehaven i Santa Cruz går Ronald Larsen, en USA-medborgare med det svenskklingande namnet. Denne håller 167 familjer som slavar på de 17 storgods i tre olika distrikt inom länet Santa Cruz.

Familjen Larsen består av Ronald Dean Larsen, 64, Andre Ronald Larsen Zurita, Duston Larsen Metenbrink och Hans Aaron Larsen. De 17 egendomarna representerar total 57.000 hektar eller tre gånger ytan i Bolivias näst största stad, Santa Cruz (samma namn som länet).

Feodal klass

Familjen Larsen är ett klassiskt exempel på hur utländska potentater med kapital i ryggen och politiska kontakter på högsta nivå kan komma över gigantiska markarealer utan att ens ha ett bolivianskt ID-kort. När en regering med stort folkligt stöd väljs på löftet att genomföra en moderat jordreform och samtidigt försäkrar godsägarklassen att den inte kommer att röra deras marker, så till vida att de har legala papper, då slår denna feodala klass bakut och tar fram gevären. För de vet att deras marker i många fall har bestulits från indianer och fattiga bönder i Bolivia. Och via korrumperade politiker som tagit betalt för ”myndighetspapper”, som i fallet med guaraniindianerna, har dessa fördrivits från sina marker som överlämnats till familjer som Larsen. Och som kronan på verket förvandlas indianerna i många fall till fångar och slavar på storgodsen, hävdar INRA:s tjänstemän och regeringen Morales.

Larsen föddes den 12 juni 1944 och anlände till Bolivia för flera år sedan med Passnummer 710968397 och har, enligt AIB, inget registrerat ID-kort i Bolivia, vilket är lag. Nu utreder polismyndigheterna hans legala situation i Bolivia.

– Det är en utlänning som varken har bolivianskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i vårt land, sa regeringsministern Alfredo Rada,.

INRA:s tjänstemän befinner sig fortfarande i närheten av Larsens egendomar men för att förhindra INRA:s arbete har han och andra land- och boskapsägare upprättat vägblockader på de viktigaste vägarna som leder till Santa Cruz.

Separatistiskt hot mot Bolivia

Den 4 maj har oppositions- och länsprefekten Rubén Costas i Santa Cruz utlyst en folkomröstning. Men de som har utarbetat förslaget till ”Autonomisk Länsförfattning” har inte valts av människorna i länet Santa Cruz. I stället utgör de en grupp inom den politiska eliten organiserade i den så kallade Medborgarkommittén, en slags regional frimurarloge för den politiska och ekonomiska eliten i Santa Cruz.

President Evo Morales har under det senaste året vädjat till denna och de fem andra separatistiska prefekterna att inte genomföra egna folkomröstningar och i stället stödja det grundlagsförslag som har utarbetats av de deputerade som valdes i juli 2006 över hela Bolivia. Det arbetet skulle ta fem månader men avslutades efter 18 månader under tumultartade former. Ledamöterna tvingades i praktiken fly från den formella huvudstaden Sucre och sökte sin tillflykt till gruvcentret Oruro där de beskyddades av gruvarbetare med dynamit. Detta grundlagsförslag, som också innehåller rätt till autonomi för länen men inom republiken Bolivia, ska nu prövas av bolivianerna i en nationell folkomröstning.

Men det är just detta förslag som oppositionen i sex av de nio länen försöker ”neutralisera”. Orsaken är att den nya författningen har som mål att reducera markinnehavet till högst 5.000 eller 10.000 hektar, vilket trots allt är en enorm areal som bryter landägarnas makt, menar kritikerna från vänster.

Nya statsbildningar

Den centrala punkten i separatisternas ”författning” i Santa Cruz är Artikel 6. Den handlar om innehållet och de nya maktbefogenheterna för denna parallellmakt:

Lagstiftande befogenheter för det egna länsparlamentet.
Autonoma offentliga institutioner, bland dem polis som INTE ska vara avhängigt centralmakten i La Paz.
En regional makt som kontrollerar och övervakar valen.
Kontroll och administration av land, jordbruk och boskapsskötsel, skog- och naturskyddsområden, biodiversitet, gas, olja, regionala skatter, finanser, utbildning, marktransporter med mera.

