Igår tog oppositionen Steg 3 i sin manual för en statskupp i Bolivia: Valmyndigheten i Santa Cruz, oppositionens bastion, brändes ned

Maskerad och med en brandbomb antänds Valtribunalen, skattemyndigheterna och länets statliga telekommunikationsbolag i staden Santa Cruz, Bolivia. Vad vi ser är ett nytt försök till en "Mjuk Statskupp", styrd från USA.

Igår tog oppositionen Steg 3 i sin manual för en statskupp i Bolivia: Valmyndigheten i Santa Cruz, oppositionens bastion, brändes ned

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-12-12 / Den internationellt aviserade kampanjen för att förhindra den sittande presidenten Evo Morales att kandidera i nästa års presidentval i Bolivia, eskalerades igår två steg enligt Gene Sharps och CIA:s statskuppsmanual. Valmyndigheten i oppositionens fäste i länet Santa Cruz attackerades av maskerade personer.

– Vi har sett de riktigt katastrofala förhållandena som TED (Valtribunalen) nu befinner sig i, främst för folkbokföringsenheten (SERECI). Allt har brunnit upp. Dokument och datorer har förstörts och alla fönster har slagits sönder.

Det uppgav en kommission bestående av polis, åklagare och valtjänstemän i sin rapport av den förstörelse som Valtribunalen i Bolivias befolkningsmässigt största stad Santa Cruz drabbades av när oppositionen demonstrerade. Resultatet blev det avsedda; kaos och materiell förstörelse.

Valtribunalens lokaler dagen efter. Förstörda datorer, dokument, vallängder, etc. Det är den politiska högeroppositionens syn på demokrati och val som den vet den är chanslös att vinna.

En chanslös USA-styrd opposition

Oppositionen vet att den är chanslös om Evo Morales och hans vicepresident Alvaro Garcia Linare ställer upp i nästa års presidentval. Duon har under tolv års regerande i Bolivia varit exempellöst framgångsrika på alla fronter i det sociala, politiska och ekonomiska livet. Därför insisterar oppositionen på att den bolivianska landsorganisationen COB:s nominering av Evo och Alvaro till presidentposten inte är legitim eftersom en manipulerad tidigare folkomröstning gav en förlust med en procent, medan författningsdomstolen var av en annan mening och gav duon rätt att ställa upp. Så har också landets Valtribunal (OEP) beslutat.

Den 27 januari 2019 är det primärval och då ska partiernas kandidater till presidentposten för första gången utses av partiernas medlemmar för första gången. Också det beslutet, som anses bredda demokratin och göra folket mer delaktig i den demokratiska processen har förkastats av oppositionen som hotar med hungerstrejker och generalstrejker. Förra veckan ägde en generalstrejk rum som dock bara samlade ett mycket litet antal, än mindre arbetare och vanliga anställda bolivianer.

Men för oppositionen spelar det ingen roll. Den håller fast vid samma USA-manual för att åstadkomma regeringsbyte som i Venezuela och Nicaragua.

Separatistkupp 2008 och USA-ambassadörens roll

Det är heller ingen tillfällighet att gårdagens vandalism och förstörelse ägde rum i Santa Cruz, som historiskt sett är den politiska högerns och separatisternas centrum. Det var här som försöket till en statskupp via en uppstyckning i regioner inleddes i september 2008. Den fick till följd att USA-ambassadören Philip Goldberg, med rik erfarenhet av hur Jugoslavien slogs sönder i regioner i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet, utvisades från Bolivia. Han hade träffat Ruben Costa, guvernören i länet Santa Cruz och dåvarande ordföranden för ”Civilkommittén”, en illa dold organisatoriskt fasad som gick i spetsen för uppstyckningen av Bolivia i sällskap med civilkommittéerna i länen Pando, Beni och Tarija.

Det var heller ingen tillfällighet att det var påstådda maskerade studenter som attackerade fastigheten där Valtribunalen i Santa Cruz är belägen. Statskuppsmanualen och USA:s ”lärare” satsar sedan ett decennium målmedvetet och metodiskt på universitetsstuderande, både på de privata som på de statliga universiteten.

USA-ambassadören Philip Goldberg sammanstrålar i Santa Cruz med Ruben Costa, guvernör i länet Santa Cruz och dåvarande boss för Civilkommittén i Santa Cruz som gick i spetsen för försöket till statskupp 2008. Goldberg kastades ut och Bolivia har inte återupprättat sina diplomatiska relationer. I stället har Evo Morales också kastat ut USAID vilket skedde 2013 då den civila CIA-fasaden finaniserade delar av den så kallade NGO-världen, i tjänst hos USA:s utrikesspolitik.

