Deltog USA i planerna på en statskupp i Bolivia och att mörda president Evo Morales?

"UT MED LOS GRINGOS", illustrerar känslor och den politiska uppfattningen bland bolivianerna.

Deltog USA i planerna på en statskupp i Bolivia och att mörda president Evo Morales?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-10-09 / USA konspirerade med den politiska högeroppositionen i Bolivia 2006-2008 med målet att störta vänsterregeringen Evo Morales. Det hävdar regeringen efter att en ny bok som analyserar tusentals Wikileaksdokument om Bolivia presenterats.

Dan Beeton y Alexander Main.

Det är forskarna Alexander Main och Dan Beeton från Centrum för Ekonomisk och Politisk Forskning i Washington som i en ny bok analyserar tusentals Wikileakstelegram mellan ambassaden i La Paz och State Departement i Washington. De menar dock att det i dokumenten inte finns fog för att direkt peka ut USA för att ha planerat en statskupp i Bolivia.

Men de konstaterar att USA:s utrikespolitiska strategi innefattar möjligheten att lansera attacker mot valda regeringar i latinamerikanska länder som motsätter sig införandet av den nyliberala modellen. Med valet av Hugo Chavez som president i Venezuela i december 1998, intensifierades stödet till de politiska krafter som till och med är beredda att utlösa en statskupp i det egna landet. Exempel på det är statskupperna i Honduras och Paraguay.

Main och Beeton skriver att motsats till officiell diplomati från State Departement, kalkylerade USA:s UD i augusti-september 2008 om alla slags utgångar av den poliska krisen och hur de skulle agera:

“Aktionskommittén för en Nödlösning utvecklar tillsammans med USA:s Södra Militärkommando (Sic!) en plan för en omedelbar reaktion i händelse av en plötslig nödsituation som en statskupp eller mord på president Morales”, uppger ett Wikileakstelegram.

Enligt alla kännare av Pentagon innebär “en omedelbar reaktion” ett militärt ingripande i det sydamerikanska landet. Vilka former för hur detta skulle äga rum vet bara generalerna i USA:s försvarsministerium.

Så agerade USA 2002-2008

• Tre dagar innan valet 2002 förklarade USA:s dåvarande ambassadör i La Paz, Manuel Rocha

  

  USA-ambassadören Manuel Rocha.

  att USA skulle dra in allt ekonomiskt och finansiellt bistånd och vidta andra tänkbara åtgärder om Evo Morales valdes till president. Evo fick 22,1 %, förlorade med bara en procent trots ett utbrett valfusk.       
  
• I november 2005 vann Evo Morales presidentvalet överlägset. Han hade i valkampanjen utlovat en ny författning som skulle innefatta de historiskt sett exkluderade ursprungsbefolkningarna. Valprogrammet slog också fast kampen mot nyliberalismen, en jordreform och en nationalisering av Bolivias stora gas och oljeresurser.
• Den 3 januari 2006, två dagar efter att Morales svor presidenteden, tog han emot USA:s ambassadör, David N. Greenlee (ambassadör 17/1-2003-10/5-2006). Greenlee förklarade, precis som sin föregångare Manuel Rocha, att fortsatt multilateralt bistånd till Bolivia skulle baseras på huruvida Morales´ regering uppvisade ett ”gott uppförande”. Ambassadören

  

  President Evo Morales och USA:s ambassadör, David N. Greenlee

  underströk även den avgörande betydelsen av USA:s anslag till internationella finansiella institutioner som den Internationella Utvecklingsbanken (BID), Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Greenlee underströk vidare att Bolivias överlevnad berodde på dessa organ.         
  

– När man tänker på IDB är det USA det handlar om. Detta är inte utpressning, det är det den simpla verkligheten, underströk USA-ambassadören frankt.

– Men Evo Morales vägrade att underkasta sig den nykoloniala politik som de föregående presidenterna hade accepterat. I stället fullföljde han sitt valprogram och inledde processen mot en ny avancerad Politisk Konstitution för Bolivia som Plurinationell Stat. Han sa också upp avtalet med IMF.