I dessa fyra punkter återfinns utmaningen och krigsförklaringen mot integriteten i republiken Bolivia men också mot Evo Morales’ vänsterregering; ett underkännande av staten. Vad som blir kvar i La Paz är ett administrativt kontor som snabbt kommer att förlora existensberättigande om inte dessa separatistiska krafter stoppas, annars är Bolivia som statsbildning ett minne blott.

Morales har sagt att polis och militär inte kommer att ingripa för att förhindra folkomröstningen I Santa Cruz. Men Ruben Costas vill försäkra sig om att ingen ska förhindra den regionala folkomröstningen.

Ustasjaman

– Vi uppmanar våra universitetsstuderande, arbetare och andra sociala grupper att utgöra en civilpolis som ska ansvara för valurnorna den 4 maj inför en eventuell frånvaro av polisen och de väpnade styrkorna, säger Costas. Denna ”civilpolis” uppfattas av regeringen som bildande av fascistiska stormtrupper.

I spetsen för dessa aktioner och grupper går Branco Marinkovic, ”Medborgarkommitténs” ordförande i Santa Cruz. Han är en kroat med sympatier för Ustasja, den fascistiska kroatiska organisation som under andra världskriget var allierade med de tyska nazisttrupperna. Det är samma Ustasja som mördades Jugoslaviens ambassadör i Stockholm 1970 och tvingade Olof Palme att släppa ett antal Ustajamördare från svenskt fängelse efter att de kapade ett flygplan. Ustasja utmärkte sig genom att tortera sina offer genom att trycka in pinnar i ögonen på fångarna under förhören med fängslade jugoslaviska partisaner. Marinkovic är en typisk ”medborgaraktivist” i Santa Cruz. Han förfogar över 26.000 hektar av den bördigaste marken i regionen.

USA:s ambassadör

USA:s ambassadör i Bolivia sedan två år är Philip Goldberg, en man som utpekas som en av arkitekterna bakom splittringen av Jugoslavien. Regeringen i La Paz har anklagat honom för att vara ute i samma ärende i Bolivia. Efter den 4 maj kan en splittring av republiken Bolivia i sju olika småstater bli ett faktum.

Latinamerika i sin helhet vägrar godkänna dessa aktioner och Venezuelas president Hugo Chavez anklagar öppet USA för att ligga bakom de regionala folkomröstningarna som ett försök att slå sönder den växande latinamerikanska integrationen, vilket USA fasar för.

De Amerikanska Staternas Organisation OAS och EU har vägrat att skicka valobservatörer till Santa Cruz men det krävs mer för att dessa separatistiska krafter ska känna att de kommer vara lika ensamma över sina små ”statsbildningar” som den sydafrikanska apartheidregimen var under sin existens.

Dick Emanuelsson

FAKTA: 100 familjer förfogar över 25 miljoner hektar mark

Enligt en rapport från FN-organet PNUD förfogar 100 familjer över 25 miljoner hektar av den bördigaste jorden i Bolivia. Mot dessa står två miljoner av de fattigaste jordbrukarna och bönderna som förfogar över fem miljoner hektar överexploaterad dålig mark.

I länet Santa Cruz förfogar 15 familjer, bland dem USA-familjen Larsen, över 500.000 hektar med en strategisk närhet till transportknutpunkter för export till Brasilien, Argentina och Paraguay.
De 100 största jordägarna är samtidigt de främsta aktieägarna och rådgivarna till de främsta bankerna i Bolivia.
De äger TV-kanaler, sammansättningsfabriker, livsmedelsindustrier, stormarknader och företag i utrikeshandeln.
I oppositionslänet Beni förfogar tio (10) familjer över 534.000 hektar mark. I Pando har åtta familjer en miljon hektar bördig jord.
Men denna maktstruktur av klan-familj inom oligarkin sträcker sig mycket längre än ekonomisk makt. Maktklanerna innehar strategiska positioner inom den civila administrationen, rättsväsendet, militären, i massmedia och andra samhällsinstitutioner.
Det är denna maktkoloss som nu vässar tänderna för att med alla medel försvara sin maktställning och privilegier som lyser med stor kontrast på minimilönen för miljoner fattiga bolivianer som 2008 slutar på 76 dollar i månaden, en höjning med sex dollar eller tio procent från 2007.