Tredje fasen: ”Attackera institutionerna”!

Den tredje fasen av Gene Sharps manual för regeringsbyte sammanfattas med att kampen koncentreras för politiska och sociala rättigheter och ett försök att mobilisera fram våldsamma protester där statens olika organ och institutioner hotas.

I Santa Cruz uppfylldes det steget igår genom att länets skattemyndighet samt det regionala kontoret för de statliga telekommunikationerna, ENTEL, attackerades.’

Men det var länets Valtribunal, som är den institution som ger Evo och Alvaro rätt att ställa upp i valet som var huvudmålet för kuppmännen. Därmed drar den till sig hatet som målmedvetet piskas upp på samma sätt som när sandinistlokaler brändes ned i Nicaragua eller PSUV-lokaler i Venezuela, där också den centrala Valtribunalen attackerades med brandbomber.

Terrorns opposition samlar sig för att attackera institutioner och ordningsmakt. Vad de "behöver" är en martyr, en upgift som de vanligtvis själva organiserar.

Washingtons och Bolsonaros plan mot Evo

James Petras, universitetsprofessor i USA och en känd vänsterintellektuell i Latinamerika, sa i måndags, en dag INNAN händelserna i Santa Cruz:

James Petras.FOTO: DICK E.

– Det finns intellektuella grupper och ett antal NGO:s som kritiserar Evo Morales från vänster men spelar högern i händerna. Det är uppenbart att Evo Morales har ett stort folkligt stöd, också från armén, åtminstone än så länge. Men Washington har en omfattande plan som stöds av Brasilien som nu omförhandlar försäljning av olja. Det verkar som Bolsonaro är involverad med USA i sökandet efter hur man kan begränsa försäljningen av olja från Bolivia.

– För det andra; de mobiliserar vissa delar av befolkningen, inklusive intellektuella grupper av höger och mitten, de anklagar Evo Morales för korruption (del av Kuppmanualen). De använder alla lagliga och olagliga medel. Men Evo Morales har ett brett folkligt stöd och har vidtagit vissa åtgärder nu som kan fördjupa detta folkliga stöd.

Men, säger Petras och fortsätter:

– Vi måste inse att läget i Latinamerika av i dag är ogynnsamt. I Argentina, Brasilien, Chile eller Peru existerar hårda högerregeringar som söker att låsa in Bolivia för att skära av en de sista progressiva bastionerna i Latinamerika. Det är mycket allvarligt och vi har inte tillräcklig uppmärksammat att denna omringning av Bolivia har skapats.

Evo demonstrerar tillsammans med dem han bäst trivs med, den bolivianska arbetar- och bondeklassen.

Evo: Oppositionen räds folket

Evo Morales kommenterade i dag händelserna i Santa Cruz. Han menade att oppositionen inte räds så mycket Evo-Alvaro utan ursprungsbefolkningarnas rörelse och den bolivianska arbetarklassens stöd till duon:

– Vi har fortfarande vissa skillnader till en del grupper av bolivianer. Dessa begär att Evo och Alvaro inte ska utses till kandidater. Jag vill påstå att det inte beror på rädsla för Evo och Alvaro utan av rädsla för den ursprungliga indianska rörelsen, det är rädsla för arbetarna, som för första gången i Bolivias historia via en extrakongress där COB (landets LO), beslutar att Evo ska vara dess kandidat. Det har aldrig hänt tidigare sedan grundandet av COB och republiken, sade Bolivias statschef stolt när han invigde nya installationer i kommunen Belén de Andamarca i gruvarbetarlänet Oruro.

Video:

https://youtu.be/7p95akr6dQE

Facebookvideo:

https://www.facebook.com/JuniorAriasP/videos/752932805091051/?t=4

Bolivia: Nu inleds den “mjuka statskuppen” mot Evo Morales med ett mord

Suleydi Estivariz Lopez, 56, blev det första offret för den USA-stödda oppositionen när denna trodde sig vara i stånd att genomföra en nationell protestdag i Bolivia. Den blev ett fiasko. Men högeroppositionen hotar med nya aktioner för att stoppa sittande president Evo Morales presidentkandidatur.

Bolivia: Nu inleds den “mjuka statskuppen” mot Evo Morales med ett mord

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-12-08 / Den USA-stödda politiska högern i Bolivia trodde igår (fredag) att den kunde lamslå Bolivia genom en så kallad ”nationell protestdag”. Men lika dåligt som oppositionens valresultat har dokumenterats de senaste tio åren, lika uselt blev paralyserandet av det bolivianska samhället.