Det säger Nila Heredia, Hälsovårds- och Idrottsminister under de turbulenta åren 2006-2007 när jag intervjuar henne på telefon.

USA:s ”separatistexpert” anländer till Bolivia

1 maj 2006, alltså bara fyra månader efter att Morales intog presidentpalatset utfärdade han dekretet om nationalisering av gas- och oljeresurserna. Armén och arbetarna ockuperade oljekällor och raffinaderier. Tjugo dagar senare byttes David N. Greenlee ut som USA:s ambassadör i La Paz och ersattes av Philip Goldberg. Denne tillträdde på sin post den 13 oktober 2006 och kastades ut från Bolivia av Evo Morales den 14 september 2008, anklagad för konspiration och stöd till de krafter som ville slå sönder Bolivia som statsbildning. Goldberg hade erfarenhet av separatism från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, främst Kosovo.

1 maj 2006: President Morales och hans regering på plats vid raffenadier när han offentliggjorde beslutet om nationalisering av Bolivias olje- och gasreserver, bland de största i Latinamerika. Foto: IBI.

Den tysk-mexikanske universitetsprofessorn Heinz Dieterich sa den 19 oktober 2006 till Flamman:

“Han (Philip Goldberg) fungerar som en länk i Bolivia mellan chilenska, kroatiska och Imperiets destabilisatörer. Mellan 2001 och 2004 verkade Goldberg som andre vice verkställande chef för den diplomatiska delegationen i Kosovo och var chef för förhandlingsdelegationen i Dayton (Ohio) som orsakade Jugoslaviens upplösning. Det är en man med en perfekt profil för att frigöra Bolivias fyra östra provinser”.

Nila Heredia bekräftar bilden:

– Det var en mycket svår tid med ett frenetiskt motstånd från en rasistisk högeropposition som inte ville släppa ifrån sig den makt de förfogat över. USA-ambassaden backade upp oppositionen finansiellt via olika NGO-grupper eller colombianska paramilitärer som till och med fotograferades tillsammans med Goldberg, säger Heredia.

USA:s ambassadör Philip Goldberg (vänster) samtalar med Ruben Costas, guvernör i länet Santa Cruz varifrån planerna på en statskupp och fragmentering av Bolivia inleddes. Här återfanns både colombianska som kroatiska terrorister.

USAID:s miljoner dollar

I Wikileakstelegrammen framkommer det att USAID 2007 gav finansiellt stöd till 101 olika grupper i länen Chuquisaca, Santa Cruz, Pando och Beni. Totalt handlade det om 4.066.131 dollar. Ett år senare uppmanade oppositionen via sina “Civilkommittéer” till uppror mot regeringen i La Paz och kallade till en ”folkomröstning för autonomi” i respektive län. År 2013 kastades även USAID ut av Morales, trött på intriger, som han sa från “CIA:s civila fasad”.

Den förre hälsovårdsministern menar att man måste se vilket som var det politiska motivet och pekar på arbetet med den nya författningen.

– Oppositionen anklagade Evo för att vilja flytta den författningsenliga huvudstaden från Sucre till La Paz. Med den förevändningen ville man resa invånarna i länet Chuquisaca mot regeringen. Våldsamheter uppstod som spred sig till oppositionens fäste i länen Santa Cruz, Pando och Beni. Bolivia stod inför ett reellt hot om en statskupp, fortsätter Heredia.

Men de sociala rörelserna och de flesta av Latinamerikas regeringar, med Lula och Kirchner i spetsen, slog tillbaka och räddade demokratin. Goldberg förklarades av Evo som non grata den 10 september 2008 och fick 72 timmar på sig att packa sina resväskor.

– Sedan dess har Bolivia stabiliserats och är en av de mest framgångsrika ekonomierna på den amerikanska kontinenten, trots frånvaron av en USA-ambassadör i La Paz, summerar Heredia.

I dag bekräftar Wikileakstelegrammen allvaret i vad regeringen Evo Morales då hävdade, att USA intrigerade för att framkalla ett regeringsskifte i Bolivia.

