Deltog USA i planerna på en statskupp i Bolivia och att mörda president Evo Morales?

"UT MED LOS GRINGOS", illustrerar känslor och den politiska uppfattningen bland bolivianerna.

Deltog USA i planerna på en statskupp i Bolivia och att mörda president Evo Morales?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-10-09 / USA konspirerade med den politiska högeroppositionen i Bolivia 2006-2008 med målet att störta vänsterregeringen Evo Morales. Det hävdar regeringen efter att en ny bok som analyserar tusentals Wikileaksdokument om Bolivia presenterats.

Dan Beeton y Alexander Main.

Det är forskarna Alexander Main och Dan Beeton från Centrum för Ekonomisk och Politisk Forskning i Washington som i en ny bok analyserar tusentals Wikileakstelegram mellan ambassaden i La Paz och State Departement i Washington. De menar dock att det i dokumenten inte finns fog för att direkt peka ut USA för att ha planerat en statskupp i Bolivia.

Men de konstaterar att USA:s utrikespolitiska strategi innefattar möjligheten att lansera attacker mot valda regeringar i latinamerikanska länder som motsätter sig införandet av den nyliberala modellen. Med valet av Hugo Chavez som president i Venezuela i december 1998, intensifierades stödet till de politiska krafter som till och med är beredda att utlösa en statskupp i det egna landet. Exempel på det är statskupperna i Honduras och Paraguay.

Main och Beeton skriver att motsats till officiell diplomati från State Departement, kalkylerade USA:s UD i augusti-september 2008 om alla slags utgångar av den poliska krisen och hur de skulle agera:

“Aktionskommittén för en Nödlösning utvecklar tillsammans med USA:s Södra Militärkommando (Sic!) en plan för en omedelbar reaktion i händelse av en plötslig nödsituation som en statskupp eller mord på president Morales”, uppger ett Wikileakstelegram.

Enligt alla kännare av Pentagon innebär “en omedelbar reaktion” ett militärt ingripande i det sydamerikanska landet. Vilka former för hur detta skulle äga rum vet bara generalerna i USA:s försvarsministerium.

Så agerade USA 2002-2008

• Tre dagar innan valet 2002 förklarade USA:s dåvarande ambassadör i La Paz, Manuel Rocha

  

  USA-ambassadören Manuel Rocha.

  att USA skulle dra in allt ekonomiskt och finansiellt bistånd och vidta andra tänkbara åtgärder om Evo Morales valdes till president. Evo fick 22,1 %, förlorade med bara en procent trots ett utbrett valfusk.       
  
• I november 2005 vann Evo Morales presidentvalet överlägset. Han hade i valkampanjen utlovat en ny författning som skulle innefatta de historiskt sett exkluderade ursprungsbefolkningarna. Valprogrammet slog också fast kampen mot nyliberalismen, en jordreform och en nationalisering av Bolivias stora gas och oljeresurser.
• Den 3 januari 2006, två dagar efter att Morales svor presidenteden, tog han emot USA:s ambassadör, David N. Greenlee (ambassadör 17/1-2003-10/5-2006). Greenlee förklarade, precis som sin föregångare Manuel Rocha, att fortsatt multilateralt bistånd till Bolivia skulle baseras på huruvida Morales´ regering uppvisade ett ”gott uppförande”. Ambassadören

  

  President Evo Morales och USA:s ambassadör, David N. Greenlee

  underströk även den avgörande betydelsen av USA:s anslag till internationella finansiella institutioner som den Internationella Utvecklingsbanken (BID), Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Greenlee underströk vidare att Bolivias överlevnad berodde på dessa organ.         
  

– När man tänker på IDB är det USA det handlar om. Detta är inte utpressning, det är det den simpla verkligheten, underströk USA-ambassadören frankt.

– Men Evo Morales vägrade att underkasta sig den nykoloniala politik som de föregående presidenterna hade accepterat. I stället fullföljde han sitt valprogram och inledde processen mot en ny avancerad Politisk Konstitution för Bolivia som Plurinationell Stat. Han sa också upp avtalet med IMF.