Men oppositionens ”stormtrupper” lyckades ´besegra´ och mörda Suleydi Estivariz Lopez, en 56-årig kvinna som vägrade att stänga sin enkla affär på order av oppositionen som med knytnävarna släckte hennes liv. Händelsen ägde rum i kommunen Riberalta i länet Beni. Historien upprepar sig från Nicaragua och Venezuela.

Oppositionen försöker repetera den nicaraguanska oppositionens terror och med våld stoppa Bolivias mest populäre och framgångsrikaste president Evo Morales att ställa upp i presidentvalet nästa år.

Det var den så kallade “21 F”ebruarirörelsen som kallade till nationella protester. Men eftersom rörelsen, i likhet med den nicaraguanska och venezuelanska oppositionen saknar en folklig förankring bland arbetare och lönearbetare utan stöds av de kapitalstinna grupperna i det bolivianska samhället, så blev protesten ett fiasko. Medel- och överklassungdomar ställde till våldsamheter i La Paz. De ömsom sparkade på polisens sköldar och ömsom kastade sten och ägg på de utsända poliserna och orsakade materiell förstörelse på Valtribunalens fastighet. Ordningspolisen föll dock inte för provokationerna som verkställdes för att dessa USA-utbildade ungdomar skulle få de rubriker och foton de eftersträvade i de internationella medierna. De följer Manualen i detalj för en statskupp med ”mjukt ansikte”.

Inför fotoblixtarna försökte Bolivias högeropposition skapa det "perfekta" fotot för den internationella pressen. Men inte ens den sväljer längre det mediala spektaklet från Gene Sharps statskuppsmanual och kravallpolisen lät sig inte provoceras för att "bilden av repression" skulle växa fram i händelsernas dramatik.

Lagom engagerade lyssnar de på denna flicka från ett välbärgat hem och väl förberedd av USA-instruktörerna i "massmediahantering".

Och när kravallpolisen inte lät sig provoceras, visade oppositionen sitta rätta ansikte.

Separatistiska Civilkommittéer

Inrikesminister Carlos Romero uppgav att mordet på Suleydi Estivariz López genomfördes av aktivister från Riberaltas Civilkommitté som försökte tvinga henne att stänga hennes butik. I Nicaragua försökte beväpnade terrorister att stänga hela fabriker men i flera fall var det de beväpnade gängen som jagades på flykten av de organiserade arbetarna. Händelserna visade klassursprunget på oppositionens protester och för vem, vad och vilka intressen som stod bakom kuppförsöket.

Romero uppgav till pressen att terroristerna attackerade den äldre kvinnan som slogs till marken, trots att en grannkvinna försökte försvara henne och få de fega männen att sansa sig och respektera hennes ålder. Men Suleydi Estivariz slogs till marken och avled av skadorna.

Alla affärsidkare som höll sina affärer och verksamheter öppna i fredags hotades av oppositionens hejdukar. Men det bolivianska samhället trotsade oppositionen och de flesta regionerna i Bolivia upplevde en normal fredag.

Kuppförsöket 2008 och USA-ambassadörens roll

I september 2008 försökte de så kallade civilkommittéerna att genomföra en statskupp mot regeringen Evo Morales, tre år efter valsegern som gav Bolivia den längsta politiska och ekonomiska stabilitet under landets historia som republik. Folkmobiliseringen och det internationella stödet, framför allt från de latinamerikanska regeringarna och folken som då löd under progressiva regeringar och inte som nu, nyliberala USA-stödda regeringar, blev motkraften som neutraliserade statskuppen som stöddes av USA-ambassadören. Denne och USAID utvisades efter de oblyga händelserna 2008.

Santa Cruzprovinsens guvernör Ruben Acosta, till höger, samtalar med USA-ambassadören Philip Goldberg, i september 2008 när Acosta och andra separatistiska civilkommittéer försökte störta president Evo Morales enligt den jugoslaviska modellen med separatism. Philip Goldberg var en av dem som håll i trådarna för Jugoslaviens sönderfall i smånationer.

De nuvarande protesterna från den politiska högern har sin bakgrund i att denna försöker stoppa den bolivianska Valtribunalens godkännande av Evo Morales kandidatur som föreslagits av Bolivias sociala- och folkliga organisationer, bönder och gruvarbetare. Högern anser att Morales inte har rätt att ställa upp efter att en manipulerad folkomröstning, som mer handlade om ett utomäktenskapligt barn som ”av en tillfällighet avslöjades just vid tidpunkten för folkomröstningen” än rätten för Morales att ställa upp, vann med en liten marginal.