Bolivia. Så talar en folkets president: “Vi har en skyldighet att göra slut på kapitalismen och imperialismen”!

På 4 000 meters höjd "renades" Evo Morales av sina systrar och bröder bland de 36 ursprungsfolken.

Så talar en folkets president: “Vi har en skyldighet att göra slut på kapitalismen och imperialismen”!

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-01-23 / I torsdags svor Evo Morales presidenteden för tredje gången i Bolivia. Inte i landets parlament med centralvärme på 3500 meters höjd utan i den förhistoriska och heliga andinska staden Tiwanaku, ännu högre upp i Anderna. Evo och hans vicepresident Alvaro Linare och hans ministrar stod där med knutna nävar och försäkrade än en gång sin obrytbara allians med Bolivias folk.

De 36 olika ursprungsfolken, de flesta olika indianfolk men även så kallade “negritudes”, svarta ättlingar till slavarna från Afrika välsignade Evo Morales och hans regering som sitter fram till 2020. Ceremonin inleddes med en “rening” av den bolivianske presidenten för att beskydda honom och regeringen från “negativ energi, budbärare av all slags dimensioner av obalans”.

– Jag skulle vilja börja med att säga att det i dag är en speciell dag, en historisk dag på bekräftelsen av vår identitet och vår demokratiska kulturella revolution, sa Morales i sin andinska tunika som hans indianbröder hade klätt honom i, en symbol av också Solguden. Presidenten, som har Aymarablod i venerna, eskorterades dagen till ära av ett speciellt säkerhetsgarde av 500 indianer klädda i röda ponchos.

Gruvarbetarson

 

Den unge bolivianske presidenten som växte upp i det revolutionära gruvcentret Oruro, en plats som många gånger färgats av gruvarbetarblod, som inte bara har utkämpat hårda klasstrider mot den naturlige fienden bland gruvbolag, inhemska som transnationella, utan även mot många av de militärdiktaturer som i gruvarbetarna såg en alldeles speciell fiende som det handlade om att slå ned så hårt som möjligt. Evo Morales växte upp i denna klasskonfrontation och tog intryck, som alla hans kamrater, intryck som har satt sin prägel på de regeringar som han har lett sedan den stora valsegern 2005.

Och Morales underströk också i sitt tal det lidande som hans bröder och systrar i alla åldrar och i alla generationer fick utstå sedan den spanska kolonialismens ankomst. Men efter varje massaker på gruvarbetare, bönder, fabriksarbetare eller de revolutionära studenterna, har folket kommit tillbaka. För varje attack har slagit tillbaka med mer organisation och politisk beslutsamhet som kanaliserades i den regering som skapat politisk stabilitet, men framför allt en ekonomisk och social utveckling, som ingen tidigare regering i Bolivias historia lyckats uppnå.

Evo Morales med vicepresident Alvaro Linares och resten av ministrarna.

Förkrossande valsegrar

 

– De kunde inte göra oss osynliga. För här står vi för att regera oss själva, att respektera vår Pacha Mama (Moder Jord), att väcka den gemensamma energin. Nu är vi inte bara miljoner socialt och kulturellt utan även miljoner som röstar. Ett stort tack till er, Bolivias bröder och systrar, sa Morales som i det senaste valet fick 61 procent av rösterna. Hans parti MAS, Rörelsen för Socialism, fick kvalificerad majoritet i både deputeradekammaren som i senaten, 88 av 130 mandat respektive 25 av 36.

Han uppgav rent lyriskt att den latinamerikanska kontinenten befinner sig i en “stor förlösning” av förhoppningar, enighet, harmoni och lycka. Men bakom oss har vi, sa Morales, 500 år då hatet, rasismen, diskrimineringen och individualismen härskade “efter att märkliga män hade anlänt och påstod att vi var tvungna att modernisera och civilisera oss”.

Dödens filosofi från `väst´

 

– De lärde oss sin filosofi av död. Men för att modernisera och civilisera oss såg de sig tvungna att göra indianfolken osynliga i världen, vårt språk, kultur, våra rötter, vårt kokablad, våra egna produkter, symboler, musik och vår klädesseder försvann för de ville göra slut på vår identitet, underströk Morales men påminde de tusentals bolivianerna att folket vaknade till politisk medvetenhet och nu ger förändringarna resultat.