Det säger Nila Heredia, Hälsovårds- och Idrottsminister under de turbulenta åren 2006-2007 när jag intervjuar henne på telefon.

USA:s ”separatistexpert” anländer till Bolivia

1 maj 2006, alltså bara fyra månader efter att Morales intog presidentpalatset utfärdade han dekretet om nationalisering av gas- och oljeresurserna. Armén och arbetarna ockuperade oljekällor och raffinaderier. Tjugo dagar senare byttes David N. Greenlee ut som USA:s ambassadör i La Paz och ersattes av Philip Goldberg. Denne tillträdde på sin post den 13 oktober 2006 och kastades ut från Bolivia av Evo Morales den 14 september 2008, anklagad för konspiration och stöd till de krafter som ville slå sönder Bolivia som statsbildning. Goldberg hade erfarenhet av separatism från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, främst Kosovo.

1 maj 2006: President Morales och hans regering på plats vid raffenadier när han offentliggjorde beslutet om nationalisering av Bolivias olje- och gasreserver, bland de största i Latinamerika. Foto: IBI.

Den tysk-mexikanske universitetsprofessorn Heinz Dieterich sa den 19 oktober 2006 till Flamman:

“Han (Philip Goldberg) fungerar som en länk i Bolivia mellan chilenska, kroatiska och Imperiets destabilisatörer. Mellan 2001 och 2004 verkade Goldberg som andre vice verkställande chef för den diplomatiska delegationen i Kosovo och var chef för förhandlingsdelegationen i Dayton (Ohio) som orsakade Jugoslaviens upplösning. Det är en man med en perfekt profil för att frigöra Bolivias fyra östra provinser”.

Nila Heredia bekräftar bilden:

– Det var en mycket svår tid med ett frenetiskt motstånd från en rasistisk högeropposition som inte ville släppa ifrån sig den makt de förfogat över. USA-ambassaden backade upp oppositionen finansiellt via olika NGO-grupper eller colombianska paramilitärer som till och med fotograferades tillsammans med Goldberg, säger Heredia.

USA:s ambassadör Philip Goldberg (vänster) samtalar med Ruben Costas, guvernör i länet Santa Cruz varifrån planerna på en statskupp och fragmentering av Bolivia inleddes. Här återfanns både colombianska som kroatiska terrorister.

USAID:s miljoner dollar

I Wikileakstelegrammen framkommer det att USAID 2007 gav finansiellt stöd till 101 olika grupper i länen Chuquisaca, Santa Cruz, Pando och Beni. Totalt handlade det om 4.066.131 dollar. Ett år senare uppmanade oppositionen via sina “Civilkommittéer” till uppror mot regeringen i La Paz och kallade till en ”folkomröstning för autonomi” i respektive län. År 2013 kastades även USAID ut av Morales, trött på intriger, som han sa från “CIA:s civila fasad”.

Den förre hälsovårdsministern menar att man måste se vilket som var det politiska motivet och pekar på arbetet med den nya författningen.

– Oppositionen anklagade Evo för att vilja flytta den författningsenliga huvudstaden från Sucre till La Paz. Med den förevändningen ville man resa invånarna i länet Chuquisaca mot regeringen. Våldsamheter uppstod som spred sig till oppositionens fäste i länen Santa Cruz, Pando och Beni. Bolivia stod inför ett reellt hot om en statskupp, fortsätter Heredia.

Men de sociala rörelserna och de flesta av Latinamerikas regeringar, med Lula och Kirchner i spetsen, slog tillbaka och räddade demokratin. Goldberg förklarades av Evo som non grata den 10 september 2008 och fick 72 timmar på sig att packa sina resväskor.

– Sedan dess har Bolivia stabiliserats och är en av de mest framgångsrika ekonomierna på den amerikanska kontinenten, trots frånvaron av en USA-ambassadör i La Paz, summerar Heredia.

I dag bekräftar Wikileakstelegrammen allvaret i vad regeringen Evo Morales då hävdade, att USA intrigerade för att framkalla ett regeringsskifte i Bolivia.