Men författningsdomstolen hade en annan mening och gav den bolivianska folkrörelsen rätt att nominera Morales till att ställa upp till val för en ny presidentperiod.

Blomstrande ekonomi

Den bolivianska ekonomin och sociala reformer har haft en enorm framgång och applåderats till och med av Internationella Valutafonden, som igår uppgav att Bolivias ekonomiska tillväxt för 2019 beräknas sluta på minst 4,5 procent, en av den amerikanska kontinentens högsta tillväxt. Ingen tvekar på att Morales kommer inkassera en promenadseger i valet nästa år, därav den politiska högerns och USA:s desperation.

Evo Morales 10-åriga regeringsinnehav vilar lugnt på en social och folklig bas som sett sina levnadsförhållanden förbättras dramatiskt de senaste tio åren. Eller, som det står på berghällen bakom den unge skoputsaren i La Paz: "Leve Arbetarnas och Böndernas Regering"! FOTO: DICK EMANUELSSON.

Socialism eller kapitalism med indianskt ansikte i Bolivia? Dick Emanuelsson intervjuar Bolivias vicepresident Alvaro Garcia Linare

Alvaro Garcia Linare några veckor innan valet 2005 då han utsågs till Evo Morales´ vicpresident. FOTO: DICK EMANUELSSON

Socialism eller kapitalism med indianskt ansikte i Bolivia?

Latinamerikareportern Dick Emanuelsson intervjuar Bolivias vicepresident Alvaro Garcia Linera, arkitekten bakom en ”Andinsk och Amazonisk kapitalism”.

LA PAZ / Den 16 augusti, 2005 sa Evo Morales att “La Pachamama, Moder Mord, vill att García Linera ska bli vicepresident”. Linare, som föddes den 19 oktober 1962 i Cochabamba pekas av de flesta politiska bedömare ut som en intellektuell jätte. Den ljushyade och blåögde matematikern, sociologen, professorn på la Universidad Mayor de San Andrés och gästprofessor på universitet i Argentina, Spanien, Frankrike och Mexico säger att han redan vid 13 års ålder började läsa Engels, Kant och vid 15 hade avverkat de tre delarna av Karl Marx´ Das Kapital.

I slutet av 1980-talet anslöt han och hans mexikanska fru till ”Ejército Guerrillero Túpac Katari” (EGTK). Tiden i gerillan kostade paret sex års fängelse (1991-1997) som han utnyttjade till att författa tre böcker.

– Vi arbetade intimt och lärde oss framför allt av aymaraindianerna på La Pazregionens högplatå. Tanken var att detta befrielseprojekt skulle utmynna i ett stort uppror av indianerna. Vi var kanske högst tio personer med mestizursprung, resten av EGTK var indianer, säger han när han tar emot mig i centrala La Paz.

”Andinsk kapitalism”

I slutet av augusti 2005, mitt under valrörelsen, talade Linare om att MAS kan placeras på en center-vänsterskala och att rörelsen inte arbetade för socialism, som själva namnet antyder, utan förstärkandet av en ”andinsk amazonisk kapitalism”. Stora delar av fackföreningarna och den övriga vänstern i Bolivia rasade mot Linare. Ögonbrynen lyfte på många vänsterintellektuella på kontinenten. Den bolivianske ekonomen Franklin Calani betecknade Linare son en “ideologisk kameleont”, kapabel att ”byta ståndpunkt så många gånger det är nödvändigt för att få stöd av USA-ambassaden”. Morales-Linare är ”Coca-Cola”; Coca från Morales och Cola från Linare.

Men själv betecknar Linare sig som en ”klassisk marxist”. Han anser att de kapitalistiska produktionsförhållandena och de kapitalistiska produktivkrafterna inte har mognat eller utvecklats till en sådan nivå att det är möjligt för Bolivia att lämna kapitalismen bakom sig och inleda den mödosamma vägen mot socialism, något som Venezuela president Hugo Chavez uppmanar till via ”Socialism i det 21:a seklet”.

Peruanen José Carlos Mariátegui (1894-1930), en av den latinamerikanska marxismens grundare och motsvarighet till Europas Antonio Gramsci, varnade för att ”socialismen i Latinamerika kommer att vara ett heroiskt uppdrag som inte kan kopieras på ett kalkeringspapper”, men att den oundgängligen måste stå som ett historiskt mål för revolutionärerna.

– Bolivia kan inte gå över till socialism utan att först ha passerat en kapitalistisk etapp. Socialismen är den extrema mognaden av kapitalismen och i vårt land finns ingen kapitalism, sa Linare i en intervju för den bolivianska nyhetsbyrån Bolpress, den 7 oktober 2005.