Han slog också fast:

– Vi har skyldigheten att försvara livet, att rädda planeten och göra slut på kapitalismen och imperialismen. De industrialiserade länderna är överindustrialiserade och det innebär en stor börda för Planeten Jorden.

Nationaliserade naturresurserna

 

Han menade att det finns varken en eller två eller tre världar utan bara en.

– Och vi är alla ansvariga inför denna värld. Det handlar inte om färger. Det som kan döda dig är färgen på vattnet du dricker. Det som kan döda dig är gaserna du inandas. Vi är tusentals med olika färger men vi lever bara på en planet. Pacha Mama lyser över oss alla, våra stjärnor vägleder oss på vägen till en annorlunda liv med lika rättigheter.

Evo Morales kan se tillbaka med tillfredsställelse på sina två tidigare regeringar. Landet som betraktades som Latinamerikas fattigaste med ett nära hundratal militärkupper sedan den spanska kolonialmakten besegrades kring 1820-talet, har utvecklats rent dramatiskt sedan 2005.

Vänsterregeringen i La Paz har nationaliserat energitillgångar och stora delar av gruvsektorn. Landets både extremt fattiga, “vanligt” fattiga och medelklass har fått det mycket bättre. Men även företagarklassen har kunnat se sina vinster öka eftersom folket har fått en kraftigt ökad köpkraft. Därför är den politiska högern, USA:s allierade i Boliva, smått desperata efter tre förödande valnederlag i det land som de betraktades som sitt.

Jublande olje- och gasarbetare efter att vänsterregeringen nationaliserat sina energiresurser.

Latinamerikansk integration och utkastad USA-ambassadör

 

Bolivia har förstärkt sina förbindelser med ALBA, där Bolivia ingår som fullvärdig medlem och med övriga Latinamerika. USA:s ambassad trodde att den i egenskap av just “Ambassaden” kunna diktera både folket som regeringar. Ambassadören varnade i det första valet bolivianerna för att lägga en röst på Evo Morales, “kokaledaren”, som han utpekades som. Men “Ambassaden” hade inte lärt sig läxan för man blandade sig in i även i de andra valen, även om profilen hade sänkt betydligt.

USA-amabassadens intriger och State Departements olika agenturer som USAID som alla leder till CIA, försökte via så kallade NGO:s att skapa motsättningar mellan de olika provinserna i landet för att på samma sätt som i Jugoslavien, slå sönder statsbildningen Bolivia i regioner. Men Bolivia, med Evo Morales, är inte längre de USA-utbildade bolivianska generalernas Bolivia. USA-ambassadören kastades nästan bokstavligt ut från ett av de största sydamerikanska länderna.

USA-ambassadören Philip Goldberg kastades ut 2008.
Goldberg har förflutet från Jugoslavien där han deltog
aktivt i splittringen av den jugoslaviska statsbildnningen.

Nationell värdighet

 

I dag är Evo Morales samme Evo som växte upp i gruvlägren i Oruro, det enda som har förändrat honom är hans insikt om vikten av att försvara den revolution som så många av hans landsmän gav sina liv för. Men även en argentinare vid namn Ernesto “Che” Guevara gav sitt liv för att Bolivia och Latinamerika skulle kunna förena Simon Bolivars dröm om ett Enat Amerika, det Stora Fosterlandet.

I dag tittar inte bolivianen ner i marken när han stöter på en “gringo” på La Paz´ gator. Nu går han med lyft blick. Bolivias har återfunnit sin politiska, nationella och kulturella identitet som folk.

Läs mer om Evo Morales ekonomiska och sociala framgångar:

Bolivia: “Nu är det vi ’Los Indios’ som bestämmer”

Evo Morales på väg mot tredje presidentperiod

Publicerad 9 oktober 2014

http://www.proletaren.se/utrikes-latinamerika/nu-ar-det-vi-los-indios-som-bestammer