”Svagaste länken” i kapitalismens kedja

Men dylika uttalanden skapar kraftiga motreaktioner. Celia Hart Santamaria, dotter till den kubanska revolutionshjälten Haydée Santamaría som deltog tillsammans med Fidel och Che i striderna i Sierra Maestra (och den kubanske kulturministern Armando Hart) frågar i en omfattande genomgång ¹) av Alvaro Garcia Linares teori om en andinsk-amazonisk kapitalism:

”Vad finns det i Bolivia om inte en kapitalism av den mest brutala nyliberala sorten? (…) Che Guevara anlände till Bolivia för att han ansåg att det var den svagaste länken och inte för att han ville förstärka denna länk. (…) Che slog på ett polemiskt men tvärsäkert sätt fast, att om man inte har den socialistiska revolutionen som ett mål, blir revolutionen bara en karikatyr som i ett längre perspektiv slutar i ett misslyckande eller tragedi som så många gånger förut”.

Men Linare avfärdar sina kritiker:

– Den klassiska marxismen är ett klart avståndstagande från den latinamerikanska marxismens manualer. Marxismen i Bolivia har inte bara gjort stor skada rent mentalt, den har ersatt den kritiska analysen med upprepandet av fraser. Den typen av marxism bekämpar jag.

Konceptet om en ”andinsk kapitalism” är mer en politisk plattform än ett akademiskt koncept, fortsätter Linare. Bolivia är inget utvecklat kapitalistiskt land och vi kommer inte heller att bli det.

Förstärka familjeekonomi och småföretag

– I Bolivia kommer du att hitta öar av enorm industriell utveckling med den senaste tekniken. På oljefälten hittar du operatörer som arbetar med satellitteknik. Visst, men det är undantag och öar, omgivna av en industriell svag produktiv sektor som utgörs av cirka 500 mindre företag som omfattar cirka tio procent av den yrkesaktiva befolkningen. I städerna återfinns 83 procent av befolkningen som arbetar inom småföretag och då talar jag inte om några outsorcade Benettonföretag utan små familjeföretag, främst inom konfektion där lönen kan vara en lunch eller middag och där arbetsredskapet är en Singer, symaskin med pedal från 1950-talet. På landsbygden arbetar 95 procent av människorna med plogar i stil med medeltidens Egypten.

– Vad vi föreslår med en Andinsk Amazonisk Kapitalism är att under de kommande decennierna förstärka familjeekonomin och småföretagen via tillförande av ekonomiska resurser. Dessa ska betalas av gas- och oljeinkomsterna. Så förstärker vi och breddar den sociala sektorn och bara så kan vi i bygga ett postkapitalistiskt befrielseprojekt. Men detta kan aldrig fullbordas utan en arbetarklass. I dag finns denna knappast. COB (Bolivias LO) är i dag endast ett skal, COB har försvunnit. När COB kallar ut folk är det tuggummiförsäljarna som går ut, inte arbetarna. Under krisen i oktober 2003 vaktade arbetarna fabrikerna för att undvika att den informella sektorns folk och bostadskommittéernas aktivister ockuperade fabrikerna.

– Den ickekapitalistiska sektorn i Bolivia är oerhört drabbad av krisen och förhindras i sin ekonomiska utveckling på samma sätt som arbetarklassen är utsatt för samma kris som får mig att dra slutsatsen är att vi kommer att få leva med kapitalismen åtminstone ett par decennier till. Det förkapitalistiska stadiet kan vi inte bara hoppa över i tron att socialismen ligger närmare.

Han menar därför att det vore politiskt oansvarligt att utfärda löften om en socialistisk framtid utan att kunna infria dem. Men han menar att socialismen fortsätter att vara ”ett strategiskt projekt i horisonten för mänskligheten”.

De kubanska erfarenheterna

”Jaså, socialismen byggs bara i högt utvecklade industrinationer! Gode Gud, i dessa upplysta tider får Lenin, Mao och Fidel ångra sina verk”, skriver Cecilia Hart sarkastiskt.

Hon tar också upp erfarenheterna från den kubanska revolutionen när Fidel Castro ställdes inför rätta efter att ha genomfört en misslyckad attack mot militärgarnisonen Moncada, i Santiago de Cuba, den 26 juli 1953. Attacken var ett legitimt svar på Fulgencio Batistas militärkupp året innan som Fidel inför Högsta domstolen hade krävt att den skulle ogiltigförklaras. I sitt berömda försvarstal ”Historien ska frikänna mig” redogjorde Fidel för den sociala, ekonomiska och politiska situationen i landet. Det kom samtidigt att bli en politisk plattform för den kommande revolutionen. Men var programmet av socialistisk karaktär?

”Vårt kampprogram mot Batista var och kunde inte vara ett socialistiskt program därför att de omedelbara målen för kampen inte var och inte kunde inte vara socialistiska. Det (programmet) hade överskridit nivån på den politiska medvetenheten i det kubanska samhället vid denna tidpunkt”, sa Fidel på en fråga från studenter i Chile 1971 under hans besök där.

Men för de kubanska revolutionärerna fanns det ingen vacklan om att det strategiska målet för kampen var socialism. På konferensen för de kommunistiska och arbetarpartiernas internationella konferens i Mexiko 1988 förklarade Fidel Moncadaprogrammets strategiska mål, som den 1 januari 1959 kröntes med det militära maktövertagandet:

Var vi marxister? Ja det var vi. Vi hade tillägnat oss marxismen-leninismen. (...)Moncadaprogrammet var en ingång till socialismen”.

Därefter hade den politiska processen sin egen dynamik som baserades på den massiva folkmobiliseringen och massornas krav på grundläggande sociala och ekonomiska strukturella förändringar av det kubanska samhället: jordreformer, nationalisering av sockerbruk, uppbygget av nya väpnade styrkor för att försvara landvinningarna vilket behövdes den 15 april 1961 då USA:s och CIA:s män invaderade Kuba och landsteg i Grisbukten. Tre dagar senare, när invasionen var krossad, kunde Fidel Castro förklara att den kubanska revolutionen hade antagit en ”socialistisk karaktär”.

PRESIDENT EVO MORALES 10 oktober 2018 tillsammans med gruvarbetare.

Avkolonialisering av staten

Är det samma taktik och strategi i Bolivia och vad behöver landet för att kunna gå vidare? frågar jag. Men Linare uttalar sig försiktigt.

– Det står helt klart att vi befinner oss inför en revolutionär situation i Bolivia. Det politiska systemet och dess trovärdighet rämnar. Vad är då möjligt? Den revolution som är i antågande är en demokratisk revolution med mål att avkolonialisera vilket betyder en breddning av beslutsprocessen. En regering med Evo Morales är en regering med de sociala rörelserna.

– För det andra; motorn i denna politiska process är indianerna som går in i regeringen för att bryta ned staten, en stat som byggdes för att exkludera och stänga ute alla indianer från regeringsutövnad. Detta kallar jag för en avkolonialisering av staten.

– Parallellt med denna avkolonialisering sker en förändring av den materiella basen som ofrånkomligen kommer få konsekvenser för den privata äganderätten i Bolivia, främst jorden och energiresurserna. Kampen i Bolivia är inte bara en kamp om regeringen utan om den politiska makten.

Men hur denna makt ska förvaltas och hur framtiden ser ut är fortfarande oklart. I valrörelsen förklarade både Morales som Linare att energiresurserna, gas och olja, ska nationaliseras, för det handlade ”Kriget om gasen” som ledde till upproret i oktober 2003 och maj-juni 2005 om. För nationaliseringen gav hundratals bolivianer sina liv i en fñrrevolutionär process. Men Morales har för utländska statschefer försäkrat att inga transnationella bolag ska nationaliseras och att deras investeringar i Bolivia ska respekteras. Linare vill att gaspriset ska höjas men kampen om äganderätten förblir diffus från regeringens sida.

Återstår utlysande av val till en grundlagstiftande församling som ska utarbeta en ny grundlag. Detta är inget kontroversiellt utan ses till och med av Internationella Valutafonden som ett nödvändigt steg på vägen för att modernisera Bolivia, utveckla infrastrukturen och produktionsapparaten i landet. Men folket vill ha en verklig folkmakt och ha stöd för en sådan i grundlagen.

Betyder denna utveckling att kapitalismen får ett indianskt ansikte att det nu blir indianer som skickar ut armén när de jordlösa bönderna ockuperar latifundisternas obrukade mark?

Det vore orättvist att döma ut den nya regeringens ambitioner i Bolivia som ”kapitalistiska” innan den ens fyllt en månad vid makten. Men förväntningarna, främst hos det hjältemodiga bolivianska folket men även hos Latinamerikas fattiga, är enorma. Vi är många som spänt bevakar hur Bolivia går framtiden till mötes.

Dick Emanuelsson

¹) Rebelion, 19/1-2006, “Revolución socialista o caricatura”...en Bolivia http://www.rebelion.org/noticia.php?id=25593

Bolivia: Enligt Världsbanken är den bolivianska ekonomin en av de mest blomstrande på den amerikanska kontinenten

Tretton år av avkolonialisering som uttryckts i nationaliseringar av Bolivias olja- och gasreserver samt en kraftfull satsning på sociala och ekonomiska reformer har skapat en av kontinentens mest framgångsrika och stabila ekonomier, enligt Världsbanken. Men det har skett trots USA-ambassadens konspirationer och försök att stimulera högern och separatistiska krafter till att med våld störta den mest populära regeringen i Bolivias parlamentariska historia. President Evo Morales har inte, i likhet med kontinentens högerregimer, underordnat sig USA-diktaten utan kastat ut både USA-ambassadören, DEA som USAID.

Bolivia: Enligt Världsbanken är den bolivianska ekonomin en av de mest blomstrande på den amerikanska kontinenten

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-10-10 / Världsbanken, dominerad av USA kan knappast anklagas för att hysa några revolutionära ståndpunkter eller sympatier för de latinamerikanska vänsterregeringarna. Snarare tvärtom.

Men den bolivianska ekonomiska utvecklingen det senaste decenniet och efter nationaliseringarna av olja och kontinentens näst största gasreserver har varit ständigt uppåt. Och det är svårt att förneka eller dölja, även för Världsbanken.

För den som besökte La Paz för 15 år sedan har i dag svårt att känna igen sig, med tanke på de förändringar i infrastruktur och andra sociala investeringar som genomförts.

Kastade ut USA-ambassadören

Att detta och den anmärkningsvärda ekonomiska tillväxten sammanfaller med att Evo Morales kastade ut USA-ambassadören Philip Goldberg (med förflutet från separationen av Jugoslavien) den 10 september 2008 och DEA (utpekad i Latinamerika som den verkliga och största drogkartellen) som konspirerade med den separatistiska högern i provinser som Santa Cruz och Tarija i Bolivia, är en händelse som ser ut som en tanke. År 2013 åkte även USAID ut, det organ som i Latinamerika betraktas som CIA:s ”biståndsorgan”.

Målet för USA-ambassadens intriger år 2008, enligt Morales, var en statskupp för att avsätta vänsterregeringen i La Paz. Men den misslyckades, mycket tack vare folkmobiliseringen och det omedelbara stödet regeringen Morales fick av UNASUR, den kontinentala organisation som olika högerregeringar som Argentina och Colombia vill lämna.

Colombias före detta president Juan Manuel Santos, med stöd av Uribelägret och Santos efterträdare på presidentposten, Ivan Duque föredrar hellre ett Natomedlemskap med USA i spetsen än en latinamerikansk integration.

USA-ambassadören Philip Goldberg samtalar med Ruben Costas, ordförande för Civilkommittén i Santa Cruz, oppositionens fäste och centrum för statskuppsförsöken mot president Evo Morales 2007-2009.

Evo talar reformer medan högern
vill stoppa hans presidentkandidatur. . . .

– Tidigare var det en enda strid för att förändra denna ekonomiska modell av permanent utplundring av våra naturresurser. . Ekonomin var i händerna på utlänningarna och vi har bestämt att återvinna dem. Tack var kampen nationaliserade vi och nu slår vi rekord i ekonomi, sa Evo Morales på ett massmöte i Bolivia igår.

Det var samtidigt ett startskott för en valkampanj där Morales och vänstern talar om politiska reformer medan hela den politiska oppositionssfären, från höger till extrem vänster har enats med ett enda mål; att stoppa Evo Morales kandidatur.

LÄS MER:

Oktober 2005:

Socialism eller kapitalism med indianskt ansikte i Bolivia?

Latinamerikareportern Dick Emanuelsson intervjuar Bolivias vicepresident Alvaro Garcia Linera, arkitekten bakom en ”Andinsk och Amazonisk kapitalism”

https://boliviadickeman.blogspot.com/2018/10/socialism-eller-kapitalism-med.html

3 maj de 2013

USAID får foten i Bolivia

http://dickema24.blogspot.com/2013/05/usaid-far-foten-i-bolivia.html

9. OKTOBER 2014

Bolivia: ”Nu är det vi ’los indios’ som bestämmer”

http://proletaren.se/utrikes-latinamerika/nu-ar-det-vi-los-indios-som-bestammer

14 januari 2009:

Un nuevo paso hacia la refundación del país

http://dickema24.blogspot.com/2009_01_14_archive.html

Källa:

http://www.infodiez.com/bolivia-ocupa-el-1-lugar-en-crecimiento-economico-en-sudamerica/

BOLIVIA: REPORTAGE FRÅN UPPRORET OKTOBER-NOVEMBER 2003

BOLIVIA I UPPROR

REPORTAGE OKTOBER-NOVEMBER 2003:
Av Dick Emanuelsson
dickema@gmail.com
Facebook: https://www.facebook.com/dick.emanuelsson.3

Reportage Bolivia november 2003: 031101: Gaskrigets offer i El Alto: Sofia var tre dagar när hennes pappa dödades av utsända armésoldater i El Alto. 031108: Intervju med Jaime Solares, ordförande i Bolivias LO och motor i störtandet av president Gonzalo Sanchez de Lozada, alias ”El Gringo”: – Kapitalismens era är förbi, den gjorde Bolivia fullständigt bankrutt 031106: Rufo Calle, den unge aymaraindianen som ledde bönderna mot ”El Gringo”, president Lozada:– Bolivias regering är bara en nickedocka för USA 031106: Bolivias jordlösa ockuperar La Collana, presidentfamiljens gods: Armésoldaterna avväpnades av bönderna under upproret i Bolivia. 031104: La Collana, en bakgrund 031105: Sju procent av jordägarna äger 87 procent av jorden 031106: Lärarförbundet deltog i störtandet av Bolivias president 031106: Utbredd korruption bland lärarna i Bolivia 031105: Social trygghet och hälsovård i Bolivia 031106: Ersätt tuggtobak med kokaprilla! Dubbelomoral bakom USA:s krig mot kokaodlingarna i Latinamerika En español / på spanska: 031102: El preso colombiano ‘Pacho’, Francisco Cortés Aguilar, acusado de ser guerrillero de ELN: ¿Víctima de una conspiración política? Entrevista en la cárcel Chonchocoro, La Paz, con ”Pacho”, Francisco Cortés Aguilar, acusado de organizar un ejército guerrillero en Bolivia con el MAS. 031107: GERILLAKVINNORNA SOM STRED MED CHE I BOLIVIA:”Bolivias folk har bara sina bojor att förlora”! 031106: BOLIVIA: ”Skuldra vid skuldra, varken framför eller bakom”Fackets kvinnoförening som organiserar det ”informella proletariatet”. De bolivianska kvinnorna gick i främsta ledet mot den störtade presidenten och nu går de vidare i en svårare etapp; kvinnorepresentation i facket på alla nivåer. Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON har träffat kvinnornas Maria Fernandez. 031105: Den bolivianska kvinnan längst ner på stegen i Latinamerika 031105: Världsbankens chef om kvinnofrigörelsen 031102: Exklusiv intervju (1) med Felipe Quispe, ledare under upproret i oktober: ”Förena indianfolkens wiplafana med proletariatets röda fana” 031102: Exklusiv intervju (2) med Felipe Quispe: Från gerillasoldat till parlamentariker med målsättning att minera Bolivia inifrån: – Vi accepterar inte längre att leva som slavar 031105: BAKGRUND FELIPE QUISPE OCH INDIANFRÅGAN

Artiklar Bolivia oktober 2003:

031021: Officerare anklagas ha avrättat 17 värnpliktiga som vägrade att skjuta på sina landsmän

031019: Chavez kritiserar OAS för cynism och dubbelmoral i Bolivia

031018: DN i Bolivia, i tjänst hos USA och borgerskapet

031017: President Gonzalo Sanchez de Lozada flyr i helikopter:
’El Gringo’ besegrades av ett fattigt obeväpnat folk i hjärtat av Latinamerika!

031017: Den andra ronden inledd mot nyliberalismen

031017: ’El Gringo’ besegrades av ett fattigt obeväpnat folk i hjärtat av Latinamerika!

031016: Goni: “Knarkfackliga rörelser bakom protesterna i Bolivia”

031015: Bolivias folk på marsch under en ledning:”Det finns en lukt och arom av koka, av fattigdom, av inbördeskrig”

031015: Lozada, USA och DN-Shachars Boliviabevakning

031015: Två gruvarbetare dödade av arméstyrkor marsch mot La Paz

031014: Sextio dödade i armémassakrer i Bolivia under generalstrejk. Soldat som vägrade öppna eld dödades av befäl

031014: Indian- och bondefolken i världen fördömer massakern på sina bolivianska bröder

031014: USA, OAS och Aznar stöder president Lozada

031014: "Detta är kulornas och Dödens demokrati!"

031007: Gruvarbetarna i Bolivia marscherar mot La Paz

031004: ”El Gringo” och hans transnationella kontakter.
Vad har Bolivias president för personligt intresse i gasexport?

031003: USA inför en gaskris

031001: Generalstrejk i Bolivia

030922: Väpnade sammandrabbningar i Bolivia